BÖGARNAS VÄRSTA FIENDE

destroyer_639829b1Igår var jag på Karl Anderssons releasemingel för nya boken Bögarnas värsta vän – historien om tidningen Destroyer.

Både Aftonbladet och Svenskan har haft stora artiklar om släppet. Karl berättade själv om sitt konstprojekt och om vilka reaktioner det mött, framförallt från den värld som kanske borde ha varit hans hemvist, nämligen den s k hbtq-rörelsen. Men det var här han utnämndes som fiende. ”Med sådana vänner behöver man inga fiender”, var ett av yttrandena från det etablerade gaysamhället.

Låt mig säga detta först: Jag är en hängiven vän till homorörelsen, såväl till deras tidningar som till RFSL som till Pride. Bögarna har varit mina bästa vänner i mina värsta stunder och jag känner mig alltid hemma bland hbtq-människor. Men jag har stött Destroyerprojektet genom att vara en av dess krönikörer. Priset man får betala när en förtryckt och utstött grupp ska släppas in i stugvärmen är nämligen att man drar in klorna och ut tänderna. Det har lett till att Prideparaden blivit ett årligt folklustjippo, och det är bra. Men det har också medfört att en del av gaykulturen spjälkats av och blivit utstött på ungefär samma vis som homosexuella en gång blev utfrusna.

När Karl Andersson kallades till polisförhör i Prag, där han bott en tid, för att någon anmält Destroyer, kom Prags polismyndighet inte till någon annan slutsats än att det var homofobi som låg bakom anklagelsen. Karl fick gå efter förhöret och inget åtal väcktes. Och detta var alltså i Prag, där man kanske skulle kunna förvänta sig en mindre tolerant inställning än i Sverige.

På Pridefestivalen fick inte Destroyer säljas bland annan lektyr. Ändå gav RFSL så sent som på 70-talet ut tidningen Revolt, som både till formatet och bildinnehållet påminde en hel del om Destroyer. Men nu har bögar blivit synonyma med glada schlagernördar som dansar och underhåller. Den estetik som alltid varit närvarande i manliga homosammanhang (och som faktiskt också tilltalar många kvinnor) är det få som vill låtsas om. Gossekärleken och dyrkan av den androgyne pojken/mannen har löpt som en röd tråd genom både kulturer och subkulturer där homosexualitet fått komma till uttryck. Det är en del av vårt kulturarv och ett estetiskt ideal som nu är nedtystat. Det är, som sagt, priset man får betala för att vara politiskt korrekt och få statliga allmosor.

Ni kan sluta läsa här, men jag publicerar ändå intervjun med mig i Karls bok, där jag förklarar min inställning:

* Hur tänkte du när du tackade ja till att medverka i Destroyer?
– Jag tänkte att jag måste svepa in min medverkan på något sätt och använde därför en av mina romanfigurer, Hella Hell, vars öde beseglades av hennes fäbless för mycket unga gossar.

* Hade du sett tidningen innan och vad tyckte du i så fall om den?
– Jag köpte ett nummer av tidningen på Stockholm Pride 2006 av Karl. Under bordet så att säga. Den var ju inte rumsren ens i hbtq-sammanhang. Och jag tyckte nog att den påminde en del om en tidning på 70-talet som hette “Killen”. Samma format och med bilder på söta yngel, ofta i sexuella situationer om jag minns rätt. Vid den tiden hängde jag mycket på en minimal sylta i Malmö som hette Gay House. Vi hade jävligt kul där. Lite för kul ibland när vi dansade till “Moviestar” och “Love to love you baby”. Och jag stötte ganska friskt på de undersköna pojkarna som frekventerade stället. Men det var en väldigt tillåtande sexuell atmosfär där, som dessvärre sabbades ibland av äckliga bögknackare.

* Vad tyckte du om det nummer som du själv medverkade i? Var du nöjd med din medverkan och vad tyckte du om sammanhanget som du var med i?
– Det här är ju lite tveeggat. Jag är en väldigt stark motståndare till pedofili. Och man kan inte vara helt säker på om pojkarna på bilderna känt sig utnyttjade. Dock såg det inte ut så. Och eftersom jag känner Karl lite grand och vi hade haft en dialog, uppfattade jag inte Destroyer som en peddotidskrift. Snarare såg jag paralleller till Michel Foucaults hyllningar till gossekärleken i det antika Grekland. Och jag lutar nog åt att bilderna tangerar konstnärliga uttryck. Jag minns inte vad konstnären hette – var det Donald Mader? – vars utställning här i Stockholm attackerades för att bilderna föreställde riktigt unga nakna killar. Det är ju ett estetiskt ideal för många människor, en pojke i gränslandet som bara nätt och jämnt upptäckt sin sexualitet och inte ännu upplever annat än en obekymrad glädje över den. Inte man, inte barn. Snarare androgyn.

