THANK U, HATERS!

snobbJag vill härmed ge alla haters en stor blöt smällpuss. Ni har lärt mig så mycket!

När jag började blogga och vara mer aktiv härute på internetz, då trodde jag verkligen att jag hade fått alla sorters käftsmällar en liten quinna kan få. Men ni har visat mig att det alltid finns mer. Och saftigare. Att spyor kan stinka ännu värre. Nu är det tyvärr så sällan våra vägar korsas. Ni har väl fått andra att hata. Kanske några som är viktigare att banga på. För det har ni oxå upplyst mig om: hur oviktig jag är. Och OBS! Jag är inte ironisk. Ni har gjort mig starkare, ni har härdat mig. Jag har, tillsammans med många andra, gått igenom riten och nu är jag initierad.

Det jag nu kommer att ta upp är en fjärt i kosmos jämfört med vad ni anonyma hatare har presterat. Anledningen är att jag inte sett Andreas Ekströms ganska dryga text i en krönika i Journalisten förrän idag, av en händelse. Han har visserligen twittrat ut det bittida och sent dagen då det publicerades, och också annonserat om det på sin blogg. Grejen är alltså nattstånden, men den illustrerar en attityd jag så väl känner igen, nämligen den förnumstiga ”nu-överdriver-du-allt-lilla-gumman-attityden.”

Samtidigt, bara någon dag tidigare har Andreas ifrågasatt varför vissa författare ( bl a Sara Stridsberg) översköljs av de fina litterära priserna:

”Det är intressanta mekanismer, som gör att vissa författare på något sätt trillar över en gräns där allt de gör anses genialt. Enquist är en sådan, förstås, liksom Lotta Lotass och Jesper Svenbro kanske. Vad styr detta? Med vilket mod utdelas de här ofta donationsinstiftade priserna? Säkrast att ge det till någon som redan fått något annat?”

Minsann. Här är plötsligt inte tanken fjärran att det kan förekomma någon typ av indirekt överenskommelse, eller feghet och flockmentalitet, om man så vill.
Haltar då inte herr Ekströms resonemang när han prompt utgår från att en roman som är starkt kritisk till hela bok- och medieetablissemanget INTE ALLS kan bli en aning nedtystad av självcensur, informella påtryckningar eller feghet, i de forum där nämnda etablissemangs största potentater (GW/Guillou) har både ekonomiskt och publicistiskt inflytande?
Hur kan han vara så säker på sin sak? Tror Andreas på fullt allvar att någon av medarbetarna på de större tidningarna skulle medge att en bok eller dess författare tystades ner pga vänskapsband till dem som kritiken är riktad mot? Tror han exempelvis att prisjuryerna som korar Lotta Lotass et al skulle erkänna att de gör det bara för att andra redan gjort det?

Jag är ganska van vid att få patronisernade klappar på axeln av Lillagummanologerna, men jag vill faktiskt påpeka att det historiskt sett hänt ibland att misshagliga författare tigs ihjäl. Så gott det nu går. Vissa vägrar ju hålla käften, vilket torde vara mitt största brott.

Dock har jag tillräckligt mycket insyn i det spel som pågår bakom kulisserna för att veta vad jag talar och skriver om; det är ett spel som Andreas Ekström gärna förnekar när det gäller lilla mig, men som han klart antyder när det gäller det finlitterära kotteriet, där han själv tydligen inte ingår. För i så fall hade han väl inte vågat kritisera det.

En liten sak till innan jag lämnar detta ämne åt sitt öde. Det handlar inte främst om recensioner, de jag inte fått. I dagens bokflod betyder recensioner ingenting jämfört med de uppgörelser som äger rum mellan branschens spelare långt innan en bok ens är tryckt. Om detta ska jag däremot skriva mer någon gång. Den här gången handlar det mer om färdiga och därefter stekta knäck. Lite som om jag skrivit en pornografisk roman i ett bigott kulturklimat. (Och det kanske jag har – LOL!)

28 reaktioner på ”THANK U, HATERS!

  1. blir så trött på sånt där patrask och deras innehållslösa dravel. vem är karln till att börja med??

    alltså jag har börjat komma till en punkt (nu igen!) där jag inte pallar lägga min energi på att reflektera över hur bottenlöst ignorant mänskligheten är i stort och hur mycket trams som sägs. blir alltid lite lätt fascistisk vid dessa tillfällen. Jag, bottenlösheten personifierad, sätter mig till doms.

    vad ska en säge om’et…

    en dag kanske det går upp ett ljus, troligtvis inte, men hoppet finns. till dess förblir de intet annat än energivampyrer, blodiglar i det mentala rummet, föroreningen i näsborren.

    tag:
    — hiv är inte orsaken till aids —

    mvh

  2. En stor blöt smällpuss är helt okej, bara jag slipper få den äckliga röken blåst på mig.

    Förövrigt kommmer jag inte att kunna hålla mig länge till, måste läsa din senaste.

