PRATAOMDET – IGEN!

bitch_slap_movie_image__2_Nu när vi ändå pratar om det.

Hur många stories har inte vi luttrade på lager?

Bland många andra har jag den finfina, om den hyllade ledamoten i Svenska Akademien. Han tyckte att jag skrev så bra, sa han. Så smickrande! Han ville tala med mig om litteratur. Om skillnaden mellan mig och kollegorna som skrev banal smörja. Herrgårdsromaner, som han kallade det. Han ville visa mig huset i Gamla Stan där de satt, de fina akademiledamöterna. I taxin dit drog han min hand till sig och placerade den i sitt skrev. Gnuggade min hand mot gylfen. Jag kom fullständigt av mig. Konstigt nog gör man ofta det. Det kommer så plötsligt, så otippat. Man liksom lär sig aldrig riktigt att vara på sin vakt, att misstänka att det alltid finns något finstilt i kontraktet. Och man känner sig smutsig. JAG kände mig smutsig. Dum i huvudet.

Gubben är död nu. Nekrologerna var finstämda, högtidliga och vackra. Hans kulturgärning kunde inte nog understrykas.

And it goes on and on. Bergman, Allen, Polanski – dessa begåååvade män, klart att de måste gnida sig mot den kvinnliga fägring som envisas med att distrahera dem i deras konstnärliga värv, larger than life.

Men de behöver inte ens vara högtstående konstnärer.

Jag var med en väninna i Grekland för några år sedan. Vi var där för att skriva. Första kvällen satte vi oss med block och penna vid en folktom bar med varsin kaffe och Sambocca. Snart tränger sig en gubbe ner mellan våra stolar. Beställer in åt sig, frågar inte ens om han får bjuda på en drink. Och så tar han ordet. Kvällen förlöper medan gubbens ohöljda skryt över sin krögarkarriär aldrig vill ta slut. Och vi sitter där som fån. Så inleddes vår skrivarvecka. På hemvägen till stipendiebostaden fantiserade vi över vad som skulle hända om en slafsig kärring slagit sig ner mellan två hyggligt välkammade killar och börjat orera om sina ointressanta angelägenheter. Killarna hade kallat på dårambulansen, slog vi fast.

Dagen efter lägger vi oss på plajan. Efter en stund kommer en gubbe i röda, tajta badbrallor och lägger sig intill. Och pekar. Inte med fingret, om ni förstår. Väninnan utbrister: Men ska det aldrig ta slut! Vi är ju ändå till åren komna. Men nej, då ska man vara tacksam! Över att bli burdust uppvaktad av män som inte ens hajar att de går över alla gränser.

Och jag tänker på alla de unga tjejerna. Som har denna långa rad av trista förolämpningar framför sig. Allt från att vakna med en pistol i musen till att bli sextrakasserad på jobbet, över till att riskera att få sparken eller bli utfryst om man för det hela på tal.

Om man dristar sig till att begå BROTTET ATT BERÄTTA.

Och nu berättas det. När Johanna Koljonen på Twitter initierade hashtagen #prataomdet böljade en lavin av upplevda förödmjukelser genom de sociala medierna. Många med ett tydligt inslag av självkritik. Medierna var inte sena att snappa upp det. Ah – kvinnor som blivit sexharassade – mums!

Sedan kommer det gamla vanliga: Offeranklagelserna. Att kvinnor alltid ser sig som offer.

Men vadå? Kvinnor får ju inte lov att vara offer. ”Var inget jävla offer!” Det får jag jämt höra. Nej, svarar jag. Jag VAR ett offer. Och därför är jag jävligt förbannad. Men då jävlar. Den kvinna som varit ett offer och på goda grunder visar sin vrede över dessa sakernas tillstånd, HON ska sättas på plats. Och så blir hon ett offer. Igen. Hon offras i offerdebatten. Ett kvinnligt offer är bara sexig så länge hon skäms och kniper käft. När hon reser sig och slår tillbaka, då är hon fruktansvärt osexig. Rentav farlig. Då är hon ju beredd att göra det mest oförlåtliga av alla illdåd: att offra en manlig skitstövels karriär (vilket i verkligheten ändå sällan inträffar).

Och män har sällan problem med att vara offer. Det är så sexigt att de omges med satelliter av barmhärtiga kvinnor som vill badda deras pannor och trösta dem för att den där bitterbitchen försöker förstöra deras små oskyldiga liv.

Men jag säger bara: Vad bra om ni är osexigt och heligt vreda, tjejer. Ni behöver inte vara sexiga. För om ni struntar i det ökar chansen att ni träffar någon med stake nog att uppskatta en kvinna med stake.

