Etikettarkiv: lussebak

VÅR KULTURS UNDERGÅNG

Eftersom moderskapet är så nonchalant med denna blogg ser jag mig nödgad att ingripa för att redovisa årets lussebak.

Vi infann oss samtliga trots mors hot om att inställa begivenheten då vi, som hon uttryckte det, var så slöa med att osa. Men hon borde ju vid det här laget veta att vi sällan missar denna snart enda kvarvarande familjetradition innan några i skaran byter namn (modern har redan hotat med detta), bildar ny familj eller flyttar utomlands (även detta har min oömma moder hotat med).

Degen var spänstig och blank som sig bör och vi satte raskt igång med våra formationer. Snart klagade emellertid modern på att vi inte längre skapade ideologiska symboler. Plikttroget åstadkom min mor en penis i vanlig ordning, vilket en av mina systrar genast efterhärmade.

Min förmodligen blivande svåger, systerns pojkvän, formade då en mutta.

Min syster klagade på skapelsen, sa att den var för smal och trång, vilket kanske avspeglade det utbredda manliga önsketänkandet.

När den gräddats kunde emellertid min moder med sin plumpa humor överräcka den åt sin förmodligen blivande svärson och erbjuda honom en – ja, vad tror ni?

Rätt: en bullfitta!

Men inte ville jag göra modern besviken. Hon har ju ältat den ekonomiska krisen hela det gångna året, varför jag gav henne svaret. Ideologierna är visserligen döda, men Mittens rike kvarstår.

Jag bakade alltså dess symbol.

Min äldsta lillasyster svarade genast med att baka Håkan Juholt. Det är bäst att jag nämner det, för porträttet blev inte likt. Vi dividerade ett tag om huruvida Juholt verkligen bär glasögon, det hävdade systern bestämt.

 

Jag undrar jag, om vår Juholt bär glasögon, men om man inte noterat dessa kan det ju bero på annat i hans ansikte som ter sig desto mer skrymmande.

Det tycks som om allt var bättre förr, även Juholt och socialdemokratin, så jag skapade ett Kizz-emblem, men efter gräddning hade det svällt och blivit lika oformligt och vulgärt som återuppståndna band och annan nostalgi.

Ja, det mesta blir bajs med tiden.

Och som för att betona slutet av den väg som såväl vi som vårt tarminnehåll går mot satte min förmodligen blivande svägerska punkt genom att forma en hängsnara.

Märk väl hur gallret ligger som ett hån mot vår fångenskap i en kultur som är dömd att gå under.

Tack för mig! / Eder Gogge

LUSSEBAK VID HISTORIENS SLUT

Modern vår sammankallade till sitt årliga lussebak. Tidigare har hon haft en laissez faire-inställning till begivenheten, dvs hon har låtit oss forma degen utan invändningar. Men i år, med tanke på vad som inträffat i svensk politik, försökte hon förbjuda swastikan. Nå, jag lydde inte.

img_3280 Det resulterade i att moder och syskon bakade två sionstjärnor för varje hakkors.

Förr om åren har även hammaren och skäran formats, och i kommersialismens namn McDonalds-m:et.

Men nu, när ideologierna tycks slutgiltigt döda, kan ni, vid en noggrann titt upptäcka de sociala mediernas symboler, exempelvis Facebook-f:et och Twittervalen. Denna förflackning tvingades jag alltså utstå.

Och för att demonstrera ideologiernas död och historiens slut bakade syskonen socialdemokratiska rosor och moderat-M. De vet inte ens vad en ideologi är.

Mor hade fullt sjå med att säga åt oss att inte baka platta eller smala bullar, då hon hävdade att dessa blir torra som skorpor, men så fort hon vände ryggen till låg nya spretiga skapelser på plåten.

img_3284När verken var gräddade och förvandlade till oigenkännlighet lade sig syskonen i soffan och plockade fram sina redskap för att ägna sig åt att vara sociala på de sociala medierna.

Själv läste jag albumet om Kapten Stofil som mamma fick i julklapp av mig förra året.

Under tiden skällde mor på oss för att vi, enligt henne, var tvungna att påpeka var femte minut att hon tillhör en annan generation. Hon tar det som en förolämpning. Det skulle inte Kapten Stofils kära Lädernuckan göra.

Vi undrar fortfarande när mamma ska växa upp.

Hälsningar från Gogge

img_3282

img_3281

GOD KUK!

Då min oömma moder påstår att det var McDonaldsburgaren och inte de arton lussebullar hon svalde ner med hjortronglögg som fått henne i feberkoma, har hon åter tvingat mig att i god gammal tradition på hennes blogg förevisa en del av resultatet från årets lussebak.

Först av allt tvingade hon oss att släpa upp ett matbord från källaren som hon tyckte var finare än det hon samma dag sålt på Blocket. För det krävdes inte bara skiftnycklar, det krävdes också god matematisk förmåga, vilket mamma alltid tycks sakna så fort det finns hankönade i närheten.

Därefter letade hon frenetiskt i skivsamlingen, medan hon förbannade en så gammalmodig uppfinning som cd-skivan, efter den rätta X-mas-utgåvan förutan vilken ingen julstämning kunde erhållas. Under tiden jäste degen över och skivsamlingen välte. Detta ansåg mor vara ett kreativt kaos, eftersom hon underst i den nerrasade cd-högen fann den eftersökta skivan. Vi kunde andas ut och påbörja baket.

Som vanligt tävlade vi med mamma om att hinna baka våra egna formationer innan hon svängt till sina traditionella S. Stolt kunde jag lägga min hammaren och skäran, mitt hakkors och min sionstjärna på plåten. Mina övriga syskon bakade Erik i Idol, Morrissey, en bajshög som påstods vara en julgran och en dinosaurie som egentligen skulle föreställa ett adventsljus. Men min mest kommersiellt lagde bror bakade ett McDonalds-M.

img_2856

När bara en liten degklump återstod kom mamma på att ingen hade bakat en kuk. Förr om åren blev mina syskon förargade och generade av min mors obscena fallosfixering, men dessvärre har de alla klivit in i syndens öken och hjälpte därför glatt till med att förse penisen med både förhud och ollon.

img_2860

Årets kuk, alltså.

img_2864

Men ni ser, att i gräddat tillstånd kan vi kalla den för Musse Pigg.

När vi fullgjort vår plikt spreds vi för vinden ut i lussenatten. Mor behövde stärka sig med en burgare. Några timmar senare låg hon i matförgiftningskoma. Hon försäkrar att det inte hade ett dugg med hjortronglöggen att göra. Den var nämligen så stark att vi hällde den en efter en i hennes glas. Den var för fin för att hällas i vasken, sa hon.

Men kuken la hon i frysen. Och man får väl bara hoppas att det ligger en symbolik i det.

Tack för mig!

/Eder Gogge