Etikettarkiv: Lou Reed

WILD SIDE BLUES & MAINSTREAM LIES

lou_reed-fullNi vet hur det kan bli. Man fastnar alldeles för många timmar framför datorn och glider bara längre och längre ut i nån periferi eller klafsar runt i nostalgi. Gärna i sällskap med ett glas rödtjut.

Jag skulle sätta ihop en Spotifylista inför min nyårsmiddag och bara råkade nostalgitrippa när jag gick in på Lou Reed. Bara råkade höra raden:

How do you think it feels, when you’re speeding and lonely …

Det var då jag – ta daa – drabbades av en nygammal insikt. Alla konstnärer (inbegripet artister, författare och skådisar) som har nåt att komma med mår skit. Lever osunt och självförbrännande, stoppar huvet i arslet och spyr sen ur sig det de funnit i sitt såriga inre. I bästa fall blir det stor konst; skildringar av utanförskap, av relationer som rister sönder av känslostormar, av en tillvaro där ingenting är tryggt och säkert.

I bästa fall tar omvärlden emot konstnärens walk on the wild side, som voyeurer. Andra känner igen brottstycken, särskilt unga, som ännu står utanför och tittar in.

På den tiden då jag plöjde självhjälpslitteratur och försökte tänka positivt påpekades ofta för mig att kulturlivets betraktelser av livet var förljugna, att det gav oss en felprogrammering, att vi fick budskapet att kärlek alltid gjorde ont och att vi uppmuntrades till ett flyktbeteende.

Parallellt löper tongångarna att artisterna ska vara förebilder och har ett ansvar. Att de inte ska romantisera en destruktiv livsstil. En fascistoid och plastig underhållning får istället ta över marknaden – glättiga, schematiska och förljugna feelgoodberättelser eller helt osannolika kioskdeckare med en galen massmördare lös i byn. De svenniga upphovsmännen skrattar av lycka på väg till banken. Nu kan de pimpa upp sin svennighet ytterligare.

Men vem ska berätta om hur det känns att sitta ensam och påtänd?