A CRIMINAL MIND

kriminellEfter Guillous senaste duperingskonster har det blivit svårt att stå upp med hjärtat till vänster. Hans kvinnliga förlagskompanjon skitade under Gömdaskandalen ner begreppet feminism lika betänkligt som Jan nu smittat ner vänsterbegreppet.

En massa högergubbar kryper fram ur sina hålor och vädrar fräsch morgonluft, liksom misogyner och antifeminister gjorde då, för snart ett år sedan då Monica Antonssons Mia – sanningen om Gömda kom ut (nu i pocket). Man anar en sjuk uppslutning. Så långt är en del av reaktionerna på KGB-gate alltså väldigt tråkiga för folk med vänstersympatier.

Men schälvklart (Guillous röst) är ALLTIHOP en konspiration.

Vore det inte Guillou detta handlade om skulle hela saken falla i den medieskugga som han själv tycks hysa sådan skräck inför. Istället ser de avundschuka kollegorna chansen att sticka varsin kniv i honom, med Expressen som härförare. Nu har drevet gått, ”en fantastisk upplevelse” med Jans egna ord. För det beror ju schälvklart på hans oerhörda betydelse i den svenska offentligheten.

Personförföljelse, alltså.

Det handlar om människan, instämmer GW.

En människa som använt spaltkilometer till egna personliga vendettor, som krossat karriärer, hånat, förlöjligat, mobbat, sparkat neråt, tystat uppstickare och blåst upp sig själv till bristningsgränsen är nu ett offer för futila hämndbegär. Expressen har han ju dessutom dumpat när de försökte ragga upp honom, så man förstår deras motiv: som en försmådd kvinna vill de nu ta kål på honom.

Känslor, alltsammans är bara känslor. Och då är det väl inte värt något?

Läsarnas och beundrarnas besvikelse över att en man som sagt sig stå i rättvisans, demokratins och sanningens tjänst plötsligt visar sig ha undanhållit information om sitt femåriga samröre med modern tids mest fruktade underrättelseorganisation, vad är väl det? Vad är väl förtroende? Vad är väl moral?

Och nu ångrar han ingenting alls, förutom att han åkte dit på det. Men det var ju inte hans fel. Det var de illvilliga murvlarna på Expressen. Jag kommer bara att osökt tänka på de flesta kriminella som får chansen att uttala sig om sina brott. Hade de aldrig torskat hade de liksom inte gjort något fel. Jävla snutar! Jävla samhälle!

Hör ni ekot?

17 reaktioner på ”A CRIMINAL MIND

  1. Jo Unni!

    Jag hör ekot.

    Ser skillnaden mellan påstående och sanning.

    Välja att förklara eller be om ursäckt. Välja att tala om och stå för de fel man ev. gjort och som drabbat andra.

    Från att ha varit radikal till att inte våga göra det eller be om förlåt som man borde göraså borde man visa att man kan svälja stolthet och ta fram det eller be den andra sidan av anningen ta frma eller få tala fritt.

    Bättre göra det innan arkiven öppnas. Bättre tala om vad man skrev och rapporterade om vad agendan var. Varför och för vems skull man agerade.

    Leroy

  2. En halvsanning eller hela verkligheten?

    Påstå eller bevisa…

    Jag bruakar säga vilja, lämplighet och förmåga. Säger här enligt juridiken: Dolus, Culpa eller Casus.

    Vad förelåg agerandet?

    Leroy

  3. Har man ett ärligt uppsåt och agerande så kan man slåss intill döden.

    Men om man agerar för egen vinnings skull då är det nog så att att och annat hinner ikapp.

    Leroy

    1. Det är väl bara att kolla i kommentarsfälten runt Gömda-debatten. Alla som engagerade sig var absolut inte misogyner, lika lite som allt engagemang runt Guillouskandalen kommer från högerreaktionära. Det är ju det som är poängen. Att försöka se sakfrågan.

  4. Unni!

    För att du inte skall missuppfatta mig så har jag röstat allt ifrån vänster till höger av olika skäl sedan jag fick rösta.
    Är i botten demokrat. Anser att man böra tänka på morgondagen och nästa generation vilket gjorde att jag haft svårt att välja. Därför spridit rösterna i kommun, landsting och riksdagsval de senaste 29-åren. Mina val mer basrade på lokala sakfrågor än om central ideologi.

    Sanning och konsekvens!

    Leroy

  5. Sanning och konsekvens.

    En lek vi lekte på 70-talet innan vi fick rösträtt.

    Den var bra. Den gjorde att vi fick tänka efter om vi stod för det vi sa eller inte. Den bidrog säkert til vårt agerande.

    Kanske inte den pedagogiken då var helt fel.

    Leroy

  6. Framförallt så hör jag ekot av Stöveltramp då jag läst Peter Wolodarski´s artikel och komentarerna där.

    Det eko som inte hördes då de förtryckta skrek är nog det som borde få kommit fram.

    Oavsett agenda eller naiv ungdom.

    Låt helheter bli belysta och granskade. Inte bra svälja ett 1/2´t påstående.

    Leroy

  7. Men det hör ju lite till Guillou som person, med hans fru ”thou shalt not hear negative feedback” postsorteraren =), han är ju ofelbar fram till det kommer för mycket post för att hon ska klara av att sortera bort det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.