MODERNT BARBARI

skampaleVi tänker ofta på äldre tiders barbari. Att det är skönt att vi inte tillåter sådant nu.

Som tvångssteriliseringar. Idag snor myndigheterna barnen från olämpliga föräldrar istället.

Eller familjer som fick leva på kålsoppa dag ut och dag in. Idag svälter sig unga kvinnor istället, knaprar nervöst på sina salladsblad.

Eller skampålen. Herregud, så hjärtlöst. Idag har vi förnedringsteve istället.

Eller terminalvården, då man förvägrade döende patienter i outhärdliga smärtor morfin i höga doser, ty då kunde de ju bli narkomaner. På dödens rand. Ofta fick fem, sex sjukvårdare hålla fast en patient som vrålande vred sig i plågor. Men vänta – det var ju inte längesedan. Det var i modern tid, ända in på nittonhundranittiotalet. Vad konstigt.

Vi förfasar oss över angiverimentaliteten i det kommunistiska blocket, då man inte kunde lita på vare sig vänner eller grannar. Nu har vi istället FRA-lagen och datalagringsdirektivet.

Förstår ni vad jag är ute efter?

Varför tror vi att vi är så humana idag?

Undrade bara.

14 reaktioner på ”MODERNT BARBARI

  1. Membranet mellan barbari och andra styrformer är genomsiktigt och högst permeabelt. Civilisationen är ett tunt och skört ytskikt kring ett blodtörstigt inre. Flock- och pöbelmentalitet hotar alltid att bryta igenom. De som inte godtar detta, protesterar, påtalar falskhet, stupiditet och grymma instinkter är alltid impopulära och kan lätt bli villebråd – om förhållandena spetsas till, vilket de gör titt som tätt. Särskilt med såna högerregeringar som de sittande, som nu vädrar sitt unkna historiska bagage, såväl utomlands som här hemma.

  2. människans natur kanske är att vara barbarisk, elak, sticka kniven på andras rygg lite då&då etc.? och vi kan lägga hyckleri på listan sedan det är sååå¨härligt att förfasa sig över dom gamla barbariska tiderna och nutida medmänniskors fel&brister..och ändå är det härligt att leva??:-) kram på fredagen

  3. Det var inte min mening att framstå som elitistisk, men faktum är att det i slutändan är ganska få som är beredda att göra motstånd under diktatoriska förhållanden, och de som gör det, blir sällan belönade, när striden väl är över och motståndet blivit mainstream. Istället göms de undan som skamfläckar. Partisaner och motståndsmän under andra världskriget blev inte ofta hyllade. De som först varit medlöpare under den tid nazismen var på uppgång vände snabbt och blev de allierades främsta tillskyndare. De som verkligen kämpade mot ja de blev inte så populära. Kan det vara nån slags skamkänsla från de som aldrig vågar eller väljer att verkligen stå emot?

    1. @Nemokrati: Ja, det är väl djupt begravda skamkänslor. Tår jag gärna trampar på. Det är lätt att bli misantrop.

  4. Ja, fast man inte vill det. Men det kanske också är en slags accepterande, konstaterande av läget som behövs, så att man inser villkoren. Priset man får betala ifall man väljer det ena eller det andra. Illusionslöst. Det blir iofs inte lika trevligt men borgar för en mer realistiskt uppfattad valsituation. För jag har liksom alltid undrat över detta; vilka som hyllas respektive förbigås med tystnad i ett samhälle. Tänkte t ex på den här ambassadören i Chile som hjälpte judar fly nazismen under andra världskriget och sedan offer för pinochetregimen och liksom bara evaporerade ur det kollektiva minnet – Harald Edelstam http://sv.wikipedia.org/wiki/Harald_Edelstam

    1. Jag vet, Nemo. Men ändå är det viktigt att tända en gnista. Lvet skulle bli så meningslöst för mig om jag lallade med. Min norske morfar var en av dem som bittert gick i graven för att han aldrig fick medalj efter kriget, då han ingick i motståndsrörelsen, gömde judar och kastades i fängelse. Idag betraktar man detta som en stor skandal. Ingen av de modiga män som visade civilkurage blev hedersomnämnda eller belönade. Men historien kastar alltid nytt ljus över skeendena. Synd bara att man inte får vara med och se det 🙁

