VEM "ÄLSKAR" INTERNET?

tsunamisI min förra post om internets frälsningsarmé kände sig Jocke Jardenberg påhoppad eftersom han är en av dem som ofta utbrister i ett ”Jag älskar internet!”

Jocke försvarar sig med att han även ställer upp ideellt och inte bara tjänar pengar på att vara internetkonsult. Jodå. Det gäller ju att visa framfötterna och ständigt positionera sig i den ökade konkurrensen bland internetexperter. Men Jardenbergs huvudsakliga och – skulle jag tippa – ej blygsamma intäkter kommer sig av att han blir anlitad för att predika internets lov inför kunder med starka ekonomiska resurser. Det behöver väl knappast påpekas att han har svårt att förhålla sig kritisk till det han livnär sig på.

Egentligen är hela denna diskussion lite töntig. De som är under 30 rycker säkert på axlarna eller fnyser åt de ”vuxna på internet” som närsynt ägnar sig åt navelskåderi kring våra göranden och låtanden här ute, som gång på gång uppfinner hjulet. Internet är här för att stanna. Frågan är vari det revolutionerande ligger.

Som alltid vid ett stort teknikskifte uppstår nya drömmar. Men det som också uppstår är nya makthavare. Jocke har blivit en av dem, vilket han framställer som något positivt eftersom han före denna tekniska omdaning inte hade någon makt alls. Själv ser jag ingen skillnad. Makt som makt. Makthavare ställer sig sällan skeptiska till det system de skaffat sig makt inom. Däremot ser de gärna till att utmåla den traditionella ordningen, den de lämnat, som mossig och döende. Klart de gör det! Men är det särskilt vågat?

Det viktiga är väl att försöka skönja bristerna i det nya systemet, inte bara applådera det, särskilt inte som det styrs av samma hierarkiska tänkande och i stort sett samma värderingar som det föråldrade. Av det jag hittills hört av Joakim Jardenberg återkommer hans ställningstagande mot ”det gamla”. Exempelvis hävdar han att de etablerade mediehusen är hopplöst omoderna medan hoppet och lösningarna finns i digitalvärlden.

Men vilka lösningar? Förutom att internet kännetecknas av oräkneliga sociala kontaktytor och en aldrig förr skådad snabbhet – what else is new? Har nyhetsbevakningen blivit bättre pga att de stora tidningarna finns på webben? Nyheterna på nätet är ju upplagda efter tradmediernas mönster och tas fram i de stora mediehusen.

Än har ingen ekonomiskt fungerande modell över hur nätjournalistik ska löna sig blivit uppfunnen. För ett par år sedan vurmades mycket kring medborgarjournalistik. Av det blev det platt fall. Och att komma in med tips till medier är heller inget nytt. Interaktiviteten, som det talats så varmt om, har lett till lååånga kommentarsfält som få journalister orkar eller hinner läsa. Det medborgerliga inflytandet är blott en chimär.

Ovanpå det är de affärsmodeller som verkligen lyckats på internet beroende av en kanske ännu större storskalighet än i det gamla systemet. De digitala verktygen är ju lika dyra att utforma och underhålla för 100 användare som för 100 000 000 användare. Men de blir inte vinstmaskiner förrän en enorm massa människor strömmat till eftersom de enskilda betalningarna är mycket små.

De lönsamma modeller vi fått är monster som Aftonbladet.se och Blondinbella. De har lyckats dra in betydande annonsintäkter pga den stora kvantitativa uppslutningen. Jag måste säga att jag hade klarat mig utan det där, och något nyskapande ser jag inte heller – om man inte med nyskapande avser större portioner enfald än man tidigare skådat.

I det danska radioprogrammet Mennesker og medier diskuteras nätets utmaningar med betydligt större finess och mycket mer kritiskt än här hemma. För ett par veckor sedan nämndes ”nyhetsisomorfism”: man får bara mer av samma. Jag efterlyser en kritisk hållning även i det konsensusdrypande Sverige till vad internet egentligen har åstadkommit och hur det rent konkret kan komma att utvecklas. Jocke bad mig att konkretisera mer. Det är precis vad jag vill be honom göra.

