PÖBELN I PISSRÄNNAN

Har funderat fram och tillbaka på om jag ska gå in i den återuppståndna diskussionen om näthat. Efter disastern i Norge ska ju alla vara efterkloka. Och som vanligt polariseras uttalandena mellan dem som vill försvara allt som pågår på internet och de konservativa rösterna som utropar ett vad-var-det-jag-sa – äntligen får vi se vad den där gränslösa interaktiviteten leder fram till.

Men frågan är inte så enkel, och jag tycker egentligen inte att den handlar om internet.

Den handlar om dumhet. Med andra ord: Ska alla enfaldiga röster ha samma talan som de kloka och insatta? Är det en demokratisk rättighet att skita ner ett kommentarsfält i anslutning till en seriös och påläst debattartikel, kulturessä eller ledare?

Många, däribland den påläste och i regel balanserade Anders Mildner, hävdar att artikelförfattarna i tradmedia ska åta sig uppgiften att sköta om kommentarsfunktionen och gå in i dialog med läsarna. Att det inte är kommentarsfältet i sig det är fel på utan det faktum att det lämnas vind för våg och därför blir koloniserat av tomtar och troll. Publicerar jag, som är professionell skribent, en artikel på en etablerad medieplattform, då ska jag således förbinda mig att även läsa och bemöta inpass från personer som har invändningar.

Så långt låter argumentet för interaktivitet någorlunda vettigt. Men då måste också någon ansvarig först rensa rejält i kommentarsfältet. Få människor har nämligen så obegränsat med tid och psykologiska resurser att de orkar läsa igenom, säg, trettio personangrepp, fascistisk smörja eller ren och skär dumhet för att upptäcka någon enstaka kommentar som ligger på samma nivå som den publicerade texten.

Ty, den publicerade artikeln har måst genomgå en viss kvalitets- och relevanskontroll. Jag kan inte komma upp med vad skit som helst och förvänta mig att bli publicerad. Och med tanke på de kommentarer jag pliktskyldigt läste igenom i början av kommentarsfältens utbredning kan jag lätt säga att de inte gjorde min dag. Råa elakheter gällande mitt kön, mitt yttre och dolska hot av typen ”jag vet vad du gjorde förra sommaren” svämmade över på denna tjusiga demokratiska lekplats.

Vad ska då jag och de som läser det jag skrivit ha all denna obildade idioti till? De rimliga kommentarerna är så få att kommentatorerna lika gärna kan mejla mig privat. Och skulle någon vilja debattera mot mig är de välkomna att skriva repliker i det aktuella forumet. Repliker som då får genomgå samma typ av granskning som min egen ursprungliga text. Är det odemokratiskt?

Är tryck- och åsiktsfrihet detsamma som att släppa fram varenda rövskalle som inte ens törs röja sin identitet? Jämför om jag skulle ställa mig på ett torg och hålla tal och sedan omges av typer med rånarluvor – eller varför inte ku-klux-klan-dräkter – som skriker okvädningsord eller antidemokratiska vidrigheter. Ska jag stanna kvar och ha en dialog med dem?

Jag har verkligen försökt, i mina bloggdagars gryning, att bemöta plumpa och korkade påhopp. Runt, runt, runt har diskussionen gått, och aldrig har en ökad förståelse eller en vidareutveckling av mina texter ägt rum.

Det är som om vi inte vill inse att det finns obildbara idioter, damaged goods och störda svin därute. Nej, vi ska klema med dem, tala med bönder på bönders vis och sänka nivån till deras dumhet. Ingen vill ju framstå som besserwisser. Det är denna nivellering som jag uppfattar som ett reellt hot mot demokratin. Antiintellektualismen skrämmer mig betydligt mer än intelligenssnobbar som anser det lönlöst att försöka göra sig förstådda bland en missnöjd pöbelhop.

Och skulle denna missnöjda pöbelhop få tolkningsföreträdet, då skulle vi nog fan få se kommentarsfälten stängas.

