Etikettarkiv: mediedramaturgi

RES PÅ ER! NI ÄR ANKLAGADE ALLIHOP!

jimmieboy1Tänk vad mycket Sverigedemokraterna betytt för den här valrörelsen! Hur hade showen annars sett ut? Grå betong med lite mossa? Klart att medelklasspolitiken behövde piffas upp med islamofobisk dramatik som stänker skräckblandad förtjusning. Något vi alla med förnuftet i behåll kan förfasa oss över; dissa, basha, håna, rulla med ögonen, skaka på huvudet. Att ett sånt parti ska kunna ta sig in i riksdagen!

Men är inte SD:s eventuella valseger nåt vi egentligen tjänat ihop till? Är vi inte skyldiga allihop?

Medierna. Varför ägnar medierna sig åt denna idoga bevakning och – med hjälp av opinionsmätningar in absurdum –  varför fläskar de på med dessa feta rubriker om ett parti som ännu inte nått fram till riksdagsplacering? Fine, jag förstår intresset och fascinationen. Nåt för oss ganska främmande har gjort intåg, och det som ofta vinner mediernas intresse är ju just det extrema. Inte sen Ny Demokrati har vi kunnat jippofiera en valrörelse på det här sättet med denna nya mördarsnigel (SD) på väg in i ekosystemet. Det är annat än blockens tragglande om RUT och ROT och t o m häftigare än att mosa Mona. Men proportionellt sett borde kanske inte SD ha fått all denna uppmärksamhet.

Politiken. Den stora väljargrupp som blocken måste charma består av en expanderande medelklass vars stora köpkraft behöver säkras. Den utveckling som oppositionen nu fördömer (ex vis utförsäljning av allmännyttan, marknadsekonomi, segregering) påbörjades av sossemajoriteten när de hade regeringsmakten. De var nämligen också tvungna att blidka medelklassen. Sossepolitikerna lever typiska medelklassliv. Vad vet de om hur det är att befinna sig i marginalerna i ett samhällssystem där vi har accepterat tio procents arbetslöshet och nedrustning av den allmänna servicen, inte minst i förorterna? Vad vet de välbärgade medelklasskarorna i stadskärnorna och i de lummiga villaklustren om invandringsproblematik, mer än på papperet? De enda invandrare de träffar på är förmodligen de integrerade iranierna som driver servicebutik på hörnan och de assimilerade turkarna på kebabhaket. Det är faktiskt inte dessa fördomsfria medelklassväljare som bor nära en flyktingförläggning, kör taxi eller har praktiska skäl att ta ställning till vargjakt. Men SD har vittrat sig till en oro som pyr i en annan del av befolkningen och de bygger sin politik på enkla lösningar för väljare i denna periferi, vars intressen de medelklassorienterade partierna ignorerar.

Kulturen. Nånstans nån gång måste ju den kulturella utarmningen ta ut sin tribut. Vi har alltså en kulturminister som anser att vi borde döpa om kultur till underhållning. Det bästa sättet att på sikt undergräva kritiskt tänkande och ifrågasättande av rådande normer är brist på bildning. En gedigen folkrörelse, såsom arbetarrörelsen en gång var, satte folkbildningen högt på dagordningen. Det är inte genom TV4 vi lär känna vårt kulturarv. Inte heller genom att läsa nån av de tio kriminalromaner som finns på snabbköpet eller genom att se nån av de fem action-dvd-filmer som står i kassan på bensinstationen. Människor blir inte mer vidsynta av att komplexfyllt känna igen sig i Göran Hägglunds bildningsfientliga tal om verklighetens folk. Och vilka sossar känner sig uppmuntrade till att förkovra sig när en sossepolitikerstjärna skriver banala deckare? I ett kulturklimat där grova förenklingar bildat föredöme kan vi väl inte förvänta oss att ett rörligt intellekt ska avgöra hur folk röstar.

Och sen, när missnöjesopinionen stödjer ett antiintellektuellt parti som levererar primitiva lösningar åt en genuint upplevd oro, då slår vi oss för bröstet och spyr galla över denna antidemokratiska yttring och dess anhängare. Vi och dom. De dumma och obildade fascisterna.

Men tryck i er detta: DOM är en del av OSS. Och det är vi – vi som åtnjutit privilegiet att kunna genomskåda SD – det är vi som samtidigt, genom vårt förmätna avståndstagande, gett näring åt denna mördarsnigel.

Jag hoppas fortfarande att SD inte kommer in i riksdagen. Men oavsett om de gör det är det hög tid att förstå deras väljare och erbjuda dem bättre alternativ. Och då måste vi vara lyhörda för den rädsla som SD så cyniskt utnyttjar.