Etikettarkiv: sprpkbruk

ÄR DET CP ATT SÄGA BONDE ELLER BONNIGT ATT SÄGA CP?

Frågeställningen om vad man får och inte får skämta om är nog lika gammal som humorn själv. En besläktad fråga handlar om vårt språkbruk, vilka ord som anses diskriminerande och nedsättande och därför bör ersättas av nya.

Men vårt språk förses också stadigt med uttryck vars betydelse har förskjutits från det ursprungliga. Och där börjar knepigheterna på allvar. De senaste dagarna har jag på twitter orsakat viss ilska sen jag använde mig av två såna uttryck.

Det ena var ”cp” som förstärkning, typ ”cp-ont”. Det andra var ordet ”bonde” i betydelsen ”tölp med nollkoll”.

Jag fick stränga förmaningar från diverse gravallvarliga typer som hävdade att uttrycken var kränkande och sårande för föräldrar med cp-skadade barn och för de jordbrukare som förser oss med vårt dagliga bröd.

Men när jag använder dessa uttryck tänker jag ju inte på cerebral pares eller på bönder som plöjer åkrar. När vi under 80-talet kallade unga människor som mot en obetydlig ersättning tvingades utföra enklare sysslor på arbetsplatserna för ”ungdomsnegrer”, då var uttrycket riktat som kritik av ett system som utnyttjar unga, precis som svarta slavar utnyttjades på plantager.

Idag skulle man inte kunna säga ungdomsneger – ”neger” har fått samma rasistiska klang som en gång ”nigger”. Men hur gör vi med ord som cp, pucko, miffo, mongo? De används ju inte i positiv betydelse. Å andra sidan hade det kanske varit konstigt att använda ord som i grunden innebär något negativt i en positiv överförd bemärkelse. Det är väl knappast en fördel att vara handikappad.

Fast om jag tänker efter har vi på senare år börjat använda oss av ”galet”, ”stört” och ”sjukt” även då vi vill beskriva nåt bra. Vi säger ”galet gott”, ”sjukt kul” osv, även om det inte är positivt att vara galen, sjuk eller störd.

Frågan är om vi inte alltid rejpat ord som innebär ett handikapp för att förstärka det vi säger: dum i huvet, dement, debil, dåre, idiot, knäpp etc. idag säger vi istället cp, mongo, miffo, psyko, dampig, efterbliven. Så vad är dealen?

Och var går gränsen? Får vi ett rättvisare och humanare samhälle i samma ögonblick som alla upphör säga cp, bonde, bög, hora, fitta, fetto, blatte, svenne (fyll i det som saknas) och bara talar godkänd kanslisvenska?

Jag ställer frågan, jag har inte svaret. Men när jag slog tån i en tröskel i morse ylade jag: FITTA! Behöver jag säga att jag inte hade mitt eget könsorgan i åtanke?

Så, okej, horor, vad tycker ni?

(Och btw – följ mig på twitter, för där hänger jag jämt https://twitter.com/#!/unnidrougge )