Alla röster är inte lika mycket värda i det offentliga samtalet – är det verkligen någon som tror det? Människor som ägnat en väsentlig del av sina liv åt att grubbla, analysera, lyssna och läsa har också större rätt att yttra sig i stora och viktiga frågor kring vår historia, samtid och framtid. Ingen surar över att spelare i gärdsgårdsligan inte lirar med Zlatan och de andra. Det är tydligen bara när det gäller bildning och tankeförmåga som alla ska ha samma värde.

Och det värsta är att de intellektuella – denna utrotningshotade art – tycks skämmas över sin överlägsenhet så till den milda grad att de krattar gången för sina belackare och propsar på att vi ska släppa in okunniga och fördomsfulla jonnar i vartenda forum där akademiska samtal pågår. Det påminner nästan om den kinesiska kulturrevolutionen, där de intellektuella tvingades sprida latrin på fälten för att de skulle veta sin plats.

Ovanpå allt erbjuder ju dessutom internet en möjlighet för alla att uttrycka sina åsikter. Vem som helst kan starta en blogg eller yttra sig på diverse sociala nätforum. Vi som bloggar brukar också vara noga med att bemöta och diskutera kommentarer vi får. Räcker inte det?

Nej, vi uppmanas att ”gå ut i verkligheten” och knäböja inför ”folkets röst”. Som om dessa verklighetens röster hade mer att säga oss än den överblick och slutledningsförmåga de intellektuellt skolade har ansträngt sig stenhårt för att kunna förvärva.

Och en dag sitter vi i knät på detta verklighetens folk och upptäcker för sent att de bara hånskrattar åt den pisshumanism vi visat dem. De kommer istället att slänga oss i den pissränna som vi upplät åt deras rätt att kommentera våra demokratiska visioner.

37 reaktioner på ”PÖBELN I PISSRÄNNAN

  1. ”Är det en demokratisk rättighet att skita ner ett RADIOPROGRAM i anslutning till en seriös och påläst debattartikel, kulturessä eller ledare?”

    Jag syftar på lördagens eftermiddag i Radio1.

    1. @emma: Tack för dina alltid övervägda och kloka synpunkter.
      @Bertil Törestad och Maria (om ni inte är samma person): Radioprogrammet är till sin form raljant, överdrivet och har som syfte att vända på begreppen. Du får se vad det lider.
      @Seppo: Tycker som du att det är slöseri att låta en avlönad person på tradmedia läsa igenom och sovra. Forum finns redan, som du säger.
      @Mats: Min blogg är min egen plattform och här brukar jag bemöta de flesta kommentarer och ytterst sällan deletar jag någon. Tack vare att jag bestämmer själv kan jag också kosta på mig att ha en attityd som inte nödvändigtvis behöver vara densamma som i etablerade media.
      @Anna: Jo, jag har förvisso akademiska meriter, men det är inte det saken gäller. God argumentation är alltid välkommen på min blogg. Förstår bara inte varför vi hela tiden ska sikta in oss på att kommentera i gamla medier där kommentarsfälten har blivit soptunnor och där skillnaden blir så uppenbar mellan dem som har tolkningsföreträdet och dem som bara kastar glåpord och inte klarar av att föra diskussionen vidare. Tradmedia har redan ett system för debatt – vad är det förresten för fel på insändarsidor?
      @Kim: Kan bara hålla med, totally!
      @Peter: Jag bestämmer inte vilka som får uttala sig på framskjuten plats i offentligheten. Men även jag tvingas gå igenom filtret. Än sen?
      @Månkaninen: Jag är mån om att svara på vettiga kommentarer här, detta är ju en blogg, där jag sällan blir utsatt för rena elakheter. Hur många som besöker den bryr jag mig inte om, jag har bloggen som en ventil och en kontaktyta.
      @Anna Troberg: Klart vi ska ta en öl! 🙂 Jag menar ju inte att internet ska vara dialoglös, tvärtom. Men kan vi inte låta tradmedierna bara vara? Håller med om att de har de kommentarsfält de förtjänar, men de har också ett annat system för debatt. Mejla mig om den där ölen snart!
      @Jacob Hallén: Kunde inte sagt det där bättre själv!

