SVEN LINDQVIST VÅGAR INTE TA FAJTEN

st6_346145aDet var nån gång i somras som jag fick utskicket från Författarförbundet om seminariet ”Litteraturen och makten”, där man bl a skulle ta upp frågan om vad som händer med stridbara författare. Jag ringde upp och erbjöd mig flott att delta i panelen eftersom jag har erfarenheter som räcker och blir över av just detta, att gå mot strömmen. Men se, det gick inte an. Däremot fick jag gärna betala ett belopp runt tusenlappen för att sitta i publiken. Tack, men nej tack. Stridbara författare har inte den ekonomin.

Så fick jag nyligen förklaringen i Sven Lindqvists artikel Författarna vågar inte längre ta fajten. Lindqvist publicerar nämligen hela det anförande han höll på eventet. Naturligtvis utropar denne man inifrån stugvärmen, med fri tillgång till de största kulturarenorna, att han själv tillhört de stridbara. Han drar upp sin meritlista i subversivitet, kryddad med det för 40-talistgubbar obligatoriska skrytet om när han var S:t Göran som vann mot Draken.

Efter sitt tröttsamma egorunkande går Lindqvist över till att hacka på internet, som han kallar en ”global kakafoni”. Det är nätets fel att stridbara författare (dem som gubben själv utsett) inte får sitt rättmätiga utrymme, då dessa försvinner i webbens ”väldiga pratsoffa”.

Lindqvist får välförtjänt bashning av Maria Sveland och Johanna Ögren. Båda betonar internets betydelse, Ögren hävdar att det är där revolutionen sker.

Och de har såklart helt rätt. Men Lindqvist har rätt i sin beskrivning av den stridbara författarens situation:

Obekväma författare har alltid blivit utfrusna och straffade. Ju stridbarare de är, desto värre råkar de ut. /—/Det är egentligen ganska självklart. Inget samhälle vill ha sina grundvalar skakade. Inget samhälle vill ha sina livslögner blottade, sina ömtåliga hemligheter avslöjade. Vad man vill ha är ofarliga provokationer som ”skapar debatt” i lekstugan.

Just det. Precis som Lindqvist själv nu gjort. Skapat debatt i den sandlåda där han själv rör sig helt ostört. De stridbara författarna ifrågasätter nämligen precis det etablissemang som Lindqvist representerar. Och han, liksom hans maktstinna kollegor, vill inte heller ha sina livslögner blottade, sina ömtåliga hemligheter avslöjade. Är inte då det seminarium som mitt förbund anordnat ett diaboliskt hån mot den företeelse som arrangörerna påstod sig vilja belysa?

Tack gode Gud att internet finns. Ty, var hade jag annars kunnat publicera den här texten?

/Eder Strindbare

27 reaktioner på ”SVEN LINDQVIST VÅGAR INTE TA FAJTEN

  1. Då kan du ju tänka dig att detta är bara ett av alla etablissemang, då blir man riktigt nedstämd i det vackra höstvädret.

  2. Alla sådana där ”klubbar” vill helst inta ha någon insyn,
    de besätts av gamla stötar och de sitter och gaggar med varann
    ända tills de självdör, sedan sätter de in någon ny gammal stöt
    på den lediga stolen. Titta bara på LO-organisationen, gamlingar som
    sitter och bestämmer och drar in medlemsavgifter från sina medlemmar,
    de är nedlusade med pengar, pumpade in en massa pengar i det döds-
    dömda byggföretaget BPA som havererade på 90 talet.
    Desto större fackförening – desto mera mygel och hemlighetsmakeri.

  3. Unni everyone! Såg du/ni dokun på SVT ikväll ”Yes Men fix the world” ?
    Hört om det? Hur fåtalet brinnande personer för rättvisa får hela marknaden och dess ledare att framstå som de giriga, osanna personer de är? Går ut i media och låtsas att de är talespersoner för stora företag som orsakat tusentals människors död pga deras girighet, men nu tänkt om och vill hjälpa de som drabbats av natur och industriella katastrofer.
    Massornas jubel – äntligen rättvisa – företagens förnekelse – medias avsky och förakt och förminskande av utgångstanken. Uppror!

