JAN GUILLOU – BROBRÄNNAREN

När det gäller svenska mediemonster står sig samtliga slätt i jämförelse med Guillou, vars häpnadsväckande hybris tycks förvärras för varje pojkrumsfantasi han fäster på papper. Själv har jag länge bortsett från tokfransens alla utspel. Efter att jag gav ut Bluffen tyckte jag nämligen att jag gjort mitt. Man får liksom leva med att gubbens gränslösa ego löper amok som en medial tumörsjukdom – det har med underhållningsvärde att göra. Vi behöver några knäppgökar att dra på smilbanden åt, och Guillou är en av dem.

Som de flesta narcissistiska makthavare omger han sig endast av ja-sägare och får därmed allt mindre kontakt med den oredigerade verkligheten (han har exempelvis kategoriskt och konsekvent vänt ryggen åt hela internet). Guillou tror således att hans ord ännu väger tungt och att han är en stor man i staten. Utan att skämta tillkännager han därför att han är ”skickad” att skriva en romansvit om 1900-talet. Det är bara han som kan göra det, säger han. Därefter läser han historia för högstadiet, plockar samman de mest rafflande episoderna och placerar dessa i några bröders öden. Man får osannolika sexskildringar ur Afrikas djup, för sådant känner Guillou till utan att ens ha läst Joseph Conrad. Det räcker ju med historia för högstadiet och hans egna pojkdrömmar.

Med andra ord är Jan sig lik; i sina egna ögon är han fullt jämförbar med, säg, Thomas Mann. Det som däremot inte upphör att förvåna är hur medieeliten fortsätter låta honom vara en stat i staten. Efter de snälla recensionerna, som egentligen kunde ha utformats som råa gapflabb, får så Jan kliva upp i mediernas höga bönetorn och därifrån utdela högljudda och förödmjukande underkännanden av sina kritiker. Har någon annan författare den rätten?

Jans antiintellektualism når nya bottennoteringar när han dessutom får uttala sig i P1 om nobelprisvinnaren och poeten Thomas Tranströmer vars verk han aldrig läst eftersom denne skriver ”obegripligt”. Nu har ju Jan yttrat om även mina böcker att de är obegripliga, vilket jag givetvis tar som en komplimang, men någonstans i detta, att Guillou tillåts uttala sig om en älskad nobelprisvinnare han aldrig läst, upphör underhållningsvärdet. Läs mer om det här.

Är det en sorts normaliseringsprocess svenska medier genomgått när det gäller Guillous plumpa elakheter, fräcka lögner och aggressiva påhopp? Det är som att låta skolans värste mobbare få avbryta lektionerna med att moona, jaga ut läraren och tända eld på studiematerialet.

Jag säger som någon unge i den första Arn-filmen: Lägg av! Det är inte roligt längre. (För, visst talade man så på 1100-talet;) Om Jan Guillou inte gör annat än att bränna broar – varför ägnar sig då så många runt honom åt att reparera dem?

36 reaktioner på ”JAN GUILLOU – BROBRÄNNAREN

  1. Efter att ha läst ”Dum, dummare” och nu denna ”Brobrännaren” har du kvalat in på min lista över kloka människor 🙂
    Ha det gott
    /anja

  2. Hörde ”intervjun” på radion om Tranströmmer.
    Blev faktiskt förvånad när det visade sig att G inte läst
    något av den han uttalade sig om. Det är märkligt. Men MER
    märkligt är radions agerande. Tycker ofta att du Unni
    överdriver och är väl hätsk mot mediaklimatet,
    men i detta fallet är det ingen tvekan om att
    du slår huvet på spiken. VARFÖR låter man G
    uttala sig om någon han inte vet ett dyft om??
    Hoppas att P1 ringer upp mig för att kommentera
    Fysikpristagarnas forskning… Jag kan ju alltid säga nått om Einsteins frisyr eller nått…
    ; )

  3. Att skriva med rött bläck är det totala hejdå avståndstagandet. Det fick jag lära mig av ett brev till en kvinna på Java. Fan jag tog ju första penna jag hittade men det tog tid innan jag kunde övertyga henne om min oskuld.

  4. Hur Guillou kunde kvala in som kommentator till nobelprisutnämningen framstår som ett logiskt problem av den lägre skolan. Hans sätt att tala om ”obegriplig” litteratur kunde platsa i ett pm från Lena Adelsohn-Liljeroth. Det ska vara hötorgskonst innanför ramarna och actionprosa i romanerna som hämtad från en korrespondenskurs i fiktion.

