SKRIVKRÄMPOR 3

Jo, jag skulle ju berätta hur det blev när jag inte upprepade en vinnande formel.

Jag hade skrivit två romaner (Jag, jag, jag! och Andra sidan Alex) och det såg väl lovande ut. Men innan Alexboken ens kommit ut damp en helt galen idé ner. Det var som att jag hade hamnat i ett elektromagnetiskt fält eller som om hela stjärnhimlen kom gnistrande ner över mig. Det var bara att tacka och ta emot. Romanen skrev sig själv, jag satt hela sommaren och lät fingrarna trumma oavbrutet, som i trans.

Processen kändes som en gudomlig uppenbarelse eller som en deus ex machina. Ut åkte pojkvännen, ungarna var på landet hos sin farmor, vännerna ombads hålla käft, för jag hade uppfunnit elden. Romanbygget var stort och invecklat, men orden föll ner som ett förtrollat regn över tangentbordet. Och bildade en regnbåge, en regnbåge jag kunde följa till slutet där skatten låg bevarad. Jag var förhäxad och förälskad – detta skulle bli mitt magnum opus

I nästa post får ni veta hur det gick.

7 reaktioner på ”SKRIVKRÄMPOR 3

  1. och just precis nu såg jag dig i kulturexpressens avsnitt om egolitteraturen! tycks vara sammanträffandenas afton!

  2. Hm, du menar att du skrev Regnbågens Tid? Jag tyckte den var jättebra. Den skiljde sig mycket från de andra men likväl skitbra. Man måste våga. Gick den dåligt att sälja?
    När jag tipsar om dina böcker tipsar jag främst om Hella Hells Bekännelser, Heroine och Regnbågens Tid. 🙂

  3. Jag håller med Xerxes om teaser-följetongen. Den är kittlande bra. För övrigt måste jag bara säga ”Andra sidan Alex” det är fan min tröstbok vid det här laget. Låter kanske mindre friskt, men den boken beskriver ett uppbrott så bra att man får hopp om livet mitt i kärlekskrankeriet när det är som värst. Jag tycker om tröstböcker!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.