MACHO ELLER SOFTIE?

wolfJag bemötte Anders Kilanders debattartikel i Expressen ”Vi tiger ihjäl de knäckta killarna” med den här, där jag påstår att det är de snälla männen som göder machokulten.

Nu är ju detta en debattartikel, vars stilistik är speciell och tillspetsad, annars blir det liksom ingen debatt. Men jag vidhåller att snälla män lider på samma sätt som kvinnor i en kultur där män premieras för råhet och inte tillåts vara ”svaga”. Det tråkiga är att snälla män sällan tar sig ton mot det machoinfluerade kollektivet. För när de gör det blir de hånade och kallas kärringar.

Det paradoxala är fallet med Göran Lindberg som tog parti för kvinnorna och därför fick öknamnet Kapten Klänning. En ulv i fårakläder, visade det sig. Men kvinnorna älskade honom och lyssnade andäktigt till hans vackra tal, tills hans rätta färger uppenbarade sig. De allra flesta kvinnor vill nämligen ha snälla män. Det betyder inte toffelhjältar. Det betyder bara att män som är ömsinta, lyhörda och står i kontakt med sitt känsloliv är attraktiva. Dessa drag, som kvinnorna uppskattar, vet dessvärre de själviska männen att dra växlar på.

Fråga vilken dam som helst som haft ihop det med en skitstövel, kanske rentav en våldsam skitstövel, vad hon gick igång på hos honom. Inte fan var det att han psykade ner henne och betedde sig som ett as. Det kom först senare, efter att han trollbundit henne med att spela upp en bländande teaterföreställning om sina sårbara och mjuka sidor. En riktig softie. En sån som kvinnor faller för. När han fått henne att ta det avgörande steget – hopflytt, graviditet eller äktenskap – då är showen över. Det är därför skitstövlarna har så bråttom i förhållandet: de ids inte spela teater för länge. Och kvinnan blir smickrad av de fagra löftena. Sedan undrar hon förtvivlat vart den där snälla snubben tog vägen och varför hon alltsomoftast står öga mot öga med en varulv. Hon gör allt för att locka fram den mjuka killen igen. För det var den hon blev kär i.

När sjyssta killar klagar på att tjejer vill ha machotyper och ser ner på ”flanellpittarna”, då är det bara en undanflykt. Vad de hyggliga karlarna istället borde göra är att våga gå ur brödraskapet och bilda det goda exemplets makt, bli nya manliga förebilder. För vad är det som är så hemskt med att bli kallad fitta?

56 reaktioner på ”MACHO ELLER SOFTIE?

  1. Hej! Håller med om att det du skriver. Har man varit utsatt så vet man precis vad de håller på med! Så fortsätt, jag håller på dig! Big hug! Anny

  2. Jag håller med dej, även om jag tycker att hela problematiken blir
    förenklad och därför inte riktigt är någon riktklinje för ”hur det
    är” eller hur det ska vara.
    MEN om man bortser från förenklingar och bara går på den raka
    enkla uppfattningen att snälla män göder machokulturen så är jag
    med.

    Helt rätt när du skriver ”Det är därför skitstövlarna har så
    bråttom i förhållandet: de ids inte spela teater för länge”.
    Kvinnors roll i det hela kommer dock inte fram.
    Inga offer- inga förövare! Skärp till oss kvinnor. Varför gå
    tillbaka gång efter gång. Löfte efter löfte. Därför att vi ska
    älska dom tillbaka till falskhetens (snälla) ansikte som en gång
    visades upp?!
    Kvinnors vårdande..”come to mama” måste ju ses i dagsljuset och
    ge dessa män ett tydligt NEJ!
    Men inte ens det är så enkelt som det låter. Komplicerat.

    Ps. Sorry att jag komplicerade till saken. Jag förstår mycket väl
    tanken,andemeningen och budskapet Unni. BRA!

    1. Jaana, visst är det som du skriver. Och vi kvinnor MÅSTE skärpa ihop oss. Också. Men det ska liksom jag säga *skäms*,

  3. gillart

    Vem som far mest illa skulle jag dock säga är en tolkningsfråga. jag har aldrig träffat så påtagligt döda/livlösa/tomma personer som just machomän. de fördelar som dessa personligheter har skulle jag inte betrakta som särskilt värdefulla i annat än möjligen ett materiellt perspektiv, materiellt som i materia med total frånvaro av ande/själ/livsenergi i detta fall.