Annars får ni ta kuken i vacker mun. Och det är, det kan jag lova, faktiskt inget att stå efter.

[I nästa post lovar jag att vara snäll mot män igen.]

57 reaktioner på ”PRATAOMDET – IGEN!

  1. Det är ganska enkelt att tacka nej till objudna gäster. Man säger ifrån på den nivå som krävs. Det kan man göra både som man och kvinna. Att sitta och drika gratis drinkar som du efteråt inte ville ha, är du inte tvingad till.

    Att läsa av en persons verkliga avsikter, an mans eller en kvinnas, lär man sig med tiden. En del lär sig långsamt och måste åka mera taxi, men det kommer med tiden.

  2. Infantiliseringen av mansrollen har hållit sig intakt sedan Ibsens Et dukkehjem. En kvinna som går sin väg istället för att spela våp och endast i bakgrunden tillåts räta upp den ekonomiska skutan för att inte ’skada’ den manliga självkänslan är en tjatig jävla skiva som upprepat sig århundradena igenom. Kvinnopolitiker bakom skärmar i kinakejsarnas palats för att inte ’skada’ den manliga självkänslan. Kvinnliga intellektuella förlöjligas och hånas för sin manhaftighet etc. Fy fan vad jag är trött på den maskeraden, som bara syftar till att hålla kvinnorna från den verkliga makten – och pengarna. Världen ser ut som den gör för att de manliga genierna styr rakt ner i avgrunden, gång på gång. Något sinne för ekonomi och hushållning kan man knappast anklaga dem för att ha. Det är som i en by långtbortistan där männen sitter i manshyddorna och skryter om sina sexuella erövringar medan kvinnorna gröper ur palmer och bakar bröd av det urgröpta som är basfödan i samhället, så att barnen får en chans att åtminstone överleva i något befolkningspositivt antal.

  3. En kvinna som inte uppför sig som en kvinna blir behandlad som en man, tror jag. Vill du det Unni Bunni? Dock har jag noterat att många kvinnor faller tillbaks på sin kvinnlighet när det går alt. är opportunt.

    Äldre kvinnor kan falla hur som helst; de får dock inte samma uppmärksamhet för sitt utseende eller sin kvinnlighet. De får nöja sig med att ha pengar eller yrkeskunskaper – precis som en man?

  4. Allt var bra ända tills sista raden
    [I nästa post lovar jag att vara snäll mot män igen.]
    Varför skrev du den raden?

  5. ”Den hyllade ledamoten i Svenska Akademien” läste jag och tänkte att åh äntligen hängs Peter Englund ut. Men så var det visst inte, och därför nämner jag det: Peter Englund. Placera honom i gubbgänget där han hör hemma. Jävla äckel, det är vad han är.

  6. Jag håller med och tycker ju att du skriver jättebra.

    Men det smärtar mig allt mer att du har en avatar som framställer rökning som något tufft.

    Tobaksbolagen bedriver en marknadsföring speciellt mot unga kvinnor som kan jämföras med vad tafsande äckliga män gör.

    Jag kan förstå att man är slav under en last, men att i en maktposition som du faktiskt har även göra reklam för lasten är oförlåtligt.

    Rökning bland unga är återigen ett jätteproblem.

    Men som ung med dåligt självförtroende varken tror eller bryr man sig mycket om vad som kommer att hända senare i livet.

    Skall man vara feminist så bör man vara det fullt ut och protestera mot alla former av övergrepp.

    Eller har jag missuppfattat det hela? Förklara isåfall för mig.
    Jag tror mig om att vara en av dina intelligenta läsare.

  7. Kanske en bok du borde skriva … om alla kvinnor som blivit trakasserade. Jag kan bidra från min tid i Paris. Helt sjuk – som du skrev – tänkte jag många gånger: ”men ska det aldrig ta slut!”

    Som när jag satt i det packade pendeltåget en em. Mannen vid min sida satt och rotade i sin sportbag. Trodde jag. Rätt som det är möter jag mannens blick, han som sitter mitt emot mig. Jag följer blicken ner i min grannes knä. Där har han tagit fram hela härlighet och håller på som bäst…

