HJÄLP MIG VARA INDIE!

sperma-230097-404682_99074wLisa Magnusson har redan tagit upp detta med strömlinjeformningen av internetutbudet, och jag har också funderat över detta. Så, nu undrar jag hur vi ska göra här, vi som är indies.

Snälla alla pirater och ni som är för kulturell mångfald – kan ni hjälpa mig med råd om hur min kommande roman ska hitta sina läsare? De stora förlagens dominans blir allt större, och de stora förlagen gillar inte mitt ställningstagande i fildelningsfrågan.

Det låter ju väldigt vackert med nya distributionssätt via nätet, men nu vill jag att vi konkretiserar dessa.

Jag har valt att samarbeta med ett oberoende kvalitetsförlag, jag har varit länge i biznizen och vet a lot om branschen, kanske vet jag alldeles för mycket, bland annat att topplistor är ungefär lika trovärdiga som opinionsundersökningar inför valet. Det mesta är riggat. Men jag har fräckheten att veta mitt värde. Jag har aldrig kompromissat (jag skriver inte som Thomas Bodström), och jag har ändå fått en stor läsekrets.

Men nu finns det snart bara Thomas Bodström-författare ute i handeln och därför vill jag att vi verkligen försöker hitta nya vägar. Ni ska få veta mer om min nya bok, som kommer ut i höst, men innan dess hoppas jag att vi kan slå kloka skallar ihop och gnugga geniknölarna.

Så, hur tycker ni att jag ska göra inför lanseringen?

Ni kan kommentera här eller mejla mig.

23 reaktioner på ”HJÄLP MIG VARA INDIE!

  1. Jag tror att Pirate bay kan ge dig lite draghjälp om du eller någon annan lyckas kontakta dom. Det finns flera artister som har fått hjälp, och varför inte en författare.

  2. Jag har inget råd att ge om hur du bör göra, för jag har ingen erfarenhet av att skriva eller ge ut böcker.

    Min erfarenhet handlar i stället om att köpa böcker. Inga enorma mängder direkt, men kanske är jag därmed mera representativ för en måttligt bokslukande allmänhet i rent kvantitativt hänseende.

    Jag bryr mig sällan eller aldrig om vem författaren är; det viktiga är innehållet. Det fåtal författare som finns representerade med mer än en titel vardera i mitt bibliotek är vanligen inte några kända storsäljare; i stället kan de ha varit särskilt produktiva inom något av mina intresseområden.

    Jag köper kanske en eller ett par böcker i månaden. Någon enstaka gång är jag på jakt efter en viss bok (den behöver inte vara nyutkommen, och jag trivs nästan bättre i ett antikvariat än i en vanlig bokhandel), men för det mesta går jag och botaniserar i hyllorna för att se om något omslag fångar mitt intresse. Boken får inte vara för dyr heller; under 200 är det mesta acceptabelt, medan högre priser än så ställer särskilda krav på läsvärdet.

    Jag handlar inte på nätet, och jag laddar inte ned sådant som skall sträckläsas – en bok skall kunna hållas i handen, och ställas i hyllan när jag är klar med den. Jag öppnar försiktigt ett exemplar i bokhandeln och undersöker huruvida det motsvarar mina förväntningar på format, papperskvalitet, typografi, mängd illustrationer, disposition av innehållet med mera. Detaljerad innehållsförteckning och dito sakregister ger plusbetyg (jag talar förstås om facklitteratur här, inte skönlitteratur).

    Vill du sälja en bok till mig? Titel och omslag är viktiga; om inte blotta åsynen av framsidan eller ryggen väcker mitt intresse så lär jag inte öppna den i hopp om att bli intresserad. Jag ser just nu reklamrutan för Heroine här ovan; den lockar mig inte alls (och jag har mycket riktigt inte läst den). Att använda ett fotografi av författaren som omslagsbild tycks mig som sämsta möjliga utnyttjande av bildytan, om det nu inte är en självbiografi (jag läser gärna biografier, men då skall de handla om någon annan person än författaren själv).