För jag vill inte ha en dödfödd debatt mellan tjurskalliga bakåtsträvare och frälsta internetfantaster, jag hoppas på en dialog mellan oss som redan är inne, vi som tycker om internet för dess eventuella demokratiska förtjänster men som pallar vara kritiska mot de digitala fenomen som lika gärna kan urholka demokratin.

Nu tror kanske många att jag är negativ till våra mikroelektroniska landvinningar och längtar tillbaka till gamla tider. Så är det inte. Min blogg, liksom twitter, är till exempel min livlina i ett medieklimat som präglas av ängslighet och nonsens. Wikipedia är ett unikt och demokratiskt projekt som inte styrs av profitintressen. Fri fildelning är ett demokratiskt sätt att tillgängliggöra kultur på. Google har underlättat mitt arbete på ett oöverskådligt sätt. Med mera.

Men vi behöver #prataomdet, prata ärligt och utan floskler om vart det där tåget som alla är så rädda för att missa är på väg.

38 reaktioner på ”VEM "ÄLSKAR" INTERNET?

  1. Tycker ditt resonemang kännetecknas av antydningar om att Jardenberg inte ska yttra sig om internet eftersom han har intresse av att tjäna pengar på sin kunskap och därför ska vara tyst.

    Du tycker inte det finns något nytt i internet: ”Förutom att internet kännetecknas av oräkneliga sociala kontaktytor och en aldrig förr skådad snabbhet – what else is new?”

    Undrar om befolkningen i diktaturer delar din uppfattning att internet är ett fenomen som kan urholka demokratin.

    Du framhåller din blog och twittrande som din livlina, samtidigt som du varnar för ängslighet och nonsens.

    Vad är det du vill föbjuda?

    1. Georg, jag tror inte att du har fattat min poäng här. Jag menar att man ska vara medveten om sitt sammanhang, varifrån man får sin försörjning osv. Ang diktaturer har vi ju redan i exemplet Kina sett vad internets storskalighet kan ställa till med. Om du menar den arabiska våren var det ju FOLKET och inte Facebook som låg bakom revolterna.

  2. Unni kan vi lita på. Jag skulle gärna köpa en begagnad bil av henne.
    Inte för att jag vet hur en sådan ser ut men hon skulle inte sälja luftslott.

  3. Joakim Jardenberg är en pajas. Självgod som få och ska alltid ha sista ordet, gärna om det sista ordet är frihet, revolution och allt-till-alla. Han tar aldrig debatten, han dödar allt motstånd effektivt och tar betalt därefter. Så håller han sig kvar på toppen, inom eliten. Men säger såklart att eliten är välkomnande och öppen, det säger random MC-klubbare också. Vi är en familj och alla får vara med, men nåde dig om du kritiserar ledaren. Då blir du bloggbombad.

    We trust in Unni. Hon står upp för oss svaga, mindre bemedlade. Tack Unni för att du står upp mot makthavare som gärna utkräver ansvar men som ej tar sitt själva. Makthavare som börjar gråta och bloggar på i affekt bara för att de älskar internet. Patetiskt.