  3. Mycket, mycket tråkigt Unni

    Det är ju inget nytt att det är så man gör mot dem som är obekväma för De Styrande. ”Oliktänkande” med politiskt inkorrekta sanningar att berätta kan få det än värre om och när De Styrande tar av sig handskarna och öppet visar järnnyporna. DÅ får man verkligen känna att man lever…..

  4. Jag tror att det finns fog för Andreas Ekströms kritik av fördelningen av litterära priser och utmärkelser i Sverige. Den svenska litterära scenen är liten och ekonomin tycks skral. Förhållandevis många slåss om förhållandevis lite pengar (stipendier, prispengar, etc) och medialt utrymme. När viktiga beslut fattas i små slutna sällskap så kan kanske fler saker än endast litterär kvalitet avgöra.
    Här under ett utdrag ifrån en intervju i Sydsvenskan med akademiledamot Knut Ahnlund i samband med att Vargas Llosa utsetts till nobelpristagare i litteratur: ”Jag har förordat Vargas Llosa i hög grad, både i artiklar och i Akademien, och jag har en känsla av att det är därför som det har dröjt så länge. Om folk inte tycker om varandra då är man inte benägen att främja åsikter som motståndaren företräder.”
    Att liknande tendenser förekomme i andra små slutna sällskap håller jag för troligt.
    Jag tror däremot att tidningar såsom Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är såpass stora arenor att liknande tendenser har svårt att få genomslag.
    Men jag kan ha fel.

    1. MJ, jag säger inte emot Ekström där, jag tycker bara att han bör överföra sitt resonemang till andra sfärer. Det finns makthavare som utövar informell makt överallt. Tyvärr. Och om det handlar min nya bok. Egentligen borde den få tala för sig själv, för det är så jag föredrar att uttrycka sanningar.

  5. Jag har uttryckt det tidigare i andra bloggposter här, men jag gör det igen; det behövs mediekritik som framförs i skönlitterär form. Maria-Pia Boëthius har ägnat sig åt detta. Maja Lundgren likaså. Även till viss del Ulf Lundell. Deras böcker har säkert bidragit till en delvis förändrad/fördjupad bild av media hos allmänheten. Din bok har säkert den effekten också.
    Jag ifrågasätter inte författarens subjektiva upplevelse av att bli exempelvis tystad av kulturredaktioner, men riktigt intressant blir det förstås när man kan styrka sin upplevelse med bevis.

  6. Det finns ingen konspiration mot dig Unni, och ”hatet” som du refererar till är är väl av två kategorier – de som inte håller med dig i sak och de som inte gillar dig. Det är en väldig skillnad.

    Boken blev ingen framgång. Sånt händer. Gör som resten av oss andra – gilla läget!

    1. Precis såna som du, Kim, med en falsk och anonym adress, är det jag avser. Boken är en otrolig framgång, det är inte det jag skriver om här. Bara att få ge ut en sån roman är en totalseger. Den stora skillnaden här i livet är mellan dumhet och intelligens.

  7. ..och det otroligt tragiska i att ignorans, får-mentalitet och subtil fascism har så ofattbar stor plats inom ramen för detta samhälle. Även om det är förståeligt, baserat på hur man historiskt själv har sett saker, så tycks vissa saker vara till synes totalt osynliga för människan innan det av någon orsak skett ett helomvänt skifte i verklighetsuppfattning, tills dess kommer man läsa ’verkligheten’ med helt andra glasögon.

    dock att det känns hopplöst irriterande ibland.

    mvh

  8. Jag är gräsänkling den här helgen. Berit Hård låg i brevlådan igår.
    Hon får bli mitt helgnöje. Jag är redan en bra bit in i boken. Den känns som en frisk fläkt. Äntligen är det någon som vädrar ut det unkna med dräpande humor och stilistisk skärpa.

  9. Wait … va inte Eric den där som hotade med att sluta läsa allt du skrev bara för att du inte ville sluta röka ?!
    (sorry bunni bara sporadiskt online på senare tid)

  10. Hej Unni,

    Jag hoppas så innerligt att hejarop från oss som beundrar dig kan vara en åtminstone jämbördig motvikt till allt hat och all ovilja du möter.