  2. Tack för dessa ord. Det är nog tid att stänga igen pissrännan och låta dem kommentera och debattera som vill förmedla något och är nyfikna på andras reflektioner. De flesta bloggare har redan gjort valet att inte ha fria kommentarsfält, de fylldes ju snabbt med dynga, om det inte var SPAM. Vi ägnar otaliga timmar åt att läsa och reflektera över andras texter, varför skulle vilken idiot som helst få kommentera då, när det inte finns substans i kommentaren heller.
    Det finns forum ändå för trollen.

  3. Även om Drougge har en poäng i att den som är påläst i ett ämne väger tyngre i debatten så är det något som man inte själv avgör. Också tämligen korkade människor med fina titlar befolkar tidningarnas debattsidor. Dumskallar är inte något exklusivt för kommentarsfält.

    Skriver man för en läsekrets bör man inte hålla sig för fin för att samtala med den. Däremot finns naturligtvis ingen anledning att gå i polemik med rena personangrepp. Där trycker man lämpligen bara på Delete.

    Men när man surfar in på den här sidan och möts av en bild på en Drougge som blåser rök i ansiktet på läsaren och kallar sina kommentatorer för ”pöbeln i pissrännan” då får man lust att skriva nåt om att man inte ska kasta sten. För den arroganta och vulgära attityden är till förväxling lik det man kan finna i kommentarsfälten. Men vill man inte ha några kommentarer och inga läsare heller, då är det förvisso helt rätt strategi.

  4. Bästa Unni, här liksom i alla andra fall då man vill inskränka och sätta gränser för friheten handlar det om vems frihet och vem som ska definierar gränserna?

    Åtar du dig rollen som den goda smakens domare och åsiktspolis, eller kan vem som helst med en akademisk examen fylla den uppgiften? Har du förresten akademiska meriter?

    Jag tycker säkert enligt dig fel i många av vår tids laddade frågor, och det trots att jag har åtskilliga akademiska poäng och att jag har ägnat säkert 50 av mina 65 år i livet åt att grubbla, analysera, lyssna och läsa. Men i dina ögon hör jag nog i alla fall till de enfaldigas skara.

    Det som bekymrar mig mest är din bristande förtröstan. Dumhet och okunskap brukar ju avslöja sig självt. Behöver vi bekymra oss över det? Fast det är ju så klart irriterande och en sorts nedsmutsning av det offentliga rummet med alla dessa idioter som uttalar sig utan att få munkavle.

    Men som sagt, hav förtröstan, goda argument och fakta brukar alltid vinna i långa loppet.

  5. Det är knappast en mänsklig rättighet att skita ner seriösa diskussioner med ovidkommande påhopp och kränkningar mot skribenten. Brukar jämföra vår blogg med hur samma diskussion sett ut öga mot öga. Först och främst så tar vi ansvar genom att vi skriver inget som vi inte skulle kunna stå för om vi tvingades fram ur vår anonymitet. Vi svarar heller inte på kommentarer på ett sätt som vi inte skulle kunna stå för i en diskussion eller debatt irl. Grundläggande respekt är basic, oavsett vad andra tycker och även om de inte håller med.

    Vi drar gränsen för publicering av kommentarer där vi aldrig någonsin skulle ställa upp i ett samtal med vedebörande irl. Dvs med en person som inte ens har vett att hålla sig till ämnet, beter sig som han låg bältad på säters fasta paviljong etc. Sådana kommer inte till tals hos oss. Vi är väldigt tydliga med vilket fokus vi vill ha på vår bloggg. Den som inte förmår behålla det fokuset är välkommen att skriva och får svar, men ombeds fundera på om denne inte ska vända sig till något annat forum med sina åsikter eftersom de inte tillför oss eller våra läsare något som helst nytt, intressant eller tankeväckande.

    Så nej. Det är varken en medborgerlig eller mänsklig rättighet att få ösa ur sig skit och sabotera seriösa skribenters debattforum/bloggar etc.

    Ingen behöver förövrigt kasta ner mig i pissrännan, jag har själv frivilligt kravlat runt i stanken de gånger jag verkligen försökt att ta neandertalarna på allvar och föra en dialog med dem. Jag väljer numera att inte sänka ner mig där igen och ingen kommer någonsin få dit mig hur dom än försöker. För vi har alla ett ansvar inte bara för vad vi skriver, utan i högsta grad för vilka vi släpper fram.