    Fast jag kanske är unik. Kanske sitter resten av Sveriges befolkning och granskar bokhandelns försäljningstopplistor för att få reda på vad som är populäras och vad de därför skall köpa. I så fall har du knappast så stor nytta av att känna till just mina läsvanor.

    Du når inte mig genom att annonsera på Pirate Bay eller i kvällspressen; jag fildelar inte (i vanlig mening åtminstone), tittar inte på TV och läser bara någon enstaka dagstidning. Bloggar är ett bättre sätt; det var så jag upptäckte Anders Jallais Spionen på FRA.

    Sannolikt kommer du inte att skriva om något av mina specialintressen, men det spelar mindre roll. Samma metodik för bokköp torde fungera oavsett ämnesval och läsekrets.

  3. Ta betalt i förskott. Låt folk donera eller köpa diverse bonus-värden innan boken släpps. Redovisa hur arbetet fortskrider och hur finansieringen går. När du nått målet så släpper du boken och tar itu med bonusarna. Typ.

  4. Bara de som skriver politiskt korrekt (nu pratar jag inte sverigedemokratiska om du förstår vad jag menar) blir publicerade.

    Sitter här och ser ett program om Tunisien på Kultur-tv – det är ganska intressant. På ena sidan sitter den vita vackra kvinnan och pratar med den tunisiska kvinnliga journalisten och allt det tunisiskan säger är sånt som man blir utsatt för här också om man inte gör som de säger.

    ”Problemet var att jag kämpade för mänskliga rättigheter” säger tunisiskan nu.

    Det kallas arbetsförbud – här som där.

    ”Under fem års tid hade vi inga pengar” säger hon nu (hon och hennes man var dissidenter).

    ”Jag tror att de ville att jag skulle sluta med mitt arbete för mänskliga rättigheter” säger hon nu.

    Så svaret Unni är – om du slutar jobba mot systemet, så är du välkommen igen. Så enkelt är det. Det andra alternativet är att gå i exil. Då kan man berätta i foreign tv om förtrycket hemma.

    ”Jag sattes i ett rum med tjugosex unga kvinnor. De sa åt kvinnorna att inte prata med mig. Om de pratade med mig skulle de bestraffas. Det var fruktansvärt att vara med människor som inte ville prata med en.”

  5. Det kanske inte framgick så tydligt hur jag menade – vad jag försökte säga var, att förtrycket är likadant här som där. Det finns en uppsättning beteenden man använder sig av, de är sig lika.
    Och de fungerar.

    Det är hårt – ett hårt, effektivt system. Hur man tystar människor som sticker upp.

    Det löjliga med den här intervjun är just den här intervjuaren – den vita vackra kvinnan från det demokratiska landet som sitter empatiskt och lyssnar och ställer dumma frågor. Där undertexten och presuppositionen hela tiden är, att hon pratar från andra sidan skrivbordet.

    Men det är samma system här som där.

  6. ”Posters” på storbloggarnas sidor? Kan väl inte kosta så mycket, eller? Blir det att köpa hos finest, amelia, aftonbladet isåfall? Som en vanlig annonsplats i en tidning fast på nätet? Hur som helst så sitter det hundratusentals morsor i åldern 24-55 och klickar in på alla stora bloggar dagligen, om det är dom du vill nå.

    Vore intressant att få reda på hur dessa bloggar drivs, vad det kostar att annonsera och om det är personen eller den som äger siten som får mest betalt. Man fattar ju att vissa får en hel hög med produkter hemskickade för en plats i bloggen, men vad kostar en ren annonsplats?

    Lycka till, follow the flow of events!

    1. Moj, annonser i all ära, men det är ju inte särskilt innovativt bara för att man väljer nätannonser. Det handlar ändå bara om att punga ut.

  7. Därför – var det meningen att jag skulle avsluta med – är det enda raka att PUBLICERA SJÄLV. Precis det du håller på med. Du är pionjär och kanske hittar du en modell som andra kan apa efter. Sen kan förlagen publicera sina stapelvaror bäst de vill. Så lever litteraturen vidare i egen regi. Bästa lösningen om du frågar mig.