  8. Så rätt!
    Och de stackars offren för ex- kvinnors våld- männen (även de våldsdömda) får hjälp från alla samhälleliga krypskyttar. När gemensamma barn finns med i spelet blir de brottsdrabbade tillintetgjorda av både familjerätt, tingsrätt och socialtjänst. Brottsdrabbade tvingas till samarbetsavtal i samma rum som den våldsamme som strategiskt försökt ta kol på en (och blivit dömd) och ändå får den brottsdrabbade frågan vad HON kan göra för att förändra situationen så att han inte blir så arg, anklagande etc. , vad hon kan göra för att barnet ska må bra och som skall leda till det våldsutsatta barnets bästa… Våldspappan/mannen får helt fritt beskylla, skrika uppföra sig hursomhelst under mötet och utgången i familjerättens textens utlåtande blir: partena har en djup konflikt, parterna kan inte samarbeta (dvs inbegripande att den våldsrabbade inte kan samarbeta)
    Det är så jävla vidrigt: hela den här jäkla victim och motherblaimingprincipen som råder och praktiseras av aktörer inom rättsvösende och socialtjänster.
    För det handlar verkligen om de våldsdrabbades brott: att berätta!

    Är så less- också på alla fantastiska kvinnor som suger kuk.

  9. Och till johan: också du är lost!
    ”Skylla sig själv- på könslöst-lika för alla-idkare!
    Man ska som barn eller kvinna inte ens behöva hamna i den situatinen som Unni beskriver. Man kan inte förutsäga en persons oärliga uppsåt, som helt plötsligt utan förvarning urartar.
    Varför förstår inte den stora egotrippade metamannen: Vi är inte intresserade av små bleka drular.
    Skärpning gubbar!

  10. Du skriver jävligt bra. Jag har själv aldrig rört mig i dessa kretsar och kan inte tala av erfarenhet, men bara det faktum att du verkar peka på en öm punkt säger sitt. Men det verkar som att det enda sättet att få slut på detta är att hänga ut de svinaktiga männen. Först när det blir farligt med ett sådant beteende kommer de kanske tänka om, och alla andra inser att det faktiskt pågår. Det är viktigt att det kommer fram i hur stor utsträckning detta pågår, för det är rätt okänt för många. Eller så pågår det utan att man inser det. Jag tror att både kvinnor och män i allmänhet blundar för problemet utan att de vet det. Det är omöjligt för mig som inte själv blir utsatt att reagera om jag inte hör talas om det.
    Jag är trött på alla som försvarar exempelvis Polanski på grund av att han har en hög status som filmskapare. En maktposition som ”stora män” sitter i borde aldrig rättfärdiga trakasserier och övergrepp. Men folk i allmänhet verkar tycka att det är helgerån att kritisera dem får deras svinaktigheter.

    Dina inlägg är alltid jävligt insiktsfulla och får mig att gå igång. Tack för att du lyfter fram detta som få pratar om!

  11. Någon skrev att en ’kvinna som uppför sig som en man blir behandlad som en man’. Det stämmer enligt mina erfarenheter inte – en man som lämnar en kvinna som misshandlar och trakasserar honom får sympati och blir inte fortsatt jagad av rättsväsendet med tvång på att han måste ha kontakt med henne. Det utsätts däremot kvinnor i samma situation för. Straffet för kvinnor som lämnar en man som hon har barn med är fortsatt döden. Kvinnor får inte gå för då hjälper samhället mannen att fortsätta förfölja, ruinera och trakassera henne – in i döden.
    En kvinna som uppför sig som en man – t ex försvarar sig – blir inte heller behandlad som en man utan hon blir dubbelbestraffad.
    Det visar den enda uppsats som skrivits om kvinnor som dödat män efter att männen under kanske mer än 20 år misshandlat och våldtagit dem, t ex under vapenhot. De döms till livstids fängelse betydligt oftare än vad män som dödar kvinnor (som aldrig har misshandlat männen dock) blir dömda till. Så det snacket sammanfattar jag med ett ord. Bullshit.

  12. Instämmer också med Marie Söderberg. Men förstår varför Unni har skrivit den. Den demonisering som män utsätter kvinnor som säger sanningen leder till vad som på engelska kallas för ostracization – total utfrysning. Det kan vi tacka perströmdrevet för. Dessa kvinnohatare har dominerat det offentliga samtalet. De försvarar förövare och gör den skyldige till den oskyldige och offret till förövaren. Fakta ändrar sig dock inte. Mäns våld mot kvinnor ökar och brutaliseras as we speak. Nästan varenda helg sker ett bestialiskt kvinnomord. Numera blir det knappt en notis i tidningen. Vi kan ta de senaste exemplen – kvinna styckad i Skara, kvinna mördad i Nässjö, ung kvinna dödad i Stockholm, kvinna dödad i Göteborg.
    1. 13 dec Expressen ”En 69-årig man i Nässjö har anhållits på sannolika skäl misstänkt för mordet på en kvinna i Nässjö i helgen.
    Mannen är enligt polisen en anhörig till kvinnan.”
    2. 13 nov Fembarnsmor Skara – bestialiskt styckad av sin sambo.
    3. 27 nov 33-årig trebarnsmor i Sävedalen skjuten till döds. Hon var jagad av sin före detta, hade sökt hjälp av polisen men inte fått någon.
    4. 27 sept 27-årig kvinna funnen död utanför spårvagnshållplats i Göteborg
    osv.
    Mäns våld mot kvinnor existerar inte endast, utan blir hela tiden värre, och rättsväsendet är avtrubbat. Sover sig igenom rättegångarna. Särskilt gäller det de rättegångar som leder till att våldsförövare får vårdnad och umgänge med gemensamma barn.
    Sanningen är alltså den, att det är offren som blir straffade. Samhället står på förövarnas sida.
    Vid de riktigt brutala morden döms till rättspsykiatrisk vård. Snart är han ute igen, och hittar nya offer.