    Sanningen är att hur beklagligt mitt öde än skulle bli kan jag inte föreställa mig ett mer plågsamt öde än machomännens rollgestalter. de måste leva i helvetet! eller helvetet bortom helvetet!

    Dock ändå att man stör sig på det då och då på lediga stunder.

    tack och lov att inte alla låter sig reduceras till pappersfigurer.

    mvh

  4. Jo, det där har man sett ofta, killar som är lismande och slår på stora stomatollendet och gör sig till och vill spela ädla och många tjejer faller som käglor för ”äcklet”, medan de snälla timida killarna som håller sig i bakgrunden inte blir lika mycket observerade av de snygga toppentjejerna som vistas i rampljuset – ja, det är synd att det är på det sättet. När folk är så där överdrivet
    trevliga så är det oftast något jävelskap på gång, de har ofta en baktanke med sin glänsande fasad.

    1. Xerxes, stämmer säkert. Men trist att de ställer till med så stor skada. LE: Ska man verkligen behöva vara misstänksam så fort nån är charmig och gullig? 🙁

  5. Bra artikel!
    Visst gillar kvinnor mjukisar så idén om att snälla killar inte får några tjejer håller inte. Killar är tydligen mer beroende av bekräftelse och godkännande från andra killar än från tjejer. Det finns tjejer som funkar på samma sätt också tyvärr.
    Synd att de snälla grabbarna är så få.

  6. Hej,

    Intressant. Men vad menar du med ”Vad de hyggliga karlarna istället borde göra är att våga gå ur brödraskapet och bilda det goda exemplets makt, bli nya manliga förebilder”? Jag menar konkret, på vilket sätt?

    mvh
    Jan

    1. Jan: till exempel genom att avsäga sig bekantskapen med kompisar, kollegor, grannar och andra som uppför sig svinigt mot andra, eller spöar sina kvinnor. Låta bli att försvara män i alla lägen. Säga: det där tyckte inte jag var roligt, när en snubbe drar ett sexistiskt skämt. Inte känna sig hotade av feminister och jämställdhetsivrare. Sånt.

  7. Varför kvinnor går tillbaka till misshandlare gång efter gång har det forskats om. I den misshandelssituation man befinner sig som kvinna är det inte så enkelt att man kan ”skärpa till sig”, det handlar betydligt mer raffinerade mekanismer som är mycket svåra att bryta. I de flesta fall tar det 3-5 försök till brytning från kvinnan sida innan hon till slut lyckas gå för gott.
    Det som vore intressant att ta reda på är om det finns något som skulle kunna påskynda hennes process till en definitiv brytning med ett misshandlande as.

    Så hur ska kvinnor skärpa till sig för att undvika bli offer för en förövare?

  8. ABC: Det är det jag menar..det är inte lätt.
    Skulle vilja säga att det Kan ta många, många år innan kvinnor bryter sig loss. I värsta fall. Oerhört svårt! Det här är inga enkla saker..

  9. Då menar du alltå ställningstaganden i det enskilda fallet. Jag försökte förstå om du var ute efter något åt hållet strukturellt/kollektivt, men det har jag svårt att se framför mig. Thx.

  10. Jaana: Jo det kan behövas många turer och ta många år innan den slutliga brytningen till slut kan göras. Det vet vi.
    Men jag förstår inte åsikten om en skärpning från brottsoffret.

  11. Unni, du gör med rätta upp med gentlemanna-myten om ”kvinnor och barn först”. Jag har heller aldrig trott på den. Jag tror dock inte det har någon betydelse för Kilanders resonemang om ”kvinnor och barn först” är verkligt eller en schimär. Gentlemanna-myten finns där oavsett och påverkar.

    Ta en godtycklig flygplans-, tåg- eller bussolycka. Dödsfallen redovisas nästan alltid i antal barn, kvinnor och män, med ”hemskheten” i fallande ordning. Jag har full förståelse för en uppdelning i barn och vuxna, men varför särredovisa kvinnor och män?

