Etikettarkiv: valfrihet

TOPPLISTORNAS DIKTATUR

soptippSatmaran skriver skitbra om censur i den här posten. Bland annat handlar det om hur det blir med e-boken när den alltmer kommer att inhandlas via Applestore och andra kanaler som ägs av intressenter med egen agenda. Så här skriver Satmaran:

Om vi tillåter de stora företagen bestämma hur vem och vad som ska publiceras på nätet och i våra mobiler är vi ute på en farlig väg där både censur och kontroll redan är ett faktum. Inte bara av kultur utan även av samhällskritisk information.

Det är där vi står idag. Ska det digitaliserade kulturutbudet enbart bli en spegling av den fysiska exemplarförsäljningen, den som redan genom sin likriktning trängt undan det som inte betraktas som ultrakommersiellt? Mattias Boström skissar upp en strategi för e-boksförsäljning, fast utifrån storförlagens synvinkel. Genom tillfällig prispressning manipulerar man topplistorna, och det resonemanget utgår från att topplisteplaceringar är det enda försäljningsargumentet. Mattias är anlitad av Piratförlaget och måste vara en otrolig tillgång för dem med sin koll och sin vakenhet inför framtidens krav på tillgänglighet. Men topplistehysterin (i synnerhet när topplistor är manipulerade) är ju också en form av censur.

Den erfarne förläggaren Per I Gedin har tagit upp problematiken i SvD, där han belyser förlagens roll som både katedral och börs, men där börsen tagit över. Han menar att förlagen har ett uppdrag, förutom att bara vara vinstbringande. Det låter högtravande, men det handlar om att sprida den goda litteraturen, den som kan väcka frågor, hjälpa oss att vidga våra vyer, öka empatin, ge tröst, berika våra inre liv, skapa sammanhang – ja, allt detta som bidrar till mångfald och som i längden är nödvändigt för att bevara demokratin. Ja, faktiskt.

En demokrati bygger på förståelse för komplexiteten i tillvaron. Kommersialismen försöker istället förenkla. Och det är ju bra. För de kommersiella intressena, vill säga. Vi blir simple minds om vi förleds till att tro att verkligheten går ut på att välja mellan ett fåtal alternativ. Lätta att manipulera, lätta att leda.

Stalintiden hade sin censur. Den rovgiriga kapitalismen har sin. Den yvar över marknaden. Men för att komma in på den marknaden krävs att du blir strömlinjeformad. Och det systemet är så fiffigt att du inte ens behöver känna av censuren. Det finns ju så många produkter att välja mellan. Fast alla är ungefär likadana.

KOLOSSERNAS STORHETSTID ÄR SLUTSÅLD

kolossOm jag ska utse mig till trendspanare, eller rentav profet, förutspår jag med viss glädje att kolossernas tid har peakat och att vi nu verkligen är på väg mot mångfald och decentralisering. Nätet är loket som drar ditåt.

I morse hörde jag på nyheterna att det är de mindre partierna  som upprörts över utpressningen mot Black Internet, som vid vite ålades att stänga TPB. Representanter för Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet och Ung Vänster vill ha en lagändring. Sosse- och Moddekolosserna tiger.

Vill man veta vart vi är på väg är det inte dumt att kolla in porrgeschäftet. De var tidiga med att befolka internet. Och nu är porrindustrin arg eftersom self made-porren alltmer tagit över. Glada kåta hemmaknullare lägger upp sina cellulitspäckade samlag till allmän beskådan. Och det tycks ju ingen må dåligt av.

När det gäller min egen bransch, förlagsindustrin, har jag märkt att några av de mindre förlagen är betydligt öppnare inför nya idéer än de tunga jättarna. Ordfront är föredömliga och har gjort avsteg från ex vis Bonniers krav på författarnas e-boksrättigheter.

Det är de små och slimmade som tillåter sig vara flexibla och som kan vissla förbi giganterna.

Jag tror att den vision som skrämmer jättarna mest är det förestående farvälet till blockbusterkulturen. Det har varit bekvämt för nöjesetablissemanget att varje säsong ensidigt satsa på ett fåtal säkra kort och samtidigt hålla en uppsjö bubblare i schack genom att låta dem klara sig på marknaden bäst de kan, en marknad som är översvämmad av förutbestämda bestsellers. Skulle dessa aggregatorer, alltså underhållningsindustrin, vara tvungna att fördela gracerna på fler titlar, fler artister, då skulle det ställas större krav på dem. De skulle behöva vara mer nyfikna, mer kreativa och medskapande. Nu sitter de där istället och skiter ut muzak, pilsnerkomedier och kiosklitteratur.

Men redan nu kan folk hitta det just de vill ha och kringgå massmarketkulturen genom att gå efter sökord eller leta upp forum och bloggar med likasinnade. Så slipper de stå på Statoil och välja mellan fem dvd-filmer. Eller på 7-Eleven och välja mellan fem kriminalromaner.

Slipper vara styrda. För vem vill egentligen vara styrd?

OM VALET BLIR DITT – OCH FRITT

marrakech__b420m

Idag när jag var på gymmet tänkte jag på alla böcker, filmer, teveserier och all musik som jag inte kommer att hinna slå i mig. Först blev jag skitstressad över att jag tränade istället för att hinka i mig av det dignande kulturutbudet. Varje timme väller det in tips på forum, twitter, fejjan och i alla bloggar, och det mesta rinner mellan fingrarna.

Men sen insåg jag att det är det som är det nya. På internet är valmöjligheterna så oändliga att de inte går att överblicka. I den traditionella handeln är utbudet så begränsat att jag nästan känner mig kränkt.

Jag minns hur jag förra sommaren störde mig på en väninna som bara hade tagit med sig den lektyr som såldes på 7-Eleven. Jag tyckte att hon var styrd och lurad. (Märk väl att även min bok fanns på flera 7-Eleven-butiker.)

Men nu. Nu upplevde jag plötsligt en skön lättnad. Jag tänkte: Vad vill jag läsa/se/lyssna på? Det är ju faktiskt det enda jag behöver veta. Men hur många konsumenter ställer sig den frågan? Jag misstänker att de flesta ännu är fast i den snäva kommersiella massexponeringen. Fast fler och fler kan också börja lyssna på sina verkliga preferenser: vad är det jag gillar egentligen?

Och då går man ut på nätet och letar aktivt efter det. Och hittar sånt man inte trodde fanns. Överallt finns det små kolonier av särintressen som passar just oss. Jag är inte den första som gjort denna iakttagelse, men i ljuset av detta kan jag förstå att upphovsrättsindustrin inte bara skräms av illegal nedladdning av deras blockbusters som de vill tjäna sina grova pengar på. De skräms också av tanken på att inte kunna styra och förutse våra konsumtionsmönster.

Ungefär som om de ordinära kunderna på Ica Supermarket plötsligt går och köper allt de vill ha av smånasare på torget. Vad händer då med Ica Supermarket?

Ja, kolla nu vad upphovsrättsorganisationerna i Storbritannien åbäkar sig.