Etikettarkiv: Ung och bortskämd

VUXEN OCH BORTSKÄMD

barnvagn-enhjuling-linda-werner_63908259De kör ett program på SVT som kallas Ung och Bortskämd. Ni har kanske sett det. Det har inte jag. Däremot har nog ingen kunnat undgå det indignerade smattret från tittare och tyckare.

Visst finns det curlingungar, men det allvarligaste problemet är de curlade föräldrarna. I mitt yrkesverksamma liv har jag stött på de curlade föräldrarna i allt större utsträckning. De som sitter på chefsbefattningar och nyckelpositioner är de som gör mest skada. Ty, de curlade föräldrarna klarar inte av att sköta både yrkesansvar och föräldraansvar samtidigt.

Jag kan kontakta en chef en fredag klockan två. Det kan vara ett viktigt samtal, ett besked som ska ges, ett beslut som ska fattas. Men chefen har gått för dagen. Tagit helg. Chefen måste nämligen mysa med sina barn.

Det ena efter det andra mötet med föräldrar på viktiga poster ställs in. De är hemma och vabbar. De har kinkiga småbarn som hållit dem vakna om natten. De måste hämta tidigt på dagis. Eller städa på det föräldrakooperativa dagiset. Kunden (i detta fall jag) ska då bekymrat visa mitt deltagande i dessa förhinder. Att denna ständiga opålitlighet går ut över kunden hör inte alls till saken. Det går ju inte att ifrågasätta föräldrars rätt att sätta barnen främst. Den jämställdhet, som även jag står bakom, gör också att ingens jobb kan få vara viktigast i en familj. Vabbning, hämtning, lämning delas upp med millimeterrättvisa. Således är det inget märkvärdigt med att en chef måste ställa in sina möten eller inte har tid att genomföra planerade uppgifter om det är hans/hennes tur att vabba/hämta/lämna.

Men jag känner inte igen mig alls. När jag var ensam mamma med fem hungriga ungar skulle ingen på arbetsplatsen ha accepterat att jag lät bli att infinna mig för att ett barn var hostigt. Eller för att fritis hade stängt eller det var studiedag eller jag ville ha fredagsmys med ungarna. Det var bara ingen nåd. Jag fick trixa och fixa med barnvakter och grannar. Som frilans kunde jag heller inte  skita i en deadline för att ungarna kaskadspydde och hemmet var i kaos. Vilken redaktör skulle då ge mig nya uppdrag?

Idag är läget annorlunda. Idag får ingen arbetsgivare diskriminera småbarnsföräldrar. Barn ska inte vara ett hinder i karriären. Det är bara det att barn då blir ett hinder i andras karriärer. Jag kan fortfarande bli helt förvirrad när jag talar med en person vars kompetens jag är beroende av och få höra idel klagomål och bortförklaringar gällande vederbörandes barnbestyr. En insyn jag inte bett om, som inte angår mig. Vad ska jag liksom göra med den informationen? Ska jag tacka för konsekvenserna, som mest tycks drabba mig?

Nu vet jag att det finns massor med pliktskyldiga småbarnsmammor och -pappor som viker sig femdubbla för att möta alla krav och som sliter ihjäl sig bara därför. Samtidigt finns det unga människor, som inte alls är curlade, som klöser på väggarna för att öht släppas in på arbetsmarknaden där de curlade föräldrarna sitter och tronar på jobb de inte förmår sköta.

Jag misstänker att det är när barnafödandet skjuts upp i åldrarna som detta moderna problem infinner sig. Dagens föräldrar har redan kommit en bra bit i karriären. Barn har betraktats som en kvinnofälla av det enkla skälet att kvinnor hamnar på efterkälken i yrkeslivet. Kanske vi ska ta och acceptera att barn faktiskt inte passar in i karriärstressen. Kanske ska småbarnsföräldrar med nyckelpositioner tagga ner och lämna sina chefsstolar. Gå ner i arbetstid och överlåta en del av sina yrkesmässiga befogenheter till de yngre och piggare. Istället för att lägga sin bristande förmåga i knät på oss som faktiskt behöver deras kompetens.

Jag har fullgjort mitt uppdrag som småbarnsförälder. Varför ska jag då behöva ta ansvar för andras föräldraskap?