FRÄLS OSS IFRÅN VIDSKEPLIGHETEN!

trollkarlFilmen Änglavakt har fått mycket förhandsreklam och galapremiären igår var flådig värre, med canapéer, småplock och sprattel i foajén och efterfest i Berns Spegelsal med dignande läcker byffé, förfriskningar, uppträdande, celebert mingel och goodiebag.

Men filmen … En liten kärnfamilj (två vuxna, ett barn) i Brommavilla råkar ut för en tragedi. Sonen faller olyckligt på lekplatsen och hamnar i koma. Därefter dyker en märklig fransos in i handlingen. En, kan man säga, andlig välgörare. Denne symboliske Jesus nästlar sig in hos det förtvivlade paret och vill få dem – framförallt mannen (Micke Nyqvist) – att förlita sig på tron att sonen, som är mycket illa däran, ska överleva trots allt.

Redan i början håller jag tummarna för att inte filmen ska utvecklas åt det håll jag befarar, och jag hoppas ända in i det sista, men ack nej.

Budskapet i denna feelgoodrulle blir således: Det vi verkligen vågar tro på infrias. Bara vi tänker positivt. Håller hoppet vid liv. Känns det igen? Hela lyckoindustrin – och den är stor och lukrativ – har lurat in oss i en medeltida vidskeplighet. Vi behöver bara tro och hoppas, så besegrar vi allt. Vi styr t o m över liv och död. Om vi förmår tro.

Och folk satt och bölade i salongen över den lille pojken och pappans tvivel på den där knäppe fransmannen (Jesus). Sen, när pappan äntligen började tro – gissa då vad som hände? Jo, ett mirakel inträffade, givetvis. Jag kan förstå att en sån film kanske ville ingjuta nån sorts känsla av att man inte ska ge upp, men sensmoralen blev ju:

Om ens barn dör, då beror det på att man inte trodde och hoppades tillräckligt. Inte ens Hollywood hade kunnat tillåta en så förenklad dramaturgi.

Allt beröm går till Izabella Scorupco, som lyckades göra en trovärdig och djupt mänsklig tolkning av den roll hon fått sig tilldelad. Filmen var också snyggt gjord. Men vad hjälper det? Hur kan en sån vidskeplig smörja öht svepa med sig människor år 2010? För det var det värsta: att folk lät sig svepas med.

Förra måndagen visades en premiär av en annan svensk film, Sebbe. Den hade ingen budget för ståtlig efterfest. Men den skildrade hopplöshet och vanmakt i periferin av den medelklasstillvaro som visades upp i Änglavakt. Den hade ett budskap som alla borde ta till sig: maktlöshet. Där fanns ingen jävla Jesustyp som uppmanade de komplicerade huvudpersonerna att bara våga tro. För det hade ändå inte varit nån poäng. De marginaliserade har ingen änglavakt. Deras verklighet är brutal. Verkligheten är brutal.

Diktaturen i Burma är också brutal. Fast om vi bara tror och hoppas, så kanske den avskaffas? Ska vi tro på det?

Uppdatering: Läs den vassa recensionen i SvD!

11 reaktioner på ”FRÄLS OSS IFRÅN VIDSKEPLIGHETEN!

  1. Jag känner en kille som har satt upp en stege i sina föräldrars trädgård. En sån där vinkelstege som står mitt på gräsmattan. Den har stått så i två år och killen vill inte ta ner den. För han tror att hans barn ska komma tillbaka. Han vet inte riktigt om det är han som ska klättra upp eller om hon som ska komma ner. Han gråter alltid när han ser stegen men han behöver ha den där. Jag känner honom Unni. Han är rätt bitter på livet. Han hade behövt en sådan där fransman att prata med. Dom finns inte.
    /Patrik

  2. Det är ju så bekvämt med den här typen av tro också – för då slipper man ju göra något, säga något, reagera, agera. Dessutom kan man säkert räkna med en framskjuten plats i Folkhälsoministeriet hos den Nya Allianzen – där är det handpåläggning, madameblavatskyockultism och kvacksalvelsefulla besvärjelser som gäller. Utöver regelbundet återkommande utbrott av klimatskepticism som ackompanjemang till den övriga, nu på alla samhällsomstörtande vänsterelement helt tömda samhällsdebatten, som därför framgent utmärks av slumpvisa högljudda utfall mot finkulturen från Verklighetens folk parade med förhärligande hyllningar till (M)aud Olofssons ära. Hon tar med ett klingande gapskratt emot Folkets uppvaktning och avreser därefter skyndsamt på safari.

