VARDAGSMIRAKEL

angels-picture-angel-coloring-pages-angel-praying-lilastar-angel-guidecomJust nu befinner jag mig i LA, på ett rum med den brusande Hollywoodboulevarden alldeles utanför. Hur hamnade jag här? Det kan man ju undra. Men jag ville bort ett tag bara, och egentligen skulle jag hooka upp med en vän här, men vännen hade redan åkt när jag kom. Skit samma.

Men på Arlanda upptäckte jag att jag var en tönt som inte tagit reda på att man numera måste ha inresetillstånd för att bli ombordsläppt på flyget. Det gick att söka på internet blev jag vänligen upplyst om men det var jävligt bråttom och snart stängde gaten och man skulle fylla i ett formulär med tusen uppgifter och just då hängde sig datorn och jag fick börja om igen. Svetten pärlade, minuterna rusade fram. Min biljett var inte ombokningsbar och det gick inte att avbeställa hotellrummet jag bokat.

Och då påmindes jag om hur många godhjärtade människor det finns. Plötsligt samarbetade alla frenetiskt vid incheckningen så att jag, en jobbig jävel på gränsen till nervsammanbrott, trots allt hann på planet innan det taxade ut. När vi lyfte var jag både skakad och rörd och lovade mig själv att ta reda på vad de här underbara personerna heter så att jag kan återgälda deras insatser. De hade ju faktiskt kunnat rycka på axlarna och säga tuff skit.

Slutsatsen man kan dra av den här sortens positiva erfarenheter är att godhet är en raritet man ska vårda ömt. Godhet är ett långt större mysterium än ondska. Ondska är en stereotyp, men godhet kräver fantasi och inlevelse. Likgiltighet är förslappad ondska och nästan allra värst. Men dessa glimrande ögonblick då människan visar osjälvisk godhet stannar kvar i minnet som rena mirakel. Och goda gärningar föder fler goda gärningar.

En kompis från förr, författaren Bengt Liljegren, sa en gång när vi satt i en paneldebatt tillsammans, att utan godhet hade vi tagit kål på varandra allihop. För länge sedan. Det kan gå så lång tid mellan de stunder då godhet uppträder att själen skakar av köld, och den kölden yttrar sig som känslokyla. Det enda som kan tina en sådan frusen själ är den medmänskliga och vardagliga godheten.

10 reaktioner på ”VARDAGSMIRAKEL

  1. Mitt kommentarinlägg kan nog betraktas som banalt – Men jag vill önska dig en riktigt bra vistelse i LA och att du får det gott där! Beställde nyligen ”Bluffen” och läser den nu, den är så här långt så pass roande att jag faller i skratt under läsningen samtidigt som det finns mkt tänkvärt invävt i allt det underhållande.

  2. Och jag har precis läst ut ”lutherska badet” – Skitbra – skrattade högt vid flertal tillfällen när jag läste den! Ska läsa fler av dina böcker.

    Ja, jag har lyssnat på ”Boven i mitt drama…” också, men fler har jag inte läst av dig.

    Får införskaffa ”Bluffen” …

    Himla bra berättarstil du har!

  3. Hej Unni, din slutsats saknar all form av självkritik. Visst, utan godhet kommer vi ingen vart, och inte du till USA:)
    Men din slutsats borde också blivit:
    Borde jag inte tagit reda på vilka regler gäller för att resa in i USA numera!
    Jag antar att du sökte visum och då borde den informationen nått dig…
    Kram/Tom Lilywhite

    1. Men härregud, Tom, jag skrev ju att jag var en tönt som inte tagit reda på Esta. Förra gången jag åkte fanns inget sånt, Esta har bara funnits ett år. Men visst var det Xtremt klantigt, det är jag den första att erkänna.

  4. Det var väl missen att kolla upp vad som gällde som gjorde hjälpen lite extra ”god”. Att mötas av förståelse för misstag och hjälp att reda ut dem, istället för ett få ett slag i ansikten i form av ett skyll-dig-själv-det-här-borde-du-tänkt-på.
    ALLA begår misstag och då känns det så himla fint att det finns folk som vet att förhåller sig på det viset och tom kan hjälpa till att täcka upp.
    Det finns inte några felfria übermänniskor, inte ens tom lilywhite är felfri. Men det är en insikt som det kan ta lite tid och lite erfarenhet att komma fram till.
    Lite trist är det att vanlig hjälpsamhet numera kallas godhet. Men jag instämmer, det är inte ofta man möts av hjälpsamhet. Det är också en del av den USA-influerade individualismen man kan kräkas på.

  5. ABC: jag är inte alls felfri, jag missade flyget hem från Barcelona 2008. Så klantigt att det inte finns ord…
    Unni: förlåt om jag lät störig, menade bara att någon människa borde ha upplyst om Esta innan. Tack för en bra blogg. Kram/Tom

    1. Skönt, Tom, att det inte bara är jag som är klantig :/ Just att missa flyg suger så jävligt, jag har hittills aldrig gjort det, men den här gången var det på fitthåret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.