Etikettarkiv: Kapten Klänning

PSYKOPATENS UPPGÅNG OCH FALL

two-face1Ofta börjar det riktigt bra. Nästan för bra. De är skickliga på just det där: en bra början.

De talar gärna om viktiga värden. Moral. Hjärtefrågor. Det är ett suveränt sätt att öppna hjärtan och plånböcker på.

Sedan går det som smort. Ganska länge. Misstankar som väcks slingrar de sig smidigt ur med duperande bortförklaringar.

Men förr eller senare blir de fartblinda. Får hybris. Slarvar. Och när de blir avslöjade står alla runtomkring och gapar. Rövkörda.

Varför reagerade de inte i tid?

Svar: Vanligt folk förväntar sig inte att ett hygglo kan vara en samvetslös psykopat. De vet inte att ett av psykopatens främsta kännetecken är just charm.

Historien om Kapten Klänning tål att studeras med den förklaringen.

Och berättelsen om Röda Korsets Johan af Donner likaså. I tidningen Fokus.

När Johan af Donner började synas i medierna, som glad kommunikationschef på Röda Korset, i tweedkavaj och blankputsade skor, lätt i steget, tog en person med insyn i historien så illa vid sig att han skrev ett anonymt brev till organisationens ordförande och generalsekreterare, skrev om af Donners »olagligheter, illojalitet, tjänstemissbruk och moraliska tveksamheter« – enligt affärstidningen realtid.se – och lämnade några namn och telefonnummer som referens.

Peter Örn, generalsekreterare vid den här tiden, kallade in den anklagade och berättade om brevet, men tyckte att kommunikationschefen lämnade en så pass bra förklaring att han kastade brevet i papperskorgen; bra så.

Så ser det ut. Och historien upprepar sig. Det enda vi kan lära oss av historien är tydligen att vi inget lär oss av historien.

Att vilja tro gott om människor räknas som en dygd. Jag tycker att det är slapphet. Eller bara enfald.

Det var förresten en kvinna som blåste i visslan angående af Donner, närmare bestämt Röda Korsets biträdande generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström. Medalj åt henne!

KÖN & MAKT

hemmadagI natt vaknade jag två av ett satans liv ute på gatan. En bärgningsbil med saftblandare och otäckt tickande och flera plogfordon. De hackade sönder och forslade bort all den is som bildat en ås på gångbanorna. De snodde fyra timmars nattsömn.

Ändå har jag arbetat bra och haft lunch med en person jag tycker mycket om. Jag har tränat och jag har handlat billiga grejer på Lidl.

På hemvägen lyssnade jag på ett poddat avsnitt av Nya Vågen där en debatt pågick med bl a den vassa Natalia Kazmierska. Hon menade att det går snett när vi drar slutsatsen av Kapten Klänning-skandalen att feministiska män inte är att lita på. Så uppfattade jag iaf temat. Samtidigt har moderaterna gått ut och bejakat könskvotering i styrelser och dessutom anammat det klumpiga begreppet ”könsmaktsordningen”.

Men på min egen bloggfront – intet nytt. Nätet är ju så himla demokratiskt, så här lämnas fältet fritt för män som känner sig hotade av den feministiska framfarten.

Män behövs i det praktiska jämställdhetsarbetet. Det bästa de kan göra är dock inte att, som Kapten Klänning, predika jämställdhet. Det bästa de kan göra är att bara maka på sig lite. Lämna plats. Och sedan hålla ordning på svinen. Alltså, rent praktiskt: kasta ut dem.

Hörde att ett av Kapten Klännings föredrag hette: Vem kan man lita på?

Jag formulerar om frågan: VAD kan man lita på?

Jo, man kan lita på vad människor gör. Inte på vad de säger. Feminister eller inte.

mysfulDagens outfit: Flagnande turkosa naglar, smink som börjat krakelera, de fula Nike-mysbrallorna, en svart långämad t-shirt från H&M. Nu är jag fit för soppa av belugalinser med paprika, tomater och morötter samt Rescue me, bland de sexistiska brandmännen och en och annan hondjävul som sätter dem på plats. Bästa serien just nu.

Till ljudet av den svarta, brunstiga honkatten som illvilligt förför den vita kastrerade fjollan tills han juckar lydigt medan hon lägger upp ett illvrål och rullar sig i vällust så att kastraten springer och gömmer sig. En sån fitta …