ÄR DU LISTAD, LILLE VÄN?

thomas-bodstrom-rymmarenJag gnäller ju då och då över att det är så bökigt att få tag på en bra bok om man har bråttom, vilket man som regel har. På de ställen där vi konsumerar våra förnödenheter finns ett pocketställ med ett strängt begränsat urval på 10 – 15 titlar som redan dominerat marknaden som inbundna utgåvor. Vill du inte läsa dessa trallvänliga ”sidvändare” får du göra dig omaket att gå till en ”riktig” bokhandel, men även där är det mainstreamutbudet som ligger framskyltat.

Tror ni att det är för att Bodström m fl är sådana läsvärda författare som vi ser folk ligga på stränder eller sitta på bussar och tåg med deras senaste pocket? Nej, läsaren har inte haft något större val i stressen på flygplatsen eller supermarket. Dessutom är även fritiden så sönderhackad av stimuli att det faktiskt är svårt att uppbåda den koncentration som krävs för att läsa en riktigt bra och sammansatt roman.

I sommar har jag dragit igenom ett par pissdåliga krimromaner och en kackig sliskfeelgoodbok som jag läste ut mest av förundran över författarens cyniska livsåskådning – eller bottnade den bara i enfald? Efteråt kände jag mig hursomhelst smutsig och ledsen och dessutom full av osunt förakt inför dessa författares stora läsekretsar. En miljard flugor kan ju inte ha fel: skit är gott.

Och så seglade då sommarens ”författargräl” upp i nyhetstorkan. För att min tes ska stämma fogar jag in denna pseudohändelse som en del i resonemanget om nivelleringens slutliga triumf. Tidigare har den här sortens författarkäbbel varit en beef mellan ”högt” och ”lågt” eller mellan ”kvinnlig” och ”manlig” litteratur. Men nu är det alltså ett lågvattenmärke som ger sig på ett annat lågvattenmärke och anmärker på den senares litterära kvalitet.

End of discussion, botten är nådd.

Men, så har vi ju – halleluja – internet! Framtidens rättvisa distributionskanaler där tusen blommor får blomma. Mångfaldens segertåg. Slutet på mainstreamtyrannin. På nätet väljer du själv i det totala utbudet. E-böckerna laddas hem till paddan eller plattan. Mellanhänderna försvinner. Power to the people – och till upphovsmännen.

Det låter ju alldeles underbart. Men vilka upphovsmän handlar det om? Jo, i stort sett de redan etablerade, de vars varumärken gammelbranschen ägnat mycket tid och resurser åt att bygga upp. Klart som fan att nobelpristagare och amerikanska storsäljare tjänar bra på att sälja sina e-boksformat utan mellanhänder. Men då är vi ju kvar i bestsellerismen. Även på nätet dominerar nämligen topplistornas mainstreamsörja. På Amazon, på iTunes, på Adlibris, Bokus, ja, även på The Pirate Bay är det mainstream som syns och som är mest seedat och lättast att få tag i.

I den pågående diskussionen om hur man ska hitta lönsamma nätmodeller för tidningar är det bara att sorgfälligt konstatera att aftonbladet.se är vinnaren. Den största, alltså – åt den som har ska varda givet.

Förra sommaren var det The Summer of Love för piratrörelsen. Nu går vi runt med baksmälla. Jag ser inga tendenser till att mångfalden ska segra och att fler ska få dela på kakan, inte på ett bra tag iaf. Det enda som tyder på en sådan utveckling är de stora spelarnas paranoida våndor och deras ohederliga iver att stifta lagar mot den tillgänglighet av mainstreamkulturen som de själva banat väg för. Jakten på fildelare avslöjar en misstanke om att det kommer att bli just skräpet som de flesta i framtiden inte vill betala för, den kiosklitteratur som förlagsjättarna så ensidigt koncentrerat sig på att översvämma marknaden med. Och då finns det en viss möjlighet att folk väljer att lägga sina pengar på kvalitet.

Man kan också redan idag välja kvalitet. Risken är ju annars att man glömmer hur det känns att läsa en riktigt bra bok.