* Fick du några reaktioner på din medverkan i Destroyer?
– En politiskt korrekt väninna blev förskräckt. Men i övrigt har jag inte hört något.

* Övriga åsikter om Destroyer, mig eller dig eller något annat?
– Jag föredrar nog att se tidningen som ett slags experiment snarare än porr i traditionell bemärkelse. Som sagt: ett estetiskt ideal. Men man bör vara försiktig med att exponera minderåriga killar, det är inte okomplicerat. Destroyer befann sig helt klart ute i tassemarkerna. Fast man måste ju testa gränser ibland, och Karl höll ju en intellektuell profil kring det hela. Det fanns alltså en teoribildning som hör hemma i hbtq-diskursen, tycker jag.

23 reaktioner på ”BÖGARNAS VÄRSTA FIENDE

  1. Alltså det kan vara att jag för ögonblicket är lite livstrött och beter mig (eller motsatsen vad gäller de båda) men…(blev lite distraherad av Janne Josefssons version av volare)…iallafall jag börjar komma till en punkt där det känns som att man kan rättfärdiga allt, allt är ju liksom godtyckligt ändå.

    pratar inte om Destroyer alltså men för en tid sedan läste jag lite om gay historien och NAMBLA i vilkens tidning bland annat Allen Ginsberg skall ha varit kontributör…hmmm få se nu vad ville jag säga. jo alltså med allt dårskap alla sysslar med känns ju inte ens pedofili eller pederasti, alltså ’frivillig’, som särskilt oförsvarlig, vad är argumentet mot liksom?

  2. med Allen Ginsberg menade jag alltså att även NAMBLA’s bla bla bla drevs i intellektuell anda såvitt jag förstår saken. (dock att jag minns att jag kände det vara lite motbjudande att det alltid är en viss typ av manspersoner, gamla gubbar, eller att det var så i NAMBLA).

    vad säger man..jag svamlar

  3. När barn o ungdomar exploateras visuellt så här där sexualiteten ingår som ngt spännande drag blir det tillslut oockså normaliserat i samhället för t ex de de pedo-pappor som till vardags sysslar med allehanda intellektuella oda arbeten men sedan i hemmets trygga vrå kan fortsätta eggade av sina inre bilder om den unga pojken eller den unga flickan, vilket tyvärr ofta nog har lett till egna gränsöverskridanden dvs. övergrepp av sexuell karaktär på egna barn. I dessa personers liv blir varje ny överskriden gräns till det ”normala” och vad händer med offren då? Vet de om att de är utsatta? Jag har inte en enda gång under mitt yrkesverksamma liv under de rättegångar jag vistats på sett en enda våldsutövare sexuellt våld på barn /i 99 procent av fallen män, som medgiver övergreppen. Eller nör det uppenbara för en gångs skull (endat 1 fall av 7 om misstänkta secuella övergrepp på barn går ens till åtal, eftersom barnen i Sverige inte tas på allvar eller får komma till tals) t om det är uppenbart att övergrepp har förekommit kommer dessa gentlemän (alla yrkeskategorier) med nya bortförklaringar som att ’vi myste bara lite’ , ”är en kyss så farligt då?” ”men är det mitt fel då att de poserarde så”, ”det var bara en oskyldig lek, ingenting hände” ”det var aldrig ngt fullbordat” ”han(pojke 7 år) har alltid velat leka så” osv. Härvid hänvisar mannens advokat ofta (fö pappaorganisationernas guru) till pedofiliförespråkaren Richard Gardners teori om att det är ngn annan som påverkar barnen negativt, har inplanterat falska minnen i barnen (företrädelsevis de som gör anmälan om övergreppen ) han som förespråkar att pedofili alltid har varit ngt allmänt accepterat i alla kulturer i alla tider, att barn i sig är sexuella, att man ska prata med barn o ungdomar om att det som hänt är ngt naturligt o normalt, att inte lyfta bort barnet från den som utsatt dem osv. Jag struntar i om det är ’estetiskt vackert’ ’sexuellt eggande’ att titta på ungdomar xx eller xy. Vi ska inte exploatera detta i ngt forum för då bli det mest äckliga tillslut normaliserat. Istället skall vi skaffa oss kunskap om, diskutera orsakerna bakom vuxnas objektifiering av barn o ungdomar, ta avstånd från det låta de som av olika skäl
    (ekonomiska, konstnärliga, estetiska, sexuella etc) utnyttjar barn o ungdomars ärlighet och mentala oskildsfullhet

    Få ta anansvat för sina handlingar.

