DEN SOM ÄR RADIKAL …

pb-flag-photoDet är sällan som jag numera ids störa mig på pk-ismen, då får man ju går runt och vara förbannad på varenda jävel man möter. Men idag på gymmet lyssnade jag på pod-versionen av det senaste P1-programmet Snittet och blev faktiskt irriterad av att höra Mikael Wiehe berätta om sin nya platta. Ta det tillbaka, eller vad den nu heter.

Bortsett från att karlns skånska låter outhärdligt dryg – det kan han ju inte hjälpa – så sa han att hans syfte med plattan var att avsätta den nuvarande regeringen. Och därpå kom en rad käpphästar galopperande. Om nedrustningen och Sverigedemokraterna och blah, blah, blah. Och Wiehe tror att han är radikal.

Jag är så perverst trött på sjuttiotalets plakatvänster som inbillar sig att de ännu står på barrikaderna. De gjorde det inte ens back then. Nu låter de som vilken jävla sosse som helst. Men vad har sossarna gjort när de suttit vid makten? De krattade ju gången för hela det systemskifte som de nu skyller alliansen för.

Övervakningssamhället – vem var den nyttige idiot som initierade det? Vem var det som iscensatte razzian mot The Pirate Bay? Och var står chefsproggaren Wiehe själv? Han som tyckte att Ipred var en bra idé?

Gammelpolitikens tjat om jobben vinner gehör hos väljarna bara av en anledning: De får gå från hus och hem om de blir arbetslösa. Den som är radikal ifrågasätter lönearbetets välsignelse och frågar sig varför arbetarrörelsen helt kommit av sig i sina historiska krav på fortlöpande arbetstidsförkortning. Den som är radikal undrar över vad strävan efter full sysselsättning egentligen handlar om. Om den inte går ut på att ha medborgarna under kontroll.

Den som är radikal oroar sig över båda de politiska blockens ambitioner att kartlägga individen i minsta detalj.

Den som är radikal upprörs över vänskapskorruptionen i medierna, den som bl a visade sig under Gömda-debaklet.

Den som är radikal bekymrar sig över kulturens katastrofala likriktning, i vilken Mikael Wiehe själv ingår.

Den som är radikal inser att hotet mot demokratin kommer inifrån det system som skulle borga för demokratins fortlevnad, och inte i första hand från nationalistiska missnöjespartier.

Den som är radikal är helt enkelt kritisk mot ett system som alltmer kommit att likna en sekt, där utseenden och beteenden håller på att standardiseras efter en strömlinjeformad mall och där lyckobranschen och skönhetsindustrin blivit korrektionsanstalter vi självmant betalar för att omformas av.

Den leende fascismen är här, och idag på 1 maj kan vi beskåda en del av den på gator och torg.

Nästan så att man vill supa sig full.

7 reaktioner på ”DEN SOM ÄR RADIKAL …

  1. Skulle det mest radikala vara att vara FÖR TPB?!
    Om Wiehe är mainstream i dagens musikindustri så undrar jag hur du tänker??? Socialism eller politik överhuvudtaget inom musikbranchen är i princip helt borta. Så vad är radikal musik, litteratur för dig?? Är det dina böcker?

    Jag efterlyser en mer konsekvent analys av vår samtid.
    Själv tycker jag omtanke,improvisation , kärlek till sin nästa är att vara radikal i dagens medielandskap.

    1. Tack, Mulan! Nej, det mest radikala är väl inte att vara för TPB, men däremot att vara emot övervakningssamhället. Demokrati som vi känner den är faktiskt hotad från bägge blocken.

  2. Jag är en klockren radikal i så fall. Men jag går inte så långt att jag vill kalla Wiehe för en leende fascist. Inte heller arbetarrörelsen. Även om den sackat. Gillar inte heller plakatpolitik men i dessa dagar när högervinden sopar rent på torg och gator känns det jävligt skönt att hålla i en rekorderlig paroll !!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.