Etikettarkiv: tacksamhet

DELAD GLÄDJE

aase-bergIdag blev jag tvungen att gå ut och köpa prassel-Expressen. Jag för inget arkiv över min medverkan i medierna, men Aase Bergs artikel om Bluffen vill jag kunna pussa på och spara till de efterlevande.

Det handlar inte bara om att texten som sådan är så välslipad och elegant att jag är stolt bara över att bli omnämnd i de ordalagen, nej, det handlar lika mycket om den generositet jag fått möta hela dagen från kollegor, vänner och främlingar, som varit uppriktigt glada för min skull. Sådant lägger sig runt hjärteroten.

Om jag inte skulle vakna upp i morgon bitti, då kan jag intyga att jag dog lycklig.

Pussy, alla!

PS. Bara det av Aase Berg myntade ordet ”pösmunksformuleringsprivilegiet” – whooo!

THANK U, HATERS!

snobbJag vill härmed ge alla haters en stor blöt smällpuss. Ni har lärt mig så mycket!

När jag började blogga och vara mer aktiv härute på internetz, då trodde jag verkligen att jag hade fått alla sorters käftsmällar en liten quinna kan få. Men ni har visat mig att det alltid finns mer. Och saftigare. Att spyor kan stinka ännu värre. Nu är det tyvärr så sällan våra vägar korsas. Ni har väl fått andra att hata. Kanske några som är viktigare att banga på. För det har ni oxå upplyst mig om: hur oviktig jag är. Och OBS! Jag är inte ironisk. Ni har gjort mig starkare, ni har härdat mig. Jag har, tillsammans med många andra, gått igenom riten och nu är jag initierad.

Det jag nu kommer att ta upp är en fjärt i kosmos jämfört med vad ni anonyma hatare har presterat. Anledningen är att jag inte sett Andreas Ekströms ganska dryga text i en krönika i Journalisten förrän idag, av en händelse. Han har visserligen twittrat ut det bittida och sent dagen då det publicerades, och också annonserat om det på sin blogg. Grejen är alltså nattstånden, men den illustrerar en attityd jag så väl känner igen, nämligen den förnumstiga ”nu-överdriver-du-allt-lilla-gumman-attityden.”

Samtidigt, bara någon dag tidigare har Andreas ifrågasatt varför vissa författare ( bl a Sara Stridsberg) översköljs av de fina litterära priserna:

”Det är intressanta mekanismer, som gör att vissa författare på något sätt trillar över en gräns där allt de gör anses genialt. Enquist är en sådan, förstås, liksom Lotta Lotass och Jesper Svenbro kanske. Vad styr detta? Med vilket mod utdelas de här ofta donationsinstiftade priserna? Säkrast att ge det till någon som redan fått något annat?”

Minsann. Här är plötsligt inte tanken fjärran att det kan förekomma någon typ av indirekt överenskommelse, eller feghet och flockmentalitet, om man så vill.
Haltar då inte herr Ekströms resonemang när han prompt utgår från att en roman som är starkt kritisk till hela bok- och medieetablissemanget INTE ALLS kan bli en aning nedtystad av självcensur, informella påtryckningar eller feghet, i de forum där nämnda etablissemangs största potentater (GW/Guillou) har både ekonomiskt och publicistiskt inflytande?
Hur kan han vara så säker på sin sak? Tror Andreas på fullt allvar att någon av medarbetarna på de större tidningarna skulle medge att en bok eller dess författare tystades ner pga vänskapsband till dem som kritiken är riktad mot? Tror han exempelvis att prisjuryerna som korar Lotta Lotass et al skulle erkänna att de gör det bara för att andra redan gjort det?

Jag är ganska van vid att få patronisernade klappar på axeln av Lillagummanologerna, men jag vill faktiskt påpeka att det historiskt sett hänt ibland att misshagliga författare tigs ihjäl. Så gott det nu går. Vissa vägrar ju hålla käften, vilket torde vara mitt största brott.

Dock har jag tillräckligt mycket insyn i det spel som pågår bakom kulisserna för att veta vad jag talar och skriver om; det är ett spel som Andreas Ekström gärna förnekar när det gäller lilla mig, men som han klart antyder när det gäller det finlitterära kotteriet, där han själv tydligen inte ingår. För i så fall hade han väl inte vågat kritisera det.

En liten sak till innan jag lämnar detta ämne åt sitt öde. Det handlar inte främst om recensioner, de jag inte fått. I dagens bokflod betyder recensioner ingenting jämfört med de uppgörelser som äger rum mellan branschens spelare långt innan en bok ens är tryckt. Om detta ska jag däremot skriva mer någon gång. Den här gången handlar det mer om färdiga och därefter stekta knäck. Lite som om jag skrivit en pornografisk roman i ett bigott kulturklimat. (Och det kanske jag har – LOL!)