UR MANSUPPRORETS SKÖTE

lee_wideweb__470x3190Det här, kan man säga, är en uppföljning av förra posten om Kuk-knytkalaset, det som handlade lite om det ”nya” mansupproret.

Mansupproret är nu inte särskilt nytt. Det har, enligt flera socialantropologiska forskare, ungefär 10 000 år på nacken. Sett från mänsklighetens historia är mansupproret dock ganska nytt, eftersom människan (med ungefär samma hjärnkapacitet som nu) är ca 200 000 år gammal.

Visst tvistar de lärde en del om orsakerna till den manliga överordningen, men om jag nu accepterar den forskning som gjorts på arkeologiska fynd och på en del isolerade folkstammar, tycks det ha funnits en tid, en lång tid, då människor faktiskt inte använde våld som konfliktlösning, då kvinnor inte var underordnade och då vem som var den biologiske fadern till barnen inte spelade någon roll.

Därmed inte sagt att jag vill bo i gräshydda. Men det kan vara intressant att betrakta det patriarkala systemet utifrån. Det verkar ha uppstått då män insåg att deras säd var inblandad i fortplantningen – tidigare närde man uppfattningen att kvinnan ensam var upphovet till nytt liv, varför hennes fruktbarhet betraktades med vördnad. Säkert hade även övergången till agrar kultur ett stort inflytande, då det medförde äganderätt och revirtänkande.

Så, låt oss ponera att man behövde bevaka sina territorier och med våld driva bort inkräktare samtidigt som män fick hybris av sin säd. Då kan det ha legat nära tillhands att med våld lägga under sig kvinnorna. Kan det ha varit då man började våldta?

Nå, sedan dess har i alla fall kvinnorna ansetts underlägsna och fått iklä sig en passiv roll som vårdgivare. Alla ”feminina” sidor hos mänskligheten har dumpats hos kvinnorna. En man med ”feminina” egenskaper förlöjligas och en kvinna med för många ”manliga” drag uppfattas som hotfull. Var sak på sin plats.

Är då kvinnor, den förtrycka delen av befolkningen, lite finare och ädlare? De använder ju traditionellt sällan våld, tänker mer solidariskt, inordnar sig inte lika lätt i hierarkier och är inte lika benägna till korruption som män (detta har kunnat konstateras genom åtskilliga studier). Det är inte en slump att mikrolån till kvinnor bär frukt. Eller att korruptionen bland trafikpoliserna i Lima avhjälptes när man bytte ut de manliga trafikpoliserna mot kvinnliga. En kvarleva av detta är att barnbidraget rutinmässigt (fram tills nu) delats ut till modern och inte fadern. Kvinnor värnar i regel mer om gruppens och inte sitt eget bästa.

Ja, det förefaller som om kvinnor generellt ännu bär på de drag som kännetecknade den kultur som föregick patriarkatet. Gör de inte det blir de lätt stämplade som okvinnliga och i värsta fall blir de utfrusna. När jag gick psykologlinjen gjordes ett test som skulle visa hur mycket av kvinnligt resp manligt mönster vi bar på. Jag minns att mitt resultat visade att jag hade 50/50 av bägge. Det kan sägas ha stått mig dyrt, samtidigt som det kanske har varit min smala lycka. Vore jag man skulle jag säkert ha odlat mina manliga drag alltmer och undertryckt de kvinnliga. Nu fick det bli tvärtom.

Men idag, när jag ser på vår civilisation, undrar jag om någon egentligen mår bra av denna uppdelning i manligt/kvinnligt. Och framförallt om någon på riktigt kan trivas med en ordning där våldtäkt överhuvudtaget är tänkbart, där någon ”vinner” och en annan ”förlorar” på sexuella handlingar och där denna perversa syn på sex är så uppladdad och nedladdad i människans psyke att man till och med kan uppfatta barn – de allra svagaste – som sexiga.

