Etikettarkiv: Google

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ATT INTE VARA EVIL?

461515655_9f3b7386ff

Idag har jag hört på ett par radioprogram som tagit upp Andreas Ekströms nya bok Google-koden. Jag har inte läst boken och kan därför inte ta upp innehållet i den. Däremot gillar jag ofta Ekströms nyktra iakttagelser, att han liksom står bredvid och inte låter sig svepas med av okritisk entusiasm inför allt som är nytt.

Debatten om Google, den jag själv följt, har emellertid uttryckt stor misstänksamhet. Ur DN-recensionen:

Varför tilltror alla datorfreakar det demokratiskt någotsånär kontrollerade FRA allt ont, men det privatägda Google allt gott? Den totalitära potentialen är ju knappast mindre, snarare tvärtom.

Man ifrågasätter Google-sloganen ”Don’t be evil”. Med stor skepsis rapporteras det från besök på den stora Googleanläggningen där man får ta med sig sina barn, har fria arbetstider, inga klädkoder, recyklar förpackningar och försöker att vara just – not evil.

Vad vi har här, efter hur jag ser det, är alltså ett privatägt, kolossalt stort och världsomspännande företag med en etisk kod. Och så klandras just det budskapet: Don’t be evil. Javisst, säger kritikerna, men sen då?

Ja, men vaffan … Är det inte just det vi saknat bland företagsjättar under en herrans massa år, då rovkapitalismen brett ut sig? Etiska premisser? Är inte det själva skillnaden? Är staten not evil i alla lägen – Migrationsverket exempelvis? Är flygbolagen not evil? Bilindustrin? Läkemedelsindustrin? Finansinstituten?

Jag inser att Google har en enorm makt, men är det då inte ganska positivt att de lyfter fram goda humanistiska värderingar? Jag kanske har missat nåt, säkert har jag det, men jag kan ändå inte låta bli att undra varför just Googles försök att slå vakt kring en etiskt förankrad etikett måste utsättas för misstro.

Efter allt tjat om näthat och alla hemskheter som tillskrivs nätet har många lärt sig att man ska vara sjysst – not evil. Om Google understryker denna strävan, med all sin makt, kan vi väl vara lite glada för det. Och bidra själva.

– Don’t be evil!

GOOGLEINTRESSET

bibliotek9I debatten om Googles arkivering av böcker tycks många tro att det handlar om det gamla fildelningsspöket. Det är tacksamt att skrämma upphovsmännen med att de kommer att bli satta på vatten och bröd (trots att de flesta upphovsmän redan lever på vattvälling).

Men som jag har förstått saken kommer Googlearkiveringen att innebära att läsaren lättare hittar de böcker som passar det egna intresset. Jag gjorde en sökning i researchsyfte för romanen jag håller på att skriva. Sökordet ledde mig till en bok jag inte kände till där just det ordet var markerat. Hela boken gick inte att läsa online, bara vissa delar där sökordet ingick. Det fanns däremot en länk till köp.

Gissa vad jag gjorde? Just det. Jag beställde boken. Jag ville ha den hemma som referensex. Om denna länkning mellan individens specialintressen och de verk som motsvarar dessa kommer igång i ännu större skala – vore inte det ett steg i rätt riktning?

Den enda invändning jag f n har mot Googleinitiativet är att vi blev tagna på sängen. Det hade kunnat gå sjysstare till. Vi hade kunnat bli tillfrågade. Men skräckscenarior om att Google kan köpas upp av utstuderat kommersiella intressen skrämmer inte mig. Vad har de stora privata bokförlagen för intressen? Vad är det för intressen som styr alltjävlating i den kultur som särintressena nu så idogt försvarar? Va, va, va?

En disclaimer: Jag begränsar mig här till Googles digitala bokarkivering, inte till vissa av de tvivelaktiga beslut i andra frågor som gjorts av denna vittförgrenade jätte.