    Hur har jag som mediaätare kunnat missat detta i så många år? Pga media såklart. Snälla titta på Yes Men fix the world och deras roliga, djärva och hjärtskakande egna film om hur de Sascha Baron style får så många stora att framstå som småspån och den stora massan som den rätta, goda sidan som vill inget annat än få rättvisa.

    Något händer just nu i världen – och vi är som buddister tänker i Kalis tidsålder – kaos, förödelse och död – DÖD åt girighet och makt. Hugg av huvuden men gör det med kärlek som Shiva ber … hahha…inte tror jag på det där. Men jag känner att nu förändras världen, mycket pga nätet och våra tankar.

    Lite glögg och rus från dokumentären nu och tex krigare som här – men jag är säker på att vi vänder nu. Någon annan som känner det?
    xxx

  4. Ser likadant ut på forskarfronten. Inga ”oangenäma” forskarexperter bli inbjudna till tillställningar för att prata om mäns våld mot kvinnor o barn. Forskarpengarna går företrädelsevis alltjämt till män och till ”sympatiska” forskningsområden såsom älgars situation i övre Kalix och dyl.

    Usch för Sverige som sopar allt under mattan utan att skämmas. För Modell Sverige har inga stridande åsikter, ty vi är alla förenade i en stor leende Ikea-idyll. Och hit är inga oangenäma, kritiskt tänkande personer välkomna

  5. Sopa under matta ja, så har det alltid varit, så mycket var det värt de demokratiska reglerna och öppenheten i svenska samhället.
    De viktiga besluten fattas ofta bakom kulisserna, ”vi vanliga” får först veta det efteråt då allt är beslutat, det är en liten klick som bestämmer.Sverige har alltid basunerat ut att demokratin har segrat och att det är folkets vilja och att folket bestämmer. – ha ha ha ha.

  6. Dokumentären var väldigt bra och inte ens den mest inbitne kaptalismförespråkare och girigbuk borde kunna se den utan att se sin egen del i allt elände som pågår över hela jordklotet.

    Lustigt att SVT valde att sända den en tisdagkväll kl 22.00, 9 dagar efter valet. Den borde ha setts av många innan de gick och röstade.
    Vill de att vi ska se det som en tillfällighet…? 😀

    mia, jag tycker också jag hör och ser att något händer och att fler och fler börjar reagera. Problemet är att motståndet mot folks uppvaknade är så massivt och välorganiserat. Och att de som reagerar inte är organsiserade alls.

  7. Kritiken som går ut på att Sven L och andra ur den äldre generationen är proppmätta och sitter på allt för mycket makt, kommer så småningom att riktas mot exempelvis Maria Sveland.
    Unga, stridbara författare som låter tala om sig blir med tiden nämligen gamla författare. Som med fördel kan kritiseras för att vara trötta och i otakt med tiden av en yngre generation.
    Som fransken säger: plus ca change, plus c’est la meme chose.

    1. det beror faktiskt på, fredrik. strindberg fajtades ända in i det sista och etablissemanget skydde honom. så länge man är stridbar på riktigt blir man inte upptagen i etablissemanget. eller låter sig inte upptas, kanske jag ska skriva.

  8. Fair point, Unni. Men vilka är egentligen dagens verkligt stridbara författare? Flera av dagens yngre, bästsäljande ”outsiders” tycks snarast sönderkramade av etablissemanget och får breda ut sig på flera uppslag i DN. Maria Sveland, Katarina Wennstam…
    Nä, jag vill veta mer om den där Helena Ahlsén (hette hon väl) som Sven L nämnde i sin artikel. Vad skriver hon om? Är hon bra och subversiv?

    1. Jag är stridbar på riktigt. Jo, faktiskt. Och jag har inte blivit ihjälkramad. Lindqvists föredöme skriver om Palestinakonflikten. Faller gubbarna på läppen. Kritik av det som är långt borta. Känns tryggt.