14 reaktioner på ”ÄR DU LISTAD, LILLE VÄN?

  1. Märkligt,
    om jag går runt lite på Södermalm i Stockholm och slinker in på görgatsbackens grymma bokhandel så finns allt! ( Verkligen inte bara ” mainstream”) Poesi, religös litteratur,hbt,politiska böcker, kriminalare och musikdokumentära böcker. Tillockmed en cd/bok om 1940, krigsåren med radioprogram…som jag köpte till min ömme fader. 25 m senare en pockethandel, sen har vi Skrapan som har ett stort utbud.
    Jag fattar inte vad du pratar om? Är Dostojevski mainstream?

  2. PS
    Glömde en sak.
    Bibliotek.
    Min mor som är storätare vad det gäller böcker och bor i Norrlands inland där inte ens bank,kiosk,väg…( Skämt) finns, beställer ALLT på biblioteket. Det lilla pissbiblioteket i byn har allt om man säjer till! Jag är sjukt stolt över Sverige i detta avseende.

  3. Folk köper Thomas Bodströms bok för att han är känd. Det är det som säljer – och det är väl också förlagens nya deal. Bättre liksom sälja ketchup för det vet alla vad det är. Varför träla på med icke inarbetade produkter och varumärken.

  4. Boken är nu också en kameleontprodukt – det ska vara filmen, tv-intervjuer med författaren, som kan vara med i en massa spel-och lekprogram på tv-också, så blir det accessoarer, ringar, spel, muggar, dekaler, parfymserie, klädmärke, skor, och så kan man ta patent på sånt som författaren har sagt, två-ordsmeningar och fraser som Göran Hägglund gjort med ”Verklighetens folk” också, författaren kan sen även få sin egen tv-show, cartoon, öppna restauranger, spa osv massa spin-off.

    Det är därför ingen titulerar sig ”författare” eller ”skådespelare” längre. Utan det är författare, skådespelare, programledare, hälsorådgivare, konsult, designer – minst en fem sex stycken.

  5. Då är det inte heller långt till de här kombinationerna – författaren, skådespelaren, politikern, (polisen, advokaten, underrättelsetjänstemannen, eller varför inte torteraren, gangstern, mördaren – allt kan bli accessoarer – handklovar, förstoringsglas, rutig keps, detektivlåda, fiollåda – så blir det sopranos i 28 säsonger också verkligen en kioskvältare).
    Sen börjar allt om från början igen – med en misslyckad konstnär ifrån Wien – valsernas stad.

  6. Fast man kanske inte ska vara så gnällig. Det kanske lika bra lämna över litteraturen också till the bold and beautiful, de är i alla fall snyggast på tv.
    Och det är ju roligt med kändisar, fast kanske lite långtråkigt också. Eller. Språket kan vara lite tunt tycker jag.

  7. Tack för tipset. <3 Jättebussigt. Jag är så trött på mina filmer.
    Vill du ha ett tips på musik – Horowitz Rachmaninovs pianokoncert nr 3 Deutsche Grammofon – jag älskar den pianisten. Finns på Youtube – en konsert från 70-talet. Han spelar så vackert.

  8. Du skriver att du kände dig smutsig och ledsen efter att du hade läst en mindre bra bok… eller böcker, av författare som har stora läsekretsar. Jag känner mig ofta smutsig efter att ha läst en bok. Men så kommer jag på att det är den där inre smutsen som jag känner av. Den som jag aldrig blir av med hur mycket jag än duschar. Hahaha

    Vad jag ville ha sagt med det här har jag nu glömt bort. Det var smuts, det var böcker… och så var det något mer. Fan, det försvann. Totalt onödigt. Jag tror att jag skulle bidra med något revolutionerande och klokt till ditt fantastiska inlägg, men nej, jag är ledsen, det bara försvann. The story of my life.

    Och du, jag förstår om du inte publicerar det här inlägget. Det är ju totalt nonsens. Förlåt. Nästa gång kommer jag att storma in med något vettigt att säga. Jag lovar. Eller inte. Det brukart oftast vara inte. (kan man skriva så där förresten?)

    Go’natt allihopa, och ha det bäst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.