    1. Jerker, jag tycker också att det är konstigt att rangordna kvinnor och män. Men när barn dör är det alltid en större tragedi, tycker jag nog.

  12. Jag har levt med 21 års psykiska övergrepp. 8 år i samma hus som monsieur, och resten på flykt. Har varit tvungen att forsätta äta skit så länge jag behöver ekonomiskt stöd för att kunna ge barnen en dräglig tillvaro. En har fyllt 18 år, nästa fyller nästa år. Jag kan äntligen se ljus i slutet av tunneln.
    Pappan till min barn är en djävul – det finns helt enkelt onda människor. En vän sa att jag skulle låtsas att den satan är Musse Pigg.. funkar inte.
    Men min största smärta är att jag gjort mina barn med just honom. Jag borde ha vetat bättre som ni säger. Jag kan inte förlåta min egen dumhet. Jag har svikit mina barn.
    Så flickor – vänta med att göra barn. Tills ni vet vem ni har att göra med. Så krass är verkligheten i detta kärlekslängtande samhälle.

  13. @Unni, vi är helt överens om att det är en större tragedi när barn dör än när vuxna dör. Det var det som jag menade med ”Jag har full förståelse för en uppdelning i barn och vuxna”.

    Vad jag ville lyfta fram var att det spelar inte så stor roll för Kilanders resonemang om ”kvinnor och barn först” är en myt eller verklighet.

  14. Så kontentan av din syn på problematiken är att allt är mäns fel och kvinnor har ingen skuld?
    Du ignorerar hela problematiken och får den att handla om hur synd det är om kvinnor som blir slagna. Att du inte vågar ta diskussionen och granska vad är det som gör att många män mår dåligt visar ju bara att Anders Kilnander har rätt, att vi inte kan prata om män som svaga och som offer. Allt negativt som män drabbas av är mäns eget fel. Oftast de individuella männens fel för män kan ju inte vara utsatta från något samhälleligt ”förtryck” särskilt inte från kvinnor. Värnplikten var ju trots allt frivillig, omskärelse likaså m.m.

    När det gäller relationsvåld så praktiseras det jämlikt, lika många kvinnor som män pucklar på sin partner (i vissa studier något fler kvinnor). Är kvinnorna då machokvinnor och blivit indoktrinerade av machomyten understödda av de snälla killarna? Är en bög som pucklar på sin partner också macho?
    98%? männen ska ta avstånd från de 2%? av männen som pucklar på sin partner? Gör du det samma då Unni angående de kvinnor som pucklar på sin partner?
    Sen kommer vi till de homosexuella som pucklar på någon av samma kön. Då blir det genast mer komplext. För att inte tala om de bisexeulla relationsanarkisterna.
    Är det inte lite löjligt när vi gör ett könsneutralt problem till en könsfråga?

  15. Så bra skrivet Viridiana! Visst finns det onda människor, vi är många som stött på dem.

    Jag håller helt med om att unga tjejer bör vänta med att skaffa barn med den där charmknutten de tror sig ha hittat. Det optimala vore att avstå från att inleda en relation alls innan man lärt känna personen väldigt ordentligt.
    Psykon orkar inte spela sin roll så väldigt länge så det borde vara fullt möjligt att filtrera bort en stor del puckon om man ger sig själv lite tid att ta reda på vem man har med att göra. Kvinnor bör ta sig själva på allra största allvar genom att ge fan i att försöka bortförklara alla de där tecknen och små avvikelserna från det man själv anser är ett anständigt beteende.
    Tänk att man inte fattar det förrän det är för sent!?
    Jag är inte förvånad över att det finns så många nöjda ensamstående medelålders kvinnor som valt att leva själva. Det är vi som fattat och som är befriade!
    Jävlar vad skönt det är! 🙂

  16. Skulle vilja ta bort skam och skuldkänslorna från kvinnor som fastnat i ett mörkt förhållande. Det är inte kvinnans fel att mannen slår.
    ABC: Mycket bra. Tycker också att man ska lära känna den man träffar innan..ordentligt. Tar det lugnt och sakta. Väntar med ihopflyttning, förlovning osv..!
    Även de små tecknena som du skriver om, att man inte blundar för dom. Det finns fina partners också. Vägrar att tro att man måste välja bort ett liv tillsammans med en älskad människa.