    Och nej. Det är inte ett dugg synd om dem. De ser som sin livsuppgift att sabotera, jag ser det inte som min livsuppgift att försöka få dom att sluta med det. Ignore helt enkelt. Och det har visat sig funka riktigt bra.

  6. Intressant om interaktivitet på nätet! Läsvärt och tänkvärt! Men varför uttrycker du dig då själv med, som jag tycker, ”plumpa och korkade påhopp” (jag citerar din fras ovan) om män i det radiosamtal du förde med en annan kvinnlig debattör i Radio 1, som jag hörde på eftermiddagen idag lördag? Varför dessa pladdriga vulgariteter och generaliseringar? Helt olikt de tankegångar du uttrycker i din blogg? I mina öron påminde ert samtal om en del ”piss” man kan träffa på just i kommentarer till blogginlägg. Är det skillnad på radiopladder och nätbludder?

  7. Absolut. Yttrandefrihet är bara trams, allmän rösträtt likaså. Lägg ner spektaklet och låt någon med rätt åsikter ta över all offentlig debatt. Drougge kanske känner sig manad?

  8. Problemet uppstår dock när uppdelnngen mellan de som har rätt att uttala sig och de som inte har samma rätt att göra det. Du skriver att ”vi” uppmanas att gå ut och lyssna på verklighetens röster och att ”vi” en dag riskerar att sitta i knäna på verklighetens folk. Jag antar därmed att du räknar in dig själv till den del av befolkningen som har rätt att uttala sig? Vem gör den uppdelningen? Vem beslutade att just du har rätten att uttala dig, men inte mannen på gatan?

  9. Det är kanske inte en rättighet att kommentera men det är bra att du upplåter plats till oss i pöbeln. Om vi antar att ditt syfte med bloggen är att få oss att tycka som du, eller åtminstone förstå dina åsikter, så vore det ännu bättre om du svarade på kommenterer!
    Att svara på personangrepp är inte kul, men du kan säkert göra tangentbordsmakron med de vanligaste standardsvaren. Bortser man från påhoppen så kommer kommentarer oftast från personer som inte förstått eller som har skäl att tycka annorlunda. Är ditt bloggsyfte – som jag tidigare antog – att övertyga läsarna så har du utmärkta chanser när du svarar på de konstruktiva kommentarerna. Det du inte fick till från början kan nu bli fullständigt belyst.
    Att läsa en text som får kommenteras men där författaren inte deltar upplever jag alienerande och det är lätt att de som kommenterar bygger upp en egen tolkning som inte alls stämmer med författarens och som resulterar i motsatsen till det författaren avsåg.
    (När din blogg blir så stor att du inte hinner svara kan du låta läsare bedöma varandra och minska typsnittet eller kontrasten för ogillade inlägg. Men med 10 kommentarer på denna postning är det en bit kvar.)

  10. Hej Unni!
    Fast Unni, du är ju en av dem som är där ute och pratar med dina läsare. Du pratar med dem på bloggen och på twitter. Du för ett samtal. Jag tycker att du är ett strålande exempel på någon som gör precis det som du inte tycker att man ska kunna förvänta sig. Tough shit. 😉

    Det finns kommentarsfältstroll som är ohjälpliga. De kommer att trolla vad man än gör. Jag har ett och ett halvt på min blogg. De är de enda jag har förmoderering på. (Den ene är min bror. :-p) I övrigt sköter sig de andra alldeles utmärkt. Om någon någon gång går över gränsen räcker det oftast med ett litet: ”Hörru du, skärpning nu!” så kommer de tillbaka och ber om ursäkt och tar nya friska och trevligare tag.

    Tidningarnas problem är att de skiter högaktningsfullt i kommentarerna. De är inte där och pysslar om sina kommentarsfält. Och voilá, så får de de pissrännor de förtjänar. Jag skrev lite om det på DN Kulturs debattsida i fredags: http://www.annatroberg.com/2011/08/13/jag-skriver-om-att-bli-van-med-trollen-pa-dn-kulturs-debattsida/

    Jag föreslår att vi tar en öl om saken i veckan. 🙂

  11. Om du publicerar en artikel hos någon annan så får du helt enkelt anpassa dig till de förutsättningar vederbörande ger dig. ”Ta seden dit du kommer.”