  13. Jag kommer aldrig att förstå mig på det jag hoppas och någonstans tror, är en minoritet av män. Att partykrascha in sig hos någon/några utan att ens fråga, det finns liksom inte. ”Så gör man bara inte” som man sade när jag var liten. Det skulle behövas ett mastodontiskt forskningsprojekt om detta. Det luktar nästan genbrist, någon fundamental social gen som saknas, då det är så vanligt och utbrett som det är.

    Jag har ofta fått höra av mina kvinnliga polare att de tex kan sitta två stycken vid ett kafébord (alkohol behöver alltså inte vara inblandad) och hela tiden bli avbrutna av puckon som ”vill prata”. Det hjälper inte att säga nej tack, för när Pucko 1 avlägsnar sig (de flesta gör ju trots allt det ganska fort) då dyker Pucko 2 upp och ”vill prata”, ad infinitum. De får aldrig vara ifred en längre stund.

    Jag har inte noterat den defekten hos någon av de män jag känner, vilket får mig att tro att det ändå är en minoritet som har detta handikapp. Men ändå, de är tillräckligt många för att frustrera skiten ur stora delar av min bekantskapskrets.

    Lösning? Inte den blekaste. Men någon sorts många-bäckar-små-taktik kanske kan leda någonvart; typ att man som sittandes vid bord bredvid puckoattackerna suckar ljudligt, och pratar nedsättande om det hela med de närvarande) ordet ”neandertalare” kan nämnas), låtsandes att det är internt snack, och att gendefektarna egentligen inte skulle ha hört det. Och kanske att kvinnor på ett mer högljutt sätt säger ifrån. Om någon tycker att ni är bitchar, so what? Men jag vetefan, jag tror någonstans att det ändå inte kommer att tas in…

    En intressant iakttagelse jag gjort: Om jag fikar/krökar med typ fem kvinnor, dvs en man och ett antal kvinnor, då är det betydligt färre genetiskt utmanade som kommer fram. De tror kanske att jag är nån sorts alfa-hanne som har ett harem, vilket återigen pekar på att felet ligger djupt i dem.

    PS: Rök mer! Det är tufft att röka.

  14. Rök mer! Det är tufft att röka

    Det är just dom röksignalerna som Unni skickar ut.
    Och det är så jävla puckat att jag överväger att sluta läsa hennes böcker trots att jag gillar hennes stil (alltså hennes litterära stil)

    Dom röksignalerna är fullt jämförbara med tafsande pinsamma äckliga män.

  15. Jag har ett tips om man vill slippa påträngande killar/gubbar. Antingen inte gå ut överhuvudtaget, annars kan man sätta på sig en sån där burka och ta med sig en manlig släkting som får agera vakt. Då markerar man väldigt starkt att man inte vill ha uppvaktare efter sig. Jag är 100% säker på att det skulle fungera. (fast man får göra något slags tecken då till ”de riktiga männen”) lol

    Sen med rökningen, om man byter ut tobaken med majja så blir det nyttigt istället. / =)

  16. Det enda dom två tjejerna gjort som är orsaken till att Assange är frihetsberövad är att dom har gått till polisen med sin berättigade oro över att ofrivilligt haft oskyddat sex. Och alla måste ha rätt till att göra vad dom gjort. Det är en mänsklig rättighet.

    (Jag har läst anklagelseakten i The Guardian)

    Sedan är det en annan sak att mäktiga och inflytelserika krafter i USA vill ha Assange utlämnad och helst avrättad.

    Men tyvärr blandas dessa två saker samman och utnyttjas lite hur som helst i olika sammanhang, fruktansvärt är det.

    Det som är bra är att ”hela” världen nu diskuterar och pratar om hur man ska sköta sina sexuella relationer.

