Etikettarkiv: topplistor

FLYGPLATSFOBI

miniatyr_gate20arlanda20flygplats20a920uta-bi1115Har ni varit med om den klaustrofobiska känsla som kan uppstå när man befinner sig på en stor, internationell flygplats? När man förflyttar sig från en punkt till en annan och allt bara upprepar sig? Delikatesser, konfekt, smink, sprit & tobak, kläder, accessoarer, teknik, lektyr, kafé, bar, delikatesser, konfekt, smink, sprit & tobak, kläder, accessoarer, teknik, lektyr, kafé, bar, delikatesser, konfekt, smink, sprit & tobak, kläder, accessoarer, teknik, lektyr, kafé, bar … I evighet amen.

Vilket håll du än rör dig åt – samma maniska likriktning. Du kanske känner för att fly från det till synes generösa men egentligen mycket begränsade sortimentet, där endast de kapitalstarkaste varumärkena syns. Så du dyker in i en av bok- och tidningsbutikerna. Mängder av titlar står uppradade längs väggarna, alla platser är numrerade efter placering på försäljningslistan. Men visst finns det många böcker! Efter en stunds botaniserande finner du emellertid att de skönlitterära böckerna går att dela in i tre grupper:

Brott och straff – Omslagstypografi med feta linjärer, ofta lite ruffiga. Bild på någon hotfull figur i dimma eller skymning, dova färger. Ett eller många oförklarliga mord har begåtts. En sliten hjälte löser mysteriet, men vägen dit är kantad av bibliska motiv, massiva uppräkningar av alla de detaljer den ambitiöse författaren researchat fram. Ungefär som förtjockningsmedlet i den majonnäs flygplatsens mackor innehåller. Det är detta bulkmedel som utgör 90 procent av läsningen.

Shopping/Fucking (inte Fuck shopping) – Snirklig omslagstypografi i glada, varma färger. Ofta med tecknad illustration av en ung kvinna som hoppar eller också cupcakes och inslagna presenter. De här böckerna ser helt enkelt ut som godis. Handlingen som man kan utläsa på insida eller baksida går ofta ut på att en kvinna 30 + blir dumpad av sin pojkvän eller finner sin man i sängen med sin sekreterare. Hon kan också förlora jobbet ungefär samtidigt. Lätt stukad företar hon en sorts resa, gör av med sina slantar, gör bort sig lite, träffar vänner, får nya vänner och till sist får hon en ny och bättre man samt ett nytt och bättre jobb. Ungefär så. Män kan också skriva i den här genren. Då handlar det ofta om deras rädsla för att comitta, de flyr, deras mamma blir sjuk, de kanske måste ta hand om ett barn, och ett, tu, tre lär de sig vad relationer egentligen handlar om.

Gråtande barn – Här kan omslagstypografin variera, gärna se en aning dyster ut, fast inte som kriminallitteraturen. En bild på ett barn passar bra. För det handlar om hur barn far illa eller är sjuka eller autistiska. När jag var på Heathrow häromdan råkade en sådan hjärtknipande bok ligga överst på topplistan. Läsaren blir lovad många sköna tårar. Inte sällan är dessa berättelser true stories. Detta är litteraturens Gråtande barn-tavlor.

Riddarsagor – Kräver ingen närmare presentation. De är som Arn-böckerna. Kanske en aning mer sofistikerade. Men det är kors och sköldar och medeltida landskap. Du kan läsa om Kung Arthur och riddarna kring runda bordet, så har du urkunden, det borde räcka.

På samtliga omslag eller innersidor står orden ”bestseller”, ”succé” eller helt krasst bara hur många miljoner ex som redan sålts av boken i fråga. På somliga omslag finns en blaffa där man får veta att detta är ”The next Stieg Larsson” eller ”The next Dan Brown” eller The next någon annan. Du bjuds alltså enbart mer av det som redan finns. Mer av samma. Kopior. Ingenting får sticka ut för mycket. Du förväntas vilja ha eviga repriser på samma tema.

Och jag går där och försöker välja en bok värd tiden det tar att läsa den. Till sist hittar jag The Finkler Question av Howard Jacobsen. Men det är bara för att han fick Man Booker-priset. Jag finner även en annan roman som blev nominerad till samma pris. Då kan man kvala in. Men annars. Samma, samma, samma. Förtjockningsmedel.

Det är som schampo och tandkräm. Hur många sorter som helst – samma innehåll. Detta är vad den ”fria” marknaden gav oss. Och jag går där bland tio-i-topp-parfymerna som folk tydligen köper för att de vill lukta som miljoner andra, och böckerna folk köper för att de vill läsa det alla andra läser och bli likadana i huvudet som miljoner andra. Och titta på Let’s Dance och Idol, som är köpta format från internationella jätteproduktionsbolag, visade i länder världen över med miljoners miljoner tittare.

Där går jag runt på flygplatsen och inser att flygplatsens topografi numera är den stadsmiljö, det mönster, som jag tvingas verka inom. Flygplatserna sammanfattar vårt samhälle.

Mer, mer, mest, mest – en kommersiell pest.

TOPPLISTORNAS DIKTATUR

soptippSatmaran skriver skitbra om censur i den här posten. Bland annat handlar det om hur det blir med e-boken när den alltmer kommer att inhandlas via Applestore och andra kanaler som ägs av intressenter med egen agenda. Så här skriver Satmaran:

Om vi tillåter de stora företagen bestämma hur vem och vad som ska publiceras på nätet och i våra mobiler är vi ute på en farlig väg där både censur och kontroll redan är ett faktum. Inte bara av kultur utan även av samhällskritisk information.

Det är där vi står idag. Ska det digitaliserade kulturutbudet enbart bli en spegling av den fysiska exemplarförsäljningen, den som redan genom sin likriktning trängt undan det som inte betraktas som ultrakommersiellt? Mattias Boström skissar upp en strategi för e-boksförsäljning, fast utifrån storförlagens synvinkel. Genom tillfällig prispressning manipulerar man topplistorna, och det resonemanget utgår från att topplisteplaceringar är det enda försäljningsargumentet. Mattias är anlitad av Piratförlaget och måste vara en otrolig tillgång för dem med sin koll och sin vakenhet inför framtidens krav på tillgänglighet. Men topplistehysterin (i synnerhet när topplistor är manipulerade) är ju också en form av censur.

Den erfarne förläggaren Per I Gedin har tagit upp problematiken i SvD, där han belyser förlagens roll som både katedral och börs, men där börsen tagit över. Han menar att förlagen har ett uppdrag, förutom att bara vara vinstbringande. Det låter högtravande, men det handlar om att sprida den goda litteraturen, den som kan väcka frågor, hjälpa oss att vidga våra vyer, öka empatin, ge tröst, berika våra inre liv, skapa sammanhang – ja, allt detta som bidrar till mångfald och som i längden är nödvändigt för att bevara demokratin. Ja, faktiskt.

En demokrati bygger på förståelse för komplexiteten i tillvaron. Kommersialismen försöker istället förenkla. Och det är ju bra. För de kommersiella intressena, vill säga. Vi blir simple minds om vi förleds till att tro att verkligheten går ut på att välja mellan ett fåtal alternativ. Lätta att manipulera, lätta att leda.

Stalintiden hade sin censur. Den rovgiriga kapitalismen har sin. Den yvar över marknaden. Men för att komma in på den marknaden krävs att du blir strömlinjeformad. Och det systemet är så fiffigt att du inte ens behöver känna av censuren. Det finns ju så många produkter att välja mellan. Fast alla är ungefär likadana.