  4. Nej nej. Inte ännu ett på gränsen till pedofil försvarande. Fattar inte VARFÖR
    det som hela tiden ligger i gränslandet ska försvaras till varje pris ? Om samma bilder fast på
    småflickor i 9-12 års åldern var på tidningscover , vad tycker ni då?
    Som mamma spyr jag . Som människa spyr jag .

    1. mulan, det var en av de frågor jag ställde till Karl och arrangören. Jag tycker det är intressant att fundera kring om vi anser flickor mer utsatta. Men du vet, jag skrev ju Hella Hells bekännelser, och många blev upprörda, men när det gäller konst blir det andra regler.

  5. Queen hore…

    Du lever alltså i villfarelsen att män inte skulle ta skada av att kallas fittor?

    Du är alltså totalt perverterad, dekadent till undergångens rand och med en själ som sålts och missbrukats i led efter led på förlorade barns marknad.

    Unni, jag ser klart att du är förlorad. Du är på väg att sugas ned i en malström av ondska och mörker. Satan djävulen – spotta i hans ansikte! – knackar på din sovrumsdörr, där du vältrar dig i svett, sekret och vanhelgande ord.

    Och att du själv har besudlat ditt kön till skamlighetens gräns betyder inte att andra kvinnor också behöver bli manshatare.
    Kasta dig du själv över stupkanten, krossa dig mot klipporna utan att dra med dig oskyldiga.

    Nätterna då du ligger vaken och tänker, på hur allt som en gång var så rent kunde bli så smutsigt…de nätterna är nivåer nedåt och förskjutningar närmare din levnads botten.

    Branden, Unni…det är bränder som dig väntar. Vedträn med eld som ska dras mot din hud, och slutet kan bara komma när du skriker ut din ånger, när du böjt din högmodiga nacke, denna slinkas och horas nacke, inför den enda Guden.

    Agnus dei, ett lamm till offer, en påsktidens blodgåva – vävda trådar i din levnads bonad.
    På marken där syndarens blod har runnit ska ett fruktträd en gång växa.
    Försök inte vara en opinionsbildare i Sverige, jag vet att det skulle stå dig dyrt. Fruktansvärt dyrt.

    Kyrie, kyrie eleison

  6. Det är moraliseranden som kultiverar fenomenen de vänder sig emot, snarare än möjligheten att ge uttryck för det någon upplever genom intellektuellt diskussion eller inom konsten.

    Allting, i synnerhet djupt problematiska fenomen, mår bra av att diskuteras eller uttryckas öppet (om än ej i praktisk form alla gånger).

    moraliseranden om någons rätt att uttrycka upplevelser förtränger problemen snarare än hanterar dem.

    vi vet om inte annat genom psykoanalysen att förträngning av ett problem får katastrofala konsekvenser på den samlade mänsklighetens sätt att förhålla sig till orsak – verkan och där med mycket lite förståelse för problemets natur öht.

    Detta kan man se inte minst i fallet unga kvinnor som exploateras i olika sammanhang. det sätt man har moraliserat över den situation har snarare skapat en dynamik vilken gjort att problemet snarare blivit värre med tiden, i enlighet med den universella lagen om trots bland annat.

    tja!

  7. Oscar Swartz skulle nog gilla din analys. Något jag är osäker på om det är något att vara glad över.

    Stil i P1 talte förresten häromdagen om ett nytt magasin för transsexuella.