  4. Den stora faran är ifall de professionella journalisterna inte kan få sin utkomst längre, för då finns det en överhängande risk för att ett högerreaktionärt pöbelvälde på Internet flyttar fram sina positioner väsentligt och intar in dominerande ”politiskt inkorrekt” position. Kanske behövs en licensfinansiering som kan avlöna professionella journalister och publikationer på nätet, och att presstödet givetvis flyttas över till nätproduktionen. Överhuvudtaget behöver stödet till kulturutövare utökas. Vi kan på det hela taget glömma det här med att skattesänkningar skapar jobb, för det gör de inte. Till och med den amerikanska administrationen har kommit fram till att det är mycket dyrare att ”skapa jobb” genom nyliberala skattesänkningar för de ökar helt enkelt inte efterfrågan på arbetskraft överhuvudtaget alls, utan ökar endast arbetskraftsutbudet, vilket är det samma som att säga att de skapar massarbetslöshet, en massarbetslöshet som ökar för varje jobbskatteavdrag (nedskärning) som görs. Vad som krävs är alltså att skapa offentliga jobb, det är också det som krävs för att rädda både miljön och ekonomin, enligt världens samlade experter och nobelpristagare. 6 timmars arbetsdag behövs också. Enligt US administration så ser skillnaden ut så här $100 billion of government spending creates 1,085,355 job-years
    $100 billion of tax cuts creates 687,991 job-years
    Det kan jämföras med Anders Borgs slöseri – när han ger McDonalds 36 miljoner och de lyckas skapa 89 skitjobb – bingo – Not.
    Enligt svenska ekonomer skapas ingen efterfrågan på arbetskraft alls genom skattesänkningar, utan leder endast till att ”arbetskraftsutbudet ökar”, dvs ännu mer massarbetslöshet.

    Fördelen med att skapa offentliga jobb för skattepengar är också att man kan styra ekonomin in mot en högkvalitativ kunskapsekonomi där västs enda trumfkort gentemot Kina – kreativiteten – kan premieras.

    Är inte det något bra så säg.

  5. Internet sänker kostnaden att flytta ”information”. Liksom lantbruket effektiviserats 1000 ggr under 1900-talet och det ledde till ett nytt samhälle kommer den här effektiviseringen att också leda till ett nytt samhälle.
    Jag har typ inte gått ur sängen än, men har läst alla tidningar och vad alla jag känner noterat på Facebook. Bra? Jo, på något sätt. Men lite skrämmande.

    1. Anders h. Vi behöver komma vidare, känner jag. Internet är ett redskap, ingen religion.

      Etu: Telecomix har jag stor respekt för. Gillar dock inte hallelujababbel.

  6. @Unni: Ja det var FOLKET som genomförde revolterna, men det hade inte vart möjligt att organisera sig i den skalan med den effektiviteten utan internet. I alla fall inte lika enkelt. Därför hade internet en stor roll.

  7. Jag älskar internet! Underrubriken till min blogg har väldigt länge haft dessa ord:
    ”En kärleksförklaring till Internet sedan 1997”

    Det är detta som skiljer oss som finns på internet mot de som bara utnyttjar det som finns på internet. Jag träffar ofta företag som tror sig verka på webben när de formulerar idéer som går ut på att utnyttja andras bloggar för bloggpsam, utnyttja andras bloggande för att föra ut kommersiella produkter, eller utnyttja andras tjänster för att göra reklam åt sina kunder eller för sig själva.

    De som verkar så älskar inte Internet. De använder bara Internet för att driva sina egna agendor.

    Internet är ett redskap skriver du. Det gör att du placerar dig i samma grupp som Jaja, Mediaanalys, Searchminds, Nordic ACE och andra. Det känns ju alldeles oerhört fel och inte alls som den Unni jag känner. Du är mycket bättre än så.

    1. Nikke, jag gillar dig och din eld, det vet du säkert. När jag skriver om internet som ett redskap menar jag bara att det är dags att avmystifiera nätet och sociala medier och allt däremellan. För unga människor är internet inte konstigare än, säg, kylskåp, bussar, telefoner. Nåt man använder dagligen. Och det vet ju du också, som har egna kids. Vad jag vill komma åt är bullshitteriet och istället försöka se nyktert på charlataner och lurendrejare och alla försök att styra internet mot samma vedervärdiga kommersialism som finns runt oss. Det digitala teknikskiftet är nytt, men fan inte den människotyp som formats av ett monopolistiskt samhälle. Jag intresserar mig mycket för hur det skrivna ordet distribueras, och än har inte internets möjligheter bidragit till ett hållbart alternativ, särskilt inte för oss som bor i ett litet språkområde.

