Etikettarkiv: floskler

VEM "ÄLSKAR" INTERNET?

tsunamisI min förra post om internets frälsningsarmé kände sig Jocke Jardenberg påhoppad eftersom han är en av dem som ofta utbrister i ett ”Jag älskar internet!”

Jocke försvarar sig med att han även ställer upp ideellt och inte bara tjänar pengar på att vara internetkonsult. Jodå. Det gäller ju att visa framfötterna och ständigt positionera sig i den ökade konkurrensen bland internetexperter. Men Jardenbergs huvudsakliga och – skulle jag tippa – ej blygsamma intäkter kommer sig av att han blir anlitad för att predika internets lov inför kunder med starka ekonomiska resurser. Det behöver väl knappast påpekas att han har svårt att förhålla sig kritisk till det han livnär sig på.

Egentligen är hela denna diskussion lite töntig. De som är under 30 rycker säkert på axlarna eller fnyser åt de ”vuxna på internet” som närsynt ägnar sig åt navelskåderi kring våra göranden och låtanden här ute, som gång på gång uppfinner hjulet. Internet är här för att stanna. Frågan är vari det revolutionerande ligger.

Som alltid vid ett stort teknikskifte uppstår nya drömmar. Men det som också uppstår är nya makthavare. Jocke har blivit en av dem, vilket han framställer som något positivt eftersom han före denna tekniska omdaning inte hade någon makt alls. Själv ser jag ingen skillnad. Makt som makt. Makthavare ställer sig sällan skeptiska till det system de skaffat sig makt inom. Däremot ser de gärna till att utmåla den traditionella ordningen, den de lämnat, som mossig och döende. Klart de gör det! Men är det särskilt vågat?

Det viktiga är väl att försöka skönja bristerna i det nya systemet, inte bara applådera det, särskilt inte som det styrs av samma hierarkiska tänkande och i stort sett samma värderingar som det föråldrade. Av det jag hittills hört av Joakim Jardenberg återkommer hans ställningstagande mot ”det gamla”. Exempelvis hävdar han att de etablerade mediehusen är hopplöst omoderna medan hoppet och lösningarna finns i digitalvärlden.

Men vilka lösningar? Förutom att internet kännetecknas av oräkneliga sociala kontaktytor och en aldrig förr skådad snabbhet – what else is new? Har nyhetsbevakningen blivit bättre pga att de stora tidningarna finns på webben? Nyheterna på nätet är ju upplagda efter tradmediernas mönster och tas fram i de stora mediehusen.

Än har ingen ekonomiskt fungerande modell över hur nätjournalistik ska löna sig blivit uppfunnen. För ett par år sedan vurmades mycket kring medborgarjournalistik. Av det blev det platt fall. Och att komma in med tips till medier är heller inget nytt. Interaktiviteten, som det talats så varmt om, har lett till lååånga kommentarsfält som få journalister orkar eller hinner läsa. Det medborgerliga inflytandet är blott en chimär.

Ovanpå det är de affärsmodeller som verkligen lyckats på internet beroende av en kanske ännu större storskalighet än i det gamla systemet. De digitala verktygen är ju lika dyra att utforma och underhålla för 100 användare som för 100 000 000 användare. Men de blir inte vinstmaskiner förrän en enorm massa människor strömmat till eftersom de enskilda betalningarna är mycket små.

De lönsamma modeller vi fått är monster som Aftonbladet.se och Blondinbella. De har lyckats dra in betydande annonsintäkter pga den stora kvantitativa uppslutningen. Jag måste säga att jag hade klarat mig utan det där, och något nyskapande ser jag inte heller – om man inte med nyskapande avser större portioner enfald än man tidigare skådat.

I det danska radioprogrammet Mennesker og medier diskuteras nätets utmaningar med betydligt större finess och mycket mer kritiskt än här hemma. För ett par veckor sedan nämndes ”nyhetsisomorfism”: man får bara mer av samma. Jag efterlyser en kritisk hållning även i det konsensusdrypande Sverige till vad internet egentligen har åstadkommit och hur det rent konkret kan komma att utvecklas. Jocke bad mig att konkretisera mer. Det är precis vad jag vill be honom göra.