Jag tror inte att den manliga sexualiteten till sitt ursprung är funtad på det viset. Men i en kultur som premierar makt och där makt upprätthålls eller erhålls med våld misslyckas med att ladda upp inre föreställningar om ömsesidighet. Det som istället styr våra sexuella fantasier är skenande sadomasochistiska idéer som inte gör halt vid barn – varför skulle de det? Nästan alla omfattas av denna begreppsvärld om över- och underordning, vi blir upphetsade av den, den säkrar inte främst artens fortlevnad, men den säkrar den här samhällsordningens överlevnad. Och vi vill ju inte flytta ut i bushen. Hur skulle vi dessutom kunna det? Allting är ju ägt. Vi också.

Därför spelar vi alla med i denna makabra dans där vi knullar barn, skövlar regnskog för att dagligen kunna äta kött och sitter i bilköer för att ha råd med bil. Vi måste. För annars hamnar vi utanför systemet. Och vad finns där, bortom missbruket? Jo, där finns kanske upproret. Och uppror vågar vi oss inte på.

Bara mansuppror. Det känns tryggt.

33 reaktioner på ”UR MANSUPPRORETS SKÖTE

  1. Jag blir väldigt nyfiken på det här med att det fanns en tid då det inte spelade någon roll vem som var pappa till barnen. Vart läser man mer om det?

  2. Och nu är det svåra tider för hotellstäderskor i New York som inte har ett prickfritt förflutet. Att Strauss Kahn också har ljugit är tydligen inte så viktigt att nämna idag. Han hade aldrig träffat städerskan sa han när han greps. Att man sedan fann sperma som tvingade honom att erkänna att han haft ett intensivt möte med kvinnan nämns inte idag.

    Jag var i Österrike nyligen och i en av de största tidningarna trädde många berömda kvinnor fram och sa att de självklart och ovillkorligt skulle stötta sina män oavsett vad männen gjort.

    !!!!

  3. Så sant Unni, och så tragiskt- tyvärr blåser det också allt hårdare vindar kring våldsutsatta barn och deras våldsdutsatta mödrar. Målet just nu genom intensiv lobbying vid viktiga organ inom sahällsdiskursen: att skilja dessa barn helt från sina våldsutsatta mödrar och placera dem rakt hos förövaren (även om de är våldsdömda)- idag vardag i Sverige. Så jämställt att hela tiden utgå från friska män i skor när ”man” gör upp om nya regler…. Vart är vi på väg?!

  4. De säger ju att vi är väldigt lika primaterna, bland schimpanserna är det t ex en väldig promiskuitet som råder bland honor, de lierar sig med hannar lite som de vill, och väljer nån bra kompanjon då och då som kan hjälpa till att skydda ungarna. I övrigt är de inte monogama utan har ”älskare” som de vill som de får barn med som de vill också. Bergsgorillorna däremot där är det en silverhanne som är högsta hönset, det är han som kan jämföras med vår kulturs ”alfahannar” , de lever med ett harem av honor och övriga hannar göre sig icke besvär. Men som jag fattar det så står vi människor betydligt närmare schimpanserna genetiskt än vad vi gör med bergsgorillor. Å andra sidan tror inte jag att evolutionsteorin är så korrekt som gjorts gällande, det är inte ens säkert att vi härstammar från aporna utan att vi själva bara var en annan slags apa http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manniskan-mindre-lik-schimpans-an-man-trott_3592253.svd

  5. Jag tror det var den här apan jag tänkte på:http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/vilken-apa-ar-du-mest-lik_493297.svd

    ”På senare år har emellertid zoologer, inte minst Frans de Waal, uppmärksammat en annan människoapa, bonobon eller dvärg­schimpansen. Den är lika nära släkt med oss som schimpansen, men är i många avseenden schimpansens raka motsats, med honor som ledare, fridsamma relationer, allmänt empatiskt sinnelag och ett rikt sexliv. Faktum är att den hellre löser sina dispyter med sex än med våld.

