TÄNK SJÄLV – MEN SKYLL DIG SJÄLV!

david_mot_goliat_1Tänk själv!

Det slagordet var poppis bland politiska hippies en gång i tiden. Och bland anarkister.

Att tänka själv är en bristvara. Dessutom är det jobbigt. Det innebär att man kan sabba stämningen och känna sig alienerad. I värsta fall blir man straffad av ett starkt etablissemang.

Just idag vill jag nämna två personer som tänkt själv och vågat gå mot strömmen.

Den ena är unga Amanda, som tog parti för den utfrusna och numera rikskända Linnéa från Bjästa.

Den andre är Erik Gandini, killen bakom dokumentärfilmen ”Videocracy” (visas på tisdag i SVT1 kl 22.00).

Båda är visslare, var och en inom sin kontext. Det krävs stort mod hos en tonårsflicka i ett litet bysamhälle för att peka ut den orättvisa som drabbade hennes kompis. Och det behövs en rejäl dos civilkurage för att skapa en avslöjande dokumentär om en av Europas värsta psykopatiska maktmissbrukare Silvio Berlusconi. Även om texten han skrivit i DN framkallar TLDR (too long didn’t read)-känslor är den värd besväret.

När folk i efterhand får reda på hur korruptionen och fegheten fungerar ihop blir de ofta indignerade. Bjästaskandalen är ett perfekt exempel på det. Men vi vill inte kännas vid vår egen feghet i vardagen.

Erik Gandini:

Italien är inte ett land där journalister sätts i fängelse eller mördas. Bristen på pressfrihet handlar om försiktighet, man är rädd om sin anställning och sin privatekonomi. Det är inte ens säkert att Berlusconi själv står bakom varje censurdekret. När man vet att kungen kan bli arg, så blir vanliga människor mer rojalistiska än kungen själv.

Det är inte modigt att efteråt, när någon framgångsrikt blåst i visslan, förfasa sig över de oförrätter som visslaren avslöjat. I själva verket är väckarklockan oftast ute på djupt vatten, och nickedockorna ser gärna på när han kämpar mot kallsuparna och är nära att drunkna.

Margaret von Platen skriver i sin ”Sanningssägare eller karriärist – en bok om civilkurage”:

Bilden av sanningssägaren som uppskattad hjälte är förljugen. Det är svårt nog att, såsom budbäraren, framföra andras negativa nyheter. Än värre är det att vara den som själv avslöjar missförhållanden och till råga på allt basunerar ut dem till allmänheten. Dessutom är det osäkert om det kröns med framgång.

Videocracy tar inte slut där filmen slutar. Den har blivit extremt motarbetad av Berlusconis vasaller och praktiskt taget stoppad. Majoritetens sympatier ligger ännu hos maktmissbrukaren.

Och i Sverige. Vad händer här? Vem är vår Berlusconi?

10 reaktioner på ”TÄNK SJÄLV – MEN SKYLL DIG SJÄLV!

  1. Oh my, visst är det ofta så. De få gånger jag sagt ”sanningen”, typ påpekat missförhållanden i vården, har det resulterat i utfrysning. Väldigt obehagligt.

  2. Så är stora delar av samhället nu, och överhuvudtaget världen. Det är hög tid att ändra på det nu. Innan det är för sent. Vi måste vara många som säger nej. Och vi är många. Det är bara det att alla som är emot måste höja sina röster och sätta emot. Annars vinner högerns janusansikte.

    1. Nemo, det känns som om vi står mitt i geggan just nu. Vi är inne i den fas i utvecklingen där vi inte kan se vare sig början eller slutet. Inget ljus i tunneln, altså. Det är därför som det är så viktigt att just nu, när det är som mest motigt, hålla ut och streta vidare. Gör det, alla! Ge inte upp!

  3. Hej hej! Jag tänkte inte hålla mig till ämnet utan jag vill fråga om något helt ytligt..

    Jag ser dig just nu hos Malou i efter tio och måste fråga; var har du köpt ditt snygga nagellack du har på dig?

    Mycket tacksam för svar

    Mvh Jenny!

  4. Jisses vilken film! Den visade det vi alla har runt omkring oss som i en uppförstorande skrattspegel. Jag fick en overklighetskänsla när jag såg den, kan det bli såhär otroligt korkat och dumt utan att någon skriker till och säger ifrån? Kan den ultimata dumheten och tomheten få detta obegränsade utrymme och t o m ses som något eftersträvansvärt?
    Tydligen är det så och det gör mig ännu mera rädd.
    Jag vill kliva av!

    Finns det något att hålla sig i, någonstans att få tips om hur man ska kunna stå ut eller kanske försöka förändra något?
    Våra egna privata problem är små delar i en gigantisk konstruktion uppbyggd av ytlighet utan substans och innehåll där den enskilda människan föväntas leva upp till den narcissistiska perfektionismen.

    Det sorgliga är att så många inte ser vad de utsätts för.
    Jag ser så många unga kvinnor som lever i föreställningen om att de är jämställda och som lägger sin tid och kraft på sin yta utan att fundera över vad det gagnar. Och som sedan gnäller över ”livspussel” som ska läggas. Tacka fan för att de har det jobbigt, men de måste själva börja tänka över vad de egentligen håller på med och varför!

    Förutsättningen för den nacissistiska/psykopatiska världen är dumheten och brist på egen tankeverksamhet. Men tystnaden är också något som gynnar den psykopatiska ordningen. När så få vågar ställa sig upp och visa vad som pågår kan eländet fortsätta ostört. En och annan röst är lätt att tysta.
    I enskilda fall blir man av med jobbet om man visar på chefens psykopatiska beteende, så blev det på mitt jobb. Vi var som tur var flera som träffat psykopater förr och som kände igen beteendet. Några av oss som såg och öppnade käften blev omplacerade, jag fick gå och den sista blev ensam kvar bland nickedockorna och vågade inte prata högt längre av rädsla för att också bli av med jobbet.
    Så går det till i privata företag där Mammon är husgud och där värdet av investeringar i maskiner och apparater är högre än investeringar i människor. Människor är utbytbara. Vår kopieringsmaskin fick bättre service och skötsel än personalen.

    Jag tycker att det är nog nu! Det är dags att slå näven i bordet! Överallt där man kommer åt, till alla som försvarar ordningen. Mitt tålamod är iaf slut.

  5. Pingback: M20100
  6. ”Nemo, det känns som om vi står mitt i geggan just nu. Vi är inne i den fas i utvecklingen där vi inte kan se vare sig början eller slutet. Inget ljus i tunneln, altså. ”

    Helt sant, Unni.. Det är så lätt ibland att se bakåt, Fullersta, Ultra, vaffan.. Men är finns bara historia, ingen framtid.
    DN, Svenskan, Aftonbladet, Expressen, whatever, folk kan vara förbannade, och jag förstår dem, men de nyttiga idioterna har snackat samma skit i åratal.
    Men en blogg, ett twitterkonto är var mans egendom, var mans möjlighet nu. Så hade vi inte det förut.
    Det är svårt att se ljuset och vi står i det mediaeliten föredrar att tänka på som en pissränna.
    Men vi har varandra, och fan, vi kan göra skillnad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.