Etikettarkiv: kulturdistribution

TOPPLISTORNAS DIKTATUR

soptippSatmaran skriver skitbra om censur i den här posten. Bland annat handlar det om hur det blir med e-boken när den alltmer kommer att inhandlas via Applestore och andra kanaler som ägs av intressenter med egen agenda. Så här skriver Satmaran:

Om vi tillåter de stora företagen bestämma hur vem och vad som ska publiceras på nätet och i våra mobiler är vi ute på en farlig väg där både censur och kontroll redan är ett faktum. Inte bara av kultur utan även av samhällskritisk information.

Det är där vi står idag. Ska det digitaliserade kulturutbudet enbart bli en spegling av den fysiska exemplarförsäljningen, den som redan genom sin likriktning trängt undan det som inte betraktas som ultrakommersiellt? Mattias Boström skissar upp en strategi för e-boksförsäljning, fast utifrån storförlagens synvinkel. Genom tillfällig prispressning manipulerar man topplistorna, och det resonemanget utgår från att topplisteplaceringar är det enda försäljningsargumentet. Mattias är anlitad av Piratförlaget och måste vara en otrolig tillgång för dem med sin koll och sin vakenhet inför framtidens krav på tillgänglighet. Men topplistehysterin (i synnerhet när topplistor är manipulerade) är ju också en form av censur.

Den erfarne förläggaren Per I Gedin har tagit upp problematiken i SvD, där han belyser förlagens roll som både katedral och börs, men där börsen tagit över. Han menar att förlagen har ett uppdrag, förutom att bara vara vinstbringande. Det låter högtravande, men det handlar om att sprida den goda litteraturen, den som kan väcka frågor, hjälpa oss att vidga våra vyer, öka empatin, ge tröst, berika våra inre liv, skapa sammanhang – ja, allt detta som bidrar till mångfald och som i längden är nödvändigt för att bevara demokratin. Ja, faktiskt.

En demokrati bygger på förståelse för komplexiteten i tillvaron. Kommersialismen försöker istället förenkla. Och det är ju bra. För de kommersiella intressena, vill säga. Vi blir simple minds om vi förleds till att tro att verkligheten går ut på att välja mellan ett fåtal alternativ. Lätta att manipulera, lätta att leda.

Stalintiden hade sin censur. Den rovgiriga kapitalismen har sin. Den yvar över marknaden. Men för att komma in på den marknaden krävs att du blir strömlinjeformad. Och det systemet är så fiffigt att du inte ens behöver känna av censuren. Det finns ju så många produkter att välja mellan. Fast alla är ungefär likadana.

STOPPA SPRIDNINGEN AV GIFTKULTUREN!

anslagstavla_p_dalar_2_1185141907_1221778

Redan finns mängder av analogier som försöker illustrera vad som sker i kriget mot den nya kulturdistributionen. Jag försöker mig på en. The Pirate Bay kan liknas vid en anslagstavla på stan. En stor anslagstavla som många vänder sig till för att den är väl uppdaterad. Men en dag blir de som satt upp anslagstavlan åtalade för att där finns adresser till ställen där man kan få se filmer och lyssna på musik utan inträdesavgift. Folk fortsätter besöka anslagstavlan. Då blir plötsligt det elbolag som levererar ström till belysningen ovanför anslagstavlan ålagd att släcka ner hela torget där anslagstavlan står. Rätta mig gärna, men är inte allt det här ett utslag av ren idioti?

Den inkräktan på medborgerliga rättigheter som äger rum nu kommer givetvis att framstå som en skamfläck när framtiden ska skriva vår historia. Jag är inte irriterad, jag är fly förbannad och det är ju tur att jag inte är ensam om det – heja, Anna!

Så här uttalade sig ett av upphovsindustrins ombud, Monique Wadsted i SvD:

”Vi gör vad vi kan för att få stopp på spridningen av mina huvudmäns verk.”

Bra! Applåd! Jag hoppas verkligen på det. Att vi får stopp på spridningen av de verk som konsumentfientliga upphovsmän och deras mellanhänder står bakom. Det vore en välgärning. Bort med dem! Låt den publikvänliga och fria kulturen leta sig förbi de grå bästsäljarkolosserna som reser sig likt jättelika gravstenar över en död och tom kultur.

Häromdan skulle jag köpa en bok i 40-årspresent till en vän. Det var svårt. Jag ville inte gynna en författare eller ett förlag som ställt sig bakom Ipred. Så jag gick där och fingrade på boktravarna. Såg att Guillou redan skitit ur sig sina memoarer, slarvigt och malligt. Aldrig att jag köper en bok av honom. Mankell. Trist, han har ju också skrivit under uppropet för Ipred. Brunner. En sympatisk man och vän. Men även han har ju rättat sig i ledet. En del författare har legat lågt, men vad tycker de, var står de? Jag vill ha en KRAV-märkning av författare och artister. Kan vi inte upprätta en inofficiell lista på vilka som är safe? Så att vi slipper gynna giftspridarna.

Upp till kamp, kamrater!