    Bonobon är ett av de sista stora däggdjuren som beskrevs av vetenskapen. Det skedde så sent som 1929. Dittills hade forskarna blandat ihop den med schimpansen. Men bonobon är något mind­re än schimpansen och betydligt gracilare. När den reser sig på två ben kan den ibland se nästan mänsklig ut.
    Bonoboerna lever i matriarkat, där allianser av honor håller hanarna på mattan med kvinnlig ­solidaritet som vapen. Visst bråkar de sinsemellan, men deras gräl når sällan sådana våldsamma nivåer som hos schimpanserna, där hanarna inte är främmande för att döda fiender, rivaler eller ungar som inte är deras.
    – – —
    Sex är bonobons främsta fritidsintresse och det praktiseras med alla tänkbara partner av båda könen. de Waal har funnit att de använder sex för att hålla sams i gruppen. Eller som han uttrycker det:
    – Schimpanserna avgör sexuella tvister med makt, bonoberna avgör makttvister med sex.
    Så vad har bonobons sexliv med oss människor att göra? Vår tillvaro är väl så skild från apornas att det inte går att göra jämförelser?

    Jo, människan är inget annat än en speciell apa som, trots sin civilisering och kultur, fortfarande är en naturvarelse, hävdar de Waal.
    – Vi är däggdjur och i många avseenden lika andra däggdjur. Men kulturen kan modifiera oss, exempelvis kan viss kulturell påverkan öka vår förmåga till samarbete och empati, liksom annan påverkan kan minska den.

  6. Vi delar 99 % av gener med bonobon-apan och schimpansen. Jag tror att jag är mer en bonobon-apa än en schimpans, därför att jag står inte ut med patriarkala ordningar. Sen har jag ingen rhesus-faktor heller och det betyder att jag inte ”spelar dum för att undvika slagsmål”, så det är bara att konstatera att det inte är lätt att vara en bonobonapa som inte är släkt med rhesusmakakerna.
    http://illvet.se/naturen/djur-vaxter/apor-spelar-dumma-for-att-undvika-slagsmal

  7. Skulle vilja lägga till en viktigt detalj till det du det du skriver Howling Woman.
    Det är bara människan och bonobon som har sexualitet frikopplat från reproduktion utav primaterna.
    Parning sker alltså inte bara för att honan är i brunst utan som en del av det sociala samspelet.
    Bonobon lever i ett matriarkat- ett fredligt matriarkat.
    Enligt tex Lasse Bergs uppföljning av forskning på området, var människan fredlig och jämställd till vi blev bofasta jordbrukare.
    Då ändrades allt.
    Vi fick ett patriarkat, – ett icke fredligt sådant.

    1. @shedlight @Howling Woman Tycker verkligen att det där makes sense. Men när kvinnans sexualitet började regleras och kontrolleras försvann den in i det patriarkala mänstret och kvinnor blev bara projektionsytor, som vi själva dessutom upprätthåller genom att betrakta oss själva utifrån mannens blick.

  8. Intressant!
    Som vanligt kan man lägga till vårt förhållande till naturen/miljön.
    Överhuvudtaget den här sexualiseringen som blivit med det kommersiella och all reklam.
    Jag mötte häromdagen en man som arbetar i det sk näringslivet, han ”styckade upp” min kropp, genom att säga Du har fått mage, där har du fått muskler etc. -i stället för att se min kropp som en helhet. Vi är ju kropp, själ och ande.
    Men han är uppenbarligen pervers.

  9. Läs Bertrand Russells ”Äktenskapets moral”, en gammal bok där man får veta mycket intressant om de oändligt avlägsna tider då folk ännu inte såg sambandet mellan samlag och hur barn blir till.
    Kvinnorna var heliga och ansågs ha magiska egenskaper just på grund av förmågan att alstra barn, till synes från tomma intet.
    Den man som vid födelseögonblicket råkade leva med modern – inte nödvändigtvis barnets far – tog tacksamt emot denna märkliga gåva, ett nytt liv.
    Allt förändrades när människan förstod att alla barn har en specifik, biologisk far. Äganderätt och revir måste skyddas från intrång av främmande stammar osv och där har vi nog, som Unni skriver, roten till mycket av våra könsroller som de ser ut idag.

  10. Unni,har du någon aning,om var det kan tänkas finnas en hona som
    är lite halvdirty i sängen,har huvudet lagom på skaft,intresserad
    av samtiden och gillar att safta och sylta.Kanske tom.finner ett
    nöje i att sticka och virka.

  11. Jaha, nu är jag övertygad om att män härstammar från gorilla-släktet och kvinnor från schimpans/bonobon-släktet.

    Eller finns det något som säger att kvinnor och män måste härstamma från samma ap-sort?