      Det räcker inte med att bara slänga ur sig ordsuffléer om att det gamla systemet håller på att gå under. Vad får vi istället? Och i den här frågan vill jag verkligen inte bjuda upp den äckliga upphovsrättslobbyn till dans. Jag vill att vi slutar tro så blint på att digitala lösningar blir automatiskt bättre än de analoga. Då hjälper det inte att utropa mantrat ”Jag älskar internet”.

      Och jag är så less på det där flummiga snacket om ex vis självutgivning, som jag jämt får höra från de ”nätfrälsta”. Jag menar, t o m Piratpartiet håller ju på att vakna upp och idka självkritik.

      Sammanfattningsvis: Jag skulle verkligen älska en öppen diskussion kring just vad internet INTE lyckats ge oss. Än. Och varför.

      Borde vi inte försöka göra det?

  8. Jag skriver på nätet för att det är politiskt livsnödvändigt, tiden är som den är och risken för en tvångsupprepning av det totalitära 30-talet är inte bara överhängande utan över oss. Och som sagt SD redan i riksdagen. Stövlarna trampar i hela Europa, den politiska situationen är precis lika farlig som strax innan Hitler kom till makten i Tyskland på 30-talet om inte farligare. Nu är arbetlöshetstalen till och med högre än det avgörande gränstalet 20 %. Fascismen är här, vi lever i den. När den svenska fastighetsbubblan spricker, vilket den gör – just nu, när arbetslösheten börjar gripa omkring sig än vidare, idag Saab, On off, imorgon andra kedjor, köplador, industrier.Läget är helt enkelt katastrofalt. Och det enda politikerna gör är att fortsätta hjälpa till med kapitalackumulationen för de rikaste. Hela valutareserven är upplånad av svenska folket i dollar för att hålla bankerna, deras bonusdirektörer och emerging-markethögriskspekulerare helt och hållet skadeslösa. Det är 300 miljarder dollar det. Bankernas utlåning i dollar till emerging market (t ex gangsterekonomiska Ryssland…)uppgår till 450 miljarder dollar – högriskspekulation utomlands alltihop, inte ett öre till investeringar som ger jobb i Sverige. När den högriskspekulationen kraschar, ja då är det Riksbanken – dvs vi skattebetalare som pungar ut, så att bonusdirektörerna kan sticka med pengarna till skatteparadis.
    http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Tal/2011/110517.pdf

  9. 300 miljarder kronor i dollar menade jag

    och bankernas utlåning 450 miljarder kronor i dollar (=till emerging markets i öst tex – tror ni förresten de gangsterekonomiska oligarkvännerna kommer att betala tillbaka dem, tror ni kalkylerna på projekten de lånar pengar till stämmer – läs Muller skalbolagsaffär Saab så fattar ni hur resten kommer att bli)

  10. Med andra ord så har hela Sverige blivit en enda stor skalbolagsaffär för gangsterekonomin att sluka i ett nafs. Inte bara bolagsplundring utan statskasseplundring. (Putin sitter nog och småler)

    1. Nemokrati – usch, vad läskigt! Är det verkligen så? Hur lång tid kommer det att ta innan det kraschar?

  11. Hej Unni!
    Jag älskar internet. På alla sätt och har svårt att hålla mig kritisk.
    På min blogg har jag givetvis fått några haters. Eftersom jag skriver lite lite om mitt privatliv så var kommentarerna såklart personliga kränkningar, förtal om mig som person.
    Och isåfall är det det enda negativa jag kan säga. Att det är så svårt att spåra anonyma blogghatare som faktiskt gör sig skyldiga till förtal och personliga kränkningar.
    Det ironiska idag efter 2 år som bloggare är jag att överseende småler när det kommer ett personligt påhopp.
    Jag fick alltså vänja mig vid kränkningar och liksom acceptera.
    Så var inte bloggkulturen tänkt från början.
    Men annars älskar jag allt med nätet från resebokningar till mail osv.
    Kram/Tom på Nöjesbloggen

    1. Visst, tom, men vi behöver ju inte bygga en religion runt internet. Många tekniska framsteg har underlättat vår vardag. Men den har också skapat nya problem, bilar ex vis.