  17. Jaana: det uppstått ett krav att varje gång man nämner skitstövlars existens måste man vara noga med att alltid alltid alltid nämna att man är medveten om att det finns schyssta grabbar också. Så nu gör vi det! 🙂
    Det finns riktigt bra snubbar! Man stöter dessvärre inte på dem så ofta. Skulle man ha turen att få möjlighet att ha en relation med en av dem så är väl det väldigt trevligt och kul. Men friheten ligger i att känna att man lever ett utmärkt bra liv, oavsett om man möter någon eller ej.

    Kärlekslängtan leder tyvärr ofta farligt fel och man behöver nog också ta sig en titt på vad man själv lägger in i begreppet kärlek och vad man egentligen längtar efter.

  18. För mig var det istället så, att jag var så okunnig om det här med våld och misshandel att jag inte tänkte så mycket på, när jag blev behandlad illa. Det här att män uppförde sig konstigt, det var jag också van vid sen innan (vilken kvinna är inte det). Man hade dels rötägg på nära håll, t ex hade jag en brorsa som inte var särskilt snäll. Sen hade man ju sett på krogen hur kvinnor blev behandlade, ja ute i samhället, och så vidare. Jag tänkte väl att det var det gamla vanliga, men att det sen skulle liksom växa från en mindre egenhet till en stor makaber följetong av både fysiskt och psykisk misshandel det tänkte jag mig inte.
    Så mitt tips till alla kvinnor och tjejer är, den här killen eller mannen som du träffat. Ta vara på den information som ges. Notera vad du ser och hör och fäst vikt vid det. Ta reda på så mycket som möjligt vad han håller på med och vem han är, och framför allt, låt honom tala till punkt (låtsas som du håller med även om det skulle verka knepigt) då pratar han ännu mer om vem han är, och berättar. Reflektera sen vad du tycker om det. Det som jag framför allt också tycker är viktigt, vem är hans pappa. Se till att få riktigt ingående information om vem och hur hans pappa är. Tänk sedan efter, vad tycker jag om det här egentligen. Var inte likgiltig utan skaffa dig en välgrundad uppfattning om vad du tycker om det du får veta. Försörjningen, är den ok, är den hederlig, är den förenlig med vanlig medmänsklighet. Hur behandlar han andra? Hur behandlar han sina vänner, sina före detta kvinnor, sin familj. Vilka relationer finns? Hur ser de ut i familjen som han kommer ifrån. Ja, känn efter hur det känns för dig. Han blir oftast som sin pappa, fast kanske i grotesk form. Man vet dock inte hur hans pappa var när han var i samma ålder. Ta reda på mer, ta reda på allt om honom innan du bestämmer dig för att inleda en relation. Lyssna på vad han säger, låt det landa. Hur känns det? Tänk också efter om det är någon skog du inte ser för bara trän. Till exempel sånt som du vant dig oreflekterat vid från din egen uppväxt. Kvinnor lider ofta av en allvarlig brist, och det är bristen som heter att de inte tar sig själva på tillräckligt stort allvar. Den bristen kan vara ödesdiger, för det är en nonchalans som kan leda till att man bortser från sådant som man måste uppmärksamma eftersom det handlar om hur man kan komma att bli behandlad och vilka konsekvenser det kan komma att få. Ta fasta på de små, nästan osynliga tecknen på obehag, för det är de som kommer att växa till oanade proportioner sen när misshandeln bryter ut. Det kan vara vad det blir konflikter om, eller när du inte mår bra i förhållandet av någon anledning som bara du själv känner. Alla såna känslor måste tas på största allvar. Där tror jag kvinnor liksom blundar utan att reflektera över det, för de är uppfostrade att inte ta sina egna signaler på allvar (deras liv är ju liksom inte så viktiga i samhällets ögon, det samhälle som förstorar upp mäns betydelser och förminskar kvinnors).

