Etikettarkiv: rättsskandal

PETER OCH VARGEN

Om ni verkligen vill tappa hakan över svenskt rättsväsende och få inblick i en av vår tids stora rättsskandaler, då ska ni läsa historien om Peter Sundes nådeansökan. Sunde var talesman för The Pirate Bay och dömdes med buller och bång till både fängelse och ett hisnande bötesbelopp som nu gjort honom skyldig staten 100 miljoner kronor.

Bland annat får vi veta att Thomas Bodström ägnade sig åt hemligstämplad USA-korrespondens, och att flera inblandade i rättsprocessen (däribland domaren) varit knutna till den amerikanska underhållningsindustrin och dess välgödda lobbyorganisationer. Allt för att spänna musklerna och visa upp en elefantdans som skulle kunna vara parodisk om den inte varit verklig.

Amerikansk nöjesindustri har alltså känt sig så hotad av en svensk fildelningssajt att den tagit Sverige i örat med rena utpressningsmetoder. Sverige skulle nämligen riskera att utsättas för handelssanktioner om inte rättsväsendet lydde. Vilka intressen är det då som är så viktiga att den amerikanska upphovsrättsindustrin lyckades sätta vår svenska rättsskipning ur spel?

Är det rädslan att ett fritt kulturutbud kan underminera världens mest inflytelserika indoktrineringsapparat? Är bolagen oroliga för att vi ska sluta låta våra tankar, vanor och behov styras av den amerikanska drömfabriken?

I så fall kan ju nöjesindustrin ta en titt på de största torrentsajterna och andas ut. Det som där seedas mest är samma skit som ligger och trycker på topplistorna. Predatorkapitalismens mäktiga ideologiska överbyggnad är således tryggad.

Är det pengar? Ja, givetvis handlar det om pengar. Men inte heller i det avseendet tycks finnas nån större anledning till oro. Musikscenen frodas väl, mycket tack vare spridningen via internet. Biobesöken ökar. Varje månad släpper Hollywood en bunt usla romcoms, thrillers och action. Kommersen lever prima liv, med andra ord.

Kan någon vänlig själ därför upplysa mig om varför skräcken för en svensk fildelningssajt varit så stor att den behövt korrumpera svenskt rättsväsende?

Kan jag också få svar på varför medierna tycks likgiltiga inför allt detta? Ifrågasätts någonsin den envisa myten från upphovsrättslobbyn om att det är den fattige kulturskaparen som får lida av fri spridning av kultur?

Det har varit Almedalsvecka. Talades det överhuvudtaget om att Peter Sunde blivit ett offer för rättsröta i Sverige och att han efter sitt fängelsestraff måste leva resten av sitt liv som ekonomisk flykting? Eller känns det bekvämare att endast förfasa sig över vidriga afrikanska regimer som begår övergrepp mot det fria ordets utövare?

Är det någon i vårt fantastiskt fria kulturliv som vågar tänka tanken att Peter Sunde straffats av politiska skäl och att processen mot Pirate Bay-killarna består av till lika delar ansvarslös okunnighet, brutala påtryckningsmetoder och skandalösa rättsövergrepp?

I en framtid när vi löst frågan om hur kultur kan spridas demokratiskt, kommer Sunde med största sannolikhet att gå till historien. Men det har han knappast någon glädje av idag.

Update: Läs gärna också i Opassande om fler kalla fakta i fildelningsfrågan.

RÄTT OCH FEL, I FILM OCH VERKLIGHET

EXCLUSIVE: Ben Kingsley in Prince of PersiaVar alltså på galapremiären av Prince of Persia: The Sands of Time igår. Arrangemanget, som Petré Events anordnat, var snällt och vackert, med generös efterfest på Armémuseum i den ljumma försommarkvällen, där det serverades persisk mat och – till alla ungars förtjusning – spett man kunde trä ananas, melon och jordgubbar på, för att doppa i fontäner av vit och mörk choklad. Till det fritt flödande förfriskningar. Och ett arabiskt fullblod som skrittade runt utanför entrén.

Och filmen. Tja, det var ju Disney som stod bakom, så ni kanske kan räkna ut att den höga budgeten tillät oupphörliga actionscener, makalös utsmyckning, väldigt mycket ormar, heliga och farliga föremål, snygga specialeffekter och sedvanlig sexism (de enda kvinnorna bland horder av män bestod av en åtrådd prinsessa samt ett harem, och haremet fick nog inte mer än en halv minut av filmen). När den manlige huvudrollsinnehavaren Jake Gyllenhaal inte var ersatt av en stunt – vilket var jävligt ofta – var han istället ersatt av Jonas Karlsson. Gullig, grabbig, tafatt.

Striden i filmen stod mellan:

• en maktlysten bedragare som ville göra anspråk på kungatiteln genom att med hjälp av det heliga föremålet vrida tiden tillbaka.

Och

• en sympatisk kung, som förespråkade humanism och en politik med ”hjärta”.

Häng med, för nu kommer ironin:

I foajén, innan föreställningen började, tvingades alla vi som var inbjudna att låta vakter förvara våra mobiltelefoner. Och varför denna regel instiftats förstår ni. Efter filmen fick man köa en bra stund för att få ut sin telefon igen.

Den superkommersiella storfilmens budskap och innehåll kontrasterade alltså totalt mot de åtgärder som dess producenter ansåg nödvändiga för att inte filmen skulle piratkopieras, en av alla de åtgärder som Hollywoodindustrin satt i system, som orsakat en av samtidens mest skandalösa rättegångar, nämligen den mot The Pirate Bay.

Och som om inte den ironin räcker, stängdes återigen TPB ner igår. Och öppnades i vanlig ordning på nytt strax senare, den här gången med hjälp av Piratpartiet.

Den strid som pågår mellan ett rovkapitalistiskt etablissemang och en allmänhet som kräver fri tillgång till kunskap och information, den striden skulle jag vilja se på film. För den striden är på riktigt, och den pågår här och nu.

Hela tiden.