MELLAN HIMMEL OCH HELVETE

Ok, jag kan dra för er hur den här dan hittills avlöpt.

stalgra-himmelDe dagliga rutinerna, som träning och annat, hoppar vi över. Men det har infunnit sig en skum känsla m a a vulkanaskan. Detta med naturen. Att den liksom bara slår till. Snöade in på att kolla in flighter fastän jag inte själv ska ut och flyga. Och så gick min vattenkokare sönder. Och min startskiva på datorn är full.

Tar tuben till T-Centralen för att kolla in en presentation av Nordic Larp. Kändes mest som nåt som borde kulturminnesmärkas. Absolut inte ointressant, även om det var väldigt geekigt. Men tänkte att mind travel blir det nya knarket. Eller att man kanske borde kolla upp om det går att boka en plats på Orientexpressen – finns Orientexpressen kvar?

Jag talade med min äldre väninna. Hon förutspådde domedagen. Det gör hon iofs ofta. Jag greps av en märklig, apokalyptisk längtan. Och en ännu tydligare känsla av att vi står vid historiens slut. Cyberpunk. Att allt som finns är konsumtion och kommersialism. Och att folk köper det. Det också. Det finns ingen prime time längre. Allt flyter bara runt. Man kan vänta och se vad som finns kvar.

Och nu ringde några och föreslog ett par bärs. Så då gör jag väl det. Tar ett par bärs.

Jag vill verkligen döda morgondagen. Hatar söndagar.

Botten upp!

4 reaktioner på ”MELLAN HIMMEL OCH HELVETE

  1. Naturen som meningsbärare i livet är tema som Ulf Lundell återkommit till i sina böcker och sånger. En sång som passar bra att lyssna på just nu är ”Fem timmar till landning”. Finns på spotify. Lyssna gärna. Här under följer mina egna reflektioner king sången.

    Jag vill hävda att Ulf Lundell använder sig av en något förändrad skrivmetod och ett något förändrat språk på ”En eld ikväll” Förutom det uppenbara att skivan i huvudsak bygger på berättelser med olika karaktärer, så är skrivmetoden präglad av vad man inom litteraturen kallar för ”isbergsteknik”. Det innebär lite enkelt beskrivet att den skrivna berättelsen är den lilla del av isberget som syns ovan vattnet; den stora ismassan därunder är det man kan läsa mellan raderna.
    På ”En eld ikväll” finns inte den stora yvigheten, inte det färgrika språket, inte den romantiska anda där naturen tycks närmast besjälad. I de här historierna är människorna och naturen ovanligt avromantiserade. Språket är kargt och naket. Lundell intar en roll som objektiv observatör, han varken tolkar eller förklarar händelserna och människorna, men han arrangerar sina korta berättelser så att det under händelsernas yta löper en annan berättelse där djupare drivkrafter och motiv framträder.
    Låt mig ta sången ”Fem timmar till landning” som ett exempel för mitt resonemang.
    I första versens inledande mening öppnar Lundell upp ett panorama för lyssnaren där tillståndet i världen beskrivs; rädslan för nya terrorattentat. Därefter snävar han in och beskriver sin egen livssituation; ensam världsmedborgare upptagen av musik och litteratur. Kvinnan på platsen bredvid kommer sent. Kanske genomsökte säkerhetspersonalen just hennes bagage. Vem är hon ? Kanske är hon en muslimsk kvinna ? Är hon endast en passagerare som råkat hamna på platsen bredvid eller är det ett möte med en ny kvinnlig livskamrat som gjort entré i livets senare hälft, som beskrivs ?
    I andra versen riktas blicken inåt. Ulf Lundell har i intervjuer hävdat att han befinner sig i livets tredje fas, den efter ungdomen och föräldrarollen, bortom tidigare drömmar och illusioner. Utvärderingen av livet påbörjas i den åldern, då man levt mer än hälften av livet. Man ser bakåt och har inget naturligt mål framåt (”Filmen slut, ljuset dämpat, fem timmar till landning”). Processen kan utvecklas till en livskris, vilket också tycks vara fallet (”Motorerna stannar och planet sjunker”) och i den situationen kan man uppleva dödsångest (”långa flammor av eld från motorerna”). Dödsångest som uppstår i en sådan livskris är ofta en följd av otillfredsställelsen över resultatet av ens fram till nu levda liv.
    Livskrisen kan också ha utlösts i sviterna efter ett hett, intensivt kärleksförhållande som tagit slut (”planet grått av aska, ett moln från en vulkan”)
    Man kan alltså lyssna på sången på olika nivåer. Dels som en skildring av en mycket dramatisk flygplansresa. Man kan också lyssna på sången som ett existentiellt drama som inte alls utspelar sig i något flygplan utan där flygplanet endast fungerar som en symbol för livet och där dramat – som egentligen utspelar sig i sångarens inre – handlar om åldrandet och dödens påtagliga närvaro i vardagen.
    Sången fungerar på olika nivåer som glider in i varandra och i gliporna mellan de olika nivåerna föds frågor och tankar som förgrenar sig åt olika håll. Det är där i gliporna som sångens dynamik uppstår.

  2. Jag som uppfostrats som sträng sektmedlem, är inte det minsta road av domedagsmystik. Det har tagit åratal av terapi att slita sig loss och slippa sin inplanterade skrämselpropaganda i huvudet, känslan av total hjälplöshet (tro på gud så fixar han allt), apatin (ingen ide att göra ngt med sitt liv, guds vilja ska ske).

    Ändå kan jag inte låta bli att undra, nu när det faktiskt ÄR naturkatastrofer på den ena orten efter den andra, alla jävla tecken på ändens tid, precis som dom alltid sagt i församlingen 🙂

    Men då stoppar jag skiten i sin linda innan det går för långt, och kämpar vidare med livet. Verkligheten. Hjälper en väninna boka om och ta sig hem från Kalifornien, kollar nya Lost med god vän och än godare vin. Lever mitt liv, just här, just nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.