Etikettarkiv: psykopati

ELDSJÄLENS TICKANDE BOMB

julian-assangeDet har ältats så mycket om Julian Assange nu att jag drar mig lite för att ens nämna hans namn. Mycket av problemet ligger ju där. Att man knappt kan uttala Wiki utan att Assange kommer med av bara farten.

I Expressen skrev Johannes Forsberg en frän ledare om denne omstridde figur och både det hat och den dyrkan han vispat upp.

Men är någon förvånad? Piska mig om jag har fel här, men jag läste någonstans att Assange växt upp i en familj som var sektmedlemmar. Och oavsett om det stämmer – vilken sorts personlighetstyp krävs för att dra igång en riskfylld verksamhet?

Oftast en eldsjäl, en karismatisk person. Det sägs att psykopati återfinns i hög frekvens bland samhällstoppar. Hur många entreprenörer känner ni? Hur många av dem är lite (eller mycket) galna?

It goes with the territory. Den som ställer sig i främsta ledet för en rörelse som innebär utmaningar och förändringar behöver vara gränslös. Och när det gäller just att vinna anhängare är denna gränslöshet attraktiv. Han/hon vågar göra det omöjliga möjligt. Anhängarna kan tryggt gömma sig bakom eldsjälen med de sprutande visionerna. Går det åt helvete är det visionärens röv som ryker.

Men hos den personlighetstypen ligger också en tickande bomb, ditlagd i bagaget från barndomen. En destruktiv energi. Den gränslöse är just gränslös. Alla dessa maktens män som missbrukar sex. Alla dessa artister som missbrukar droger. Det ligger i deras natur. De får aldrig nog. Den politiske visionären kan bli en diktator. Företagsledaren en tyrann. Frikyrkopastorn en mördare.

Alla dessa ledare från helvetet hade en gång en fantastisk idé som blev till ett fanatiskt projekt. Med framgången och uppmärksamheten frodades deras egon och förvandlade ursprungstanken till en personkult.

Det är tragiskt, och det är farligt. Johannes Forsberg skriver om hur Julian Assange blir ”rent stalinistiskt uppretad av medarbetaren Daniel Domscheit-Bergs kritik och stänger egenhändigt av honom från Wikileaks, som påstådd ’läcka'”

Assange tycks alltså, i likhet med andra karismatiska igångsättare, hemfalla åt storhetsvansinne, som sedan leder till utrensningar.

Det är därför som man aldrig borde låta den här sortens människor få komma till makten. De passar utomordentligt bra till att väcka opinioner, entusiasmera medarbetare och rikta rättmätig kritik mot ett stelnat system. De är en dynamitgubbe i arslet på etablissemanget. Men se vad som hände med exempelvis Fidel Castro.

Gerillaledare fyller sin funktion så länge de befinner sig i verkligt underläge. Men låt dem smaka på makten, och elden är lös. Och det är en svart eld som alla blir illa svedda av.

Så fort en chef slutar delegera ansvar, så fort en ledare bestämmer att allt måste gå via honom/henne – avsätt fanstyget. Då är det dags att förvalta det pund som eldsjälen kammade hem.

PSYKOPATENS UPPGÅNG OCH FALL

two-face1Ofta börjar det riktigt bra. Nästan för bra. De är skickliga på just det där: en bra början.

De talar gärna om viktiga värden. Moral. Hjärtefrågor. Det är ett suveränt sätt att öppna hjärtan och plånböcker på.

Sedan går det som smort. Ganska länge. Misstankar som väcks slingrar de sig smidigt ur med duperande bortförklaringar.

Men förr eller senare blir de fartblinda. Får hybris. Slarvar. Och när de blir avslöjade står alla runtomkring och gapar. Rövkörda.

Varför reagerade de inte i tid?

Svar: Vanligt folk förväntar sig inte att ett hygglo kan vara en samvetslös psykopat. De vet inte att ett av psykopatens främsta kännetecken är just charm.

Historien om Kapten Klänning tål att studeras med den förklaringen.

Och berättelsen om Röda Korsets Johan af Donner likaså. I tidningen Fokus.

När Johan af Donner började synas i medierna, som glad kommunikationschef på Röda Korset, i tweedkavaj och blankputsade skor, lätt i steget, tog en person med insyn i historien så illa vid sig att han skrev ett anonymt brev till organisationens ordförande och generalsekreterare, skrev om af Donners »olagligheter, illojalitet, tjänstemissbruk och moraliska tveksamheter« – enligt affärstidningen realtid.se – och lämnade några namn och telefonnummer som referens.

Peter Örn, generalsekreterare vid den här tiden, kallade in den anklagade och berättade om brevet, men tyckte att kommunikationschefen lämnade en så pass bra förklaring att han kastade brevet i papperskorgen; bra så.

Så ser det ut. Och historien upprepar sig. Det enda vi kan lära oss av historien är tydligen att vi inget lär oss av historien.

Att vilja tro gott om människor räknas som en dygd. Jag tycker att det är slapphet. Eller bara enfald.

Det var förresten en kvinna som blåste i visslan angående af Donner, närmare bestämt Röda Korsets biträdande generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström. Medalj åt henne!

DET ONDA I DET GODAS SKEPNAD

lamb_20687974Det finns en folkkär artist i det här landet som kan sägas vara musikbranschens svar på Jan Guillou.

Han utger sig för att värna om fred, kärlek och andlighet, på samma sätt som JG påstått sig stå upp för sanning, rättvisa och demokrati. Bägge anser de sig vara ljus i vår mörka och oupplysta värld.