    ”A new campaign called ”talkaboutit” has been started online by Swedish women to defend the accusers from the extraordinary verbal attacks being made after Johanna Palmstom, of the Swedish thinktank Lacrimosa, wrote passionately this week in favour of justice being seen to take its course. But many young activists in the UK see a conspiracy with the power of the US at its heart.”

    http://www.guardian.co.uk/media/2010/dec/18/julian-assange-allegations-wikileaks-cables

  17. In Sweden, it’s a crime to continue to have sex after your partner withdraws consent.

    In the United States, withdrawing consent is not so clear-cut. In September, for example, prosecutors in North Carolina dropped rape and sexual battery charges against a high school football player because sexual contact with the alleged victim began consensually. The dismissal documents cited a 1979 North Carolina Supreme Court ruling, State v. Way, which says that if intercourse starts consensually, ”no rape has occurred though the victim later withdraws consent during the same act of intercourse.”

    So if you initially agree to have sex and later change your mind for whatever reason – it hurts, your partner has become violent, or you’re simply no longer in the mood – your partner can continue despite your protestations, and it won’t be considered rape. It defies common sense. Who besides a rapist would continue to have sex with an unwilling partner?

    http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2010/12/10/AR2010121002571.html

  18. Dessa ständiga ’kampanjer’ är så fruktansvärt vulgära och bidrar, förmodligen medvetet på många håll, till att förlöjliga hela diskussionen. ”prataomdet” känns nästan som ett övergrepp i sig själv, dock ej utav sexuell karaktär, utan mer av intellektuell karaktär.

    @Erik, det finns så otroligt många saker som människor (inklusive jag själv) gör dagligen som man skulle kunna moralisera över att det blir bisarrt att singla ut farsoter baserat på personliga preferenser. jag gillar i Bibeln när Jesus säger att den som är fri från synd ska kasta den första stenen (detta gäller lite ’prataomdet’ också känner jag ibland.. oops!)

    Mvh

  19. Talat och skrivit om det har Ulf Lundell gjort! Ulf Lundell söp en tjej full när han var 16 som han sedan gruppvåldtog tillsammans med sina kompisar. Ulf Lundell var ung när det hände och kan erkänna det som vuxen utan att förlora någonting annat än sitt anseende (som ökar i mina ögon). Lundell går inte att straffa. Men ”våldtäkt i tonåren” (egna ord) får han leva med.

    Lundell är sedelärande, han är så gott som det enda exempel vi har på en känd person som trätt fram (Han skrev litterärt om den i ”Jack” och i pjäsen ”Kejsardyk”, nämner den i den dokumentära ”En varg söker sin flock” och i en aftonbladetintervu ska han ha nämnt det också, enligt Måns Ivarssons Lundell-biografi ”Vill du ha din frihet…”)Ingen har tvingat Lundell till dessa ursäkter, hon som våldtogs för Gud vet hur många år sedan har aldrig gått ut med att ”Lundell våldtog mig.” Anledningen för Lundell att nämna en gruppvåldtäkt som ingen annan bryr sig om är att den aldrig slutat plåga hans samvete. Det är synd att fler inte är som han, det skulle göra många en tjänst – ur flera aspekter. Dels skulle man fatta att våldtäkt inte är ett my(s)tiskt brott som går bortom det begripliga: Hur kan någon göra så? och dels skulle fler gärningsmän få kurage att stå för vad de gjort. Höga straff och enorm fördömelse gör människor fega. Inte bara offren stigmatiseras.

  20. Nu har jag tröttnat slutgiltigt på Unni och Birch!

    Jag vill ha frisk, friskare, luft att andas.

    Jag kan gå någon annanstans.

    Ni är ju köpta av tobaksindustrin.

    Tufft att röka, hur kan en vuxen människa säga något sådant puckat.

    KOL, dålig ekonomi, lungcancer, offerstatus, reumatism ….

    En långsam plågsam död om det blir KOL.

    Det är menyn, men det är rysk roulette om vad det blir.
    Offerstatusen är garanterad!
    Jättetufft!

  21. @Eric:

    Jag tror inte att detta kommer att gå in, men jag försöker ändå.

    Unni kan skriva inlägg efter inlägg med intressanta tankar, genomgående med hög klass, stor insikt och [fler positiva termer]. Ändå ser ett fåtal endast en bild där hon blåser ut rök (man ser inte ens något rökverk). Jag finner det mycket märkligt. Så, för att jämna ut oddsen en aning skrev jag något positivt.

    Det är Unnis ensak om hon röker. Endast hennes.