  12. Jag älskar att skriva brev!

    Skulle någon bli förbannad?
    Naturligtvis inte. Brevskrivning är en gammal och väl beprövad kulturaktivitet, som inte kräver nya världsbilder. Men ”kärleken till Internet” är ännu så länge förbjuden frukt och det finns förstås representanter för den etablerade smaken som måste fördöma ett sådant kätteri.
    Min egen uppfattning om en sådan kärlek är emellertid: ”Det går an!”

    Men här finns tydliga spår av det klassiska motståndet mot ny teknik …

    När fotografiet och så småningom filmen slog igenom i större skala – ja, då var teatern etablerad och många ansåg att ”Film är inte konst”.
    När filmen blivit etablerad var det dags för televisionen och jag minns fortfarande hur diskussionerna gick under tidigt (och även sent) 60-tal. Teve var ytligt, lärde oss ingenting om ”samhället”.
    I ett storforum i teve, det bör ha varit 1967-68 sådär, påstod Olof Lagerkrantz att teve var en ”förenklingsmaskin”. Den då unga och tuffa programledaren Birgitta Sandstedt höll inte med. Hon kom ju med det nya.
    När vi så vant oss vid teve kom videon. Och allt vad vi hörde talas om när detta nya medium gjorde sitt bästa för att introducera sig var ”videovåldet”. (Har någon förresten hört talas om ”teatervåld” eller ”operavåld” ?)

    Och nu är Internet här …
    Ja … och många reaktioner tillhör den urgamla skolan – denna urgamla psykologi, som håller den dagsaktuella medborgaren i samma grepp som när den antika världsbilden var på väg att falla sönder under renässansens gradvisa övergång till upplysningstiden.
    Och på något sätt tycker jag att det finns en likhet i laguppställningen: Det är som om naturvetare och tekniker i alla tidsepoker fått auktoriteter inom humaniora och samhällsvetenskap att känna sig utmanade och gå i försvarsposition. Rollerna idag är desamma som på 1600-talet … rösterna känns igen …
    Det är nya bilder och nya färger på ytan, men under färgerna har pusselbitarna precis samma utskurna form som förr … som alltid … Kan man 1600-talets laguppställning, så känner man även 2000-talet.

    Jag vet inte hur många som minns det – men vid ett tillfälle under 1980/1990-talet blev den så kallade fria ”heta linjen” hos televerket fullständigt igenproppad med samtal. Det slumpade sig så att ett stort antal ungdomar använde den telefonlinjen samtidigt för att kommunicera med flera andra ungdomar på en gång – och ”flera” blev vid just det tillfället ett så snabbt växande antal att linjen havererade…
    Den händelsen inte bara dokumenterade just ungdomars stora intresse för den fria kommunikationen. Händelsen förebådade även det kommande intresset för Internet med dess närmast obegränsade kommunikationsmöjligheter – alla diktatorers skräck …

    Ja … jag älskar att skriva brev …

    Lars Thordmark

    1. Lars Thordmark, tack för brevet! Jag förstår dock inte riktigt vad det har med min post om internet att göra. Tror du att jag är motståndare till ny teknik?

  13. Unni, det ser fan inte bra ut iaf. Vice riksbankschefen varnar också för denna valutareserv i dollar. Vad gör Riksgäldens Bo Lundgren; jo, omvandlar ännu mer av valutareserven i dollar, det är för att än mer tjänstvillig täcka upp för bankerna när deras högriskspekulation kraschar, man framställer det då som en ”vinst” för statskassan när det i själva verket handlar om motsatsen. Sverige är en bananrepublik, vi ruineras av främmande makt utan att märkta det.