    På din egen blogg är du fri att skapa vilka regler du vill (och bryta mot dem om du så önskar). Yttrandefrihet innebär inte att du måste skapa möjlighet för vem som helst att yttra sig. Du kan hårdcensurera kommentarerna på din egen blogg. Det är till och med en bra idé, för det får trollen att ge upp och söka sig någon annanstans.

  12. Det är en mänsklig rättighet att få uttrycka sina åsikter, men det är ingen rättighet att tvinga andra att lyssna på dom!

    Det gäller dom som ger uttryck för sina åsikter kryddade med personangrepp, påhopp, kränkningar och förtal. Ignore helt enkelt.

    Naivt och tro att man kan komma fram till någon form av vettig dialog med ALLA på nätet, det är lika omöjligt som det skulle kunna ske irl. En del passar sämre i möblerade rum liväl som i kommentarsfälten. Och det är inget varken Anna Troberg, jag eller någon annan kan ändra på.

    Däremot fick jag en bra debatt med piratpartiet efter att dom rensat ut de som stod i vägen för deras grundläggande agenda. Första åren förnekade piraterna att dessa ens existerade. Så från att ha varit en genuin piratmotståndare på grund av en rad extrema element i partiet, är jag idag en presumtiv.

    Skälet till denna omställning var så enkel som så att en aktiv piratpartist förstod jag vad menade och tog diskussionen och var själv lika upprörd över det som pågick. Så att ha skilda åsikter och ändå kunna föra en dialog kan bidra till mycket positivt.

    Tror jag ska skriva ett inlägg om det.

    Anna, du verkar vara en bra och lyhörd partiledare. Men lägg din energi på de som må vara kritiska och okunniga men uttrycker en vilja att förstå. Resten är bortkastad tid. Tycker jag.

  13. Det behövs väl inte bara ”intelligenssnobbar” för ”intelligenssnobbars” skull? Utan även intellektuella att stå i fronten för dem som kravlar runt i bottenlöshet och misär och som inte kan göra sig hörda eller sedda? Och det har varit en tämligen genomgående tråd i Drougges resonemang kring intellektuella överlag (inte bara i anknytning till detta blogginlägg avgränsat), såvitt jag hajjat…

    Några som t.ex. opponerar sig mot diverse företeelser, som lyckoindustrin och annat bedrägligt och ensidigt förenklat ex.? Oavsett hur mycket akademisk poäng eller inte det krävs för den sakens skull.

    /J

    1. Johan, detta har – det tycker inte jag heller – egentligen med snobbism att göra. Klartänkta individer finns överallt. De intellektuella missade ex vis att inse faran med Hitler. Men dem vill jag nog inte kalla intellektuella. Så, vad är en intellektuell – det är frågan.

  14. Helt kort, eftersom yttrandefrihetsaspekten har stötts och blötts en del – Jag var inne på det här för en tid sedan – jag ska understryka att det är en gissning angående varför intresset att hålla ordning i kommentarsfälten är så svalt:

    Varje kommentar, aldrig så korkad och andefattig, betyder att någon inte bara har surfat in på en sida, utan också stannat där en stund för att delta i ’debatten’. Så blir varje kommentar en faktor i statistiken tidningen använder när man rättfärdigar priset på annonserna i nätupplagan.

    Näthat ger stålar från Betsson, nätdatingsajter och annat lukurativt, och är man, säg t ex en kvällstidningsredaktör som oroar sig för att få dåligt rykte eller ansvar för direkt brottsliga kommentarer, kan man alltid billigt hyra in en utomstående firma som har ansvaret att moderera kommentarsfälten. Hur den firman sedan sköter sitt jobb varierar säkert, men det är klart att man kan anta att det vore olönsamt om de vore FÖR nitiska…