  19. Det jag ville säga var alltså, gör detta innan han ens vet om att det är ”ni”, dvs ligg lågt, och iaktta honom innan du ens närmar dig honom, eller låter honom närma sig dig. Var en i mängden, och kolla in honom på avstånd som en perifer vän eller bekant innan du inleder något. Så gör män, de väljer ut en kvinna och kanske har kollat in henne långt innan hon ens vet om det. Kvinnor bör i mycket större utsträckning göra likadant. Verkligen skaffa sig bakgrundsinformation innan de visar något intresser av det slaget, mer vara som nån slags ytlig bekant och inte avslöja vad de känner förrän de vet tillräckligt, och det kan ta tid att skaffa sig tillräckligt med vetskap på det här sättet. Jag menar inte att tjejer ska börja bevaka killar, men på samma sätt som män vara betydligt mer beräknande. Den här psykopaten t ex som jag träffade, han hade iakttagit mig under lång tid innan han gjorde sina moves. De flesta befinner sig i nån slags social krets och det är ofta där de träffar den de inleder förhållande med. Antingen på krogen eller på kurs typ, den krogen befolkas i regel av samma människor som återkommer. Iaktta de tänkbara där och skaffa dig kunskap på ett diskret sätt utan att visa vem du är intresserad av. Vanliga samtal är bra, istället för förhastad intimitet.

  20. Ja, och så detta, finner du saker som du inte gillar, som inte känns bra, kanske inte ok alls, lyssna på de signalerna hos dig själv, och ta dem på allvar. Dra dig undan, tillbaka in i mängden, för att söka någon som passar dig mycket bättre. Var aldrig rädd för att dra dig undan, var aldrig rädd för att det inte finns någon annan. Det finns alltid en annan, om du vill.
    Det tragiska är, att ett misshandelsförhållanden dödar den viljan, och det är därför det blir svårt för misshandlade kvinnor att träffa någon ny. De vill inte längre. Psykopaten tog sönder det, eller såg till att ta sönder det ända tills det inte fanns mer.

  21. Såg först nu att andra gett samma råd – vänta, se, avvakta. Då kan det ligga något i det.
    Känn efter verkligen känn efter, hur du känner, och distansera dig från situationen, tänk efter. Ta ett steg tillbaka, efter varje ”möte” och reflektera, tänk efter var det här bra. För mig. Var det roligt? Vill jag göra det igen?
    Och tänk inte på hur det kunde ha varit eller kan komma att bli.
    Tänk på hur det verkligen var, vad som verkligen sas, vad som verkligen gjordes. Notera alla detaljer i hans beteende, det han gör det gör han, varken mer eller mindre. Tänk inte på vad han skulle kunna göra, eller kan komma att göra, notera vad han faktiskt gör, säger, visar. What You See Is What You Get. Och jämför med din erfarenhet, vad säger den dig om Vad är det här för en man?

  22. T ex säger mig en läsning av inlägg från denna ”Andreas Nurbo” att han är en trist grammofonskiva som hakat upp sig på den alltid lika förorättade Pär Ströms haranger.
    Han skulle säkert stå i Kongo och prata om att mäns kvinnors våld mot män är preciis lika vanligt (i vissa studier något vanligare).
    Tänk att det finns så många inprogrammerade åsiktsmaskiner. Den enformiga propagandan är verkligen tröttsam och jag börjar också tycka att den är direkt farlig. Cut the Crap! skulle jag vilja säga.

  23. Ett äktenskap/förhållande kan liknas vid spel på V 75,
    man måste ha lite tur för att få 7 rätt och för att få
    7 rätt krävs att man analyserar väldigt noga i förväg,
    att bara få 5 rätt (37:-) kan man både ha och mista

