VILL DU OCKSÅ SKRIVA EN BOK?

060322_mb_dan_brown_tnNu ska jag tråka ut er igen genom att älta bokbranschen. Fast bara lite, så häng kvar.

Det har ju klagats mycket på bestsellerismen. (Jag är för stressad för att länka, men googla gärna om ni inte känner er insatta.) Bland annat är det ju bara ett fåtal titlar, inom ett fåtal genrer (crimlit, chiclit, truelit), som finns i sortimentet i dagligvaruhandeln. Den traditionella bokhandeln har också tvått sina händer över att så stora volymer böcker numera säljs till kraftigt rabatterade priser i storköpen. Också endast ett fåtal titlar.

Då tycker man att de klassiska bokkedjorna borde erbjuda det bredare sortimentet som en service till människor som har tid och ork att besöka en bokhandel. Men enligt en säljare jag språkade med tar istället bokhandeln in allt mindre skönlitteratur och satsar på, vad ska man kalla det, ploj & skoj. ”Så här blir du/gör du”-böcker. Krimskrams. Det beror givetvis på att de anser att dessa böcker ger mer klirr i en ansträngd kassa.

Men var hamnar vi nu? Skönlitteratur köps på Pressbyrån, bensinstationen, snabbköpet och 7-Eleven. I bokhandeln rafsar du åt dig småtramsiga presentböcker. Eller kokböcker. Och allmänt tingeltangel. Det är att balansera på en tunn tråd, för allt det där kommer säkert snabbköpen – de som inte redan gör det – att tillhandahålla. Då kan nog bokhandeln tacka för kaffet.

Men mitt i allt detta tycks alltfler spinna författardrömmar. Varför? Med den mördande konkurrens och den insnävning av utbudet som är dagens realiteter kan författaraspiranterna lika gärna knäppa händerna och be om ett mirakel. Det är faktiskt illa nog för de flesta redan etablerade författare. Är det de få lyckligt utvalda deckarsuccéerna som skapat dessa febriga illusioner? Är det hoppet om att bli rik och berömd?

Då kan jag ge ett stalltips: Bli först rik och berömd. Skriv sedan en bok om hur du blev rik och berömd.

21 reaktioner på ”VILL DU OCKSÅ SKRIVA EN BOK?

  1. Har förstått att det är fruktansvärt tufft i den branchen.
    Däremot tror jag inte man väljer att bli förf eller bildkonstnär eller konstnär övh. (för man blir som sagt var inte rik på det) Man ÄR det i själ och hjärta.
    Jag önskar att jag hade haft känslan för affärer och penningar istället, men icke. Finns inte en siffra som stämmer där. Ack, Ack!
    Outrundliga äro herrens vägar och ibland är dom även fattiga.

  2. Jag brukar läsa din inlägg med jämna mellanrum, och gillar det jag läser.
    Min anledning till att skriva är samma som att leva. Orden är min luft och min himmel, skrivandet som sådant är text som sipprar ur min hjärna och tränger på för att komma ut.
    Allt det här kanske är min svenskalärares förtjänst. Han lyfte mig då jag ramlade, och puffade på då jag tvekade. Många gånger lät han min fantasi få flöda fritt och skriva något jag brann för istället för det som stod i svenskaboken. Danne var även min fotbollstränare och lika ödmjuk inför min bolltalang. Sådana lärare växer inte på träd.
    Snart har jag nått fram till fyrtiosjuårsstrecket och har äntligen tagit tag i mitt liv. Just nu går jag på underbara Manuspiloternas ettåriga filmmanusskrivarskola och har än en gång mött en lärare som brinner passionerat för att lära. Likt en förtorkad svamp suger jag i mig varje ord för att sedan blomma ut i texter som hittas i min hjärna.

    Det vore sorgligt om bokhandlarna försvann, för jag brukar glida in på vår här i Tumba och likt ett barn i en godisbutik dra in både atmosfär och texter ur alla dessa underbara böcker som står där.
    Visst kan man läsa e-böcker, men känslan är inte densamma. Att bläddra i en ny bok ger en underbar känsla i fingrarna och själen.

    Ha det gott!

