PÅ TÅGET MOT FÖRÄNDRING

x2000De gånger jag besöker den såkallade landsorten blir jag tvungen att fejsa en verklighet jag egentligen skulle må bättre av att vara okunnig om. Ignorance is bliss.

Det börjar redan i avgångshallen till tåget eller flyget. Igår var det tåget.

Pressbyrån. Först ylar dagens löp ut sina ”nyheter” som kan förtälja intressanta ting som att en Bonde-söker-fru-kvinna gjort slut med en Fadde. Därpå, när jag inhandlat proviant, måste jag passera Pocketställets snäva urval av böcker som därmed blir kommersiella. Just nu trängs en gubbsjuk amerikansk deckare (som GW gör reklam för och kammar hem vinstandelar av) med true stories, exempelvis en bok om varför Jessica Andersson har så ledsna ögon. Jag köper tidskriften Filter för 69 spänn – lika dyr som en pocketbok – och kliver ombord på ett skraltigt gammalt tåg som det angivna X2000 blivit utbytt mot. Ett tåg som går betydligt långsammare och där mycket av den komfort som min uppdragsgivare betalat för, exempelvis fungerande toaletter, saknas.

I högtalaren ropas detta faktum ut, men utan ursäkter eller erbjudanden om kompensation åt resenärerna. De som ska byta tåg missar anslutningarna, de som ska på möten kommer minst en timme för sent. Jag börjar läsa Ika Johannessons eminenta artikel om ”det manliga geniet” Micke Persbrandts alltid lika ursäktade beteende – han drar ju in pengar.

Och undrar varför folk inte blir förbannade.

Bredvid mig sitter två damer i övre medelåldern, representanter för det kulturbärande skiktet. Den ena läser Steve Sem-Sandbergs Augustprisvinnande roman, den andra läser Michail Bulgakov. Jag frågar:

Är ni inte förbannade? Jo, skrattar damerna. Men vi är så vana nu, det är ingen idé att bli förbannad.

Vi har alltså i Sverige, denna en gång så stolta välfärdsstat, under de senaste femton åren gått igenom ett totalt genomgripande systemskifte där Marknaden har blivit en självlysande ledstjärna. Allmännyttan är snart ett minne blott. Lönsamheten allena styr varje prioritering. Således har SJ inte råd att kompensera resenärer eller laga trasiga toaletter. Detta kan tyckas futtigt, men det gäller precis jävla överallt. Skolor, vård, sjukförsäkringar, bostäder, name it.

Och folk orkar inte vara förbannade.

Jag anländer till Trollhättan, där Saabångesten dallrar i luften. De kulturbärande kommunanställda damerna har anordnat lunchuppläsning av två författare. Till det serveras soppa. Rusning. Inte. Nej, det som drar folk är Folkets Hus-anordnade hitkvällar där kända och okända förmågor sjunger schlagerlåtar. Min medförfattare berättade om en bokhandelssignering i en liten stad dit Guillou också var inbjuden. Inte ens han lyckades kränga mer än fem böcker. Folk vill ha underhållning, helst intravenöst. En av arrangörerna från igår nämnde ett event i Göteborg dit de bjudit en skådis, regissören och ännu en ur filmproduktionen Snabba Cash för att de skulle snacka om den kommande filmen. Publiktillströmningen uteblev helt. Kort därpå hade filmen premiär och folk undrade över eventet, som då redan ägt rum. Är ni med? Folk vill ha underhållning som överröstar allt annat.

Jag återvänder till den uppgivenhet som brukar avsluta varje diskussion om hur man ska få ”folk” att vakna upp, göra motstånd, tänka själva och protestera. Detta folk som följer starka ledare, lyssnar på den som skriker högst, köper enkla lösningar, tilltalas av lättsmält underhållning men som genom sitt stora antal bär upp viktiga samhälleliga funktioner, denna anonyma massa oroar sig de intellektuella för. Utan den kan inga verkliga samhällsförändringar äga rum. Men för att nå det breda folkliga lagret måste man tilltala det. Och där stupar eliten.

