Etikettarkiv: torskar

LET'S TALK ABOUT SEX

prostituteMitt politiska uppvaknande ägde rum i Skåne, varför de viktigaste influenserna kom från det (då) frisinnade Danmark. Köpenhamn var min huvudstad och Stockholm kändes perifert när blicken naturligt vändes mot den närliggande kontinenten. Med hjärtat till vänster anammade jag de frihetliga strömningarna från Danmark istället för att lyssna på arvtagarna till den torra och dogmatiska svenska plakatvänstern.

Ett av de första reportagen jag skrev handlade om en uppmärksammad utställning i Köpenhamn med titeln ”Prostitution – ett ehrverv”. Horor och torskar kom till tals och krävde att prostitution skulle betraktas som ett hederligt yrke i stil med övriga terapeutiska professioner, exempelvis psykologens, fotvårdsspecialistens, massörens eller frisörens. Hororna hävdade att de besatt särskild talang och kompetens i att tillfredsställa kunder, flera av dem bodde i radhus, var gifta och hade barn. Torskarna menade att skälen till att de uppsökte prostituerade var flera, men framförallt pekade de på en obalans i parternas sexuella behov i deras fasta (och i övrigt fungerande) förhållanden. Så varför inte lösa det med en rak affärsuppgörelse? Win win, liksom.

Behöver det nämnas att reportaget nobbades av de stora svenska drakarna som inte med ett ord ville förmedla vad grannlandet hade på agendan? Tråkvänstern och moralpredikanterna ägde debatten och ”tokvänstern” släpptes aldrig in här, vilket var huvudskälet till att vi började göra en egen tidning med betydligt högre i tak där vi kunde publicera våra refuserade alster.

Men så kom nyliberalerna in. Fast från höger. Ändå hade vi mer gemensamt med dem än med den fyrkantiga och humorbefriade vänstern i frågor kring sex, droger, lönearbete, censur och statlig inblandning i individens självbestämmanderätt.

Sedan dess har mycket skit forsat genom kloakerna. Den individualism som den frihetliga anarkismen förespråkade överröstades av Svenska Arbetsgivareföreningens Satsa på dig själv-kampanj och Marknad blev ett honnörsord. Och nu kommer jag till det ni säkert ville läsa om:

Sex.

I debatten som följt Littorinaffären har frågan om sexköp kommit på tapeten, som så många gånger förr, men nu också med anledning av förslaget om skärpt lagstiftning. Individualismens liberala förespråkare ser inget större problem i köpsex så länge överenskommelsen är frivillig. Motståndarna ifrågasätter frivilligheten och anlägger ett maktperspektiv där köparen är att jämställa med en förtryckare. Anhängarna beskylls för att tolka affärsutbytet enbart på face value.

Avdramatiserandet av könsumgänge är ett utslag av den reduktionistiska människosyn som marknadsekonomin givetvis föredrar, men som spjälkar av själsliga och filosofiska dimensioner. Det synsättet har slagit igenom på bred front, inte minst inom den disciplin som studerar just människan – psykologin. Den effektiva KBT-metoden är det enda vid sidan av kemisk behandling som erbjuds inom den offentliga vården. Människan är en maskin, en produkt, en vara. Input – output.

När det gäller narkotikapolitik ansluter jag mig till den liberala linjen – att avkriminalisera och istället satsa resurserna på vård. Men det går inte att jämställa med sexköp, även om orsakerna kan ha samma rötter: missbruk och patologiskt beroende. Att betala för droger är inte detsamma som att betala för sex. Upplevelsen, lättnaden, efteråt kan visserligen vara snarlik, men en människas kroppsöppning är ingen drog, ingen vara.

Det betyder inte att sex är en sakrosankt företeelse vars kroppsvätskor måste slå följe med djupa känslor för att skapa genuin tillfredsställelse. Däremot innehåller erotik en laddning som etableras redan när barnet fantiserar om sin tillkomst. Sexualiteten är en del av vår utveckling och därmed en del av vår identitet. I resten av våra liv är vi sedan intrasslade i vår sexualitet. Hur kan vi då göra de erogena zonerna till strikta affärsytor?