  22. Eric: Du har en poäng.

    Dock att jag endast har sett en bild av rök offentligt, vilken i det närmaste skulle kunna betraktas som en konstnärlig bild. Det framgår inte ens vilken typ av rök det är. Personligen trodde jag först det var inandning utav polarisk kalluft, typ isbjörn, typ mama bear..vilket jag gillar.

    Birch: Även om jag håller med om att alla gör sina livsval..huruvida någonting är ens ensak eller inte..jag vet inte. rent allmänt alltså. det skulle kunna gå att relativisera bort det mesta genom att hävda att det är ens ensak, vilket också ofta görs. det mesta man gör påverkar andra människor på ett sätt eller annat.

    Å tredje sidan kan jag på rak arm nog hitta 1000 miljoner saker som människor gör dagligen som är destruktivt men som man ändå är offentlig med. Så i slutändan blir det nog ändå den-som-är-fri-från-synd-skall kasta-den-första-stenen i mina ögon.

    Mvh

  23. för att kommentera på ämnet, utan att på något sätt avse att trivialisera sadistiskt beteende, kan jag väl säga att den rådande alko/drog-kulturen inte förbättrar omdömet precis. så väl som den ständiga romantiseringen utav destruktivt leverne.

    detta är alltså inte ett moraliskt yttrande, snarare en observation av orsak och verkan. kanske vore det rimligt att också diskutera orsak och verkan i dessa sammanhang, snarare än att enbart fokusera på gamla könskonflikter. De flesta, inklusive denna ’kampanj’, verkar bedrivas i enlighet med detta citat ”Men… bryter ned den viktiga frågan om kvinnovåld och förtryck till ett vulgärt käbbel”

    detta givetvis en rent intellektuell aspekt, då jag som nämnts tidigare inte tillhör den världen.

  24. Erik: I det avseendet kan jag personligen tycka att bilismen är ett större problem. den förorenar inte bara luften man andas utan för samtidigt ett jävla liv som kan driva den mest sansade människa till vansinne.

  25. Nästa steg efter att #prataomdet tycker jag är att ställa rättsväsendet mot väggen. Hur många kvinnor är det inte som varit med om samma sak som de här två kvinnorna som anmälde Julian Assange, och aldrig ens övervägt tanken på att anmäla, då de känner med sig, att det aldrig skulle gå till åtal. Det är ytterst få anmälda fall som leder till fällande dom. Ett år tror jag inte det var mer än 45 styckern eller något sådant. Så, att det helt plötsligt ska framstå som att det svenska rättsväsendet skulle vara så noga med detta, är ju värre än ett dåligt skämt. I citykammaren ses ju våldtäkt inom äktenskapet som en ”ordningsförseelse” och på samma kammare blev kvinna som blivit mycket grovt gruppvåldtagen tillfrågad om hon tyckte det hade varit ”kul”. Efter den frågan fick hon åka raka vägen in till psykakuten, av den frågan. För det är ju rått att ställa såna frågor till ett våldtäktsoffer som kanske aldrig kommer att kunna komma över det totala nederlaget som en gruppvåldtäkt innebär.

    När det gäller att #prataomdet kan jag själv berätta att jag en gång vid en högtid där vi samlats till fest blev förtjust i en av killarna där, och vi gick hem till honom efter festen. Under förspelet vände han på en tvärhand och det som för mig började som ett helt vanligt och kärleksfullt samlag förvandlades till regelrätt våldtäkt, han höll fast mig stenhårt och jag hade inte en chans att sätta mot så jag lät det ske. Men anledningen till det var inte bara på grund av att jag försatts i en situation av vanmakt där jag inte kunde komma loss (jag hade kunnat försätta honom i ett likadant läge om jag valt att utnytta stundens sårbarhet till detta, men så gör ju ingen normal människa, endast en förövare). Men det var inte hela anledningen till att jag inte gjorde något mer, dvs t ex anmälde honom för våldtäkt. Utan det var för att jag ju gått med på att ha samlag med honom, men jag trodde ju inte att det skulle gå till på det viset, där ömhet förbyttes i direkt och hårdhänt våld.
    Men jag kände mig så upprörd, knäckt och traumatiserad dagen efter att jag ändå inte kunde låta bli att påtala detta för honom efter att jag försatt mig på behörigt avstånd. Jag talade om för honom vad jag tyckte om det sätt han betett sig på (men tog inte ordet våldtäkt i min mun, för att jag hade ju ”velat”, däremot så sa jag att jag hade blivit chockad över att han varit ”hårdhänt” och att jag absolut inte gillade det. Han verkade tvärsäker på att ingenting skulle kunna ske i form av att bli ställd till svars utan verkade mena på att det bara var en fråga om tycke och smak, ifall man gillade ”hårdhänt” sex eller inte, ungefär som att det fanns kvinnor som ”gillade” den typen av sex (våldtäkt med andra ord, för det fanns inget ömsesidigt i det som skedde efter att han blivit ’förbytt’, då upphörde helt och hållet ömsesidigheten på grund av att han övergick till våld, ganska grovt våld dessutom). Han verkade mycket belåten efteråt. Dessutom berättade han om att han gjort många utlandsresor och jag blev livrädd för att ha blivit smittad av något. Det var en extremt obehaglig upplevelse. Vi var en bra bit över trettio år båda två, och jag hade aldrig trott att jag skulle vara med om något sånt här i den åldern. Långt efteråt satt den känslan i att inte få ha kontroll över sin kropp ens då, det kändes ännu mer förnedrande, när det hände under ett samlag som började som frivilligt.