  3. Ja, det är ord.
    Jag har varit reporter sen ungdomsdagar. Jag är bildkonstnär och jag skriver. Har aldrig gjort nåt annat. Har dock aldrig blivit ”känd” …!!!
    Men man ÄR konsnär, det är inget man bestämmer sig för att bli. Och Jag är helt jävla fucking övertygad om det!!!!!
    Tro och tyck vad du vill Bunnie, men jag vill inte leva om jag inte får skriva/Måla. Kan lika väl hoppa från Ölandsbron. Finns det ingen passion i livet, vad finns det då kvar?!
    Så jävla deprimerande..

  4. Självklart man vill skriva.Sitter med sluttampen på mitt debutmanus som jag väljer att ge ut på print-on-demand,för vilka är storförlagen att sortera ut vad folk skall läsa och inte läsa. Fram för makten i berättandet. Det är något som behöver en renässans. Ok,man vill till någon del kunna leva på vad man gör…om man gör så eller inte är inte det direkt viktiga utan att berätta de historier man har…alla grattis till dem som sen lyckas leva på vad de gör.

  5. Min fröken i lågstadiet sa att jag skulle bli författare. Jag tog det som en förbannelse och blev livrädd. Jag såg ett liv framför mig i ensamhet i ett ödsligt rum. Sedan dess kämpar jag för att inte bli författare.
    Men det är inte lätt.

    När jag var sjutton läste jag Jack och tänkte att författandet kan vara ett sätt att närma sig damer. Men jag fick mest kramp i mina händer och underliga skakningar. Jag rökte på och fick hallucinationer och blev livrädd igen.

    Jag började på universitetet och skaffade mig ett anständigt jobb. Men orden förföljer mig hela tiden. Berättelser vill formas.

  6. Jag är en som kämpar på och brinner för mitt manus om My. Ironiskt nog blev min kamp om att bli publicerad uppmärksammat av ett förlag och de bad mig skriva om det istället 🙂 Boken kommer ut inom en snar framtid. Önskar dig en härlig advent!

  7. Du har så rätt. Oroa sig ska man bara göra korta stunder, det är precis som med stress. Sådana aktiviteter ska man terminera så fort som möjligt.

    Jag är grafoman, men att skriva för pengar och för att imponera det försöker jag undvika numera (nu ljuger jag nog). Det är helt ointressant men jag sålde en novell när jag var nitton, det gav mig hybris och etthundra kronor. Och några damer blev imponerade när jag fanns i antologi på biblioteken.

    Jag blir enormt imponerad av damer som skriver böcker och som har en egen röst en egen ton. Det är sant. Puss!

  8. Unni, ett litet nystartat förlag som heter Duodito förlag. De ger ut böcker som berör, livsöden etc. Men de driver också en skrivskola, så det var där som min bok passade in. Ska bli spännande att se hur den blir emottagen, då det som sagt är många som drömmer om att bli utgivna. Kram!

  9. Hahaha, så SANT! Bli rik och berömd och sen får du troligen ge ut vilken bok du vill, inom vilken jävla genre som helst!

    Haiku med Anna Book, gör-det-själv med Lars Leijonborg eller en barnbok, kokbok, you-name-it med Camilla Läckberg. Det är sån skit som säljer tydligen. It begs the question; är folk idioter?

  10. Men framförallt; alla j-a självhjälpsböcker. Det skrivs mer böcker än det finns läsare. Jag har arbetat på in-take på stort medieföretag och jag kan meddela att det dimper ned 10 nya böcker i brevlådan varje dag. Och 9 av 10 är…skräp! Det känns som att människors lust att skriva kommer av just drömmen om ära och berömmelse. Men då har man gett sig in i författarskapet av fel skäl. Skrivandet i sig ska leda dit, och inte tvärtom.

    Men du är grym, Unni. Kepp it up!

  11. men så där kan du inte säga till folk som drömmer om att bli författare när du själv var i deras sits en gång i tiden och är fortfarande i yrket, alltså är det inte så illa yrke annars hade du väl själv fortsatt med annat?

    jag är själv en som drömmer om att bli en författare en dag men jag skriver inte för att bli rik men för att det är kul det får man inte glömma att de flesta tänker mer på att det är kul än att tjäna pengar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.