Även om vi inte behöver få våra sexliv förstörda för all framtid ifall vi under en period skulle prostituera oss är det en kall, platt och mekanisk människosyn som oftast ligger bakom sexköpsliberalernas idéer om frivillighet. Vissa inslag i det mänskliga samspelet är inte duplicerbara även om vi ibland beter oss som om de vore det. Den innebörd vår sexualitet laddats med är knuten till sexualorganen. De sambanden går inte att likna vid hur vi med händerna eller sinnena undersöker världen. Händerna kan vi hyra ut. Men när vi hyr ut våra erogena zoner händer något med identiteten.

Vi skiljer ogärna ett litet barn från föräldrarna. Med liknande omsorg borde vi låta bli att skilja våra könsdelar från oss själva.

KÖPSEX?

redlight1Asså, först bara denna fördom som blivit en efterdom: Att människor i medelhavsländerna är mañana, mañana går utmärkt att förstå om man vistas här ett tag och samtidigt försöker vara effektiv i tanke och handling. Jag skulle fan behöva en talskrivare.

Men, iaf: Det var en tant jag hade sällskap med på en resa för ett par år sen som sa: Vad ni yngre feminister vägrar att inse är att män och kvinnor i grunden är olika. Men med åldern förstår man detta, och då är det så dags.

Med dessa ord ringande i huvudet följer jag med värmeslött sinne en pågående debatt om sexköpslagstiftningen. Jag har legat på plajan här i Cannes tillsammans med min generösa väninna (som låter mig husera i hennes lägenhet) och hennes väninna som bor i Berlin. I Tyskland är det inte många som höjer på ögonbrynen av att män köper sex. Att det är just män som utgör den överväldigande majoriteten av torskar kan vi väl vara överens om. I Berra finns ex vis ett jättestort horhus i flera våningar med all inclusive-rabatt från åtta på morgonen till åtta på kvällen. I fem timmar får kunderna till ett engångsbelopp kalasa på de tillgängliga damerna så mycket de orkar. Det finns vakter och personal överallt, så att de prostituerade inte utsätts för övergrepp.

Nu är det ju många som anser att en sexarbetare per definition är ett offer. Själv har jag träffat en hel del i denna yrkeskategori, och de mår inget vidare. Deras privata relationer är uppfuckade och deras barndomar lämnar åtskilligt i övrigt att önska. Man kan också läsa redogörelser från dem som quittat sexjobbet, och dessa har en hel del gemensamt med berättelser från kvinnor som levt i misshandelsrelationer: Ett gisslandrama. Men mina empiriska studier är inte statistiskt signifikanta.

Jag har under alla år pendlat hit och dit i frågan om det går att sälja sin kropp utan att bli skadad. Eller utan att man ÄR skadad sen tidigare.

Frågan är väl snarare hur pragmatiskt ett system får vara: Om man accepterar prostitution som världens äldsta yrke, ett fenomen som inte går att stävja genom kriminalisering eftersom man då jagar ner den i underjorden utan regler och skydd (som trafficking) – om man godtar det och istället försöker göra villkoren för sexarbetare så drägliga som möjligt har man kanske kommit så långt det går.

Men i ett system som bygger på pragmatism förlorar man också en filosofisk och politisk vision – visionen om en förädling av människans driftsutlevelser, idén om ett samhälle där ingen är till salu, där ingen har makt över en annan.

Men det är ju ett frivilligt förbund mellan hora och torsk! utropar någon. En affärsuppgörelse.

Fast då glömmer man den psykologiska faktorn. Det finns massor av exempel på destruktiva relationer där den ene rent praktiskt har möjlighet att gå, men ändå är en fånge pga tidigare upplevelser, strukturella omständigheter, successiv nedbrytning osv.

Och där står vi.

Vad jag mest undrar över är varför frågan väcker så starka känslor, inte bara bland sexarbetare och deras kunder, utan hos såväl menige man som politiskt aktiva.

Kan det vara så att den äldre kvinnan hade rätt? Att vi när ett önsketänkande om att män och kvinnor i grunden är sexuellt lika? Att vi inte vill veta av det faktum att män i lååångt större utsträckning än kvinnor finner nöje i att köpa sex? Att många kvinnor rentav föredrar att deras gubbar tillfredsställer sig med en hooker istället för att skilja sig för att de blivit kära i sin älskarinna?

Och där kommer frågan igen: Vad beror det på?