  3. Jag förstår ur vilket perspektiv du skriver detta,jag håller med!men din mening:”Hur kan en sån vidskeplig smörja öht svepa med sig människor år 2010? För det var det värsta: att folk lät sig svepas med.”
    just detta att det är 2010 o borde inte vi kommit ”längre” än så fick mej att tänka att kanske just därför,kanske just för att det är så många ser på oss människor idag, som lever i det moderna samhället, ”vi” har växt ifrån barndomen varit igenom tonåren o tagit klivet in i vuxenvärlden. nu ska vi kunna uppfatta omvärlden genom våra ögon på ett så pass vuxet vis att vi inte ska behöva tro på tomten, ha stödhjulen på cykeln eller drömma oss bort i vår egna lilla värld längre!vi e vuxna nu, ”skärp till dej, verkligheten e långt från drömmarna det har du väll lärt dej nu!”
    kanske just därför behöver vi LÅTA oss svepas med…..
    jag vet själv att jag ibland då o då,när jag behöver det låter mig blunda o minnas hur det var o vara liten. o KUNNA TRO…..
    jag tror nånstans att det är just den lilla saken i oss alla som är grunden till ”barnasinnet”
    det är just det som man snabbt o abrupt förlorade nånstans i början av livet
    ju hårdare en diamant slipas
    desto vassare blir kanterna
    o det är kanske livsnödvändigt för överlevnad
    men att ha kvar en del,om en så liten, som fortf e mjuk nånstans därinne
    tror jag är lika viktigt för överlevnad……

  4. Ja kanske inte det mest streetsmarta…

    UNNI:jag undrar,jag har läst kroppens befrielsefront här på din sida,är den slut på s.380 alltså????eller har de lagts upp fler sidor nån annanstans,eller är det på gång,eller e den verkligen helt slut där???

    tack för ett skit coolt projekt o tack allihopa för en fängslande historia!!

    1. idasophie: nej, den är inte slut där, men vi vill inte avslöja slutet förrän boken ges ut, troligen sent i höst 🙂

  5. Finns en liten syster som fyller i helgen. Vad kan jag ge? är ju frågan. Jag får alltid en bok av henne. Just det, kom jag på och skaffade in Ranelids nya. Och i den lokala bokhandeln suckade dom fast glatt. -Vi får in så få ex varje dag så dom tar slut till eftermiddan..Jag blev glad när jag hörde detta så därför skriver jag. Tror att Unni med blir glad, och när hon blir det så blir vi ännu gladare….En slags cirkel..Hur glad och fri får man bli innan marknaden ryter?

  6. Jag läste recensionen i morse. Filmen blev ju totalsågad, eller kanske snarare manuset som verkar vara en naivt grovt tillyxad övertydlig förenkling av något som ändå kan vara tänkvärt.
    För visst inträffar små vardagsmirakel ibland. Små saker som kan ses som tillfälligheter eller slump men som kan ha en avgörande betydelse och ge avtryck för livet. Det är inte några änglar som står livs levande famför oss och lotsar oss rätt, det kan vara en vanlig människa som av en slump kommer in ens liv när man som mest behöver den t ex. Eller att man av händelse råkar på en bok som ger det man behöver för tillfället och kan vara en räddning. Synkronicitet.

    Ett problem är att när man är uppslukad av eländet man har runt sig, upptagen med att överleva, trött intill döden av att få tillvaron att gå ihop så missar man ofta de där små händelserna som kanske skulle kunna ge en annan möjlighet.

    Nu sitter jag bara och tycker utan att ha sett nån av filmerna! Sebbe vet jag inte ens om jag orkar se, den lilla snutt jag såg i nåt tv-program, där mamman sa till Sebbe att ge tillbaka en födelsedagspresent till grannen, räckte tror jag. Jag kände så väl igen scenariot och tror inte jag orkar bli påmind om hur det var. Men det finns många aningslösa som behöver få upp ögonen och försöka fatta hur det ser ut.
    Änglavakt ser ut som en film som går att hoppa över.

