Modern vår sammankallade till sitt årliga lussebak. Tidigare har hon haft en laissez faire-inställning till begivenheten, dvs hon har låtit oss forma degen utan invändningar. Men i år, med tanke på vad som inträffat i svensk politik, försökte hon förbjuda swastikan. Nå, jag lydde inte.

Det resulterade i att moder och syskon bakade två sionstjärnor för varje hakkors.

Förr om åren har även hammaren och skäran formats, och i kommersialismens namn McDonalds-m:et.

Men nu, när ideologierna tycks slutgiltigt döda, kan ni, vid en noggrann titt upptäcka de sociala mediernas symboler, exempelvis Facebook-f:et och Twittervalen. Denna förflackning tvingades jag alltså utstå.

Och för att demonstrera ideologiernas död och historiens slut bakade syskonen socialdemokratiska rosor och moderat-M. De vet inte ens vad en ideologi är.

Mor hade fullt sjå med att säga åt oss att inte baka platta eller smala bullar, då hon hävdade att dessa blir torra som skorpor, men så fort hon vände ryggen till låg nya spretiga skapelser på plåten.

När verken var gräddade och förvandlade till oigenkännlighet lade sig syskonen i soffan och plockade fram sina redskap för att ägna sig åt att vara sociala på de sociala medierna.

Själv läste jag albumet om Kapten Stofil som mamma fick i julklapp av mig förra året.

Under tiden skällde mor på oss för att vi, enligt henne, var tvungna att påpeka var femte minut att hon tillhör en annan generation. Hon tar det som en förolämpning. Det skulle inte Kapten Stofils kära Lädernuckan göra.

Vi undrar fortfarande när mamma ska växa upp.

Hälsningar från Gogge