I besvikelse och avsmak vänder de sig alltmer inåt, mot likasinnade, och även denna krets krymper. Isobel är ett exempel på det. I sitt försök att forma en ny liberal teori och genom ett gradvis undanglidande och avståndstagande från även de grupper hon har en hel del åsiktsgemenskap med, upprepar hon många intellektuellas historiska misstag. (Förutsatt, givetvis, att ambitionen är att åstadkomma förändring.) Resultatet blir att man målar in sig i ett hörn.

Inga jämförelser i övrigt, men när Hitler började vinna terräng vände många intellektuella honom ryggen med försvaret att hans dumheter skulle falla på sin egen orimlighet. Så dumma var ändå inte människor att de skulle nappa på det betet. Så dumma var de.

Hur plågsamt det än är att kliva ut i den folkliga terrängen, borde de intellektuella ändå göra det mycket oftare. Att tala med bönder på bönders vis är inte så lätt som det låter, men vem fan ska göra det? Ska Paulo Roberto göra det? Eller ska man överlåta uppdraget åt gaphalsiga mediemakthavare? Åt lustigkurrar? Eller tror Isobel med svärm på en mental nedsippringeffekt när hon på ett exkluderande vis för fram sina tankar om frihetlighet – tankegods som jag själv alltid djupt sympatiserat med?

Vi står ännu inför ett paradigmskifte och intern kritik måste få förekomma bland dem som vill vara med och påverka detta, men det vore jävligt synd att upprepa sjuttiotalsvänsterns misstag, då de började föröka sig genom delning, vilket kulminerade i boken Behöver vänstern gå i terapi? Så blev det. Vänstern var ett lost case.

Rörelsen kring för framtiden avgörande frågor om integritet, övervakning, autonomi, miljö, social rättvisa och välfärd behöver organisera sig bättre och finna gemensamma nämnare snarare än interna meningsmotsättningar. I alla fall i nuläget. Diskussioner och tvivel ska fördenskull inte uteslutas, men fokus måste ändå ligga på att nå ut med budskapet på ett så lite tillkrånglat sätt som möjligt. Piratpartiet har haft en släng av hybris och lidit av en blind tro på att nätet är forumet über alles för deras tilltänkta anhängare. För mycket internt käbbel kommer emellertid, när valet närmar sig, att plockas upp av prasselmedia precis som när F! skulle gå till val.

Politik är ett spel. Tyvärr. Men vi måste deala med de befintliga spelreglerna en bra bit in på resan. Sedan kan vi utvärdera och käbbla. Gör vi det nu kommer rörelsen att kvävas i sin linda. Det skulle bara vara förjävla sorgligt.

31 reaktioner på ”PÅ TÅGET MOT FÖRÄNDRING

  1. Jag håller med om att kalla det ”den nya liberala teorin” är exkluderande. Men jag tror att vi behöver bygga någon ny teori, något mer konkret än löst prat om ”integritet, övervakning, autonomi, miljö, social rättvisa och välfärd”. Vi kan väl jobba på båda fronter, dels med att få ut buskapet till folk som inte är så intresserade av teori, och dels bygga en solid grund till vad vi propagerar för.

    Jag identifierar mig själv som socialist, men hoppas ändå att Isobels tankar kan vara startskottet för något. Men namnet behöver vara ett annat än liberalism. Den nya ideologin behöver vara inkluderade och samlande.

    1. Göran, Hannes: Vi behöver idéer och vi behöver berättelser, och partipiskor har spelat ut sin roll för många av oss. Det är då det blir extra viktigt att hitta en basplattform. Det är vad jag saknar just nu. Viljan och tankarna är där, men ibland får jag en känsla av att många är så måna om att profilera sig inbördes att det hela blir till hårklyverier på en alldeles för teoretisk nivå. Jag tyckte att Juliagruppen hade en god intention och kände mig upprymd efter seminariet i somras. Men därefter uppstod en utmattning. Vi är ju så många nu – varför kan vi inte samarbeta bättre?

