Etikettarkiv: misshandel

PRIVATLIVETS MANLIGA HELGD

golfspelaren

Tänkte bara bidra med den här bilden först. En bild säger ju, som bekant, mer än tusen ord. En fet snyting säger iofs också mer än tusen ord.

Det här med en otrogen golfstjärna är väl inte så mycket att orda om, kanske. Kollegerna instämmer. De tycker att hans privatliv är hans ensak. Det är legio.

Men om bilden hade varit en återspegling av parets privatliv – hur skulle det se ut?

Jag tar upp detta för att jag är så jävla trött på skyddandet av mäns privatliv, medan kvinnors privata skrymslen fläks upp i parti och minut.

Så länge de inte avslöjar något om en MANS privatliv, vill säga. Då skyndar bröderna till.

Jag har bevistat rättegångar där män som bankat skiten ur sin kvinna sitter och hulkar över att han själv blev misshandlad också, minsann. Och visar några millimeterstora skråmor som förmodligen blev till när han tog till knytnävarna.

Och så den här invändningen: Att kvinnors våld mot män är lika vanligt som motsatsen. Stööön.

Jag får kommentarer från en kvinnohatare som kallar sig Anton f n. Här är ett klipp ur av dem:

Hur gör vi för att komma åt dessa män/kvinnor som misshandlar andra människor?
Vilka män/kvinnor pratar vi om? Hur många är dom?. Ålder och klasstillhörighet?
Är det överhuvudtaget en feministisk fråga,eller är det en samhällsfråga som borde beröra alla?

Eller har Unni m.fl skribenter ett behov av att gnälla “män slår,män hemska,män misshandlar kvinnor och barn”?
Och vips så döljs kvinnors våld mot t.ex barn bakom en ridå av dessa kvinnors stridsrop!

Det här inlägget är en adventspresent till dig, Anton. Din fege lille skit.

RÄTTFÄRDIGHETSMISSBRUK KONTRA FRIHETSMISSBRUK

4045__imagenormal__ljpfhumssctwnhpyywlsd

En av de mest upplyftande aspekterna av piratrörelsen med omnejd är att den ännu präglas av en idédebatt och inte av plånboksfrågor och trälig realpolitik.

Ett av diskussionsämnena har varit pirater vs feminister. Även Anna har vidrört detta.

Ett annat dök upp nyligen på Emmas blogg där historikern Dick Wase gästbloggar om ”rättfärdighetsmissbruk”. Först läste jag med behållning. Men allteftersom steg irritationen. Vad Wase förmodligen menar är att man ska akta sig för fanatiker, vilka i hans mening är just rättfärdighetsmissbrukare. Där är jag helt med.

Men sen kommer hans exempel:

Rättfärdighetsmissbruk pågår alltså även i ”det lilla” och ”respekterade”. Sådant är t.ex. Göteborgspostens vägran att låta de thailändska prostituerades organisation Empower gå i svaromål på den ”rättfärdiga” välgörenhetsorganisationen Ecpats artikel om ”barnprostituerade” i Phuket våren 2008, DN:s kulturredaktions förtigande av litteratur kritisk mot radikalfeministisk ”rättfärdighet”, Kalla Faktas (TV4) åberopande av Melissa Farleys hårt kritiserade och ovederhäftiga forskning för att kunna påstå att prostituerade får samma skador som tortyroffer (samtidigt som man förtiger annan forskning, vilken absolut inte kommit fram till dessa katastrofresultat), sexköpslagens stämplande av sexuellt hungrande män som monster, skällandet av kritiker av bilden av det av sex skadade barnet för ”pedofiler” eller ”våldtäktsmännens försvarare”, dragandet av alla män över en kam som ”talibaner”, könsmaktsordningens införlivande i statliga påbud, horrifierandet av ”sexualiseringen” i samhället, åberopandet av ”moraliska värden”, m.m, m.m.

Jag reagerar på slagsidan åt sexuellt utnyttjande och på hur Wase tycks vilja misstänkliggöra dem som engagerar sig mot sådana företeelser. Då tycker jag att hans resonemang doftar kåtgubbe och kvinnoförakt. I somliga delar av piratrörelsen är feminism ett rött skynke. Jämställdhetsproblem och könsmaktsordning reduceras till privata angelägenheter och snart ska man väl få höra om den lyckliga horan också. Eller att kvinnors våld mot män är lika utbrett och förödande som mäns våld mot kvinnor.

De tankegångarna skrämmer mig lika mycket som ”rättfärdighetsmissbrukarna”. Och tro nu inte att jag sällar mig till de ”goda herdarna”. Ondskan kommer ofta i det godas skepnad. Men att gå över till den andra polen, där den totala friheten skall råda påminner mig bara om extremlibertarianerna och en gryende nattväktarstat.

Det är så jävla poppis att hävda att inget är svart eller vitt och att ingen har rätt att moralisera. Betyder det att vi ska skrota moral och gränser?

Vad Dick Wase gör är att själv polarisera. Han blir ett levande exempel på den dualism han förkastar i sin text genom att förringa det allvarliga samhällsproblem som sexualiseringen av kvinnan utgör.

Jag tycker visst att det bör finnas absoluta normer. Det är absolut fel att utnyttja en person i svagare ställning. Det är absolut fel att begå sexövergrepp. Det är absolut fel att misshandla kvinnor. Det är abslout fel att köpa sex av barnprostituerade i Thailand.

Moraliserar jag? Kanske det. Framförallt efterlyser jag moral. Jag vet att det inte är enkelt, därför bör det ventileras, stötas och blötas.

Dick Wase hade antagligen för avsikt att nyansera, men då borde han ha tagit upp sjysstare exempel och utvecklat dem. Nu blev hans inlägg istället antiintellektuellt, och han kan väl ändå bättre?

I kölvattnet av PP:s valskräll är det bra om alla dessa frågor slängs upp på bordet, tydligt. Så att inte piratrörelsen begår sjuttiotalsvänsterns stora misstag: att föröka sig genom delning.

Och då menar jag inte fildelning.