  24. Instämmer med dig Howling Woman. Åsiktsmaskinerna är farliga.
    De sprider sina irrläror till de aningslösa och okritiska och får kravet på kvinnors rätt att slippa mäns våld att framstå som något orättmätigt och närmast löjeväckande.
    Själv tar jag för givet att dessa manliga åsiktsmaskiner är kvinnomisshandlare av födsel och ohejdad vana, som bedriver sin propaganda för få fortsätta med sin motbjudande verksamhet. Det finns ingen annan rimlig förklaring till ett sånt bagatelliserande och försök till mörkläggning av mäns våld mot kvinnor.
    Att de dessutom brister i intelligens borde vara uppenbart för de flesta. Ta exemplet ”Andreas Nurbo” som inte har lyckats förstå innebörden i Unnis text och som attackerar med sin dumhet som vapen.
    Men de lurar alltid någon stackars aningslös tjej som köper allt som kommer ur en manlig trut och tror det är sant bara för att det uttalas av en man. När de istället borde ställa sig frågan om varför han säger som han gör, i vilket syfte och vad hans vinst är. För det ligger naturligtvis en vinst i att få kvinnor att fortsätta tvivla på sig själva och sina egna upplevelser.

  25. Hur kommer det sig att en ung svensk man som åkt ner som soldat till ett krigsdrabbat och oroligt land och avlider, får rubriker och uppmärksamhet överllt och av alla, i dignitet med en avliden statsman.
    Att ställa i relation till ett helt gäng kvinnor som i fredstid blir sönderslagna i sina egna hem, ett flertal med dödlig utgång.
    Finns det några som helst proportioner här?

    1. Nä, det finns inga proportioner. Och alla de män som OCKSÅ mår illa av våld och förtryck borde gå samman på riktigt.

  26. Klockrent Unni, HW och ABC!

    Tyvärr får de här våldsamma männen alltid med sig damer på sina sidor. Som verkar, propagerar, smutskastar, sprider lögner -hjälper våldsverkaren vidare. Och why not? De är ju själva sålda på alla lögner… Se t ex de som retoriskt kallar sig Pappabarn (gruppernas) och deras kvinnfolk som agerar språkrör för redan förkastade teorier ang utsatta våldsoffer…

  27. ABC skrev ett väldigt klockrent inslag instämmer. Det var väl uttryckt. Totalt less på de här dimridåerna där man försöker vända svart till vitt och göra kvinnors våld mot män till jämförbart med tvärtom trots att man redan tagit den diskussionen sjuttifjorton gånger med leroy-anton-gänget (se tidigare kvinnojoursdiskussioner på Unnis blogg).
    Deras agenda är mörk – nattsvart skulle jag vilja säga.

  28. Alltså jag har verkligen respekt för det helvete som många kvinnor går igenom med dårar till manspersoner. Egentligen när jag brukar tänka på vissa saker fattar jag inte hur kvinnor står ut oavsett psykopatiska drag eller ej (bara en sådan banal sak som herrperfym)

    Jag skulle också påstå att 95% av alla som skaffar barn känns olämpliga till att börja med så kanske skulle man vänta en 20 år eller så. Dock att jag inte dömer folk som gör det såklart, men ändå lite ironiskt att människor som är minst lämpliga genom, minst självmedvetna och i övrigt medvetna, tenderar att vara dom som skaffar barn tidigast…generellt sett alltså. av rent biologiska skäl om inte annat. Bara en utav civilisationens alla fantastiska förtjänster.

    Trots allt, när jag läser beskrivningar ovan så känner jag bara att om sakernas tillstånd har nått en sådan punkt att man känner sig nödgad att förhålla sig så extremt cyniskt till saken då känns det nästan inte värt att fortsätta anstränga sig överhuvudtaget.

    Nu tror jag personligen inte på att rädsla och misstänksamhet är ett effektivt sätt att hantera något ’problem’ oavsett vad det gäller. men jag kan förstå att somliga känner att de har sina skäl.

    (dock att jag personligen inte deltar så mycket i det sociala livet överhuvudtaget så det finns massor saker som bara är ett enda stort frågetecken i vad som driver människor att göra si och så)

    Det finns så otroligt mycket som är så extremt bakvänt i denna världen att man inte riktigt vet var det börjar och var det börjar igen. Dock kan jag känna att bara alk-kulturen i sig är en ganska verklighetsfrånvänd men påtaglig företeelse..som man kanske borde förhålla sig till.

    Nu glömde jag bort om jag hade någon poäng med förmodligen inte (vilket nog är lika bra)

    mvh

  29. Unni: Agree (om M Birro alltså). Vad skriver han för bra eg? Eller säger? Fattar absolut ingenting om varför han är upphaussad.