  5. Nemo..Har en äldre vän som också var ett diplomatbarn. Han berättar om många samtal hans föräldrar med gäster förde angående Harald Edelstam. Alla beundrade honom, i diplomatvärlden men alla tänkte på sina egna karriärer först och främst. Att stödja Edelstam var knappast det bästa om man själv ville ”gå långt”…I diplomatvärlden visar uppdragsgivarna vilka människor dom tycker är bäst…Konstigt nog är Indonesien längst ner på stegen…Se hans cv. Alla ville till Paris, London och Washington…Fan vad ledsamt det är, och att det syns överallt, på alla nivåer.

  6. Lasse och Unni

    Det finns sådana där karriärmänniskor. Kommer alltid finnas. Oavsett om stränderna och maten och klimatet är tusen ggr bättre än skitiga London så vill dessa människor vara diplomat i London.

    Livet är mer än så.

    Sen lite om psykopater.

    Jag vet en lärare på en högskola/universitet i Sverige som har alla de psykopatiska drag som Unni har berättat om. Det är en professor och jag har personligen själv fått smaka på hans/hennes psykopati. Han/hon är enligt mig en sorts schakal, han/hon undervisar i ämnen som faktiskt handlar om att komma åt psykopater. Det är väl det Unni pratar om, att psykopater finns tamejfan överallt. De andra lärarna vet mycket väl att han/hon är maktfullkomlig men dom vågar inte gå vidare med alla anklagelser.

    Unni, jag är en student som har fått ett helvete med en psykopat inom universitetsvärden. Han/hon har bränt alla mina skepp hos presumtiva arbetsplatser som min utbildning är lämpad för. Detta gjordes hånleendes. Det enda jag behövde för att åkalla denna lust inom honon/henne var att ifrågasätta några saker under en lektion. En lektion räckte. Denna professor sitter dessutom och googlar mig på internet och kollar upp väldigt mycket om mig.

    Dom är helt sjuka i huvudet och dom finns där ute.

    1. Ja, de finns överallt, utsatt student, och de flesta runtomkring är naiva och godmodiga så att de kan fortsätta. De använder sig ju dessutom av söndra- och härskatekniken, så att bara ett fåtal får se deras rätta väsen och blir utstötta när de påtalar det. Men vi måste vittna!

  7. Till Lasse – tycker det verkar lite för hastigt att hänföra det till kategorin karriärshänsyn. Det var väl symptomet på att denna blev persona non grata – men själva roten till det onda var väl just att han faktiskt hjälpte de utsatta – det var ju då judar under andra världskriget och vänstern under pinochet; dvs borgerskapets dolda agenda av antisemitism och kommunistskräck.

    Det var väl därför det var mindre bra karriärsstrategiskt att stödja honom. För att han inte var så att säga kongruent med dessa inofficiella ideologiska programpunkter.

  8. Man kan ju fråga sig om det faktiskt int eär bättre med tvångssterilisering eller kapning av könorgan än att låta barnen ha 18 års våld och utnyttjande och ren pina…
    Varför kapar man inte våldtäcksmännens könsorgan eller klipper av stämbanden på dem eller psyka ner dem istället för att bara spärra in dem bland andra äckel bakom låsta dörrar där de får trigga varandras sjuka beteenden och sedan släppa dem ut bland kvinnorna och barnen igen?

    Jag vet inte vad du tycker. Men man blir ju spyfärdig av att man ska gulla med knullgubbarna inom sluten psykiatrisk vård och sedan släppa deras bakteriella sköten på fri fot igen…

  9. Nemokrati! Jag vet inte mer om Edelstam än någon annan. Jag tror som du att ”han gjorde sej omöjlig pga av det han åstadkom” Men när man får höra att han var respekterad i dom flesta (svenska) läger men även andras med! Så känns det så taskigt..Tänk om han blivit uppbackad, vad hade då hänt? Ibland känns allt så lågt, banalt och urtråkigt, speciellt när många ändå litade på honom.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.