    Svensk statskassa förflyttas, om en sån ”bail-out” blir aktuell, vilket den mycket väl kan bli eftersom us-eu-kraschen närmar sig med stormsteg, då raskt utomlands, dvs när staten bailar ut bankerna som i sin tur betalar sina internationella långivare med bail-outen då de lånat i dollar för sin gigantiska emerging-market-utlåning – de tror ju de ska casha in i baltikum och annorstädes på emerging markets men i själva verket visar det sig gång på gång vara katastrofala luftslott och förlustaffärer – så då får de inte tillbaka de utlånade pengarna, men sina internationella långivare måste de i sin tur betala tillbaka i dollar, eftersom de lånat i dollar, eftersom emerging markets; Ryssland, Baltikum osv endast accepterar lån i dollar, så för att kunna låna ut till dem har bankerna måst ägna sig åt upplåning av fantasisummor i utländsk valuta, alltså dollar och den summan uppgår nu till 450 miljarder kronor, medan valutareserven i dollar uppgår till 300 miljarder kronor. Det är därför vice riksbankschefen skriver sin varning (tyvärr kommer den för sent):

    ”Det förefaller idag rimligt att bankerna står för kostnaden för Riksbankens valutareserv i den utsträckning den behövs för att klara deras likviditetsbehov vid en kris. Sannolikt kommer bankerna, om de får stå för kostnaden för att upprätthålla en likviditetsbuffert i Riksbanken, att finna det lönsamt att dra ned på den riskfyllda delen av sin dollarutlåning.”

  14. Och de internationella långivarna som lånat ut dollar och euro till bankerna för deras högriskspekulation på låglönemarknaderna är ju USA och EU. När emergingmarketslåntagarna inte betalar, ja då blir det att överflytta Riksbankens valutareserv till USA och EU.

  15. Hm, intressant. Jag har också undrat över hur internet ska skapa arbeten, lycka, glädje och få oss människor att bli bättre. Att Blondinbella blev känd och rik stod gammelmedia till stor del för, som jag ser det. Jag minns när jag fick min första egna dator, det är femton år sedan, jag fyllde fyrtio:) Nu är de som fyller femton lika vana vid en dator som vi var när nappflaskan i plast gjorde entré.

    Är datorn av godo? Ja, visst, men den skapar också ett behov som vi inte ens visste att vi hade. Är det bra? Ja, kanske, men den har också förstört mycket. Vi ska också, för att hålla farten i det ekonomiska hjulet, ständigt byta upp oss, nya program, nya datorspel, nya mobiler, Iphone, smartphone, Aphone och ja gud vet vad!

    Det elektroniska sopberget växer, men gör vi det, som människor?

    Diskussioner om bra eller inte, är alltid bra, tycker i alla fall jag. De som bara ser fördelar är onaturliga, det finns intet som bara är fantastiskt. I de fallen är det ett fanatiskt tänk.

    Ibland undrar jag vart all denna teknik ska ta oss, men vågar inte tänka tanken ända fram. Jag kanske är pessimist, men för mig har alltid människor varit viktigare än maskiner. Tyvärr syns det aldrig i lönekuverten för de ( kvinnor i de flesta fall) som arbetar med att ta hand om, just det ja, människor.

    1. Tack Ramona. Klokt tänkt. Det mesta handlar ju om hur MÄNNISKAN utvecklas, och människan är formad av generationer bakåt.

  16. Människan förändras inte särskilt mycket, däremot blir maktens metoder att exploatera denna hennes mänsklighet allt mer sofistikerade. Den grundläggande psykologin och känslorna är sig lika sen urminnes tider. Makten har haft lång tid på sig att förfina och effektivisera sin tortyr samt verbalt försköna och kamouflera vad de håller på med så att det blir lättare att luras.

Lämna ett svar till Calle Bulle Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.