För jag vill inte ha en dödfödd debatt mellan tjurskalliga bakåtsträvare och frälsta internetfantaster, jag hoppas på en dialog mellan oss som redan är inne, vi som tycker om internet för dess eventuella demokratiska förtjänster men som pallar vara kritiska mot de digitala fenomen som lika gärna kan urholka demokratin.

Nu tror kanske många att jag är negativ till våra mikroelektroniska landvinningar och längtar tillbaka till gamla tider. Så är det inte. Min blogg, liksom twitter, är till exempel min livlina i ett medieklimat som präglas av ängslighet och nonsens. Wikipedia är ett unikt och demokratiskt projekt som inte styrs av profitintressen. Fri fildelning är ett demokratiskt sätt att tillgängliggöra kultur på. Google har underlättat mitt arbete på ett oöverskådligt sätt. Med mera.

Men vi behöver #prataomdet, prata ärligt och utan floskler om vart det där tåget som alla är så rädda för att missa är på väg.

TID ATT PRATA, DAGS ATT ÄLSKA

11297230ts1278232378817_slot100slotwide75articlefullNu när riksmedierna satt tänderna i twittertråden Pratomdet och alla profiltyckare har fått kasta upp sin egen vinkel, då har som brukligt själva kärnan exploaterats och frågan har kavlats ut till menlös självhjälpsretorik.

Nu pratas det mest om att bli bättre på att sätta gränser. Har ni hört den förut?

Snart kommer det hela att kännas som tjat istället för prat, för det viktiga pratet har ersatts med floskler. Eller med en vildsint spekulation kring Assangemålet.

Detta är medielogik. Sex säljer (i synnerhet om det rör sig kring vaga sexuella övergrepp mot kvinnor – det är ju sexigt!). Assange säljer också (han är ju assexig!).

Men kampen går vidare. Kampen för verklig jämställdhet.

Jag är nämligen så sjukt trött på att män och kvinnor ska polariseras och sättas upp mot varandra. De flesta av oss vill ju verkligen funka ihop. För när vi inte gör det blir vi skitledsna. Många av oss blir till och med aggressiva, bittra, brända och förtvinade.

Det är vår lott i livet att älska och bli älskade. Filosofin, psykologin, konsten och litteraturen har ständigt ägnat sig åt kärlekens stora gåta och hur den trasslar in sig i våra liv. Kärleken förstörs av maktanspråk. Och med makt följer övertramp.

Det var dessa övertramp jag hade velat att vi skulle kunna prata om, utan att det behövde leda till trivialisering och bara skapa ett underhållningsvärde, som snart kommer att bytas ut mot nästa flavour of the month.

Men ha koll på Prataomdet och håll det civila – inte det mediala – samtalet vid liv!

Och this just in. Det är DET HÄR jag vill att vi pratar mer om.

LUFTPASTEJERNAS TIDEVARV

cake564

Floskler. Titta på första delen av det här nyhetsbrevet.

Förändring på gång!
Trender inför tigerns år 2010

Märkligt yrke
Vad är det som gör att vi lyssnar till vissa människor? Att så många kan ett par meningar av Dr Martin Luther Kings tal utantill? Eller att många, runt om i världen, blev berörda när Barack Obama höll sitt installationstal?

Hela tiden nyfiken
Att vara tillämpad etnograf innebär att man är ohejdat nyfiken. Man kan ställa frågor som skulle få det egna, privata jaget att skämmas eller att man rentav bli utkörd ur hemmet. Man får tillträde till miljöer som endast den hemtame eller tjuven har. Man får analysera sin samtid medan den pågår.  Och man måste älska det, för passionen märks när man talar och skriver om vad det egentligen handlar om – människor.

Hur livsstil blir affärsstrategi
Kommersiella etnografer arbetar med att översätta livsstil och beteende till affärsstrategier. De arbetar som insiktsleverantör av verkliga insikter. Insikt för en kommersiell etnograf  handlar om en penetrerande förståelse av människor och situationer som genererar beslut för tillväxt. Annars är de bara ett observerat beteende eller så kallat nice to know.

Det blir ännu värre efter det.