Etikettarkiv: moderaterna

VÅGA GÖRA MOTSTÅND!

egoboost_magazine_utomhus_skissPå väg hem från gymmet ser jag stortavlorna som annonserar en ny tidning med namnet Egoboost. Jadå, jag har redan hört att Isabella Löwengrip, alias Blondinbella, fått en tidning i present för att hon varit så duktig med sin blogg. (Duktig = mycket trafik.)

Tvärs över omslaget löpte rubriken Våga göra karriär! Jodå, jag vet att Blondinbella gjort karriär och att hon hyllats mycket för detta eftersom hon är tjej. Är man tjej och gör karriär blir man ju även en sorts feministikon. En förebild. Och nu lär Isabella ut knepen. Så att alla andra, företrädesvis hennes bloggläsare och presumtiva tidningsläsare, också kan bli entreprenööörer och göra karriääär.

Det finns olika sätt att hålla folk på mattan. Ett av dem är det budskap som Isabella för fram: Du är din egen lyckas smed. Det har vi också hört förut. På det antagandet vilar stora delar av självhjälpsindustrin och dess siamesiska tvilling nyandligheten, ofta under benämningen Law of Attraction: Det du verkligen tror på, det får du. Men inte bara den flummiga lyckobranschen använder sig av denna idé. Det är en gammal borgerlig uppfattning, mycket lämplig att slå i skallen på dem som inte lyckats tillskansa sig position och kapital. De har tänkt fel eller varit lata och odriftiga. Se på mig! utbrister förebilderna. Tanken tycks aldrig slå ner att de kan ha haft tur i livets lotteri. Och det måste ju vara bekvämt för de privilegierade.

Detta, att ha tur, är bara vedertaget när någon vinner miljoner på spel och lotteri. Alla andra som köpt lotter känner inte att den som vann var bättre på att köpa en lott. Däremot är vinnaren själva incitamentet till lotteri öht.

Men det vore ganska obarmhärtigt om den som vunnit storslam sa till alla andra som deltagit (och utan vars deltagande vinsten aldrig skulle ha kunnat uppstå), om vinnaren ställde sig upp och proklamerade: Se på mig! Gör som jag! Men det har de ju. Alla har försökt.

Nu hävdar säkert någon att det är grav misskredd av driftiga Isabella att påstå att hon bara haft tur. Kanske. Men det allvarligaste skälet till att jag aldrig i hela mitt liv köpt den borgerliga lögnen om att alla kan, bara de anstränger sig, tänker rätt eller klipper håret och skaffar ett företag, det är att nästan varenda människa som hävdar detta ALDRIG skulle klara av att leva ens en månad under de villkor som vederfars de grupper de vänder sig till med sina beskäftiga påpekanden. Det är de alldeles för klena och bortskämda för.

Allt sådant här nygammalt nonsens om att rycka upp sig, våga göra karriär mm, gör att jag börjar hoppas att karmalagar verkligen existerar. För då önskar jag att Fredrik Reinfeldt återföds som kastlös mor i Indien som måste gräva efter råttor i marken och riskera att bli dödligt ormbiten. Isabella Löwengrip vill jag egentligen inget ont, men det skulle inte skada om hon i sitt nästa liv fick växa upp med en utförsäkrad singelmamma i en nedsliten och försummad förort.

För det finns ännu ett skäl till att Blondinbella blivit ett medialt kuttersmycke. Dagens etablissemang älskar unga språkrör som utan att ens begripa det själva rapar upp och legitimerar deras unkna ideologi.

Men vad vi behöver är inte fler aningslösa medieprofiler. Vi behöver fler rebeller.

BODSTRÖMS DECKARE GAV SD PLATS I RIKSDAGEN

lobbyistenNu ska jag leverera ett halsbrytande resonemang, men efter den här valrörelsen och dess utfall ter sig tillvaron ändå så bisarr att jag ger mig ut på denna slingrande väg. Så håll i er:

Thomas Bodströms deckare bär skulden till det bedrövliga valresultatet.

När alliansen segrade 2006 hade redan den liberala marknadsekonomin börjat löpa amok. Avregleringar, utförsäljning av allmännyttan, nedrustning av välfärden, förnedring av arbetslösa, evighetslånga vårdköer och en centralstimulerad köpfest för den stressade, livspusslande medelklassen var i full gång under Göran Persson-regimen. Svenska folket fick uppleva ett omvälvande systemskifte långt tidigare än den dag då alliansen tog över rodret för att slutföra arbetet med den totala marknadsanpassningen. Eller uppleva – ge bröd och skådespel åt folket, så håller de sig lugna och märker inte vad som sker.

