Etikettarkiv: ledare

ELDSJÄLENS TICKANDE BOMB

julian-assangeDet har ältats så mycket om Julian Assange nu att jag drar mig lite för att ens nämna hans namn. Mycket av problemet ligger ju där. Att man knappt kan uttala Wiki utan att Assange kommer med av bara farten.

I Expressen skrev Johannes Forsberg en frän ledare om denne omstridde figur och både det hat och den dyrkan han vispat upp.

Men är någon förvånad? Piska mig om jag har fel här, men jag läste någonstans att Assange växt upp i en familj som var sektmedlemmar. Och oavsett om det stämmer – vilken sorts personlighetstyp krävs för att dra igång en riskfylld verksamhet?

Oftast en eldsjäl, en karismatisk person. Det sägs att psykopati återfinns i hög frekvens bland samhällstoppar. Hur många entreprenörer känner ni? Hur många av dem är lite (eller mycket) galna?

It goes with the territory. Den som ställer sig i främsta ledet för en rörelse som innebär utmaningar och förändringar behöver vara gränslös. Och när det gäller just att vinna anhängare är denna gränslöshet attraktiv. Han/hon vågar göra det omöjliga möjligt. Anhängarna kan tryggt gömma sig bakom eldsjälen med de sprutande visionerna. Går det åt helvete är det visionärens röv som ryker.

Men hos den personlighetstypen ligger också en tickande bomb, ditlagd i bagaget från barndomen. En destruktiv energi. Den gränslöse är just gränslös. Alla dessa maktens män som missbrukar sex. Alla dessa artister som missbrukar droger. Det ligger i deras natur. De får aldrig nog. Den politiske visionären kan bli en diktator. Företagsledaren en tyrann. Frikyrkopastorn en mördare.

Alla dessa ledare från helvetet hade en gång en fantastisk idé som blev till ett fanatiskt projekt. Med framgången och uppmärksamheten frodades deras egon och förvandlade ursprungstanken till en personkult.

Det är tragiskt, och det är farligt. Johannes Forsberg skriver om hur Julian Assange blir ”rent stalinistiskt uppretad av medarbetaren Daniel Domscheit-Bergs kritik och stänger egenhändigt av honom från Wikileaks, som påstådd ’läcka'”

Assange tycks alltså, i likhet med andra karismatiska igångsättare, hemfalla åt storhetsvansinne, som sedan leder till utrensningar.

Det är därför som man aldrig borde låta den här sortens människor få komma till makten. De passar utomordentligt bra till att väcka opinioner, entusiasmera medarbetare och rikta rättmätig kritik mot ett stelnat system. De är en dynamitgubbe i arslet på etablissemanget. Men se vad som hände med exempelvis Fidel Castro.

Gerillaledare fyller sin funktion så länge de befinner sig i verkligt underläge. Men låt dem smaka på makten, och elden är lös. Och det är en svart eld som alla blir illa svedda av.

Så fort en chef slutar delegera ansvar, så fort en ledare bestämmer att allt måste gå via honom/henne – avsätt fanstyget. Då är det dags att förvalta det pund som eldsjälen kammade hem.