  12. Precis, hela tiden mannens blick.. duger jag? att se sitt värde som kvinna, människa ö h genom den manliga blicken. det är vad vi kvinnor lever med. får lära oss att leva med. och sexualiteten!! än i denna dag så ses kvinnor som suspekta varelser om de bejakar sin sexualitet för att just vara lite sociala.. och inte bara för reproduktionens skull s a s.. och i synnerhet äldre kvinna och ung man.. det ska LIKSOM gömmas undan, den finns. min erfarenhet är att det är fullt av unga män som attraheras av äldre kvinnor, själv ngt äldre kvinna ;). men hur framställs det? märkligt och lite på gränsen till perverst.. enligt min uppfattning. varför? för att reproduktionen inte ingår? för att det handlar just om att vara social?
    första gången jag skriver här och jag vill bara passa på att säga ett stort tack för det du skriver och det du för fram.. UNDERBART! och jag gillar också fotot på dig här, en rökande kvinna sådär offentligt.. i dessa tider då det verkligen är tabu att röka också..

  13. Puuh… två stora o brett omfattande inlägg (denna o de tidigare manligt/kvinnligt inlägget) och så en väldans massa ap-sorter, blir svårt o hålla ordning på allt. Iaf så vill jag förmedla en positiv ”rapport” angående detta ämne(en) tagen direkt från mitt egna liv.

    Jag själv e ca 30 o det strikta regelverket för vad kvinnor bör o skall eller får o inte får göra i det social sammanhanget existerar inte alls för mig o dem jag umgås med. Och nej jag är inte nån speciell typ av människa som lever på ett visst sätt o därav lever ett regel-löst liv.

    Jag gillar manligt-kvinnligt, feminint-maskulint, string utan string osv men de skulle aldrig fall mig in att likt nån forntida fossil dela in en människas agerade i rätt eller fel utefter vilket kön den är eller den här märkliga hierarkin som ni skriver om. Tex så skulle inte beröra mig eller mina vänner de minsta om chefen var kvinna eller man, de enda viktiga för oss är om den kan sin uppgift eller inte.

    Iaf de jag vill ha sagt är att dem förändringens vindar som ni önskar skall blåsa har redan börjat blåsa hos iaf min generation (eller så behövde de inte ens blåsa). Gubb-väldet eller vad man skall kalla det behöver nog dock tyvärr lite starkare vindar, men de kommer väl eller så hinner dem kila vidare innan dess.

  14. Spermans kulturhistoria lyser som en blind fläck i ögat upp på oss alla. Vi vet alla att feminismens grunder ligger i just den finstämda saften från de manliga känselsprötet och dess vilja att tala känslor i praktisk mening. Såsom en ståndaktighet direkt från hjärtat.

    Hemligheten med att gå framåt är att ta insikten om att föra fram det ben som hamnat längst bak, vilket sedan gång på gång återupprepas. Men att föra fram det främsta benet för att gå framåt fungerar sällan. Så varför går det inte framåt egentligen? Kanske för att det ben som är längst fram inte vill erkänna sina styrkor och läge i realiteten…

    Vart tog kärleken vägen? Kanske är det så att alltför många kvinnor satt sig på männen och de då inte kan uttrycka sin kärlek och uppskattning för kära Unni du förstår väl att det är svårt för mig att säga -Jag älskar dig om du satt dig på mitt ansikte?

  15. ”Jag blir väldigt nyfiken på det här med att det fanns en tid då det inte spelade någon roll vem som var pappa till barnen. Vart läser man mer om det?”

    Biologi och evolutionslära. Om man nu skall tala om människans kultur och härstamning från aporna så kvarstår att vår närmaste ”släkting” är bergschimpansen – vilket inte direkt är jämställbart med bonobon.

    När människan växte fram som art gällde ett antal specifika och mycket hårda regler för evolutionen – nämligen att de gener som klarar sig till nästa generation överlever och de som inte gör det dör ut. Den spindelhona som efter parning åt sin partner hade energi nog att bygga en stadigare äggsäck och därför äter i dag spindelhonor sina partners.