    1. @Nemokrati: Sverige är för litet för att man ska publicera själv. I sanningens namn så är det väl typ bara aftonbladet.se som tjänar pengar på att köra ut allting on line. Och de är störst. För att publicera själv måste man redan vara jättestor, och då blir det ju samma logik som i prasselvärlden: åt den som har ska varda givet. Jag är, ärligt talat, lite konfys när det gäller digitalisering och nya distribitutionssätt av det skrivna ordet med tanke på intäkter.

  8. Det gamla tricket: Gör ett skandalpåhopp/uttalande om någon kändis/författare/offentlig person i media. Då kommer gammpressen , bloggare, tvsoffor haka på.
    ( Det är väl så du gjort förr och det har väl funkat bra)

  9. Förordet i boken ska förklara att boken får spridas fritt. Om läsaren finner innehållet bra efter att ha läst boken så länkas det till en sida där man kan betala valfri summa för den i efterskott. Man betalar efter hur bra man tyckte boken var och efter sin egen betalningsförmåga. Skadar inte att ge exempel på rimliga priser heller för svenskar är så rädda att göra fel 😉
    Läsaren som tycker boken är skit efter att ha läst den slipper givetvis betala. Och som andra nämnt så är väl TBP ett ställe som gärna hjälper folk som vill köra på den här typen av licens. Går du via TPB med den här typen av upplägg borde det inte vara omöjligt att få lite publicitet i vanlig media också om du har lite kontakter (vilket jag tror du har).
    Är även bra att sprida verket i många format, från enkla txt-filer, till läsplatteformat.
    Sen kan jag ju inget alls om bokbranchen, men det är väl inte så hemskt svårt att få sin bok listad hos internetbokhandlare. Ett tips om detta i förordet & torrentbeskrivningen skadar väl inte heller då de flesta trots allt vill ha böcker i bokform fortfarande.

  10. A och O är att du känner din redan befintliga läsekrets, det är ju som bekant enklare att läsa en till bok av samma författare än att ta steget till en ny.

    Sen så gäller det att sluta tramsa om att alla människor är unika. Som personer är vi kanske det, som konsumenter är vi det garanterat inte. Tag därför din kunskap om din befintliga och din blivande läsekrets och sätt upp mål, typ:

    ”Alla som någon gång läst ut en bok av mig ska innan nyår/bokmässan/midsommar ha fått en sportslig chans att känna till att jag har släppt en ny.”

    Så, nu vet du vilka som du ska nå och när du ska nå dem med vilket budskap. Då är det dags att fundera på vägarna dit, hur kan du nå dem effektivast? Helsida i Nepal Today? Rivlappar på konsum? Dörrknackning och signering i hallen? ”Bli medlem i Fi/ROKS/Unionen/Svenska Brukarföreningen innan valet, lägg på några tior på inbetalningen och du får en bok på köpet?” Där är det du, och din förläggare, som har bäst koll på vägarna. Hellre massor med småstigar än en stor motorväg.

    Därefter så försöker du fundera ut vilka som kan tänka sig vara intresserade av att ta steget och bli nya läsare. Kör samma resonemang där också.

    Så skulle jag göra.

  11. Jag uppskattar att få ställa en bra bok jag läst i bokhyllan o att kunna låna ut o dela med mig av sköna upplevelser.
    men jag uppskattade lika mycket att kunna läsa dina böcker gratis på nätet. ett riktigt bra exempel när man kanske inte har råd att lägga pengar på en ny bok,men inte är mindre sugen på att få den speciella upplevelsen av att läsa en bra bok!då kan man få upplevelsen direkt, utan att behöva sitta o sträckläsa sina kompisars dryga bloggar….och så köper man boken sen när pengar finns o kan då ställa den till sin samling i bokhyllan.
    som att låna på bibliotek:)

    suget efter att inneha böcker i sin bokhylla bleknar inte efter att ha läst ut en bra bok.
    tvärtom!

    och om man efter ha läst den inte alls vill ha den hemma, så betyder ju det att om man köpt den från början,innan man läst,skulle ångrat inköpet!