  30. Han är sannolikt upphausad därför ’samhället’ gillar folk som ger intrycket av att stå för något när de egentligen inte står för någonting överhuvudtaget. harmlösa åsiktsmakare + människor med personliga tragedier som dom repeterar in absurdum till inget utav värde finns kvar i själva upplevelsen.

  31. Att vara man idag i Sverige är ingen lek. Tuff och ett svin? Eller ärlig och svag? Inget funkar. Svenska kvinnor idag väljer efter pengar, berömmelse, framgång. Har du inget av det och är över 30, gör dig icke besvär…
    Läs mer på Nöjesbloggen så förstår ni…
    Kram Unni, du är en hjältinna for ever!

  32. Varför reta sig så mycket på Birro?
    Dessutom så går man oftast efter egna erfarenheter och tragedier.
    Personligen tycker jag dom är dom intressantaste. vad fan ska man annars skriva om!
    Har ni inga egna åsikter eller följer ni någon Gudinna, självpåtagen sådan?

  33. Jag är över 40 år, man, ser väl bra ut och ser yngre ut när jag är rakad. Samtidigt har jag alltsedan ungdomen lidit av dålig hy..

    Jag har odiagnosticerad kombination av aspie och AD/HD plus bipolärt mentalt tillstånd. När jag var liten (innan skolan) ville sociala myndigheter ta hand om mig och sätta mig på hem för att jag ansågs mentalt handikappad? (någon socialtant). Jag var på utredning hos psykolog/sociolog??(kvinna) I verkligheten var jag väldigt tyst/tillknäppt av mig och blyg.. Samtidigt i samma veva ansåg en professor(man) på ett barnsjukhus att jag var överintelligent.

    Nåväl, jag gick igenom skolan med mobbning och vägran att gå till skolan allt som oftast. Från tonåren och framöver var jag psykiskt instabil inom mig mer eller mindre. Jag började intressera mig för begreppet det okända/övernaturliga saker osv såsom en verklighetsflykt från det karga livet. Senare under den så kallade vuxna ungdomstiden läste jag om psykologi, astrologi, tarot och annat för att försöka hitta mig själv.

    Kärleken i en relation har jag aldrig upplevt, har aldrig haft en relation för den delen. När jag var ung längtade jag efter att få en tjej, men jag levde i min egen värld och såg inte de som var potentielt intresserade i mig samt blev intresserad i sådana som inte var intresserade i mig. Numera känner jag mig håglös gällande att få uppleva kärleken. Jag har intagit inställningen att jag bryr mig inte längre och tycker att känslor är rätt så irrationella i förhållande till logistiken..

    Jag är JAG och jag har MINA intressen som jag hellre har än ett eventuellt förhållande där jag kanske skulle behöva avpriotera något av dem. Jag är inte heller intresserad av svenssonliv, hund, villa, barn osv. Mitt sociala liv inskränker sig huvudsakligen till mig själv och när jag är på jobbet. Umgås med andra gör jag om jag finner behov för det, inte för att det bör man göra för att vara anpassad till samhället..

    Min far var en kombination av diktator och outsider i samhället och känslolös när det gällde att förstå mig och min syster likaledes när det gällde min mor. Han var psykiskt outhärdlig i sina stunder med sin inställning till oss och omvärlden och det var bara hans åsikter som gällde.. Jag slapp att få stryk, det var ju ändå positivt. Farsgubben hade fått så mycket stryk i sin egen uppväxt att just det hade han tagit avstånd från.

    Min farmor var medlem i nazistpartiet i norge under kriget. Det märktes på hennes sätt att vara mot människor under min uppväxt. Min farfar var juridikutbildad och framstående advokat till en början, men gick över till jordbruk och fiske istället. Sedan använde han sina kunskaper till att hjälpa andra nästan gratis..
    Man kan ju säga att det var ett väldigt märkligt förhållande, men på den tiden ansågs det att skilja sig som en synd..

    Jag är en delvis trasig människa och med min bakgrund förtjänar jag väl givetvis inte att få uppleva den riktiga kärleken, om den nu någonsin skulle finnas vill säga?