  26. Jag tror att det är mindre än 10 % av anmälda våldtäkter som leder till fällande dom. Och då får man betänka att det är mycket få kvinnor som anmäler våldtäkt, i jämförelse med hur många som begås. I förhållande till antalet anmälda våldtäkter är åtalsprocenten också betydligt lägre än för andra våldsbrott, eller brott överhuvudtaget.

  27. Howling Woman: Vilken vidrig typ.

    Nu verkar Assange vilja göra en pudel.
    ”Jaså det var ett HIV test ni ville ha, vilket missförstånd. Det ska jag givetvis ge er ett.”

  28. Till Eric:
    Tack för omtanken. Ja, jag blir ledsean och liksom skakis fortfarande när jag tänker på det.
    Men som sagt, en sak som jag tycker man borde diskutera i sammanhanget är spriten. Sprit avtrubbar, så ifall män ska ”ha sex” (som det så totalt avtändande och trist heter) så tycker jag för det första, att de ska hålla sig nyktra.
    Vem vill behöva konkurrera med fyllan om uppmärksamheten. Det är också att förnedra sig lågt.

  29. Howling Woman: stor erfarenhet och insikt. Viktigt inslag här!

    Häng ut Gubbslem för Gubbslem vid dess rätta namn, så att gubbslemmen inte vågar mer.

    I en artikelserie från Aftonbladet förra året där alla bilder på mördade kvinnor/ mödraroffentliggjordes men igen offren inte gärningsmännen – sade man från aftonbladets sida att anledningen till att man inte skrev ut männens namn eller visade bilder på dem var för barnens bästa…
    Så trött på det misshandlade uttrycket barnets bästa. Det var ju deras egna farsor som tagit livet på deras mödrar för fanken, och Aftonbladet skyddar indirekt dessa jävulska demoner. För det värsta: när fadern har dödat modern får han i de flesta fall enskild vårdnad i Sverige. Bättre en våldsam pappa än ingen alls-principen. Alltså lönar det sig att ta kol på exet som ju bara bråkar och bråkar – själsliven och om nödvändigt kroppsligen. Och samhällets aktörer hjälper flitigt till genom att inte dra gränser så han får rida ut konsekvenserna av sitt handlande.
    Vad är det en våldsverkare är mest rädd för av allt? Jo att någon ska dra ned hans brallor så att pyttepitten i honom synliggörs för allt och alla.

    Alla goda män och kvinnor: tro på offren och barnens berättelser ta aktivt avstånd från det sexualiserade våldet mot kvinnor och barn

  30. Håller med Jennie, häng ut kräken.

    I dessa tider när ingenting hålls hemligt, inget kan räknas som privat, allt exponeras på Facebook, telefonsamtal förs inför öppen ridå, delar av morgontoaletten sköts på kollektiva färdmedel och när tv visar fler såpor än nyheter så finns det inga skäl varför riktiga svin ska skyddas.
    Deras offer ska skyddas och inte behöva riskera att hängas ut på nätet däremot, men det tillåts fortfarande tyvärr.

    Nej häng ut kräken så minskar risken för fler offer. Så länge vi alla hjälps åt att skydda dem så är det fritt fram för dem att fortsätta.
    Rättsväsendet saknar intresse att stoppa dem men det gör inte vi. Visst kan vi prata om det men vi kan också berätta vem det var som visade sig vara ett praktarsel och en fullblodsidiot.

  31. Jag har tänkt tanken att ha en sån websida, men som du skriver Unni så kan den ju missbrukas.
    Hittade en sån sida från USA för flera år sedan men vet inte vad som hände med den eller om den finns kvar.
    Men vad skulle hända om de/vi som en historia att berätta gör det men uppger namnet på aset? Vi riskerar att bli kallade kaninkokerskor eller värre, men vem bryr sig.

