Etikettarkiv: upphovsmän

ETT FRITT KULTURLIV

ung-gatumusiker-vasterlanggatanJaha, nu har jag alltså, intet ont anande blivit en medlem i Kulturskaparna som gått ut med ett manifest i SvD om hur vi på internet ska kunna få betalt för våra alster i enlighet med vår upphovsrätt.

Förutom att det irriterar mig en aning att jag plötsligt är med i en sammanslutning utan att ha blivit informerad eller tillfrågad först, stör Kulturskaparnas manifest mig genom sin beskäftiga uppmaning till bredbandsleverantörerna att ta ansvar för fildelningen genom att inrätta betaltjänster för upphovsrättsskyddade verk. Rätta mig gärna om jag har fel, men ska Telia och Comhem bli nya mellanhänder?

Emma har bloggat klokt och välavvägt om saken och efterlyser istället egna betaltjänster, alltså från Kulturskaparna själva.

Rasmus har också plockat upp frågan. Jag citerar ett stycke, som i sin tur är hämtat från 1977 års tilläggsdirektiv till Upphovsrättsutredningen:

Upphovsrätten är därför främst av betydelse för upphovsmän som lyckas vinna framgång hos den stora publiken och som kan göra sig gällande på den kommersiella marknaden. För konstnärer som ännu inte vunnit rykte och erkännande har upphovsrätten knappast något ekonomiskt värde. Det har därför blivit nödvändigt att på annat sätt skapa förutsättningar för ett rikt och mångfasetterat kulturskapande. Av särskild betydelse härvidlag är det omfattande stöd som i olika former i dag ges åt kulturell verksamhet från samhällets sida. Även på andra sätt verkar samhället för att underlätta eller möjliggöra kulturskapande.

Mitt förbund, Författarförbundet, har cirkum 3000 medlemmar. Hur många utav dessa tror ni lyckas vinna framgång hos den stora publiken? En procent? Två? Knappast fler. Somliga klarar sig nödtorftigt med hjälp av stipendier och statliga allmosor. De övriga – majoriteten – får hanka sig fram. Vad har de att vinna på att Kulturskaparnas utspel? Hur stor plats skulle de få i Telias och Comhems betaltjänster (om en sådan tjänst ens är realistisk)?

Med tanke på hur de stora telecombolagen gör sitt urval av filmer de visar mot betalning, finns det väl ingen anledning att tro att övriga kultursektorers alla utövare skulle gynnas av deras betaltjänster. Jag ser det redan framför mig. Mainstreamgeggan skulle breda ut sig där också.

Ett bra sätt för enskilda kulturskapare att få ekonomisk ersättning för sina digitalt förmedlade verk borde väl vara att sprida dessa själva via de kanaler som redan finns och förlita sig på den höga betalningsmoral som Kulturskaparnas Sifoundersökning visat: att de allra flesta är villiga att betala för kulturupplevelser om det bara finns smidiga sätt och kostnaden står i proportion till vad de får. Tekniska möjligheter för detta finns redan. Och det vore väl en rimligare lösning, nu när kreatörerna alltmer kommit att skapa och underhålla sina egna varumärken.

Frivilligt, enkelt, rimligt och lättillgängligt är ledorden för dagens kulturkonsumenter. Och fritt – inga jävla konstaplar och böter, vare sig de kommer från upphovsrättsindustrin eller från bredbandsoperatörerna.

MONEY, MONEY, MONEY

dollarsymbolDen kära väninnan messade om att DN har haft mer om Skriv färdigt boken-boken idag. Jag har inte papperstidningen längre, och på nättidningen är inte knäcket upplagt ännu. Men det handlade tydligen om pengar.

Såklart. Ska man behöva skriva graaatis? Ska man inte få betaaalt?

Självfallet är det kul om saken uppmärksammas och diskuteras. Jag är bara så förbannat utled på bölandet om att internet snor upphovsmän på intäkter. Vilka upphovsmän? Vilka intäkter?

Varför har inte författare och andra kreatörer ställt till ett herrans liv för längesedan, långt innan fildelning kom till deras kännedom? En förkrossande majoritet av dessa kunde ju inte heller på den gamla ”goda” tiden livnära sig på sitt skapande. Vems fel var det då? Var det kanske förlagsgeschäftets monomana satsning på enfaldig förströelselitteratur, filmindustrins enögda gynnande av lättölskomedier och taskiga thrillers, musikbranschens hitsingliga dagispop-spyor? Var det möjligtvis denna ihärdiga middle of the road-anpassning som slog ut alltfler kreatörers möjligheter att tränga igenom den kompakta muren av dynga?

Om huvudsyftet för en individ med författardrömmar är att tjäna pengar, då är mitt raka råd, särskilt om vederbörande gör anspråk på konstnärlig integritet: Don’t effing go there!

Jag vet inte hur mycket text jag vridit ur mig som jag inte fått en spänn för. Säkert lika stora mängder som mina inkomstbringande alster. I synnerhet i gryningen av min såkallade karriär. Att se min text i publicerat skick räckte för att göra mig mallig.

Även idag är många av mina ord obetalda, och det är jag gudskelov inte ensam om. Igår talade jag utan ersättning två gånger. Idag ska jag göra det igen.

Dessutom står vi nu i gryningen av ett nytt system, ett helt annat sätt att betrakta de immateriella produkter vi släpper ifrån oss. Varför kan vi inte glädjas åt detta? Varför inte unna oss att uppleva den pionjäranda och nybyggarmentalitet som kännetecknar varje genuin skapandeprocess? Med tvenne tomma händer … Det är väl så det ska vara i början?

När arbetarrörelsen växte fram i och med industrialiseringen, då fanns det säkert folk som satt på bakhasorna och vägrade lämna jordbruksekonomin. Men undan för undan reste sig fattiga människor från träsken och gränderna och tågade mot ett välfärdssamhälle som aldrig hade kunnat byggas utan kollektivt deltagande från det arma Lort-Sverige.

Nu bygger vi nytt igen.

Och apropå medförfattarnas obetalda texter i Kroppens Befrielsefront: Det är än så länge ingen som får betalt. Och vi har inte bestämt oss för hur det kommer att se ut heller. Som jämförelse kan jag nämna hur medförfattare till antologier brukar kompenseras, och då rör det sig om etablerade skribenter (for what it’s worth). Jag har fått max 1500 för ett bidrag, och sedan inget mer. På det ska jag dega egenavgifter. Är detta summor att diskutera?

Till sist: Det mest vidriga dagtingande med den egna moralen jag sett i min bransch har enbart haft med girighet att göra.

Så nu hoppas jag att de som jämt gnatar om pengar blir fattigare. Bara därför.