Etikettarkiv: Smile or Die

DEN "POSITIVA" PESTEN

mouthlaughg_175x125Jag är så perverst trött på de positiva människorna. Nu menar jag inte personer som upplever genuin glädje över något som hänt dem, eller när någon är på gott humör.

Nej, jag avser alla dessa krampaktigt, tillkämpat positiva typer, såna som säger: ”Men tänk inte på det där nu – tänk positivt!” Fy fan, jag håller verkligen på att spy av detta. Den positiva farsoten har parkerat sig som ett giftmoln över sällskapslivet. Och kläckt ur sig svärmar av scharlataner som kallar sig konsulter. De ger sig ut på fälttåg – naturligtvis till höga arvoden – för att få oss att tänka positivt. Arbetslösa ska behöva gå i motivationsträning med inhyrda coacher.

Det är vidrigt, det är förljuget, det är kränkande. Positivitetsandan har gått så långt att vi nu ska inbilla oss att vi kan få allt vi önskar oss, bara vi skickar positiva tankar om det vi vill ha till universum. Det kallas ”law of attraction” och påstår sig vila på vetenskaplig grund (kvantfysiken).

Det är så galet att det snurrar i skallen. När jag träffar det positiva folket, då går jag. Jag måste gå. De är ju inte kloka. De går runt som tjuren Ferdinand och närmar sig aldrig stängslet. För där kan de få negativa tankar eftersom världen utanför är full av misär, utsugning och korruption. Istället låter de sig luras av modeflugor som bikramyoga.

Bikramyoga! Vad i helvete är det som pågår i den urbana medelklassen? Självmant går de in och sätter sig i ett kvavt och jättevarmt rum (40 grader) i 90 minuter och gör yogaövningar. Och de får inte gå ut! Mannen som tagit patent på bikramyoga kallas för McYoga. Han har massa Rolls Royce och bling och säger att han älskar pengar.

”Har du provat bikramyoga?” Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan. ”Det är helt fantastiskt.”

Fantastiskt. Bara detta ord. Yuk! Säg aldrig det ordet när ni möter mig, då bits jag.

Och så åker de på retreat. Där måste man vara tyst. Det betalar de också för.

Men jag kommer snart att behöva åka på retreat för att slippa det positiva folket. Jag vill åka på retreat med misantroper som skrattar rått åt det absurda i tillvaron. Människor som är kritiska, skeptiska, föraktfulla. Skadeglada. Svartsynta. Nihilistiska. Jag förstår mer och mer varför vissa tänkare blir cyniska, varför en del konstnärer tar livet av sig för att de har förståndet i behåll i en helt sinnessjuk tid. Förstånd är det ju ingen som efterfrågar. Ångest lönar sig inte.

Men har vi verkligen råd att tänka positivt i en värld som håller på att fuckas upp? Kan inte det positiva folket åka till Darfur, till Afghanistan, till Liberia eller Kenya? Kan de inte bara åka dit och tala om för invånarna att de ska tänka positivt? Att de kan få allt de önskar sig, bara de tror tillräckligt mycket på det?

Eller ännu bättre: Kan inte det positiva lämmeltåget göra det lämlarna gör? Gå utför ett stup.

Vill ni studera min pessimism närmare kan jag rekommendera boken Smile or Die av Barbara Ehrenreich.