Etikettarkiv: Politik 2.0

THE FINAL PRIME TIME

gslc3a4ger_ht08_9Anders Mildner, I luv U!

Denne sansade karl har i Expressen publicerat sitt bidrag till Brit Staxtons bok Politik 2.0. Det handlar om politikernas totala missförstånd av vad sociala medier är. Att de fortfarande tror på sin envägskommunikation och använder Twitter och Facebook för att trumpeta ut sina tal till folket. Till, inte med. Säkert har de anlitat nån av nätets egna ”livscoacher”, dvs experter på sociala medier, som försökt inviga dem i nätets mystiska påverkanspotential. Men politikerna applicerar den traditionella medievana de tillskansat sig på en kommunikationsform som inte funkar på det sättet. Och vad kan man f ö vänta sig? När deras politik bara går ut på samma gamla frågor som de rutinmässigt bollar mellan sig – varför skulle de då idka nytänkande på andra plan?

Jag tänker på hur annorlunda allting blivit sedan vi kopplade upp oss. Det verkar som om massrörelsernas tid håller på att övergå i mängder av tillfälliga och mindre strömmar istället. Ibland bryter en bloggbävning ut kring en enskild fråga, men oftast är myllret och mångfalden det som kännetecknar samtalen på nätet. Blixtsnabbt hittar vi våra likasinnade, kör förbi allt ovidkommande och finner oss tillrätta i en crowd där vi trivs. Våra egna intressen leder oss, inte företagsintressena. Okej, inte för alla – även på nätet kan vi styras av flockmentalitet och kampanjlogik. Men om vi inte vill det, kan vi slippa.

Det finns ingen prime time längre. Teveprogram som är värda att se kollar vi in på Play eller Youtube när vi själva har tid/lust. Har ni tänkt på vart detta leder? Det kan innebära att ”alla” inte tvångsmässigt måste se en ny film eller teveserie eller läsa en ny bok just nu. Vi kan vänta.Vänta t o m i några år, tills en utvärdering skett: Var det bra eller var det bara en marknadsföringshajp? Var det bra, då håller det. Livslängden för kvalitetskultur förlängs, vilket motverkar slit-och slängkulturens allt kortare säsonger, styrda av branschens hysteriska försök att kränga så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Vi behöver helt enkelt inte komma först till kvarn och stå och trängas på samma torg.

Det finns så många kvarnar numera. Så många torg. Så många möjligheter.

POLITIK 2.0

elefantDet var som att kliva in i en varm famn. Jag gick på releaseminglet för Brit Stakstons bok Politik 2.0. Och ”alla” var där.

Så lätt att vistas bland internetionalisterna! Så hemma jag känner mig bland dem. Så mycket av optimismen som återvänder när jag ser … Anna, Emma, JohnnyJohannaFarmor Gun. Och många fler.

Bland internet-folket talas det politik så som man ska tala om politik. Om visioner. Om den framtid vi diskuterar för att framtiden ska bli värd att delta i för dem som ska leva i den.

Delta. Inte vara en bricka i ett spel där det är tabu att tala om spelet. Istället delta i spelets utformning.

Ett nytt spel har växt fram, och än är det inte avgjort vem som ska vinna det. Det är mångfalden mot monopolen.

Vi är så vana vid ett fåtal aktörer som högtidligt (och godtyckligt) pytsar ut belöningar åt dem som lydigt rättar sig i leden. Så funkar inte det nya spelet som pågår parallellt med det gamla. Där är det de många bäckarna små som bildar ett ständigt föränderligt mönster.

De gamla systemen försöker täppa till sprickorna. Men vi rinner iväg.

Vi rinner iväg. Och blir nya små vattenhål. Det är där jag vill vara. Vid de nya vattenhålen.