  5. Dessvärre går det numera väldigt lång tid mellan de gånger jag läser en bok, att läsa ut en bok går fort, men det har blivit glest mellan varje bok. Nu till Jan. Jag inte läst ngt av det han skrivit annat än i tidningskrönikor, och självklart hört och sett honom på tv i form av allvetare. Borde man ge sig på en eller ett par av hans böcker i sitt glesa läsande, som ett studium runt en så hypad författare som just honom. Och se vad han åstadkommit litterärt?

  6. Fan Unni du är ju min stora verbala idol alla kategorier så egentligen är det livsfarligt att ens skriva på din blogg – du äger ”ordet”, men det har jag sagt förut och jag har gott självförtroende så jag bryr mig egentligen inte så mycket om hur folk uppfattar mitt språk, fast det vore ju himla kul att kontrollera det lite bättre! (ler)
    Ja, nog om det, hoppas jag inte störde dig allt för mycket när jag gick fram och presenterade mig för dig under bokmässan på den där sunkiga Göteborgs nattklubben som vi var på! Vilken värld ni bokmänniskor lever i, långt ifrån min värld av spyor, sjukdom och död på ett akutsjukhus! Hur hamnade jag själv på bokmässan då, helt djävla absurt för att berätta här, men i stora drag läser jag och allt och då menar jag verkligen allt!
    Tranströmer har jag läst i många år, en man som precis som du äger ”ordet”, men jag undrar förstås om han inte garvar för sig själv när han skrev:
    ”Håll ut näktergal!
    Ur djupet växer det fram – vi är förklädda.”

    Ur ett vårdperspektiv är killen dement ur ett Nobelperspektiv är han ett geni, fast det är ju ingen nyhet att skillnaden mellan snille och idot är hårfin. Dumt av Janne att utala sig och elakt att säga att han inte läst Tranströmer, kanske har han gjort det men ville som vanligt verka cool, ja vad vet jag!
    Beteéndevetenskap är min passion fast ju längre tiden och livet för mig så blir jag ännu mer osäker på oss människor, våra tankar och våra mål med det vi gör!

    Fast du Unni är ju en ”blyg viol”, det vet jag nu bestämt efter två korta möten med dig! (ler)

    Hoppas du ställer upp på något fånigt amerikainspirerat författarauktions jippo där högstbjudande för käka middag med dig!
    Då kommer jag bjuda högst, jag är inte bara vacker jag är rik också! (ler)
    Jag brukar leda samtalet i alla sammanhang, inte beroende på att jag har så djävla mycket att säga utan mer pga av att jag är en ”skitstövel” och pratar på och tycker de flesta människor är trista och inte har något att säga och sällan blir jag heller road av det som sägs!
    Hm…det jag ville säga är att jag ska hålla käft när jag ropat in dig på författarauktionen som jag hoppas någon ska ordna, så ska du få hålla låda hela tiden, njuter av dit ordflöde och din humor ska du veta! Det här radioprogrammet du är med är så kul att jag måste ”vråla av glädje” för mig själv när jag sitter i bilen och lyssnar! Fast det har jag sagt förut!
    Hmm…undrar om jag själv skulle gilla att få en sådan här kommentar? Verkar nästan lite ”knäppt”! Skit samma Oumberlige Peter har sällan eller aldrig brytt sig om vad folk tycker!
    Fast jag gillade inte riktigt hur jägare framställdes i programmet, det finns jägare som Jan och Moberg som måste åka till andra länder för att jaga en massa djur sedan fotograferas med dessa, helt klart perverterat på något sett!
    Personligen har jag aldrig fotat ett enda djur jag skjutit, jag jagar för så får man mat till sina barn utan en störd djurproduktion. Dessutom styckar jag och lagar till allt själv och av huden blir det byxor och västar. Ett par Älgskinnsbyxor håller i 20 år annat än ett par Dressmanbrallor, ser vi ur hållbarhetproduktionsbegrepp så är skinn fantastiskt! Dessutom är det fan i mig inget nöje att döda! Finns de som tycker det men inte alla!
    Hm…har ju faktiskt fått svar på din blogg alla gånger jag tidigare skrivit här, men detta är ju egentligen en helt hopplös kommentar så du får avstå, nöjd med att veta att du läst den!
    Sedan blir ju en sådan här kommentar ett litet avbräck ifrån de andra!
    Fast avslutningsvis vill jag att vi alla forlorar oss i orden igen!
    Jobbar extra i byggsvängen när sjukvårdens ångestskrik blir för höga, då fäller jag träd och diktar med en tyst Norrlänning som kallas för ”Groven”, vill avsluta med att citera honom:
    ”Det är bättre att gå på isen och ha det glatt,
    än att gå i lera och sörja!”
    Ha det Bäst!
    Unni regerar…….Kram ifrån Oumberlige Peter!