    Sak samma sitter vi i dag med åtskilliga evolutionära ”ärr” som inte längre har mening men som inte varit katastrofala nog för att orsaka att generna för dessa skall slås ut.

    För en kvinna är det ur krass evolutionär synvinkel mer lönt att vara kräsen – hon måste i nio månader uppbåda åtskilligt mer energi än vad mannen gör som för att föra sina gener vidare kommer undan med mycket mindre arbete. För en man är det ur samma synvinkel tvärtom så att han kan befrukta (i teorin) samtliga kvinnor i stammen och därmed föra sina gener vidare snabbare och mer effektivt.

    Nu skall man vara försiktig. Gener gör inget mer än ger latens. Grova ramar som kan formas av ett samhälle och sociala regler. Det finns monogama män. Det finns mindre nogräknade kvinnor.

    Men det är lögn att säga att evolutionen inte har satt sina spår. Blå ögon är ett recessivt drag och borde egentligen därmed ha försvunnit sedan hundratusen år tillbaka. Anledningen att det inte har gjort detta tillskriver man att om man som blåögd man får barn med en kvinna kan man med större säkerhet konstatera om barnet är ens eget eller inte. Därmed blev snabbt blå ögon i de områden där den mutationen uppstod mycket snabbt normen. Samma sak gäller övriga särdrag ”odlats” fram på samma sätt.

    Detta helt enkelt för att den man som inte har brytt sig om vem som var far till barnen har en kraftig nackdel i att föra sina gener till nästa generation jämfört med den man som faktiskt bryr sig. Detta gäller framför allt i en struktur där ”ägandet” av en säkrad försörjning är individuellt. En flock nomader kan vara territoriella men då ”äger” stammen som helhet försörjningen – det stora hotet är grannflocken, inte de egna medlemmarna. I ett sådant samhälle finns inga specifika hinder för någon individ att fortplanta sig – i smyg undan ledarhanne eller ledarhonor om nödvändigt. Försörjningen är tryggad.
    I ett bondesamhälle är det tvärtom så att ”flocken” består av en enskild familj där liknande band mellan medlemmarna i samhället inte är lika viktiga och därmed blir det viktigare att tillse att det barn den enskilda frun föder är ens eget.

    Viktigt att beakta är att en av de mer osmakliga dragen vi har ärvt av vår aggressiva uppväxt som art är tendensen att belöna risktagare och aggressivt beteende. Män som är ”klassiska” alfahannar lyckas i dag hitta kvinnor som känner sig dragna till det beteendet trots att det intellektuellt är helt oförklarligt varför någon person skulle låta sig själv bli behandlad som skit och att det ”farliga” hos partnern är huvuddelen av attraktionen.

    Sak samma har många män en tydlig förmåga att kunna bortförklara egenskaper hos en ”ledare” som de aldrig hade accepterat hos sin mer jämlike kollega. ”Kapten Klänning” och hans framfart i halvdussinet år utan att hans överdrivna fasad ens ifrågasattes eller hans våldtäkter och övergrepp uppmärksammades är tänkvärd.

  16. Mycket intressanta inlägg i detta väsentliga ämne, vad som är manligt och kvinnligt. Trots att ämnet dryftats länge och väl så har vi människor svårt att enas om så många definitioner utöver att kvinnor bär, föder och ammar barn och män har spermier. Då är det så.

    Vad gäller ojämlikheten mellan könen så tror jag att det handlar om det som en del här antytt, det började när vi blev bofasta bönder med revir och möjlighet att samla mer ägodelar än vi kunde bära med oss. Då uppstod nog också mer organiserade våldskonflikter som små och stora strider och krig. Och så blev män ”tvungna” att gå ut och försvara familjen, stammen, klanen, landet mot attackerna.

    Vi män kunde med gott samvete säga ”älskling, jag kan inte diska, tvätta, passa barn och koka mat för om inte jag går ut och slåss så dör vi. Det är en fråga om liv eller död.”. Sedan det blivit lite mer fred i några delar av världen så håller inte den anledningen till att slippa hushållsarbete. Men vi försöker ändå hålla fast vid detta s.k. privilegium och nu genom att säga: ”älskling, jag kan inte diska etc för om jag inte går ut och jobbar så dör vi. Dessutom tjänar jag mer än du och så saknar du den spetskompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det är en fråga om liv eller död.”

