Etikettarkiv: prostitution

LET'S TALK ABOUT SEX

prostituteMitt politiska uppvaknande ägde rum i Skåne, varför de viktigaste influenserna kom från det (då) frisinnade Danmark. Köpenhamn var min huvudstad och Stockholm kändes perifert när blicken naturligt vändes mot den närliggande kontinenten. Med hjärtat till vänster anammade jag de frihetliga strömningarna från Danmark istället för att lyssna på arvtagarna till den torra och dogmatiska svenska plakatvänstern.

Ett av de första reportagen jag skrev handlade om en uppmärksammad utställning i Köpenhamn med titeln ”Prostitution – ett ehrverv”. Horor och torskar kom till tals och krävde att prostitution skulle betraktas som ett hederligt yrke i stil med övriga terapeutiska professioner, exempelvis psykologens, fotvårdsspecialistens, massörens eller frisörens. Hororna hävdade att de besatt särskild talang och kompetens i att tillfredsställa kunder, flera av dem bodde i radhus, var gifta och hade barn. Torskarna menade att skälen till att de uppsökte prostituerade var flera, men framförallt pekade de på en obalans i parternas sexuella behov i deras fasta (och i övrigt fungerande) förhållanden. Så varför inte lösa det med en rak affärsuppgörelse? Win win, liksom.

Behöver det nämnas att reportaget nobbades av de stora svenska drakarna som inte med ett ord ville förmedla vad grannlandet hade på agendan? Tråkvänstern och moralpredikanterna ägde debatten och ”tokvänstern” släpptes aldrig in här, vilket var huvudskälet till att vi började göra en egen tidning med betydligt högre i tak där vi kunde publicera våra refuserade alster.

Men så kom nyliberalerna in. Fast från höger. Ändå hade vi mer gemensamt med dem än med den fyrkantiga och humorbefriade vänstern i frågor kring sex, droger, lönearbete, censur och statlig inblandning i individens självbestämmanderätt.

Sedan dess har mycket skit forsat genom kloakerna. Den individualism som den frihetliga anarkismen förespråkade överröstades av Svenska Arbetsgivareföreningens Satsa på dig själv-kampanj och Marknad blev ett honnörsord. Och nu kommer jag till det ni säkert ville läsa om:

Sex.

I debatten som följt Littorinaffären har frågan om sexköp kommit på tapeten, som så många gånger förr, men nu också med anledning av förslaget om skärpt lagstiftning. Individualismens liberala förespråkare ser inget större problem i köpsex så länge överenskommelsen är frivillig. Motståndarna ifrågasätter frivilligheten och anlägger ett maktperspektiv där köparen är att jämställa med en förtryckare. Anhängarna beskylls för att tolka affärsutbytet enbart på face value.

Avdramatiserandet av könsumgänge är ett utslag av den reduktionistiska människosyn som marknadsekonomin givetvis föredrar, men som spjälkar av själsliga och filosofiska dimensioner. Det synsättet har slagit igenom på bred front, inte minst inom den disciplin som studerar just människan – psykologin. Den effektiva KBT-metoden är det enda vid sidan av kemisk behandling som erbjuds inom den offentliga vården. Människan är en maskin, en produkt, en vara. Input – output.

När det gäller narkotikapolitik ansluter jag mig till den liberala linjen – att avkriminalisera och istället satsa resurserna på vård. Men det går inte att jämställa med sexköp, även om orsakerna kan ha samma rötter: missbruk och patologiskt beroende. Att betala för droger är inte detsamma som att betala för sex. Upplevelsen, lättnaden, efteråt kan visserligen vara snarlik, men en människas kroppsöppning är ingen drog, ingen vara.

Det betyder inte att sex är en sakrosankt företeelse vars kroppsvätskor måste slå följe med djupa känslor för att skapa genuin tillfredsställelse. Däremot innehåller erotik en laddning som etableras redan när barnet fantiserar om sin tillkomst. Sexualiteten är en del av vår utveckling och därmed en del av vår identitet. I resten av våra liv är vi sedan intrasslade i vår sexualitet. Hur kan vi då göra de erogena zonerna till strikta affärsytor?

Även om vi inte behöver få våra sexliv förstörda för all framtid ifall vi under en period skulle prostituera oss är det en kall, platt och mekanisk människosyn som oftast ligger bakom sexköpsliberalernas idéer om frivillighet. Vissa inslag i det mänskliga samspelet är inte duplicerbara även om vi ibland beter oss som om de vore det. Den innebörd vår sexualitet laddats med är knuten till sexualorganen. De sambanden går inte att likna vid hur vi med händerna eller sinnena undersöker världen. Händerna kan vi hyra ut. Men när vi hyr ut våra erogena zoner händer något med identiteten.