    1. Oumbärlige Peter – ha ha, vad skön du är. Ja, vi får väl se om det blir nån sån dä författarauktion, då;) Pluss och kräm! / Bunni

  7. Tycker mig ha märkt när den store allvetaren
    Jan Guillou uttalar sig faller en stor del av
    Journalistkåren på knä och kysser hans fötter.
    Alla håller med. Ingen törs ha en avvikande åsikt när den
    store Jan Guillou har talat. Det kanske är så att dessa fega Jornalister är rädda för att bli mobbade om de inte tycker
    likadant som Jan G.
    När Per Lindeberg gav ut boken – ”Döden är en man”
    lovordade han boken som det bästa som hade skrivits,
    en stor del av Jornalistkåren stämde in i kören.
    Det ät klart att Obducenten och allmänläkaren var ”oskyldiga”
    när Jan Gillou hade sagt det, fattas bara annat.
    Jan guillou måste vara synsk eftersom han kunde veta det.
    Ingen annan vet det. Fallet blev aldrig utrett. Det blev olöst.
    Att inte G W Persson ringer Jan och frågar vem som mördade Olof Palme,
    det måste väl han veta om någon. LOL.

  8. Unni, jag ska gå ner till biblioteket i morgon och se vad de har inne att låna ut av Jan Guillo och återkommer med en kort ”minirecension” i detta kommentarsfält senare. Undrar själv vad jag kommer att tycka, åt vilket eller vilka håll det lutar i tyckandet… Jag måste pausa Pesten av Camus till förmån för ett studium i Janne. Hmmm…

  9. Tycker också det är väldigt underligt att låta en person uttala sig om någonting den inte är insatt i. Jag läste ju trots allt hela Härskarringen-trilogin och såg samtliga Star Wars-filmer för att kunna dissa dem 😛 Eller nä, inte bara, men jag kan i alla fall göra det på ett kompetent sätt, eftersom jag faktiskt tagit till mig innehållet i dem.

    Men allvarligt talat, i vilket sammanhang som helst där man värdesätter kunskap hade man fått ett stort IG om man hade kommit så oförberedd till en diskussion.

  10. Som kronan på verket kan man se ”Kultur Specials” upphöjning av Jan Guillou till uppstoppad väggprydnad http://tinyurl.com/3dndoud. Hans ännu inte lika intellektuellt uppstoppade hustru gör vad hon kan i det filmade ”författarporträttet” för att desperat nagla fast honom vid verkligheten, alltmedan hans skrockande förnumstiga utsagor om samtiden och Bonniers fördunstar i ett moln av årgångsvin från den securitasbevakade alkobunkern.

    Stundtals flackar hans blick oroligt efter att han tassat i raggsockorna efter henne med sina manuslappar en lång stund, som vore hon en ledstång att hålla i, då den av upphöjelsen fördunklade perceptionens förbindelser med världen utanför tycks stadda i farlig upplösning, och när han till slut sätter sig ner för att pusta ut efter den ansträngande förföljelsen, tycker man sig kunna ana en inre panik över att något kanske håller på att gå slutgiltigt förlorat.

  11. Tack för uppskattningen, Unni 🙂 Men du vet ju hur det är med personer non gratae. Man är liksom inte populär om man skriver om saker som är förbjudna att tala om (verkligheten).

    1. Nemokrati – ändå sägs det ju att verklighetens folk saknar någon som talar om/beskriver just verkligheten 🙁

  12. De menar ”verkligheten”. Fast förvisso är det så att vissa delar av verkligheten verkligen är öppen för skildring. Men det gäller tyvärr inte den nisch som är min specialitet, så att säga, för den är tabubelagd. Så den verkligheten finns inte och om den finns, så får den inte beskrivas. Och anledningen till det
    är givetvis för att en skildring skulle bekräfta dess existens
    vilket skulle störa den ”verklighet” som Verklighetens folk värnar om. Och störningen skulle då bli kraftig, eftersom det handlar om en mycket utbredd del av verkligheten, nämligen det som kan sammanfattas som ’det gamla vanliga’, dvs det som alla vet om, men ingen säger, if you know what I mean (nudge nudge).

  13. ett lite erotiskt välbefinnande infann sig efter att ha läst en sågning av janne g.
    Underbart Unni. Fullkomligt lysande.