  2. Gud vad bra du tänker och skriver Unni. Hur skapar man en allians av de som tänker nästan lika, eller till dels lika`? Hur talar man om de centrala vardagslivspåverkande delarna av det frihetliga/autonoma/jämlika programmet på ett sätt som människor är intresserade av och på arenor som de tar till sig? Hur blir man inkluderande istället för exkluderande? Det är frågor som vi är många som behöver fundera på och tala om.

  3. Jag tror att det är ett stort misstag att försumma det faktum att Hitler och nazismen bars upp av stora delar av samhällseliten, inte minst de stora företagen och akademien. Det var en dominerande socialdarwinistisk ådra inom samhällsdebatten i samtliga västländer, bl a t ex den som fick Sverige, att i bred parlamentarisk enighet fatta beslut om ett inrättande av ett rasbiologiskt institut i Uppsala 1928. Se artikeln ”De intellektuellas förräderi” http://www3.lu.se/info/lum/LUM_06_96/LUM6_03_lundanazism.html
    se också
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_institut_f%C3%B6r_rasbiologi
    se också
    http://www.sourze.se/M%C3%A4nnen_bakom_Hitler_10638492.asp

    1. Absolut, Nemokrati, det också. Men jag avser de intellektuella som var kritiskt sinnade. Som inte trodde att Hitlers idéer kunde bära sig i breda samhällsskikt.

  4. Och den diskurs som varit dominerande nu är nyliberalismen – det är också den som försatt världen i konkurs. Denna ideologi har på samma sätt burits upp av samhällseliten.
    Vanligt folk däremot har ju genomskådat skitsnacket. De har stått bakom både bankuppror, eluppror, antiglobaliseringsrörelse – såsom Attac och en massa andra protester. Men dessa har effektivt slagits ned av samma elit, som också ägnat sig åt avancerad manipulation av opinionen.

    1. Ja, men varför låter sig opinionen så lätt manipuleras? Och hur många är detta ”vanliga folk”? Jag vill verkligen att just vanligt folk ska göra uppror.

  5. Vi påverkas – annars skulle inte vare sig företag eller politiska partier, eller överhuvudtaget någon satsa någon enda krona eller energi på reklam, public relations, marknadsföring eller allmän opinion, människan är ett flockdjur, – det handlar om att synas och höras och föra ut budskap, åsikter värderingar, information, kunskap. Och jag vet inte om folk är särskilt lättmanipulerade – akademiker verkar vara precis lika lätta att ’manipulera’ då de så omedelbart tar till sig rådande trender och strömningar, som t ex då socialdarwinistiska synsätt i början av förra seklet, och som t ex nyliberalismens – enligt min åsikt oerhört lättgenomskådliga – och uppenbart moraliskt tveksamma ideologi, det räcker med en lätt idéhistorisk koll så finner man det.

  6. Det finns några enstaka människor som väljer att stå emot – för straffet att stå utanför det rådande är hårt, det handlar om ekonomiska, sociala och rent fysiska repressalier för den som opponerar sig. Det är inte många som är beredda att göra såna offer. Och det är förståeligt. Därför krävs en lika massiv motståndsrörelse för att de rådande idéerna skall falla på sin egen orimlighet. För hur orimliga de än är kan de fortsätta vara styrande så länge inte tillräckligt många går emot. Det är väl därför de brukar prata om ’paradigmskiften’ – såna som krävs för att en annan tidsanda ska få möjlighet att breda ut sig och göra sig gällande.

