Etikettarkiv: internet

INTERNET PÅ FRANSKA

unni-med-grisvinNu har jag ett fullgott skäl att inte blogga varje dag.

Jag har nämligen kommit till ett riktigt dåligt internetland.

Låt mig presentera det franska telekombolaget Orange:

För att slippa rusa till icaf i tid och otid erbjuder Orange ett 3G-lås. Det kostar närmare en tusenlapp, men då ska man som tröst få 6 timmars uppkoppling på köpet.

LOL! Det var bara en bonnfångarfälla – 3G-låset används ju fr a av besökare och turister. När man installerat den lilla mojängen kommer man inte alls ut på nätet. Istället erbjuder Orange oss att bestämma hur många timmars uppkoppling vi vill köpa. Under tiden tickar taxametern. När vi då köpt, låt oss säga, 6 timmar till priset av 25 €, och betalat med kort, då har redan tio minuter gått åt till den proceduren innan vi ens kan surfa eller kolla mejl. Dessutom går det trögt och uppkopplingen avbryts. Grrr.

Därför gick jag till Orangebutiken och frågade var mina fria 6 timmar tagit vägen, de som utlovades när jag köpte det svindyra låset. Jo, efter mycket om och men visade det sig att det fanns en blankett i paketet som man ska fylla i och sedan skicka MED SNIGELPOST till en ort långt bort i chotaheiti. Därefter kan man få sina fria 6 timmar. Men då har man för det mesta hunnit åka hem.

Smart va.

Annars är det fint här i Cannes, där arbetslösa inte tillåts bo längre. Det sägs minska kriminaliteten.

Vive la France!

MONEY, MONEY, MONEY

dollarsymbolDen kära väninnan messade om att DN har haft mer om Skriv färdigt boken-boken idag. Jag har inte papperstidningen längre, och på nättidningen är inte knäcket upplagt ännu. Men det handlade tydligen om pengar.

Såklart. Ska man behöva skriva graaatis? Ska man inte få betaaalt?

Självfallet är det kul om saken uppmärksammas och diskuteras. Jag är bara så förbannat utled på bölandet om att internet snor upphovsmän på intäkter. Vilka upphovsmän? Vilka intäkter?

Varför har inte författare och andra kreatörer ställt till ett herrans liv för längesedan, långt innan fildelning kom till deras kännedom? En förkrossande majoritet av dessa kunde ju inte heller på den gamla ”goda” tiden livnära sig på sitt skapande. Vems fel var det då? Var det kanske förlagsgeschäftets monomana satsning på enfaldig förströelselitteratur, filmindustrins enögda gynnande av lättölskomedier och taskiga thrillers, musikbranschens hitsingliga dagispop-spyor? Var det möjligtvis denna ihärdiga middle of the road-anpassning som slog ut alltfler kreatörers möjligheter att tränga igenom den kompakta muren av dynga?

Om huvudsyftet för en individ med författardrömmar är att tjäna pengar, då är mitt raka råd, särskilt om vederbörande gör anspråk på konstnärlig integritet: Don’t effing go there!

Jag vet inte hur mycket text jag vridit ur mig som jag inte fått en spänn för. Säkert lika stora mängder som mina inkomstbringande alster. I synnerhet i gryningen av min såkallade karriär. Att se min text i publicerat skick räckte för att göra mig mallig.

Även idag är många av mina ord obetalda, och det är jag gudskelov inte ensam om. Igår talade jag utan ersättning två gånger. Idag ska jag göra det igen.

Dessutom står vi nu i gryningen av ett nytt system, ett helt annat sätt att betrakta de immateriella produkter vi släpper ifrån oss. Varför kan vi inte glädjas åt detta? Varför inte unna oss att uppleva den pionjäranda och nybyggarmentalitet som kännetecknar varje genuin skapandeprocess? Med tvenne tomma händer … Det är väl så det ska vara i början?

När arbetarrörelsen växte fram i och med industrialiseringen, då fanns det säkert folk som satt på bakhasorna och vägrade lämna jordbruksekonomin. Men undan för undan reste sig fattiga människor från träsken och gränderna och tågade mot ett välfärdssamhälle som aldrig hade kunnat byggas utan kollektivt deltagande från det arma Lort-Sverige.

Nu bygger vi nytt igen.

Och apropå medförfattarnas obetalda texter i Kroppens Befrielsefront: Det är än så länge ingen som får betalt. Och vi har inte bestämt oss för hur det kommer att se ut heller. Som jämförelse kan jag nämna hur medförfattare till antologier brukar kompenseras, och då rör det sig om etablerade skribenter (for what it’s worth). Jag har fått max 1500 för ett bidrag, och sedan inget mer. På det ska jag dega egenavgifter. Är detta summor att diskutera?