  15. Lycka måste vara att varje morgon vakna upp och vara helt övertygad om att allt man säger, gör och tror är det enda rätta i alla sammanhang. För varje år som går i mitt liv (nu 47 år) så kan jag inte säga bestämt att si eller så skulle det vara eller ännu värre så är det!
    Desto fler människor jag möter, så väl i text som i verklighet så blir innfallsvinklarna fler och fler inom praktiskt taget alla områden. Sammantaget med det man läser såväl inom fack och skönlitteratur så blir det för mig en total omöjlighet att säga vad som är rätt!
    Självklart så finns det grundläggande saker som är ”rätt” eller ”fel”, men det behövs inte nämnas i detta sammanhang!
    Hmm…helt plötsligt så blev jag mycket, mycket trött….bl a på mig själv att jag överhuvudtaget började skriva denna kommentar….fast den kom spontant efter att ha läst alla andra kommentarer här under detta i mitt tycke djäkligt intressanta och trevligt skrivna inlägg!
    Jobbar man som jag inom vården och mest kommer i kontakt med ”döende” människor så blir tillvaron mer att ”fånga dagen” i alla sammanhang! Hade ett långt jourpass igår och många hembesök, det enda som lättade upp igår var reprisen av Unnis underbart ”galna” radioprogram ”Om kvinnan själv får välja”!
    Hade jag haft tid och ork och några vänner kvar så hade jag velat ta utt hela programmet i ”text” och gjort djupannalys av varenda ord som sades. Såväl i studion och av de som ringer in! Det här är allvar/humor när det är som bäst! Tänk den här helt underbara snubben som ringer in till alla radiprogram för att delge sin livsvisdom, han är ju för ”skön”, bara att i detalj berätta för Er mogna damer om hur en klitoris ser ut och fungerar får mig att stanna till vid vägkanten i nattmörkret och vråla högt för mig själv! ”Gud finns du? Hjälp mig att orka en djävla dag till!
    För att nu inte eventuellt ”oroa” läsare av denna kommentar så måste jag säga att jag ”ler” medans jag skriver detta!
    Fast min sanna övertygelse är att riktigt kloka mäniskor faktiskt tar livet av sig, dock är det inget jag uppmuntarar till. Otroligt nog så kan man betyda så mycket för andra att man inte riktigt kan förstå det själv, men så är det med känslor! (Tror jag måste jag tillägga)
    Ännu en gång har en ”text” blivit viktig, kanske inte det jag nu skrivit utan att jag fick skriva ”av mig”….en slags terapi precis som själva bloggandet!
    Vill avslutningsvis gratuelra Er alla som är övertygade om att allt ni säger och skriver är det enda rätta! Lycka till!
    Till Unni! Jag höll mig kanske inte till ämnet helt och hållet, men jag gjorde ett försök!
    Vid datorn som vanligt Oumberlige Peter! Ditt Ångestskrik i cybernatten!
    PS: Gillar bilden du har på dig själv, eller rättare sagt gillar ”symboliken”……fast det här med rökning är en katastrof, fy fan vad dåligt man mår varje gång man slemsuger en patient med ”kol/cancer)” paniken och ångesteni den sjukes ögon fastnar på ens egen näthinna och bränner sig fast i flera dagar efteråt!
    Fast rökning kanske är nyttigt, vad vet jag, finns som sagt en massa ”sociala studier” om skratt och samvaro…………….

  16. Hejsan Unni!
    Visste inte riktigt hur jag skulle nå dig, men känner att jag ändå är tvungen att berätta en sak för dig.
    Det var du som fick mig att börja läsa. Alltså, jag kunde läsa innan men fann just ingen njutning av det. Det var Hella Hells bekännelser som ändrade allt.
    Efter Hellas uppenbarelse så ändrades allt och jag slukade dina böcker… jag till och med sov med dom i sängen och när jag sen läst ut en bok så fick den sova en extra natt i sängen med mig innan den fick ge plats åt en ny bok haha.
    Vill bara att du ska veta hur mycket du har betytt för mig, tack fina du!
    Mer än varma hälsningar.
    /Katarina

  17. ”Ska alla enfaldiga röster ha samma talan som de kloka och insatta?”

    Det är så politiken fungerar i Sverige.

    Är det en demokratisk rättighet att skita ner ett kommentarsfält(media) i anslutning till fakta / vetenskaplig och påläst debattartikel / undersökning.

    Det är det politiker och skribenter gör i Sverige.

Lämna ett svar till Beelzebjörn Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.