    1. Just precis, Nemokrati. Men opium åt folket fungerar ännu förvånansvärt väl. Och jag efterlyser sätt att nå en potentiell motståndsrörelse. Systemet är starkt när människors levebröd hotas. Att vara obekväm straffar sig fr a ekonomiskt. Jag tror att vi behöver komma ännu närmare botten innan det blir man ur huse. Som det är nu är det underhållning till döds. Kom gärna med förslag – hur påverkar vi utan att avskräcka?

  7. Och här kanske nätet kan göra skillnad – men det kan ju lika gärna ockuperas av ännu värre ’diskurser’ – de som vill ha en förändring måste ligga på med oförminskad styrka hela tiden – annars tar andra krafter över; etablissemangets ACTA-trend, eller högerpopulismens pöbelmentalitet.

  8. Vet inte, ”botten” är en farlig plats att nå, för där brukar inte rymmas så mycket vare sig radikalitet eller medmänsklighet när det väl kommer till kritan så blir det då den enes bröd den andres död. Det gäller väl att försöka forma en folkrörelse för solidaritet och mänskliga värden innan den sista smulan välfärd är utschackrad till lägstbjudande.

  9. Ja, jag vet inte – det finns så många organisationer redan som jobbar för mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, – det gäller väl att samla de krafterna och protestera fram en förändring. Jag tror det är bra med pluralismen, och synlighet på nätet, hela tiden hålla debatten och den kritiska granskningen levande, och föra ut mer information om hur det står till. För ju mer människor vet, desto mindre lättlurade lär de kunna vara.

  10. Och bygger engagemanget då på ett välinformerat och djupt känt personligt ställningstagande så blir det en stark motkraft till de som vill upprätthålla den nyliberala agendan som lett till massarbetslöshet och rasering av välfärden.

  11. Det som Nemokrati beskriver är precis det jag saknar och letar efter utan att hitta det. En hel del är gamla värden som kommit på undantag och glömts bort men som vi behöver få tillbaka, en del är gamla insikter som att kunskap är makt. Det vi ser nu är hur det blir i ett samhälle där kunskapen inte har samma betydelse som tidigare och dumheten breder ut sig. Otroligt roligt att se att fler reagerar och vill något annat!
    Hojta till om ni organiserar er på något sätt.

  12. Ett tåg fullt lastad med människor som bekämpar feminismen ser jag. Allt fler verkar koncentrera sig på att bekämpa extremfeminism, varvid hela ordet feminism nedvärderas. Och tänk – jag tror det är meningen också.

    Jag tror att männen är på väg att ta tillbaka det utrymme som de fråntagits. De vill ha mer än halva spelplanen det är tydligt. Och de har många kvinnor som stöttar dem.

    Riktig jämlikhet har vi långt kvar till.

    Många pratar om att man ska se till individen, men det enda de gör är att tjata om män som är diskriminerade av kvinnor.

    Feminismen är som ord utsuddad och därmed också som något går att använda. Ordet är förorenat och omöjligt att samlas under det ordet. Feminism förtalas väldigt ofta och det får en effekt. Vapnet är vridet ur handen på kvinnan, feministen är oskadliggjort. Många jublar. Jag gör det inte.

  13. Det har leder ju till- vad ar meningen med livet?

    Vi foddes – in i ett system som formades for tusentals ar sedan. Vi ar the worker bees – bonderna som bara ar intresserade av en sak – att fa mat pa borden till familjen.

    Inte for lange sedan visste inte manga vad som hander utanfor sin gard. Nu tror vi att vi vet pga tidningar och tv – vi tror pa det – vi tror arligt att partier med en vald person i spetsen kan forandra vara liv. Vi vet inte att vi ar helt forda bakom ljuset – kontrollerade och manipularade att ”skota oss” > man anvander skam som piska, var en bra liten samhallscell eller skams.

    Vad skulle en revolution leda till? Har vi makt over inkomst? (vem betalar) har vi makt over el, olja och foda? Vi behover dem. Dom vet det. Vi at deras bransle/deras egendom.