    Som jag ser det så betyder spetskompetens att kuken styr helt enkelt. Unni, du skrev att
    ” Mansupproret är nu inte särskilt nytt. Det har, enligt flera socialantropologiska forskare, ungefär 10 000 år på nacken.” Undrar hur länge vi varit bofasta och krigat. Kanske också bara 10 000 år. I så fall har mansupproret och krigandet pågått lika länge. Jag läste någonstans att de nya rönen inom historieforskning visar på att människan inte alls krigat i alla tider som det ofta påståtts, utan enbart i ca fem promille av mänsklighetens historia. Då skulle det kunna vara så att krig, ojämlikhet mellan könen, svält, skövling av naturen m.m. bara är en parentes i människans historia.

    Jag kan ha fel, helt fel. Notera det. Jag är man och erkänner att jag kan ha fel. Ibland vågar jag till och med svara “Jag vet inte” på en fråga som jag inte vet svaret på.

  17. Hejsan!

    Jo, Unni Drougge är på rätt spår ju.

    Vad jag insett är att många män, nästan alla har försökt eller försöker ha mig som älskarinna. Andra kvinnor tycker det är fräckt av de eftersom jag vill också ha en familj och barn, inte vara en älskarinna till män. De andra kvinnorna har varnat mig faktiskt och det stämmer ju.

    Men det är inte bara jag som är utsatt. Alla tjejer, men jag kände mig orättvist behandlad som det är riktat mot mig. Men, många av mina vänninor är i samma problem.

    De jagar som idioter..stalkers. Sedan finns det sådana som är ute efter sex och du säger Nej och de känner inte dig senare alls. Sedan så finns det vänninor som blivit bjudna ute av män på middagar, som trott de har pojkvänner, sedan efter sexet har de blivit utnyttjade och spolade och de bara sagt männen: Hejdå, girl, next…

    Det är hemskt, många av mina vänninor klagar hur män behandlar de. Jag trodde det bara hände mig tills jag började prata med kvinnor.

    Som min vännina säger: De utnyttjar tjejer och spolar som ingeting. De utnyttjar kvinnor. Både för sex eller som älskarinnor.

    Observera, det är inte frivilligt från kvinnornas sida. De är från början lurade, lovade ett förhållande, barn, samboliv….när i grunden de utnyttjas och kastas bort som använt docka…

    Många är sådana och därför är många tjejer singlar. Det talas om att det finns sunda män som inte gör så men var? Visa mig en åtminstonde?

    Puss till -Unni!

    1. Flower, vi måste sluta inbilla oss att kärlek och romantik betyder så mycket. Hade jag fått leva om mitt liv skulle jag satsa på att ha så mycket fuck off-pengar som möjligt.

  18. Ska jag då tolka SDM’s inlägg som att evolutionen är feminismens fiende? Eller tror ni evolutionen kommer ikapp feminismen så att vi alla får leva i harmoni?

    Jag misstänker att evolutionen inte premierar harmoni och lycka utan helt andra saker. Såvida harmoni och lycka inte får oss att överleva, vilket känns som ganska tveksamt tycker jag.

    Jag får väl ta och läsa boken som Unni hänvisade till innan jag kan dra någon egen slutsats av alltihopa.

    Jag tycker personligen att otrohet kan vara mycket smärtsamt. Har endast upplevt smärta i samband med otrohet då jag själv varit förälskad, vilket har skett en gång. Jag har inget intresse i att vara med andra när jag är kär i någon, vilket jag kanske också förväntar mig av den jag vill ska vara kär i mig? I övriga fall har ”otrohet” inte uppbådat några negativa känslor förutom en gnutta besvikelse över att det som eventuellt hade kunnat bli kärlek i framtiden inte längre kan bli det på samma vis.

    Jag hoppas att evolutionen tar väck dessa enormt starka jobbiga känslor. Jag förstår mig inte på varken människans natur eller evolutionens vägar, men måste likväl leva med resultatet av bådadera vilket känns både vackert och fruktansvärt på samma gång.

