Etikettarkiv: Facebook

I'M SO BORED WITH THE USA

img_3334Så, nu ska jag berätta lite om min tripp till det förlovade landet.

Det är inte första gången jag besöker amerikat, men det är första gången jag är i kaliforniat. Egentligen hade jag tänkt åka till San Francisco, men där var för kallt så här års. Så jag bestämde mig för LA.

Varför just jag? Jag som egentligen avskyr allt det USA står för. Redan vid inkörsportarna undrade jag varför det ska vara så jävla svårt att komma in i landet. Men jag har länge sett en utveckling i Sverige som vrids alltmer mot den amerikanska livsstilen. En allt större och alltmer välbeställd medelklass. En alltmer krass kommersialism. En tilltagande individualism. Medmera. Så jag ville väl se hur långt skadan framskridit och jämföra med moderlandet.

Och omväxling förnöjer. Nu har jag varit här i några dagar, och först av allt kan jag konstatera det alla redan upplyst mig om: LA är bilismens absoluta triumf.

Varje morgon sticker jag ut och springer en runda uppåt mot kullarna. Framför varje smäckig villa står det två bilar. Utanför mitt fönster (jag har balkong också) pågår en vansinnig biltrafik på Hollywood Boulevard. Det låter flott med Hollywood. Men fy fan, vad fult här är. Låg bebyggelse, mest bara ludor, som ibland viker undan för stora bilparkeringar och fickor med enbart hamburgarhak, Starbuck’s, Subways, Donuts och diverse salonger där man kan tatuera sig, klippa håret eller fixa naglarna – allt under en vidrig och gräll neonrörsbelysning.

Jag vet att många får en annan bild av den här staden. Man kan undvika det jag ser och bara röra sig i de poshigaste kvarteren. Fast varför? Eller: hur gör man för att slippa se skiten? Det är alltså dessa feta boulevarder som ibland korsas av highways, och om man går på tvären kommer man in på förortsliknande villagator med fruktansvärt ful bebyggelse, ofta i tysk stil, med fusk-korsvirke. Eller bara som kåkar byggda av Lego.

Jag promenerar hemåt om kvällarna och bara förundras över bristen på smak och stil. Och märk väl, att jag kan gilla det som är plottrigt och tacky. Men det här är bara hiskligt. Rätt vad det är dyker en kyrkjävel upp. Eller kyrka är synd att kalla det. De har bara fläkt upp några väggar och en skylt. Och dit går folk och ber och lyssnar på predikanter! För jänkarna är dessutom ett religiöst folk.

Jag begick det stora misstaget att berätta för en snubbe jag träffade att det var ”ugly” här. Han blev sårad. Det skulle kanske jag också ha blivit om en uppblåst turist sa att Stockholm var fult. Men ärligt: Stockholm är fortfarande en fin stad och Sverige är fortfarande ett fint land. Men vill vi få det så här? Som det är i Staterna? Apatiska människor som slafsar runt i illasittande jeans och gympadojor för tio dollar. Fattiga, fast ändå feta på friterad mat? Som tar vilka skitjobb som helst bara för att kunna bo och käka?

Och så överallt denna äckliga reklam för superstjärnornas senaste bidrag till kulturskymningen. Snacka om storstadsdjungel.

Jag har inte uppfunnit hjulet här, denna iakttagelse är jag alls inte ensam om, men den blir så slående just här i LA när jag åker buss eller tunnelbana med människor som inte ens har råd med bil i detta motoreldorado. Tuben är dessutom underutvecklad och bussarna är överfulla.

Jag inser hur bra jag har det. Och jag lovar – jag hade gråtit varje morgon om jag vaknade upp i en av de stillösa villorna mellan Sunset Boulevard och Hollywood Boulevard. Även om det säkert anses fint att få disponera över ett hus i kvarteren här omkring skulle jag bli djupt deprimerad av att vara förunnad det.

Var detta vad den fria marknaden och kapitalismen gav oss? Är det ditåt vi strävar? Är det vad vi kallar utveckling? Ett brutalt klassamhälle där de obemedlade kan sitta på en fullknökad buss med obarmhärtig belysning som exponerar deras trötta och nötta ansikten medan de ser ut över bergen med pangvillorna, salongerna med botoxbehandlingarna och reklamen för den senaste bästsäljarboken: ”How to stay sexy forever” med ett vitt kvinnoansikte tillhörande en nerbantad kärring som sluppit äta sig mätt på hamburgare och donuts – ska vi få det så, Reinfeldt?

Ska vi få det så, EU? Fri konkurrens?

Och under tiden direktsänds revolten i Egypten som bästa teveunderhållning med förundrade utrop över vad teknologin lyckats åstadkomma, för det är väl en hollywoodfilm som skildrade hjältesagan om Facebook, va?

Och konstigt nog har just Hollywood gjort flera riktigt bra filmer på sista tiden. Vantrivs även Hollywood i kulturen?