    För att få sex är jag hänvisad till köttmarknaden i första hand bokstavligt talat! …

    Hypotetiskt sett borde ett kärleksförhållande mellan två människor vara kravlöst från bägges sidor sett. Att ge utan att kräva tillbaka något. Låta den andre vara den person denne är med sina brister så länge de inte allvarsamt går ut över en själv. Ha tålamod och inte fördöma med fördomar om än det ena och det andra.
    Att tillrättasäga sin kärlekspartner utan att förebrå denne samt ge sitt stöd efter förmåga.

    Jag vill inte ha någon kravmaskin helt enkelt, som inte kan försöka sätta sig in i hurdan jag är och vad mina behov är..

    Jag tycker att man i ett förhållande ska respektera den andres särart och individualitet, behov och önskningar samt uppmuntra denne till att förverkliga sig ett liv i sannhet med sina innersta drömmar och önskningar, så länge de är realistiska..

    Åldersdiskrimineringar är ett hatobjekt för mig, det rör mig inte i ryggen huruvida det är godkänt hos andra vilken ålderskategori jag kan tänka mig umgås sexuellt med. Huvudsaken är om det finns någon slags attraktion mellan oss samt gemensamma intressen och förståelse..

    Men jag ställer mig frågan till detta förhatliga samhälle hur det mycket det påverkar potentiella människoindivider jag skulle kunnat bli tillsammans med, om det inte vore för rådande normer och samhällssyn som ofta genomsyrar en social umgängeskrets..

    Mvh / En tänkande Homo Sapiens

  34. Unni: Jag undrar om du inte gör ett litet felslut vad gäller Göran Lindberg. Han fick uppbackning av kvinnor, inte för att han framstod som en feministisk, empatisk man, utan trots det. Jag litar på den kvinnliga intuitionen. De kunde vädra den där testosteronstinna aggressiviteten under ytan. Det var den som fungerade tilldragande tyvärr. De äkta mjuka icke-aggressiva männen drar inte till sig kvinnor, det tror jag att jag själv är ett exempel på. Det finns de som frågar sig vad de ska ha sin heterosexualitet till eftersom de dras till starka, självständiga kvinnor som inte vill veta av dem. Då kan man känna sig queer trots att man är en vit medelålders man.

  35. ”För vad är det som är så hemskt med att bli kallad fitta?”

    Det kan du väl också fråga de kvinnor som kallar vissa omacho män för!?

    Förresten, har du märkt att många grovt kriminella har fruar, fästmör, sambos och barn!? Har du följt rättegången som rör en ex-HA medlem i göteborg som blivit villebråd för sina forna kompisar. Hans flickväns dagbok har använts flitigt i rättegången. Hon skriver en hel del om hur manlig hon tycker han är och hur stolt hon är över honom. Detta är en man som dömts för att ha slipat bort en tatuering på en annan person – med slipmaskin.

    Hur många män skulle vara machodårar om alla kvinnor gav fan i att ligga med dom? Då skulle de tvingas bli bögar eller lägga ned våldsbrotten.

    Jag tror vi måste kalla på den där Ronny som skrev ”vi som inte sa hora”

  36. ”Det tråkiga är att snälla män sällan tar sig ton mot det machoinfluerade kollektivet. För när de gör det blir de hånade och kallas kärringar.”

    Vad hade du räknat med när även kvinnor kör med bögkortet på män som inte följer normerna?

    Kvinnor måste också börja fatta att de upprätthåller rådande normer

  37. Utvecklingen i samhället har nått dit då det snart bara finns tre slags kärlekar kvar i samhället:

    Kärleken till pengar

    Kärleken till makt

    Den egoistiska kärleken till sig själv

    Jag har personligen helt tappat intresset för alltihop som har att göra med att jaga en partner..Och när jag tappade intresset slapp jag en hel del sorger och bekymmer och började må bättre än någonsin. Men för att nå dit måste man tappa intresset, inte låtsas att man tappat det. Konsten, musiken, litteraturen. Särskilt i musiken kan du hitta värden som består.

    Mvh Håkam

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.