  9. Hejo!

    ABC, jag tror också att det finns en massa personer som reagerar men inte kan organisera sig. Vad väntar en massa på om inte några ledare att stödja? Man sitter i sina fågelholkar och gapar men kan inte riktigt forma en svärm. Det är precis som det ska vara i detta skede – om 10 år så kommer alla andra söka meningen med livet, se det roliga med oss små maskar med hjärna och hjärta som desperat vill leva i harmoni. Se det konstiga med oss levande som inte har en aning om vilka vi är – vart vi är – varför vi är.
    De kommer också veta att vi blev formade av våra förfäder då girigheten tog makten. Klart den gjort……………

    Men när man kollar tex Yes Men … så känner man så tydligt att människor verkligen bryr sig om varandra oavsett ursprung och reagerar med försvar mot ovrättvisor så vet vi alla att det kommer bli bättre och bara pga kärlek. Självklart vill jag dela min sista tusenlapp med min granne om hon svälter.

    Vi är i början på något fint. Men innan det blir fint så måste det bli riktigt fult först kanske? Och kom ihåg, sverige ligger alltid efter några år i movements.

  10. Gillar att sådana som Sven Lindqvist, de mest harmlösa menlösa okontroversiella alltid har en självbild om upproriskhet, stridbarhet. Gillar att dom alltid saknar förmåga att se sin egen roll i upprätthållande av alltings dåraktighet.

    Typ som när manliga författare å de ödmjukaste jämför sig med Strindberg, åtminstone indirekt (ex. bröderna birro, björn ranelid etc. etc.) och hur harmlösa systemkramande förförfattare görs till något slags upproriskhetens hjältar (ex. Linda Skugge och hennes likar, alla dessa gubbreliker etc.)

    Å andra sidan som Fassbinder sa angående samhällets sätt att oskadliggöra hot, antingen absorbera dessa att tjäna systemet, eller krossa dom skoningslöst..verkar ju gälla som regel.

    mvh

  11. Den senaste tiden har jag haft flera anledningar (= din artikel om Gudrun, tv-inslaget från bokmässan, flera inlägg på din blogg etc etc) att tänka : Fan vad grym hon är, Unni är BÄST! Hur är det möjligt att vara så begåvad, att ha så vettiga åsikter, att vara så modig..? LOVE you. Du är en sann förebild.

  12. Men gud har ni läst expressen ledaren idag? Bor alla på söder eller? Finns det någon ute i landet som vet hur det är utanför —- lol—- soho— ? GuD va kul, jag vill också bo på söder och tänka söder och välja söder och gräva ner allt annat i sandlådan som luktar illa och råka spada upp det när min unge tvingar mig. Snälla, snälla Unni säg inte att du är en söderböna som lever på ideer som är overkliga.

    Expressen kanske är bittra men det finns ju ett sant i de hela
    xxx

  13. Sven Lindqvist nämner faktiskt en stridbar författare i sin artikel: Pernilla Ahlsén. Han söker fler namn.
    Maria Sveland nämner sina kompisar Mian Lodalen och Katarina Wennstam. Unni nämner sig själv.
    Jag nämner Kerstin Ekman, Maja Lundgren, Carina Rydberg, Linda Skugge, Sara Stridsberg, Monika Fagerholm, Birgitta Stenberg, Nina Björk, Agneta Klingspor
    Självklart finns det många många fler stridbara författare.

  14. …ja, och även sina kompisar Katarina Wennstam och Mian Lodalen. My mistake!
    Sven Lindqvist kunde ha exemplifierat med Astrid Lindgren i artikeln. andra förbisedda namn är: Gun-Britt Sundström, Aino Trosell och Bodil Malmsten
    Louise Boije af Gennäs är ett tämligen aktuellt exempel.

  15. Nej, på vilket sätt skulle jag driva med dig!? Menar du att de författarna inte är stridbara?
    Ytterligare stridbara författare är Susanna Alakoski och inte minst Lena Andersson.

    1. Magnus J: Då är vår syn på stridbar inte densamma. För mig är den stridbara en som motarbetas duktigt av etablissemanget för att sanningarna den stridbara kläcker ur sig är sanna och därmed hotar etablissemangets självbild.

Lämna ett svar till Monica Antonsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.