    Ingen vill gunga baten – ingen KAN – utan resurser, kan nagon snacka med Kamprad? En av de rikaste i varlden – tom alkoholist – med ett svenskt hjarta/ Oi ! Kan DU kanske andra systemet? The greedy, beastly system? Jag rostar pa dig – men vad vill vi som vill ha nagot annat ?

    Anarki och kaos? Karlek och forstaelse? Vad ar planen? Till vilket pris?

    Vem vill offra sin trygghet ? Framtidsvisionen maste vara glasklar och lockande, alla maste komma overens om att det som finns just nu, skitmat-skitmedia-systemet med olyckliga barn i skitforskolor och skolan – soulcrusching arbetsplatser med dalig lon – aldre som lider ensamma pa hem – allt det som gor oss sjuka, ensamma och ledsna – kan bytas ut – till ett karlekstank om individens ratt till ett bra liv.

    Planen maste vara utforligt genomtankt, det skulle ta hundra ar. Men faktum kvarstar, de rika i varlden styr och har makten. Man kan rebella, skrika, vagra och strejka. Men maten och huset ar de grundlaggande tryggheten och man maste se till att man kan lova att detta kvarstar i en revolution.

    Och det gor det inte nar man vagrar – da blir man straffad.

    Vad ar din framtidsvision Unni? Hur ska du fa folk med dig och till vad? Det ar en deal – vi jobbbar mot detta – till detta vad>?

    Jag ar pa<on om man har en plan.

    MANGA KANNER ATT LIVET AR INTE SOM DET BORDE – LIVET AR SPECIELLT, VACKERT – UNDERBART OCH HAR MENING – Vack (wake) dessa kanslor till liv och fa manniskor att kanna gemenskapen och det speciella med att leva pa bollen earth i rymden dar vi inte har en aning om varfor vi finns men det ar ratt magiskt om man tanker efter.

  14. Unni, vad tycker du uppriktigt om den kritiken som framförs mot feminismen hos Monica Antonsson.

    Idag finns det uttryck för en meing av ironi som många har missförstått, och det är ju en sak, men vad tycker du att en sån sak används för att påvisa hur fruktansvärd feminister och feminismen är?

    Antingen så är feminister för intresserade av kvinnors situation (män blir lidande) eller så är de inte nog intresserade (nog emot hederskultur osv.)

    Feminismen ska förgöras tydligen, och många förstår inte att de går patriarkismens ärenden när de håller på så här.

    Det är så fruktansvärt osorterat och tragiskt det som skrivs på Antonssons blogg. Förstår hon inte själv vad som pågår eller är hon rent av med på det?

  15. – Jag tror att det handlar till stor del om att individen behöver organisera sig själv.Det är nog där det börjar.Det stora i det lilla liksom.
    Man kan köra lite civil olydnad ,typ; dra ner på sponken,lägga ner rökat,skippa skräplitteratur,käka riktig mat,bojkotta dokusåpor, glöm Kungahuset,inget knark (tips;svamp finns i skogen) etc,etc.Busenkelt eller hur!? Tyvärr inte tillräckligt sexigt förmodar jag.Allt ska ju vara så förbannat flashigt i dag.
    Kollar man lite runtomkring sig så verkar revolutionen/skiftet avlägset.”Vanligt folk” verkar ha målat in sig i ett hörn och sitter som i en rävsax med amorteringar upp över öronen. Det blir lite knepigt att stega in till Bossen och tala om för hanom att han är en skitstövel,typ…
    Vi har gått på myten att vi behöver allt och lite till.Så kan det gå.

  16. En del människor skriver bara negativa saker där ordet feminist förekommer. Och vad väntar vid stationen när alla klivit på det tåget? 🙁

  17. Marlon)

    Feminismen skall inte förgöras, vi vänder bara ryggen åt den (och åt feministerna)

    Hatdrivna ideologier är sällan populära, de flesta män undviker feminister på samma sätt som de flesta människor undviker nazister.

