EN DRYG KNÖL PÅ DET NYA ÅRET

100_1374Först hade jag tänkt skriva nåt prettofilt om det gångna året eller nåt högtravande om det kommande. Men det har varit nyårsafton, och när både Ica Supermarket och Lidl har stängt måste det väl ändå vara ok att bara slappskriva.

Vi var alltså hembjudna till Zinat och Knut. Det är omöjligt att inte älska Zinat. Verkligen omöjligt. Jag vet bara inte hur jag liksom ska hinna bjuda tillbaka, för varje gång jag träffar Zinat har hon gett mig nåt fint. Den här gången fick jag en röd afghanpäls som jag kastat långa blickar efter. (Jag skäms, men den är så läcker, och jag kunde inte tacka nej.)

Nu sitter jag och bläddrar igenom bilderna jag tog från kvällen, men ingen av dem är publiceringsduglig. Det är alltid nån som ser knäpp ut. Det vill säga: jag är ingen fotograf. Så jag får återge aftonen i ord.

Vi fick massor av god mat och vi skålade i bubbel och surrade och skvalade. Bob och Kalle kom, komikerpärlan Yvonne underhöll oss av bara farten, en charmerande väninna till Zinat berättade dråpliga karlhistorier och vi upplevde alla det som på danska kallas ”hjemmelig hygge”.

Men plötsligt fick alla bråttom in till stan för att se fyrverkerierna. Vi drog på oss bulliga ytterkläder mot snöovädret och pulsade mot tuben. I ett vips förvandlades våra glittriga nyårsutstyrslar till termobrallor, fjällrävenjackor och tjocka mössor. Själv såg jag ut som en rysk hora, vilket min äldsta dotter påpassligt upplyst mig om tidigare på kvällen då jag gjorde mig redo för avfärd. Jag hade alltså gömt mig i ett skyddande lager av adidasbrallor och ljusblå päls samt en mössa stor som en igloo. Till det rödlila palestinasjal, Guccin förbjöd mig dottern att använda, för då skulle ALLA ta mig för rysk hora och ingen skulle ändå tro att Guccisjalen var äkta (det är den – jag har fått den av en karl). Jag skrattade åt Yvonne och frågade om hon skulle ”dra på tur”, men hon pekade bara på mig. Kommentarer överflödiga. ”Den här munderingen gör i alla fall att vi slipper bli våldtagna”, sa jag käckt, men Yvonne replikerade att risken för att straffknullas var överhängande eftersom vi var så fula.

Efter att snuten klivit på tuben och förmanat passagerarna att inte dricka alkohol på tåget var vi framme vid Skanstull och styrde kosan till Mari och Cenneth som har en takterass med utsikt över hela stan. Fyrverkerierna vräkte loss, och från Lidingöhållet kom de pråligaste. Söderut skymtades fattigare pyroteknik. Vi skålade och det var gott nytt år, och personligen har mitt 2010 varit mestadels fint. Jag var glad över att se Mari igen, det var så längesen och tiden har en förmåga att accelerera i perioder. Så även nyårsafton efter tolvslaget. Det är då den stora förvirringen lägrar sig. Rätt vad det är börjar alla telefoner plinga och vibba: Var är ni, ska vi ses, vi har efterfest … Ja, det är då dörrarna slås upp till diverse efterspel.

Det var då jag borde ha gått hem. Eller gått till en annan fest än den vi valde. Och det har inget med berusningsgrad att göra. Vi var bara salongs. Men jag fick uppleva det som endast kan inträffa när man nått aktningsvärd ålder. Man träffar på en otrevlig typ. En typisk, dryg gubbe. Och inte förrän efteråt upptäcker man att gubbknölen är densamme som en skribent man en gång hyst stor respekt för. Fast då var han en kille med pigg och frän attityd. Nyfiken och alert. Och så bara dyker denne pösmunk upp. Jag visste inte ens att det var han, han skriver inte på tidningen längre, så jag har inte sett hans bildskrämma på evigheter.

Hemma slog jag mig ner i köket och drack en kopp te. Och funderade över vad det är som förvandlar snubbar till gubbar. Inte bara till det yttre – sånt kan man ju knappast rå för – men den där grötmyndiga stilen som infekterat gester, mimik och yttranden. Var fan tar alla sköna män vägen och var kommer alla griniga gubbar ifrån?

Den reflektionen formade mitt nyårslöfte: I helvete att jag ska bli en surkärring. Inte det här året i alla fall.

Gott nytt, alla!

Update: Ho ho ho, knölen har givit sig till känna. Och han jämför sig t o m med Hitler! Lol, lol, lol :))))) Den där deckarförfattaren var alltså Mari Jungstedt. Och vi var åtta pers allt som allt. Invited av en vän till värdinnan. Vilka karlakarlar det finns ändå 😉

Update 2: Nu har ägget tagit bort sin post om hur duktig han var när han lekte Hitler. Hi hi.

13 reaktioner på ”EN DRYG KNÖL PÅ DET NYA ÅRET

  1. skulle vara roligt att se bilderna,
    du kanske lägger ut dem på facebook sedan
    Gott Nytt år förresten och god fortsättning
    på det nya…

  2. ja, du borde skämmas. Ge pälsen till mig så kan jag gå omkring som Kevin Rowland när han var på väg till Skivfönstret vid Ringen för att signera skivor. Jag tappade både matkassen och hakan i snöslasket.

    Den där gubben behöver nog bara en kram. Han kanske haft det lite jobbigt.

  3. Ursäkta Valens! Det var Leroy som jag borde ha adresserat. Det var han som tipsade om länken till Cindy Laupers Time after time.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.