Vi skiljer ogärna ett litet barn från föräldrarna. Med liknande omsorg borde vi låta bli att skilja våra könsdelar från oss själva.

RÄTTFÄRDIGHETSMISSBRUK KONTRA FRIHETSMISSBRUK

4045__imagenormal__ljpfhumssctwnhpyywlsd

En av de mest upplyftande aspekterna av piratrörelsen med omnejd är att den ännu präglas av en idédebatt och inte av plånboksfrågor och trälig realpolitik.

Ett av diskussionsämnena har varit pirater vs feminister. Även Anna har vidrört detta.

Ett annat dök upp nyligen på Emmas blogg där historikern Dick Wase gästbloggar om ”rättfärdighetsmissbruk”. Först läste jag med behållning. Men allteftersom steg irritationen. Vad Wase förmodligen menar är att man ska akta sig för fanatiker, vilka i hans mening är just rättfärdighetsmissbrukare. Där är jag helt med.

Men sen kommer hans exempel:

Rättfärdighetsmissbruk pågår alltså även i ”det lilla” och ”respekterade”. Sådant är t.ex. Göteborgspostens vägran att låta de thailändska prostituerades organisation Empower gå i svaromål på den ”rättfärdiga” välgörenhetsorganisationen Ecpats artikel om ”barnprostituerade” i Phuket våren 2008, DN:s kulturredaktions förtigande av litteratur kritisk mot radikalfeministisk ”rättfärdighet”, Kalla Faktas (TV4) åberopande av Melissa Farleys hårt kritiserade och ovederhäftiga forskning för att kunna påstå att prostituerade får samma skador som tortyroffer (samtidigt som man förtiger annan forskning, vilken absolut inte kommit fram till dessa katastrofresultat), sexköpslagens stämplande av sexuellt hungrande män som monster, skällandet av kritiker av bilden av det av sex skadade barnet för ”pedofiler” eller ”våldtäktsmännens försvarare”, dragandet av alla män över en kam som ”talibaner”, könsmaktsordningens införlivande i statliga påbud, horrifierandet av ”sexualiseringen” i samhället, åberopandet av ”moraliska värden”, m.m, m.m.

Jag reagerar på slagsidan åt sexuellt utnyttjande och på hur Wase tycks vilja misstänkliggöra dem som engagerar sig mot sådana företeelser. Då tycker jag att hans resonemang doftar kåtgubbe och kvinnoförakt. I somliga delar av piratrörelsen är feminism ett rött skynke. Jämställdhetsproblem och könsmaktsordning reduceras till privata angelägenheter och snart ska man väl få höra om den lyckliga horan också. Eller att kvinnors våld mot män är lika utbrett och förödande som mäns våld mot kvinnor.

De tankegångarna skrämmer mig lika mycket som ”rättfärdighetsmissbrukarna”. Och tro nu inte att jag sällar mig till de ”goda herdarna”. Ondskan kommer ofta i det godas skepnad. Men att gå över till den andra polen, där den totala friheten skall råda påminner mig bara om extremlibertarianerna och en gryende nattväktarstat.

Det är så jävla poppis att hävda att inget är svart eller vitt och att ingen har rätt att moralisera. Betyder det att vi ska skrota moral och gränser?

Vad Dick Wase gör är att själv polarisera. Han blir ett levande exempel på den dualism han förkastar i sin text genom att förringa det allvarliga samhällsproblem som sexualiseringen av kvinnan utgör.

Jag tycker visst att det bör finnas absoluta normer. Det är absolut fel att utnyttja en person i svagare ställning. Det är absolut fel att begå sexövergrepp. Det är absolut fel att misshandla kvinnor. Det är abslout fel att köpa sex av barnprostituerade i Thailand.

Moraliserar jag? Kanske det. Framförallt efterlyser jag moral. Jag vet att det inte är enkelt, därför bör det ventileras, stötas och blötas.

Dick Wase hade antagligen för avsikt att nyansera, men då borde han ha tagit upp sjysstare exempel och utvecklat dem. Nu blev hans inlägg istället antiintellektuellt, och han kan väl ändå bättre?

I kölvattnet av PP:s valskräll är det bra om alla dessa frågor slängs upp på bordet, tydligt. Så att inte piratrörelsen begår sjuttiotalsvänsterns stora misstag: att föröka sig genom delning.

Och då menar jag inte fildelning.