    Vi män kliver av tåget när feminister kliver på så inget av tågen lär bli överbelastat (möjligtvis pga vintern).

    Vi får helt enkelt åka med var sina tåg.

    Simple as that.

  18. Vad jag gör här?

    Jag går in och läser ibland (när jag behöver ett break från jobbet)

    Att jag skrev berodde på att jag ville besvara en fråga:
    ”En del människor skriver bara negativa saker där ordet feminist förekommer. Och vad väntar vid stationen när alla klivit på det tåget? ”

    Det handlar inte om att feminsimen skall förgöras utan att feminsimen får vad den förtjänar.

    Om man ständigt förtalar män och anklagar män kan man inte förvänta sig att bli älskade av män.

    Om någon tycker illa om mig så tycker jag illa tillbaka, så är vi kvitt.

    Så enkelt är det, män är spyfärdiga på all denna skit vi får höra och ger igen genom att ge tillbaka med samma mynt.

    I längden kommer ni att förlora själva på detta, då vi kommer att sätta oss på tvären vad det än gäller.

    Oavsett om kraven är befogade.

    Det är ingen tillfällighet att de flesta män inte vill ha med feminsiter att göra, att de flesta män undviker feminister.

    Det är inte nyttigt att sova med fienden.

  19. Jag tror snarare att det är så att en del män är överkänsliga mot kritig och faktiskt vill att man inte ska säga något illa om män överhuvudtaget.

    Man låtsas då att feminister är några som alltid talar illa om män så kan man fortsätta att se män som gudar och inte att det finns en del som svinar runt.

    Vad är det för feminister som talar illa om alla män hela tiden? Det är ju fullkomligt hjärnspöken eller regelrätta lögner för att förhindra kvinnor att arbeta för jämställdhet.

    Det är såna män som du Frank som vill putta tillbaka kvinnan till medeltiden. Du låtsas att det finns en sorts feminism som talar illa om alla män. För att du som man ska kunna breda ut dig.

    Eller förklara var du ser feminister som talar illa om ALLA män HELA tiden. Och det räcker inte med att du hittar några, för virrpannor finns det överallt, och du är inte så dum så att du tror att det finns en hel rörelse av manshatare. Du är slug och utnyttjar läget till att köra över feminismen med kategoriska uttalanden, du och dina gelikar som inte vill att kvinnan ska ha något att säga till om.

  20. Marlon Brandy, nu är du ute och cyklar.

    Jag breder inte ut mig på kvinnors bekostnad, jag breder ut mig i min privata sfär. I hemmet, i stugan, med mina manliga vänner etc.

    ”… förklara var du ser feminister som talar illa om ALLA män HELA tiden”

    Det är sådana jag ser på TV, läser om i Tidningen, möter på Nätet etc. IRL undviker jag dom som pesten (och dom slipper mig)

    ” Det är såna män som du Frank som vill putta tillbaka kvinnan till medeltiden ”

    De kvinnor jag träffar verkar leva i medeltiden, sitter fast i kärnfamiljsträsket till knäna. De drömmer om man och barn, kärlek, relationer, ”bo ihop” och annat trams som hör medeltiden till, trots att detta är fullständigt oförenligt med Jämställdhet.

    Jag är betydligt mer uppdaterad än vad de är.

    Jag LEVER 100% JÄMSTÄLLT, gör du?

  21. Då Frank kan du väl namnge ett par fyrtio-femtio stycken då rätt lätt?

    Och ge gärna en uppskattning om hur många de är, är det hundratals eller tusentals eller rentav tiotusentals?

  22. Håller med helt. Har tänkt samma tanke själv. Vi pratar fortfarande som om vi levde i en välfärdsstat men ingen reagerar eller protesterar när det dras ner. Det är som om vi tyckte att marginalerna är tillräckligt stora för att klara ett mindre bakslag. Men hur länge är det bakslaget mindre? Och hur länge ska det få fortsätta såhär?

Lämna ett svar till Unni Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.