  7. Har skrivkramp innan jag ens börjat.

    Jävligt svårt. Jag kan inte ens skriva namnet. Helt klart en mental spärr. Har försökt i några dagar. Vad gör jag? Lyssnar du om jag säger hennes förnamn?

    Vem hör då? Jag pratar nu om ett blad. Inte en obetydlig stam.

  8. Jag minns inte riktigt i vilken sinnestämmning jag var i när jag skrev det där tidigare inlägget här;S…haha,måste vart galet nära nostalgitrippen. jag tycker fortf de e intressant ändå, jag skulle tro att en balans är som vanligt en stor del av ”svaret”.
    jag skrev ett långt djupgående sms en dag till min vännina och hade råkat få me en mening om typ”att hitta balansen är att hitta inre harmonin,de e där meningen kanske ligger,balans”typ ja. och hennes psykiskt (svart)sjuka man hade (uppenbarligen gått igenom hennes mess,men de e en helt annan historia)hakat upp sig på dessa meningar o enligt henne sett det som tunga ord. varför han inte lagt märke till dessa förut?kanske för att han inte läst dom nerskrivna övht, du vet uppenbarligen själv om slagkraften i det skrivna ordet;)för oss lyckligt previligerade(som kan se och läsa själva), eller läst/Hört i ”fel” formuleringar innan. det kvittar självklart(sidetracks)

    jag tror på en balans(uppenbarligen)

    att hitta styrkan genom att orka tro(även i den längsta av svartaste natt)och genom det hitta styrkan att orka ”resa sig upp” och GÖRA något åt sin situation.

    jag tror inte heller på magiskt tänkande, det ger bara grym huvudvärk o tonvis av djupartade besvikelser!!

    och när jag inte sett filmen själv kan jag inte uttala mig om dennas budskap!

    men jag kan efter att ha hört din version o sett trailers, nog säga att jag tror att vi människor i det ”moderna samhället” blir mer peppade och hämtar mer inspiration till att ”tro” och få styrka till att förändra våra egna liv, GENOM ATT SE DEN DÄR SEBBE FILMEN ÄN ÄNGLAVAKT!!

    de va iaf det jag ville komma fram till.och det jag skrev i mitt tidigare inlägg på den här posten. jag står fortf för allt jag skrev då.
    men utan det grumliga nostalgi ljuset tedde det sig lite mer annorlunda.

    och det var jag tvungen att få formulera på pränt. det känns viktigt just nu. o vi är just nu. det finns ingen dåtid eller framtid när just nu tar över. när just nu är så pass jävla bra. då tänker jag inte på min ryggsäck eller min såkallade ”framtidstro”.som annars tar minsta tillfälle att visa sitt fula tryne, i vissa fall som gjutet i cement.

    dessa ord,
    dåtid,framtid,nutid.
    vad betyder dom?!!
    går det att greppa ens?

    tid tid tid.
    vad är då tid?
    om inte en uppfinning, som den ”ser ut” i dagens västvärldssamhälle.

    ”tid är pengar”

    jag ryyyser av dom orden……

    då undrar JAG dom utslitna orden:vart är vi på vääääääääääääääg???????????????????

    OOJJ

    LÅNGT DE BLEV!

    JAG VILL OXÅ FRÅGA DIG UNNI OM DINA SENASTE INLÄGG ANG ATT SKRIVA EN BOK, 2 KORTA FRÅGOR:

    1.det här me resarch, om man skriver en nästintill självbiografi,gör man det ändå??

    2.om man haft författardrömmar och skrivit sen barnsben, o alla utomstående kritiker hejat på. Och hela tiden vetat att jag ska skriva en bok nåndag och skrivit allt mellan himmel o jord medans.Och sen helt plötsligt har all den tid det krävs o det känns som rätt tidpunkt.Men då drabbats av skrivkramp.
    SKA JAG FORTSÄTTA BARA SKRIVA PÅ TILLS DET LOSNAR OCH SKRIVA BOKEN DÅ??
    ELLER ÄR DET LIKA BRA ATT GE UPP??OCH LÄGGA ENERGI PÅ NÅTT REALISTISKT…….
    ÄRLIGT????;)

    KRAM till dig Unni för att du faktiskt förändrat mitt liv på vissa sätt och min relation till böcker o skrivande med dina böcker!!!och för att du är en rejäl kvinnlig förebild–<—@

Lämna ett svar till idasophie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.