  8. Och idag fick ännu en av dessa män gråta ut i media om de stackars utsatta papporna…ofta ”snodda” av sina mammor… Om ni bara visste vem och vad Alonso står för… Men återigen de som har kontakter makt o pengar får tillträde till media. Det låter skrämmande likt din nya bok Unni. Alonso = en man med makt, pappabarnordförande , grupper som vars guru är pedofiliförespråkare (Gardner), vars teori blivit totalsågad i USA men som pappavarn vill föra in i Sverige- fa de vill att skiten ska legaliseras pojkar o flickor ska exponeras både i hem i tidningar o på gator o torg. Så fruktansvärt onormalt. Inte en enda anklagad oc överbevisad far vuxen man tar sitt ansvar ser sitt ansvar oc hela jäkla samhället ställer upp på utövarens sida- här i detta fall snackar vi ”konst” ”estetik”. Sats WHO? De småpojkar o flickor som är på bilderna i tidningar eller privata sessioner i hemdatorn? När ska media skriva om de verkliga orsakerna till de objekifierade svenska barnens helvete i sexuella övergrepp i hemmet? När istället får männen med makt subjekten prata, de som gör sådana här tidningar får prata, från à dra sidan är det tyst, vet ni jag vet att de utsatta talar, de pratar o pratar, men förövarna är de som blir lyssnade på. Sen kan man ändå i slutändan om sanningen bakom barn o ungdomspornografi det mot förmodan skulle komma fram säga skyll dig själv offer du pratade inte… Eller som soc brukar säga vi visste inget… Fast de visste allt eftersom barnen hade pratat….

  9. Ursäkta alla stavfel -ifånen

    Rovdjuret: byt namn till pytte! Du är bara trasig, löjlig och talar i otydligare tungor än jag skriver stavfel 🙂 stick!

  10. Det skulle egentligen stå under annat tema, nämligen en författares död, människor med pengar och makt kan köpa sidor i media- låta sig på det viset få komma till tals… Likt andra i verkligheten… De som ges all uppmärksamhet. Jag anser även att det inte finns ngt estetiskt i att visa upp småkillar vare sug det är i konstnärligt syfte eller kometsiellt- vem bestämmer om det handlar om utnyttjande? Konstnären? Pedofilen? barndoktorn med gränsöverskridande mys hemma? Men visst håller med att beröringspunkterna kan synas konstiga- för den som inte vet

  11. Jag säger som kapten klänning -den av sina manliga vänner o kollegor konstigt nog INNAN upptäckt om grovt sexuellt våld på barn föraktade – sade: vem i hela världen kan man lita på? Alfonzo? Nej! Hälsningar från Riche!

  12. Sluta med det här tröttsamma segregationstänkandet jag bryr inte ett piss om vem som ligger med vem. Eller vilken färg man råkar ha på ansiktet eller om man är lång eller kort, tjock eller smal, blondinerad eller svarthårig, med kort kjol eller påsbyxor..men man är väl som man är – ett djur som burrar upp fjädrarna för att locka till sig dem som kommer att föra släktet vidare… och har man inga enligt de konventionella reglerna så är man naken inför verkligheten. Kom igen nu. Väx. Lyssna på de gamla. Dem vet… Älska..

  13. Rovdjuret- ta en valium för faaaen…

    Hur kan man förresten kalla en blaska för Destroyer?

    Och Unni, jag har ströläst lite i Hella Hell-boken så jag förstår ungefär var du kommer ifrån (några jävligt saftiga sexbeskrivningar, du hade nog rätt kul när du skrev den eller?). Men vad jag inte riktigt fattar är hur du kan basha Rick Falkvinge för hans kritik av viss lagstiftning i sammanhanget när du i det här inlägget (och några tidigare om jag inte minns fel) försvarar… ja, vad är det du försvarar egentligen? Jag, och uppenbarligen flera med mig, uppfattar ju det här som något slags försvar för om inte pedofili (du skriver ju själv ”inte man, inte barn”) så isf någon slags hebefil attraktion för gossar/pojkar/slynglar. Men då följer naturligtvis frågan: som mor och feminist (eller varför inte som människa), hur ställer du dig till liknande fenomen där det är unga flickor som utgör målet för ”konstnärlig” eller ”intellektuell” erotisk beundran? Så jag moraliserar egentligen inte, eller försöker att inte göra det (hatar högljudda moralister), men skulle gärna vilja veta hur du tänker, för artikeln ovan känns lite som halvkväden visa om du förstår vad jag menar. Du säger ”estetiskt ideal”. Är inte det en väldigt, väldigt vanlig replik från just pedofilslemmen. Nu menar jag inte att du är en av dem, men din ton verkar lite mer undfallande här än i ditt skarpa angrepp på Falkvinge.

  14. Det var ett kort svar på en ganska lång och omständligt ställd fråga. Jaja, Fair enuff, inte världens mest okomplicerade ämne kanske. Såvida man inte är en religiös fanatiker, vill säga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.