De har skapat en stark personkult runt sina respektive varumärken, ett svärmeri som effektivt skymmer sikten. Endast de initierade, de som kommit innanför den bländande fasaden, har fått se deras rätta färger, dvs svärtan. Med olika medel tystas dock dessa ner. Det kan ske genom hot, straff eller mutor.

När så en spricka i fasaden uppstår, när den verkliga sanningen sipprar fram, då skyller de frenetiskt på en illasinnad omvärld – på personen som slagit larm eller, om inte det hjälper, på hela systemet runt dem. Den taktiken har sekter alltid använt sig av. Diktaturer likaså.

I KGB-affären skyller JG på kollegial avund, på Säpo eller på mentala defekter hos sina meningsmotståndare. Den folkkäre artisten skyller på en ”svartsjuk” och ”hysterisk” flickvän.

Avslöjarna (eller avhopparna) anklagas i regel för att besitta just de egenskaper som den avslöjade själv äger. Det blir som när tjuven ropar ”Ta fast tjuven!” och dessutom hjälper till att leta efter den stulna plånboken. Den falska glorian lyser av ”godhet”.

Och simsalabim har de väckt medlidande.

Robert D Hare, en av de första som skrev en bok om psykopati (”Psykopatens värld”), beskriver en tandläkare som brutalt misshandlat, bedragit och sedan mördat sin fru. Han sa: ”Jag förlorade min älskade och min bästa vän … Varför är det ingen som kan förstå vad jag gått igenom?”

Magi, eller hur? Ond magi.

AFTERMATH

naken-kvinna

Har varit intensivt upptagen med ”Kiss the Future” och ska återkomma med nåt glatt och positivt så att ni inte tror att det bara är mörker här. Men jag vill lyfta en kommentar som jag hoppas kan väcka tankar kring var psykopaterna finns, dvs överallt, mitt ibland oss, där vi kanske inte trodde det.

Hej, bra att vi delar med oss till varandra. Jag har äntligen släppt mina egna försvar och förnekanden. Kunskap är makt. Bryter idag förbindelsen. Han försökte döda mig! Strypa, kväva, avsparkade revben, punkterad lunga, vatten i lungsäcken.Sjukhus. Psykisk terror på utstuderad toppnivå.Kniv mot strupen när han slängt mig i golvet. Under 5 år, så har jag försökt att bryta, insåg fort att ngt. var mycket fel, hjälpte inte. Jag snärjdes in i de sliskiga garnen ändock. Var sårbar efter ett dödsfall i min familj, när vi träffades.Kämpat emot hela tiden. Självkränkningen av att vara kvar i ett helvete och hoppas på en förändring har varit vidrig. Passion ständigt varvad med iskyla, lögner och svek, har tagit på krafterna.Projiceringarna har varit ständigt återkommande. Han ville att jag skulle be om ursäkt för ngt. som han själv anstiftat i såväl ord som handling. Rättegången har ännu inte varit, hoppas att den dröjer. Orkar inte nu. Rädd för att i rättegången drabbas av ytterligare lögner och förtal. Vissa av oss dör på vägen i kampen mot dessa känslokalla, ondskefulla ind.så straff bör de drabbas av, även om de inte lär sig ngt. av ev. påföljd. I det här fallet rör det sig om en sk.”mycket bildad” person, vilket gör att omgivningen lättare duperas, och vill sola sig i glansen av hans intellekt och begåvning. Vissa blundar fastän de vet, dessutom. Nu önskar jag bara att jag kan mobilisera kraft att skapa en underbar framtid, och klarar av rättegången.

DEN ONDE HERDEN ELLER ULVEN I FÅRAKLÄDER

den-gode-herdenLäs detta!

Hur länge ska vi lyssna på politiker som påstår att de sätter medborgaren i centrum, som gråtmilt talar om trafficking och pedofiler? Som hotar med terrorister? Som vill få oss att tro att de är goda herdar?

När de samtidigt står bakom åtgärdspaket som har potentialen att krympa yttrandefriheten, övervaka individens privatliv och göra oss till misstänksamma och rädda människor.

Det är som att lyssna på en psykopat, en som efter hugg och slag och frihetsberövande kläcker ur sig: Jag vill dig ju bara väl.

Ta er en titt på gänget som ska reglera våra demokratiska rättigheter. Ett rövarpack. Sitt där och lapa sol i diktaturen ni rest till, där västerlänningar knullar ungarna i röven. Blunda. Tro att det inte händer här.

Men det som händer här sker i smyg. Skickligt. Med de vackra orden som täckmantel. Skydda barnen. Skydda medborgarna. Skydda upphovsrätten.

Just nu läggs lagförslag och direktiv fram i EU, det ena efter det andra, som ett pärlband av glimrande ”välmenta” komplement till en ofullständig samhällsordning.

Ett strypkoppel om vår hals.

Problemet med västvärlden är att vi är så jävla proppmätta att vi har glömt vad hunger innebär, vi är så mätta och dästa (mutade) att vi inte märker hur snaran dras åt. Det är nästan så att jag hoppas att finanskrisen tar maten ur våra munnar. När vi inte kan konsumera oss till tystnad (lydnad) kanske vi orkar resa oss.

Snälla, vakna! Och ni som är vakna (förmodligen alla som läser det här) – våga ta risken att sabba stämningen runt middagsbordet genom att berätta om vad som håller på att hända med vår demokrati as we know it.