  32. Jag tycker det är bättre att granska de domare och rättstjänare som fattar besluten som leder till att kvinnor och barn jagas av psykopater. Det är viktigt att journalister ställer frågor, när det gäller vilka domar som utdöms, hur många domare som sitter och sover sig igenom rättegångar, som får konsekvenser under barnens hela uppväxttid. Det handlar om den Heliga Familjen där fadern är husbonde och Herre på täppan och har rätt över liv och död. Den rätten tillerkänner honom rättsväsendet som alltid står på hans sida när det gäller hans rätt att våldta och misshandla både hustru och barn. De är hans egendom, ett bihang som räknats som sådant allt sedan skrivelsen i Bibeln om att kvinnan skapades ur Adams revben. Men, som allt annat i Bibeln finns också alternativa skrivningar, en av dem är att Gud skapade man OCH kvinna till sin avbild, vilket istället visar en syn, att de är jämlika. Den tycker jag vi ska ta fasta på istället, om det refereras till Bibeln (det händer ju titt som tätt).

  33. Samtidigt kan jag inte låta bli att hålla med om ifrågasättandet av att det alltid är offren som hängs ut, och inte förövarna. Det är en lika stor kränkning av barnen att hänga ut deras mödrar med namn och bild i tidningarna. När det gäller den artikeln kunde man lika gärna hängt ut gärningsmännen. Här är männen som avrättar sina kvinnor (och sen får vårdnaden, tack vare det totalpatriarkala rättsväsendet och myndigheterna). För det är just Fadersordningen som de upprätthåller, att mannen är familjens överhuvud, så till den milda grad, att han till och med tjänar på att ta livet av frun.

  34. Aftonbladet klandras äntligen av Pressens Opinionsnämnd för sin ensidighet och faders partsinlaga för att ha publicerat Bild på en svårt utsatt flicka
    Läs mer:

    http://www.journalisten.se/artikel/25825/aftonbladet-klandras-foer-bild-pa-barn

    Alltid ngt. Det får vara gränser för vad utsatta våldsoffer ska få bli utsatta för av samhällets krypskyttar medlöpare…

    Har ni domare och mål vill jag gärna komma i kontakt med er. Abc, howling W. Hur Unni?

    Allt gott

    Listor är bra!

  35. Tänkte på de sista meningarna här som Unni har i sin bloggpost. Kvinnor måste vara sexiga annars är de en bitch. Det påminner mig om en titel på en roman: Håll käften och var söt.

    Hur sedan dessa Niagarafall av manlig självömkan alltid välvilligt tas emot av öppna kvinnofamnar – det är absolut inget problem för män att vara offer, trots vad perströmdrevet snörvlande och dagligen framhåller – kvinnlig rättmätig upprördhet över misshandel, våld och övergrepp omvandlas i samma debatt till hycklande list, det är verkligen erbarmligt att se.

    Inga problem heller att kombinera ihop manlig förtryckarmentalitet och machoism med denna avgrundslika självömkan. Det verkar vara två sidor av samma mynt.

  36. Hinner till kommentar två när jag möts av ”Att sitta och dricka gratis drinkar som du efteråt inte ville ha, är du inte tvingad till.”

    … Sedan tappade jag liksom lusten.

  37. Hej Unni!
    Har du tid kan du kolla mitt blogginlägg efter att ha läst ditt. Jag har en massa tanklar om sexuellt våld mot kvinnor. Och att dra uppmärksamheten till din rökning är en välkänd argumentationsteknik för att rikta fokus från sakfrågan till personen. Jag kommer ut i vår med en roman som bl a tar upp sexuella övergrepp.
    Maria

  38. Den mest märkliga kritiken kommer i två inlägg från johan lundberg på Axessbloggen. läs och förundras.
    http://www.axess.se/blog/

    Sakine Madons tes om offerkofta och brist på problematisering stämmer inget vidare med alla de som berättar om hur de vred sig som maskar för att lägga skulden på sig själva och inte se den andre som förövare, för att inte tala om alla de som också berättar om hur de själva gått över gränsen. Sen får man väl påpeka att rätt många män pratar om det, dessutom.

    Det är kanske här, i det egna skuldbeläggandet, som Claes Borgström har en poäng, trots allt. I det att folk kan ha svårt att själva se att de utsätts för övergrepp.

    Är det fler än jag som ser det som ett problem när Johanna Koljonen pratar om en medieperson som många i den lilla skrubb som utgör medievärlden känner igen? Han är väl inte dömd eller ens misstänkt för något!?

  39. Pingback: Prataomdet | Birch

Lämna ett svar till Birch Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.