Etikettarkiv: law of attraction

VÅGA GÖRA MOTSTÅND!

egoboost_magazine_utomhus_skissPå väg hem från gymmet ser jag stortavlorna som annonserar en ny tidning med namnet Egoboost. Jadå, jag har redan hört att Isabella Löwengrip, alias Blondinbella, fått en tidning i present för att hon varit så duktig med sin blogg. (Duktig = mycket trafik.)

Tvärs över omslaget löpte rubriken Våga göra karriär! Jodå, jag vet att Blondinbella gjort karriär och att hon hyllats mycket för detta eftersom hon är tjej. Är man tjej och gör karriär blir man ju även en sorts feministikon. En förebild. Och nu lär Isabella ut knepen. Så att alla andra, företrädesvis hennes bloggläsare och presumtiva tidningsläsare, också kan bli entreprenööörer och göra karriääär.

Det finns olika sätt att hålla folk på mattan. Ett av dem är det budskap som Isabella för fram: Du är din egen lyckas smed. Det har vi också hört förut. På det antagandet vilar stora delar av självhjälpsindustrin och dess siamesiska tvilling nyandligheten, ofta under benämningen Law of Attraction: Det du verkligen tror på, det får du. Men inte bara den flummiga lyckobranschen använder sig av denna idé. Det är en gammal borgerlig uppfattning, mycket lämplig att slå i skallen på dem som inte lyckats tillskansa sig position och kapital. De har tänkt fel eller varit lata och odriftiga. Se på mig! utbrister förebilderna. Tanken tycks aldrig slå ner att de kan ha haft tur i livets lotteri. Och det måste ju vara bekvämt för de privilegierade.

Detta, att ha tur, är bara vedertaget när någon vinner miljoner på spel och lotteri. Alla andra som köpt lotter känner inte att den som vann var bättre på att köpa en lott. Däremot är vinnaren själva incitamentet till lotteri öht.

Men det vore ganska obarmhärtigt om den som vunnit storslam sa till alla andra som deltagit (och utan vars deltagande vinsten aldrig skulle ha kunnat uppstå), om vinnaren ställde sig upp och proklamerade: Se på mig! Gör som jag! Men det har de ju. Alla har försökt.

Nu hävdar säkert någon att det är grav misskredd av driftiga Isabella att påstå att hon bara haft tur. Kanske. Men det allvarligaste skälet till att jag aldrig i hela mitt liv köpt den borgerliga lögnen om att alla kan, bara de anstränger sig, tänker rätt eller klipper håret och skaffar ett företag, det är att nästan varenda människa som hävdar detta ALDRIG skulle klara av att leva ens en månad under de villkor som vederfars de grupper de vänder sig till med sina beskäftiga påpekanden. Det är de alldeles för klena och bortskämda för.

Allt sådant här nygammalt nonsens om att rycka upp sig, våga göra karriär mm, gör att jag börjar hoppas att karmalagar verkligen existerar. För då önskar jag att Fredrik Reinfeldt återföds som kastlös mor i Indien som måste gräva efter råttor i marken och riskera att bli dödligt ormbiten. Isabella Löwengrip vill jag egentligen inget ont, men det skulle inte skada om hon i sitt nästa liv fick växa upp med en utförsäkrad singelmamma i en nedsliten och försummad förort.

För det finns ännu ett skäl till att Blondinbella blivit ett medialt kuttersmycke. Dagens etablissemang älskar unga språkrör som utan att ens begripa det själva rapar upp och legitimerar deras unkna ideologi.

Men vad vi behöver är inte fler aningslösa medieprofiler. Vi behöver fler rebeller.

DEN "POSITIVA" PESTEN

mouthlaughg_175x125Jag är så perverst trött på de positiva människorna. Nu menar jag inte personer som upplever genuin glädje över något som hänt dem, eller när någon är på gott humör.

Nej, jag avser alla dessa krampaktigt, tillkämpat positiva typer, såna som säger: ”Men tänk inte på det där nu – tänk positivt!” Fy fan, jag håller verkligen på att spy av detta. Den positiva farsoten har parkerat sig som ett giftmoln över sällskapslivet. Och kläckt ur sig svärmar av scharlataner som kallar sig konsulter. De ger sig ut på fälttåg – naturligtvis till höga arvoden – för att få oss att tänka positivt. Arbetslösa ska behöva gå i motivationsträning med inhyrda coacher.

Det är vidrigt, det är förljuget, det är kränkande. Positivitetsandan har gått så långt att vi nu ska inbilla oss att vi kan få allt vi önskar oss, bara vi skickar positiva tankar om det vi vill ha till universum. Det kallas ”law of attraction” och påstår sig vila på vetenskaplig grund (kvantfysiken).

Det är så galet att det snurrar i skallen. När jag träffar det positiva folket, då går jag. Jag måste gå. De är ju inte kloka. De går runt som tjuren Ferdinand och närmar sig aldrig stängslet. För där kan de få negativa tankar eftersom världen utanför är full av misär, utsugning och korruption. Istället låter de sig luras av modeflugor som bikramyoga.

Bikramyoga! Vad i helvete är det som pågår i den urbana medelklassen? Självmant går de in och sätter sig i ett kvavt och jättevarmt rum (40 grader) i 90 minuter och gör yogaövningar. Och de får inte gå ut! Mannen som tagit patent på bikramyoga kallas för McYoga. Han har massa Rolls Royce och bling och säger att han älskar pengar.

”Har du provat bikramyoga?” Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan. ”Det är helt fantastiskt.”

Fantastiskt. Bara detta ord. Yuk! Säg aldrig det ordet när ni möter mig, då bits jag.

Och så åker de på retreat. Där måste man vara tyst. Det betalar de också för.

Men jag kommer snart att behöva åka på retreat för att slippa det positiva folket. Jag vill åka på retreat med misantroper som skrattar rått åt det absurda i tillvaron. Människor som är kritiska, skeptiska, föraktfulla. Skadeglada. Svartsynta. Nihilistiska. Jag förstår mer och mer varför vissa tänkare blir cyniska, varför en del konstnärer tar livet av sig för att de har förståndet i behåll i en helt sinnessjuk tid. Förstånd är det ju ingen som efterfrågar. Ångest lönar sig inte.

Men har vi verkligen råd att tänka positivt i en värld som håller på att fuckas upp? Kan inte det positiva folket åka till Darfur, till Afghanistan, till Liberia eller Kenya? Kan de inte bara åka dit och tala om för invånarna att de ska tänka positivt? Att de kan få allt de önskar sig, bara de tror tillräckligt mycket på det?

Eller ännu bättre: Kan inte det positiva lämmeltåget göra det lämlarna gör? Gå utför ett stup.

Vill ni studera min pessimism närmare kan jag rekommendera boken Smile or Die av Barbara Ehrenreich.