    Jag vill våga bli kär igen, och slippa känna oro för att inte få mina känslor besvarade.

  19. Unni, du har absolut rätt angående männen. Jag har för inte länge sedan bråkat med några kvinnor i kvinnoföreningen. Kvinnor kommer dit för att klaga på män, pojkvänner som gjort de illa.

    Sedan så de kvinnorna råder tjejer att gå till psykolog eftersom de dras till farliga män och inte sunda. VA? Det är helt fel. Ingen DRAS till farliga män. Alla vill ha en fin man. Problemet är att många män faktiskt misshandlar kvinnor på olika sätt och därför stöter man på de. De är överallt ju.

    Ur min egen erfarenhet och mina kompisars är det så. De männen som misshandlar kvinnor på olika sätt är många, för många och därför stöter man på de. Exempelvis, tänk er en äng med bara maskros. Självklart kommer du plocka de eftersom de bara finns, du hittar ingen ros.

    Plus, de är överallt. För att många män misshandar, det kan vara de på jobbet, hemma, skolan, ute. Överallt. Eftersom det är många män som misshandlar kvinnor är det sannolikhet att du träffar en sådan 90 procent..om inte mer.

    Det har inget med kvinnan att göra, hennes klädsel, hennes yrke, beteende..alla kvinnor är utsatta som en grupp. De mobbar kvinnor alltså som en grupp.

    Det är männen som ska gå till psykologen för att bryta detta mönstret att de slår kvinnor varje dag. Det är inget fel på kvinnorna, det är vanliga kvinnor, normala, kvinnor och barn.

    Det är samhället, rättssystemet som ska straffa männen och de har låga straff eller inga alls. Är det så för att männen sitter på höga positioner och ursäktar varandra? Kanske vissa kvinnor stödjer de i sin okunskap om faran?

    Vet inte men Unni har rätt och jag har rätt. Det är inte i onödan som Unni skrivit boken ”Boven i mitt drama kallas kärlek”. Tyvärr är det så i samhället..våld är överallt.

    Se bara på Oslo dramat, Lasermannen och massa annat globalt.

    Fortsätt så Unni att berätta sanningen, du hjälper många utsatta offer att skyddas och fly och rädda sig själva på ett eller annat sätt.

  20. Menar du på fullt allvar att över 90% av alla män slår kvinnor!? Menar du på fullt allvar att när riktigt obehagliga typer som sitter i fängelse för våldsbrott och blir överösta med kärleksbrev från främmande kvinnor så kan man inte dra någon annan slutsats än att kvinnor ”råkar” stöta på våldsamma män för att de är så ”vanliga”??

    Nog för att många säkert har otur och upptäcker att ens man är en våldsam typ för sent och inte har sådana tendenser att dras till våldsverkare. Det betyder ju inte att det inte finns många kvinnor som dras till våld och makt… Ibland måste man se den bittra verkligheten för vad den är också.

  21. Varför göra (mans)uppror när man kan göra passivt motstånd?

    Utan att ens inse det förrän det är för sent.

    Är det värre att bli våldtagen än att åka på 20 års underhållsbidrag.

    Bättre att avstå sex eller kanske ännu bättre att steriliseras, men det får vi ju inte. Man kan fråga sig varför.

  22. @Howling Woman angående Frans de Waal.
    Läs hans bok ”Den inre apan” om du vill veta mer om människan, bonobon och schimpansen.

    Han visar på att vi ligger någonstans mitt emellan scimpansen och bonobon. Medan schimpansen har ett patriarkat har bonobon ett matriarkat. Vi har ett serie monogamt partnerskap och demokrati som förmodligen sträcker sig längre bak i tiden innan vi blev odlare.

    Kvinnor fick beskydd under graviditeten medan männen fick säkerhet om att de var pappan (det är det som hela vår biologi går ut på, sprida våra gener vidare). Även om bonobo-hannarna är okej med att honan har multipla partners så är det endast för att han vet att han får kontinuerligt sex.

    Men som sagt, ta inte mitt ord på det utan ta världens främsta primatforskares forskning på det. Läs boken och du kommer få dig många skratt kan jag lova.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.