    Jag ska dock inte sticka under stol med att jag läser janne fortfarande – men bara den gamla decalogen om hamilton.
    jag tror mig ha hittat anledningen – jag gillar serietidningar men tycker att jag kanske är lite för gammal för att sitta och läsa bamse på tunnelbanan.
    hamiltonserien är en serietidning i textform då det är så lättsmält och självklart att det är totalt avkopplande; och förmodligen lite fördummande.
    men hellre en timme hamilton än en timme hollywoodfruar – även om de egentligen är rätt lika.

    Tack!

  14. Ytterligare ett exempel kan tas på vilken förödande effekt Jan G:s obehagliga populism fått. Kultur Specials Jan Guillou-hyllning hyllas t ex på Nationell.nu som berömmer hans svepande omdömen om Bonniers. Man frågar sig hur denna redaktion kunnat sänka sig så lågt som till att sända detta panegyriska pekoral?

  15. Mitt förutsägbara val av Guillou blev ”Ondskan”, och det är den första romanen hittills som jag tagit del av från G-s utgivna böcker. Jag har inte så mycket att säga om boken egentligen, men gick in för att läsa den utan att döma ut boken på förhand.
    Den var väl läsbar, men skulle inte kalla den bra, och har svårt att förstå att den mer eller mindre klassas som en modern klassiker och ”obligatorisk” läsning.
    Romanen ligger mer på en godkänd nivå som utfyllnadsmaterial mellan större läsupplevelser.
    Även om syftet av författaren kanske inte var att bitvis låta en underliggande humor löpa genom texten så har romanen i vissa avseenden ett underhållningsvärde om man läser den högt inför andra då skildringen av hjälten blir smått komisk och stereotyp mellan varven.
    Dessutom känns det en gnutta underligt att boken känns som skriven av en tonårspojke och ur dennes perspektiv snarare än ur en vuxen mans retrospektiva bearbetning av den tonårstid han vill återge i delvis självbiografisk form.
    Det jag vänder mig allra främst mot i slutändan är dock att författaren har för vana och ges gott utrymme att såga andras författar- eller konstnärsskap, ofta utan att ha tagit del av det. Ifall det stämmer att ”Ondskan” tillhör det eller något av det bästa han åstadkommit är det synnerligen förmätet av honom att skylta med ett så nedlåtande förakt mot andras prestationer i bokform eller andra former av konstnärsskap.

    1. Underbart, Johan! Just Ondskan har ju blivit vedertagen som ett undantag i Gios rikhaltiga produktion, men inte heller jag kan se dess storhet som litterärt verk. Och hjälten är som vanligt en enkel pappfigur.

  16. Framför allt verkar ju Jan G. och grabbarna vara ena riktiga mansgrisar som liksom kör över hela kvinnosläktet som självbelåtna ångvältar. Deras intellektuella halt är låghalt och ja, låghet kännetecknar deras bedömningar av det motsatta könet, och allt manligt ’bögeri’ som de säkert skulle kalla det – utom för vissa ’utvalda’ undantag av respektive mekaniskt föraktade kategori som de höjer till skyarna så att de övriga ska känna sig helt förintade. Jag tror helt enkelt de är totalbedövat indränkta i alkohol, och därför fullt övertygade om att de är artigt belevade när de istället krossar andra människors liv lika lätt som de låter spriten ständigt flöda ner i halsen, och skulle inte känna igen sig som sig själva ifall de plötsligt valde eller tvingades nyktra till ordentligt, vilket möjligen skulle ske om den medberoende kryckan i livet slutade agera möjliggörare.

  17. Jag är ingen Janneanhängare men måste ändock fråga varför du känner ett sådant enormt hat mot snubben? Har han mobbat dig? Skadat dig? Förnedrat dig? (nyfiken på den underliggande anledning)

  18. Ingen kan ta ner uppblåsta män på jorden som du! Det är underbart att läsa. Och Matte: Man behöver verkligen inte ha någon personlig historik med karln (Jan G.) för att tycka genuint illa om honom, eller att tycka att han är pinsam, eller att tycka att han tar upp för mycket plats.

    Och jag skulle så gärna vilja höra Unnis åsikter om den här tokfransen som nu stigit ut ur skuggorna och gör misstaget att tro att omvärlden är gränslöst intresserad av honom, hans kuk (!) och kvinnoförakt.

    1. Anja FG, jag har gudskelov inte haft det tveksamma nöjet att närstudera Horace. Får heller ingen större lust efter att ha läst recensionen du länkade. Pluss på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.