  12. Unni.

    Du är inne på rätt väg eller spår.

    Varför får man lov att köpa en LP om man kan få möjlighet att köpa en singel av det man vill ha.

    Jag tror nog du har bra rådgivare inom social media som kan stötta och hjälpa dig och branschen ut på andra sidan för Ni skall inte behöva behandlas av förlag som Sofie Oksanen nyligen blev behandlad.

    Peace and Love!

    It´l change, make a difference.

    Leroy

  13. Hej,

    jag vet inte hur du skall göra kan inte branschen SÅ. Har alltid läst böcker, många böcker har de blitt/ gillar deckare (men det är nästan bara deckare NU alltså som exponer o vem vill läsa Bodström?)

    Gillar också klassiker, en del andlig saker, politik, etc.
    Mångfald!

    Hur som igår va jag o dottern på akademihandeln o köpte en del (4för3)
    Hoppade över topplistan och de som låg längst fram ty har ju läst i din blogg hur de går till 😉

    Vi kom ut med 12 böcker, i min korg låg chockdoktrinen (för tredje gångnen, ingen som lånar den vill lämna tbx den) och Kallocain av Karin Boye bla. Dottern valde Penetrering av dig, kul va? (har dina böcker i hyllen de andra redan)
    Det som är lite trist kan jag tycka att de inte för udda böcker som Ellen Browns skulderna och banknätet.

    Åh dessa självhjälpsböcker (de finns bra såna med) som de går tusen på. De räcker med o vara känd liksom, gäsp.

    Nä du må vara i tiden eller före din tid och skall det bli någon tid i huvudtagen, må människorna vakna om det som sker i vår tid.

    Där står vi och harvar i en sfär av nya lagar som står som spön i backen. Kontroll leder inte till något gott och aldrig till något kreativt.

    Friheten och det kreativa går hand i hand..

  14. Hej!
    Jag tycker det vore nice om du bara skickade ut ett antal tusen ex av boken till människor slumpmässigt valda ur telefonkatalogen (eller motsvarande elektronisk dito), och sedan får de som verkligen vill ha boken men inte fått den söka upp de som fick den, och kanske byta till sig den mot en bok mottagaren hellre skulle vilja läsa! Wow alltså, ibland blir jag imponerad av mina egna storslagna ideér! Inte den här gången dock..
    Jag skrev förresten till dig för några månader sedan när jag läst Penetrering och tyckt att den var det bästa jag läst på länge. Sedan dess har jag inhandlat ett par av dina andra böcker och försökt mig på dem, men jag finner mig inte lika hemma i någon av dem som jag gjorde i Penetrering. Kan du rekommendera något annat av dina alster som påminner mer om den?
    Ha det.

  15. En idé kan vara mig på spåret.

    Efter att ha läst samtliga kommentarer i fältet började hjärnan arbeta upp en plan.

    Gillar idén med att gratis skicka ut X antal böcker till folk som verkligen är dina fan (som jag själv, exempelvis),

    Vi som får boken har då ett par uppgifter framför oss:

    1. Läsa boken

    2. Välja ut en karaktär i boken som man själv ska gestalta under något socialt event. Man ska klä sig som karaktären, tala som denne osv. Alltså, spela en roll under en kväll eller fler om man vill)
    På så sätt får din bok mycket PR eftersom att man förklarar vad man håller på med.

    3. Det får gärna filmas och läggas upp på tex YouTube, eller på sin blogg, facebook eller liknande. (Det blir mycket PR!)

    På detta vis kommer ryktet om din nya bok spridas snabbt, gratis (förutom kostanden för boken), det blir en underground-sprdning, det blir indie och det blir t.om punk!

    Det var min lilla idé som jag dessutom tycker är fantastisk!

    Ha det fint nu Unni Bunni <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.