Etikettarkiv: ny teknik

HISTORIENS VINGSLAG

aquila_chrysaetos_usfwsI morgon ska jag bli intervjuad av Anders MildnerSocial+Cash-seminariet som hålls på Tekniska Museet. Jag är ju en av flera upphovsmän som testar nya modeller för att nå mina läsare och för att se vilka möjligheter det ger för mig att fortsätta med mitt värv.

För det är såklart det jag vill. Jag vill fortsätta skriva böcker. Men jag vill anpassa mig efter den tekniska utvecklingen. Många tror att jag vill sabotera för den traditionella förlagsindustrin. Det är fel. Jag har skrivit och uttalat mig tusen gånger om detta, men rädslan kvarstår, och ibland känner jag mig som Hoffa.

Jag skulle inte vilja ge ut mina böcker utan den kompetens som förlagen erbjuder. Men jag vill arbeta med förlag som är moderna och som bejakar de ändrade villkoren. Då väljer jag de mindre förlagen. De nyfikna och de smidiga.

Därför lät jag bli att uppvakta stora förlag med min nya roman och vände mig istället till de slimmade och smarta. Och det förvånar mig att inte fler författare gör det. De mindre förlagen skulle blomstra om de fick en enda megasäljande författare på sin lista. Då skulle de slippa skära ner. Då skulle en bättre jämvikt kunna uppnås. Det skulle vara en solidarisk handling.

Om exempelvis Jonas Gardell gick över till det lilla och hårt kämpande queerförlaget Normal, skulle det göra stor skillnad för deras ekonomiska läge.

Ett av problemen med alla etablerade branscher är att de är så förbannat bekväma. De vill ha det som det har varit. Det är som att falla från en skyskrapa. Medan man faller går det ju bra.

Jag vill hellre att vi tillsammans vecklar ut en hållbar fallskärm. Jag är lyckligt lottad. För jag har er. Idag kom ännu en frivillig donation in på mitt PayPal-konto. Det stöd jag fått från internet har varit ofattbart betydelsefullt. Jag vet att det en gång kommer att bli omnämnt i litteraturhistorien.

Ni gör det. Vi gör det. Vi skriver faktiskt historia.

Hör ni vingslagen?

Face the future!

Uppdatering: Andra sidan och TheJennie skriver om framträdandet.

JO, KEJSAREN ÄR VISST NAKEN!

onion_news22571Igår läste jag en bloggpost på Netopia, denna ulv i fårakläder som låtsas vara öppen för diskussion kring nätfrågor när det egentligen bara är en sambandscentral för lobbyn. Posten var en översättning av vad en Silicon Valley-snubbe vid namn Jaron Lanier hade skrivit, och det var nedslående läsning. Han dissade hela deltagarkulturen på internet och ansåg att kollektivet bara vattnar ur de strålande individuella idéerna och gör upphovsmännen till ena fattiga stackare om vi ska tillåta fri spridning och open source. Så uppfattade jag hans budskap iaf. Dessutom såg han jävligt dum ut på bilden i sina fula dreads, men det hör inte till saken, kunde bara inte låta bli att anmärka på det. Vad jag fäste mig vid, och vad som gjort mig alldeles upplyft ett helt dygn, var kommentarerna av nicket ”Steelneck”. Något så visionärt glödande var det längesedan jag läste. Därför tar jag mig friheten att saxa lite ur Steelnecks text:

Det nya är inte bättre på vad det gamla var bra på, det nya är bra på något helt nytt, annars hade vi inte talat om något nytt, bara utveckling av det gamla. De som tittar ut genom fönstret och bara torrt konstaterar vad de ser, ses under ett disruptivt skifte som så radikala att de ignoreras.

Och vidare, längre ner:

Inom den etablerade politiken görs precis samma sak. IT-råd och strategigrupper skapas där de mentalt obekväma skuffas undan, gärna utan medel och resurser. Sådana här grupper är ingen lösning, det är ett symptom. Vi ser det också som symptom när alternativ till rådande lösningar efterfrågas. De som ropar på alternativ när de gamla lösningarna slutat fungera, begär att vi skall ljuga för dem. Förändringen sker inte förrän det har tagit slut på folk som kan ljuga trovärdigt. Vi har aldrig tidigare vetat på förhand vad som skall komma när det gamla slutar fungera. Det viktiga är att inte fastna mentalt i det gamla och se realister som obekväma tokradikaler. Nätet som fungerande idé är 40 år gammalt och det är bara 10 år sedan som vi allmänt började ha tillgång. Det är en mycket kort tid av samhällsomdaning. Vem som helst kan i backspegeln inse att inte ens de mest insatta hade en aning vad som skulle komma när förbränningsmotorn bara var 20 år gammal och bilen knappt påkommen. (min kursiv)

Senare:

De som slåss mot förändringarna ser antagligen hot och de som ser möjligheterna välkomnar dem. Dock, mycket viktigt, rädda människor är farliga människor, i synnerhet de med makt eller vapen i hand. Mardrömmar är inte mer sanna än förhoppningar, men handlingarna baserade därpå skiljer sig radikalt. Det kan låta teknikdeterministiskt, men utvecklingen är idag ett faktum, vi börjar så smått t o m närma oss vad som kanske kommer att kallas det postdigitala samhället och förändringen är lika stor, om inte större, än skiftet till det postindustriella. Många paralleller till det förra stora skiftet från jordbruk till industri kommer att kunna dras.

Skälet till att jag öht fick upp ögonen för det här upplysande resonemanget (ni kan läsa det sin helhet som kommentar #9 i posten) var att Kjell Häglund twittrat om saken. Detta är internet. Det är så jag vill att det ska fungera. Att medborgarna inte längre kan tystas när de säger som det är, att kejsaren inte har en tråd på kroppen.

Det är som Steelneck skriver, ”att information, oavsett dess innehåll, är som tandkrämen, väl ute kan den inte stoppas tillbaks i tuben.”.

Och därför kan inte dumhet stå oemotsagd. Inte än så länge.

Är inte detta något att slåss för?