PSYKOPATENS UPPGÅNG OCH FALL

two-face1Ofta börjar det riktigt bra. Nästan för bra. De är skickliga på just det där: en bra början.

De talar gärna om viktiga värden. Moral. Hjärtefrågor. Det är ett suveränt sätt att öppna hjärtan och plånböcker på.

Sedan går det som smort. Ganska länge. Misstankar som väcks slingrar de sig smidigt ur med duperande bortförklaringar.

Men förr eller senare blir de fartblinda. Får hybris. Slarvar. Och när de blir avslöjade står alla runtomkring och gapar. Rövkörda.

Varför reagerade de inte i tid?

Svar: Vanligt folk förväntar sig inte att ett hygglo kan vara en samvetslös psykopat. De vet inte att ett av psykopatens främsta kännetecken är just charm.

Historien om Kapten Klänning tål att studeras med den förklaringen.

Och berättelsen om Röda Korsets Johan af Donner likaså. I tidningen Fokus.

När Johan af Donner började synas i medierna, som glad kommunikationschef på Röda Korset, i tweedkavaj och blankputsade skor, lätt i steget, tog en person med insyn i historien så illa vid sig att han skrev ett anonymt brev till organisationens ordförande och generalsekreterare, skrev om af Donners »olagligheter, illojalitet, tjänstemissbruk och moraliska tveksamheter« – enligt affärstidningen realtid.se – och lämnade några namn och telefonnummer som referens.

Peter Örn, generalsekreterare vid den här tiden, kallade in den anklagade och berättade om brevet, men tyckte att kommunikationschefen lämnade en så pass bra förklaring att han kastade brevet i papperskorgen; bra så.

Så ser det ut. Och historien upprepar sig. Det enda vi kan lära oss av historien är tydligen att vi inget lär oss av historien.

Att vilja tro gott om människor räknas som en dygd. Jag tycker att det är slapphet. Eller bara enfald.

Det var förresten en kvinna som blåste i visslan angående af Donner, närmare bestämt Röda Korsets biträdande generalsekreterare Ulrika Årehed Kågström. Medalj åt henne!

14 reaktioner på ”PSYKOPATENS UPPGÅNG OCH FALL

  1. Det är sant att det ses som en dygd att tro andra om gott. Och är det inte också så att man lätt blir misstänkliggjord om man på allvar hävdar att någon annan är elak, grym, manipulativ och samvetslös? Eftersom de andra inte vill se det så utgår de hellre från att det är du som intrigant, omdömeslös eller åtminstone överdrivet kritisk.

    Det finns ondska här i världen. Det finns onda människor. Men vi vill inte se det.

    Wake up!!

  2. Tänk vilken skada dessa jävlar orsakar för så många! Har själv råkat ut för det. Inte i så stor skala som detta men tillräckligt för att det skulle gå åt helvete för mej. Han t.o.m använde mitt liv och historia som sin egen i möten med människor. Han hade ju inget eget…Usch, mörk tid..Jag som inte ens gillade honom från början. Halt bananskal!

  3. [Ofta börjar det riktigt bra. Nästan för bra. De är skickliga på just det där: en bra början.

    De talar gärna om viktiga värden. Moral. Hjärtefrågor. Det är ett suveränt sätt att öppna hjärtan och plånböcker på.

    Sedan går det som smort. Ganska länge. Misstankar som väcks slingrar de sig smidigt ur med duperande bortförklaringar.

    Men förr eller senare blir de fartblinda. Får hybris. Slarvar]

    Förr eller senare får de hybris, blir fartblinda. Det är sant. Man kan undra om det beror på en omedveten lust att bli avslöjade?

    De slingrar sig och kommer med konstiga bortförklaringar men slutar inte upp med sitt hybrisbeteende eller sitt slarv.

    Beror det på att de helst vill få gränser? Att de är gränslösa och mår bra när man säger ifrån även om de blir arga också när deras tillvaro inte är gränslös längre?

    Vad tror ni?

  4. Ha ha! Och representanater för Röda korset som satt i ”Debatt” på TV och förklarade hur viktigt det var med höga löner till deras chefer ”eftersom kompetens kostar pengar”. Man blir så förbannad att man håller på att självantända…

  5. Jag har träffat flera stycken både privat och på jobb. Men som Åsa skriver så blir man själv misstänkliggjord om man öppnar käften för att avslöja dem. De enda som tror på det man säger är de som också känner igen asen.

    De vanliga förklaringsmodellerna funkar inte när man har med de här äckliga kräken att göra. Det gäller bara att snabbt identifiera dem och sedan dra så långt bort man kan.
    Men det jävliga är att de kan sitta på höga poster där de kan bli svåra att undkomma. Undrar hur många de är inom politiken t ex.

    1. Ronnie & ABC: Ja, och psykona håller varann om ryggen. Tills de börjar blåsa varandra. Då äntligen börjar det bli kul.

  6. – Minns att farfar sa till mig,då jag var en liten knodd;”Du ska inte tro på allt du ser och hör,grabben”.
    En devis jag tagit på största allvar genom livet.Det gällde igår, idag,i morgon dag och förmodligen även i övermorgon dag.
    Gaphalsar och glappkäftar tycks ha en otrolig förmåga dupera.
    Titta bara på Adolf,second world war…Hur var det överhuvudtaget möjligt-egentligen? Så här med facit i hand ser ju vem som helst,med hjälp av lite vardagspsykologi,att han var ett fullblodspsyko,eller…
    Det gäller nog att lära sig lita på magkänslan och att vara lite lagomt paranoid.Kanske.

  7. Jag sa upp mig från ett sjysst jobb efter en slitig period med en psykopat-chef. Försökte på alla sätt blåsa i visselpipan med resultat att jag blev bitchen som ville sabotera.
    Ett par år senare hade denna monsterkvinna kvaddat ett antal människor, och även ett antal miljoner skattepengar.
    Kände viss skadeglädje och lättnad att faktiskt haft rätt!

    1. Det är det som är skönt, Molly. De är sin egen värsta fiende och deras beteende går alltid i repris.

  8. Och i kväll kan vi se Vaknin på TV!
    Hans bok var min bibel under en period så det ska bli intressant att se och höra karln.

  9. Kan vara bra att lägga på minnet att Vaknin är diagnostiserad psykopat, jag skulle vara försiktig med att ta sånt som han påstår på allt för stort allvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.