    Har i drygt 10 år följt ditt författarskap och längtar ständigt efter nästa bok. Fick en gång i tiden upp ögonen för stilen som du själv någon gång beskrivit som att du ”vill att läsaren ska få följa med in på toaletten och in i sovrummet” och fastnade tack vare ditt finslipade och spännande språkliga hantverk och din skarpsinnighet. Nu har jag hittat till din blogg och gläds åt att du är så arg och så politisk och så välformulerad.

    Tänk om du hade varit ful och typ… gubbe. Så många som hade lyssnat. Och ändå: vilken jävla tur att du inte är det!

    Så, med risk för att låta corny och sentimental: tack för ett vackert författarskap och ett viktigt bloggande.

    /en annan lika arg, och nästan lika snygg kvinna

    1. Sara, du är en ängel, och jag märker här att jag är omgiven av änglar. Det betyder så mycket att jag inte ens förmår beskriva det.

  11. Unni,

    jag bara kom att tänka på med tanke på att du brukar skriva så starkt om män som är vanvettiga våldsgalningar (och med tanke på att jag postade en di leva-blabla), som du säkert känner till så förekommer han i en (tillbakadragen) anklagelse om att ha varit våldsam mot sitt ex. och flera har tillåtits sig att fritt spekulera om saken.

    Såhär utifrån vad är din känsla i det specifika fallet och hur förhåller du dig till det?

    Personligen måste jag nog säga att det i detta fall verkar högst egendomligt att han skulle ha blivit fysiskt våldsam. om så vore fallet att han är helt oskyldig till anklagelserna kan jag tycka det är högt bekymmersamt att man speciellt i sådana fall aldrig riktigt kan rentvå sig från alla rykten. man förblir såattsäga en mer eller mindre smula anklagad fortsatt i allmänhetens ögon och folk kan i vissa prekära situationer använda det som ett vapen mot dessa invider, om man skulle finna något starkar motiv (ett exempel är Michael Jackson och hur han utsattes för en svärtningskampanj som på sätt och ledde till en ond cirkel av en massa smutskampanjer och allt blev eskalerande galet, tills det att han blev med största sannolikhet blev mördad. ja mördad, medvetet alltså)

    Hur ser du på saken?

  12. du kan ju alltid registrera ett anonymt konto på flashback och starta en tråd. skoja.

    jag förstår.

    i efterhand beklagar jag lite att jag frågade utifrån det specifika fallet. vad jag däremot skulle finna intressant och denna fråga är verkligen inte ställd med intentionen att försöka förminska problemet på något sätt.

    men eftersom du har större erfarenhet i ämnet undrar jag av intresse hur du förhåller dig till att det finns en viss typ av anklagelser som även om de de facto skulle vara ogrundade jag kan föreställa mig är väldigt svårt att besvärja sig ifrån och ligger kvar som misstänkhet för lång tid.

    Min fråga är hur förhåller du dig till fall där det framkommer med tydlighet att anklagelser av denna typen varit falska (menar i allmänhet nu alltså). anser du att man bör ta tydligt avstånd från de personerna likt du anser att man bör göra mot de män som begår psykopatiska handlingar och hur förhåller du dig till mentalt våld kontra fysiskt?

    Om du har lust att dela med dig av det vill säga…

    mvh

    1. Xerxes, jag tycker inte att medier bör hänga ut någon som inte är dömd. en annan sak är skönlitteratur. där är allt tillåtet. journalistik däremot borde avhålla sig från att gegga i folks privatliv. men det är ju en utopi.

      f ö anser jag att psykisk misshandel är lika hemsk som fysisk, men att en fysisk misshandel inbegriper även psykisk.

  13. Takk så mikket!

    Kan man få den på klockspelet? *ler väldigt blygt*

    Men så skämt å sido, jag är rätt less på bloggare, mediepersonligheter, debattörer, och journalister som likställer all form av kritik mot deras analyser och verklighetsbeskrivningar som ”näthatare” och ”nättroll” och jag vet inte vad.

    Det är nära på att jag börjar undra om inte Anna Odells nemesis Dr Skinnbula hade rätt i att vi lever i en tid då alla blir kränkta för skitsaker.

  14. Sen är det faktiskt så att mediepersoner et.al bidrar till att sätta tonen för samhällsdebatten.

    Ni har de kommentarer ni krattat manegen för. Varsågoda.

Lämna ett svar till Butch Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.