För det är vad de senaste två decennierna burit i sitt sköte: Underhållning.  Underhållning till jävla döds. När det blev fritt fram för reklamfinansierad tv och radio exploderade dessa etermedier i en kaskad av glitter, jinglar, tuttar och muzak som den svältfödda public service-befolkningen välkomnade som när barn uppfödda på havregröt bjuds på en skål med färggrant lösgodis.

Sen dess har junk food och lösgodis, i överförd bemärkelse, dominerat det kulturella utbudet. Ge folk vad folk vill ha! Detta Bert Karlssonska slagord har skallat över kulturlandskapet och blivit en klyscha som nu fått en demokratisk klang. Och vad folk vill ha är naturligtvis sockerlösning, helst intravenöst. Varför ska skolbarnen behöva tugga sig igenom vårt fullkornsbakade kulturarv? Köp istället in Jonas Gardell och Jan Guillou, i klassuppsättningar. Det är väl bra att de läser. Hellre att de läser något än inget alls.

Vi har alltså gjort dygd av Bert Karlssons filosofi, och även syftet – att bli svintät på människors dåliga smak – är numera hedervärt. Idag står författare med socialistiska rättvisepatos på kulturscenerna och rabblar ogenerat upp sina försäljningssiffror och allt de kunnat köpa för slantarna dessa genererat. Coolt! Och uppenbarligen skäl nog att tjacka den där deckaren.

Och där har vi Bodström, som hedrar denna kulturella bottennotering genom att skita ur sig undermålig kiosklitteratur och som deltar i full skala i det kommersiella jippo som marknadsekonomin släppt loss. Så tydligt som han bara kan går han kommersialismens ärenden, i sällskap av sina partikamrater som alla beter sig som popstjärnor i underhållningsindustrins olika utmarker.

Klart som fan att moderaterna kan kuppa och kapa ordet ”arbetarparti”.

Klart att Jimmie Åkesson får en plats i solen när hela tillvaron förvandlats till en jouröppen Kiviks Marknad som trängt ut all reflektion till förmån för sövande och kravlös underhållning som skåpat ut alla språkliga nyanser, allt kritiskt tänkande, alla alternativa livsstilar, alla filosofiska spörsmål, alla bildande resonemang och alla försök att skildra människans hela komplexitet.

Klart att släthyade Jimmie boy framstår som ett under av äkthet där han på okonstlat blekingemål drar växlar på den rädsla och det politikerförakt som gror därute, utanför medelklasspolitikens yogifierade snömos och kommersiella lyckohjul. Hur skulle en proppmätt medelklass som flaxar mellan botox och detox märka av den frustration som nu kanaliserats in i ett parti med nasserötter? Hur skulle Mona Sahlin kunna ge röst åt människor hon aldrig hör, människor som inte åker till Barcelona för att partaja lite?

Och när valvakan kläddes i underhållningsindustrins dramaturgiska grepp, som om den vore en Idolomröstning, eller när ett enormt koppel journalister störtar till SD:s valvakelokal, beredda att flascha på utav bara helvete när Jimmie äntrar scenen, då ser vi en stjärna födas. Ty, det är så stjärnor skapas.

Och på samma sätt som när folk blint köper en Bodströmdeckare för att de reser sig i jättelika travar så att hela folket kan köpa varsin, på samma sätt springer alla åt samma håll, mot vinnaren, mot den som har ljuset på sig. Det är detta beteende som den s k fria marknaden odlat och premierat medan de sövt ner förmågan till kritiskt sinnelag med hjälp av samma marknadskrafter, där den enklaste underhållningen får det mesta utrymmet.

Så har hela det här valet kulminerat i en brakshow där sossarna losade big time (served the fuckers right) för att deras företrädare så lydigt och vällustigt och egoistiskt anpassade sig efter den fria marknaden, där moderaterna kammade hem nästan hela spelet och där vi fick en joker i leken, som säkert inom kort kan ses frottera sig med Bodström/Pagrotsky et al på diverse galamingel i nöjesindustrins kölvatten.

Grattis Sverige! Och grattis till den gigantiska, dygnet runt-öppna Marknaden som skramlar ända in i sovrummet där en Bodströmdeckare ligger och väntar på nattduksbordet.

Ja, grattis till en ny demokrati! FTW!