Till sist: Det mest vidriga dagtingande med den egna moralen jag sett i min bransch har enbart haft med girighet att göra.

Så nu hoppas jag att de som jämt gnatar om pengar blir fattigare. Bara därför.

SORRY, YOU'RE LATE!

bil1

Anders Mildner slår huvudet på spiken i SvD. Exakt så ligger läget.

Man kan inte ta ifrån folk något de redan tillägnat sig. Det är som att säga åt oss att glömma bort hur man cyklar.

Gammeletablissemanget kom för sent till lägerelden, och nu leker de brandkår. Idag  var österrikisk tv här och gjorde en vjuis kring frågan om det fria internet. Reportern menade att de som höjer moralistiska pekpinnar åt det som är nytt och som kommer underifrån är dömda att förlora sin kredd. Tyvärr saknas sjukdomsinsikt om deras maktmissbruk.

Idag fick jag också höra att biobesöken ökat på senare tid – how cum? Man kan ju ladda ner film gratis, har jag hört.

Lol! Och puss!

EN EGEN MÅNE

moon_flag_aldrin_apollo11_600x500Livet blev så mycket bättre sen jag började strunta i gammelmedierna och bara tog vad jag ville ha härute. Det utesluter inte länkar till de vettiga delarna av gammelmedia, men jag slipper det jag vill slippa.

Det finns också en hjärnornas gemenskap på nätet som ofta är fan så mycket sexigare än att sitta på middagar och konversera artigt om saker jag egentligen är helt ointresserad av.

Så långt är nätet fortfarande ett parallellt universum för mig. Läckaget mellan de bägge verkligheterna finns men är inte så stort. Så i morse lyssnade jag på Konflikt i P1, och detta eminenta program tog upp frågan om internets framtid och konflikten mellan den speciella lagstiftning som är tänkt att gälla för nätet och lagstiftningen som gäller i övrigt. Internet tillhör också verkligheten, hävdades det. Och så är det ju. Samma resonemang tas upp i SvD av Thomas Gür

Men jag blev plötsligt lite skraj att gammeletablissemanget börjar haja vad det finns för möjligheter med internet. Än så länge har ju ”folket” ett försprång.

Tänk om Guillou och hans posse börjar härja här också?

Ibland är det skönt att leva i ett parallellt universum.

OM VALET BLIR DITT – OCH FRITT

marrakech__b420m

Idag när jag var på gymmet tänkte jag på alla böcker, filmer, teveserier och all musik som jag inte kommer att hinna slå i mig. Först blev jag skitstressad över att jag tränade istället för att hinka i mig av det dignande kulturutbudet. Varje timme väller det in tips på forum, twitter, fejjan och i alla bloggar, och det mesta rinner mellan fingrarna.

Men sen insåg jag att det är det som är det nya. På internet är valmöjligheterna så oändliga att de inte går att överblicka. I den traditionella handeln är utbudet så begränsat att jag nästan känner mig kränkt.

Jag minns hur jag förra sommaren störde mig på en väninna som bara hade tagit med sig den lektyr som såldes på 7-Eleven. Jag tyckte att hon var styrd och lurad. (Märk väl att även min bok fanns på flera 7-Eleven-butiker.)

Men nu. Nu upplevde jag plötsligt en skön lättnad. Jag tänkte: Vad vill jag läsa/se/lyssna på? Det är ju faktiskt det enda jag behöver veta. Men hur många konsumenter ställer sig den frågan? Jag misstänker att de flesta ännu är fast i den snäva kommersiella massexponeringen. Fast fler och fler kan också börja lyssna på sina verkliga preferenser: vad är det jag gillar egentligen?

Och då går man ut på nätet och letar aktivt efter det. Och hittar sånt man inte trodde fanns. Överallt finns det små kolonier av särintressen som passar just oss. Jag är inte den första som gjort denna iakttagelse, men i ljuset av detta kan jag förstå att upphovsrättsindustrin inte bara skräms av illegal nedladdning av deras blockbusters som de vill tjäna sina grova pengar på. De skräms också av tanken på att inte kunna styra och förutse våra konsumtionsmönster.

Ungefär som om de ordinära kunderna på Ica Supermarket plötsligt går och köper allt de vill ha av smånasare på torget. Vad händer då med Ica Supermarket?

Ja, kolla nu vad upphovsrättsorganisationerna i Storbritannien åbäkar sig.